torsdag 31 december 2009

Bedrövlig opposition i Uppsala kommun

Jag tror att valdeltagandet blir lägre vid nästa års val än tidigare. Hoppas att jag ändrar uppfattning, men den här känslan blir stark när jag läser dagens debattartikel i UNT. Tre personer, som redan anser sig valda till kommunalråd, säger sig stå för någonting annat än det misslyckande, som nuvarande majoritet i Uppsala kommun representerar. "Vi som kommer att vara kommunalråd....", skriver man. Men hallå, det är inte partierna, som väljer kommunalråd utan det gör kommunfullmäktige. Men det här slarvet har vi sett tidigare och också från annat håll. Tyvärr uppmuntras slarvet av media.
Vad får vi då veta om alternativet i Uppsalas kommunala politik? Bidra med framtidstro och politisk handlingskraft, arbeta för ett samhälle med solidaritet, främja jämställdhet och lika rättigheter, erbjuda ett modernt ledarskap, fler lärare i skolor och förskolor och genom att samtidigt minska barngruppernas storlek (vad i herrans namn skriver man? Ska man både öka antalet lärare och minska antalet barn i grupperna? Eller menar man öka personaltätheten genom att sänka antalet barn, alltså inte fler lärare? Det är sån´t här dravel, som får väljarna att stanna hemma)och ge ungdomar en möjlighet att få sommarjobb (alltså inte ge sommarjobb, utan möjlighet)
Uppsalabor, läs artikeln och se hur tomhänt nuvarande opposition är. Inte ett klart ställningstagande utan mest floskler.

måndag 28 december 2009

MP söker en roll

När en aktör saknar en roll blir handlingen ofta desperat. Det är vad som tycks ha drabbat Miljöpartiet i landstinget i Uppsala län. I dag gör man ett utspel om den ekologiska kosten. Det tyder på desperation när man mot bättre vetande säger att andelen ekologiska livsmedel nu kommer att sjunka drastiskt som en följd av att landstinget i Västmanland ska leverera den varma maten till landstinget i Uppsala.
MP vet ju att tjugo procentenheter av de tjugofem, som utgör ekologiska livsmedel, även fortsättningsvis kommer att köpas på samma sätt som nu. Fem procentenheter utgörs av livsmedel, som ingår i Västmanlands leverans.
Visserligen är jag för att mat ska tillagas så nära som möjligt, men att försöka plocka poäng på ekologiska livsmedelfrågan var förhastat. Landstinget i Uppsala län är bäst i landet på ekologiska livsmedel och möjligheterna att fortsätta att vara det är stora.

onsdag 23 december 2009

Styrningen av sjukvården

Inför nästa år finns mycket ytterligare att önska när det gäller sjukvården i vårt län, även om en hel del positivt har skett under den här mandatperioden. På önskelistan står politisk styrning. Vadå önskelista? Vi politiker har ju förändringsmöjligheterna i våra händer. Jovisst, men vi måste vara många, vilket vi inte är. Nästan dagligen ser vi tecken på att politiken har abdikerat. Den ekonomiska uppföljningen är under all kritik, chefsfrågor sköts kanske helt OK, men är utan politiskt inflytande.
Sådana stora verksamheter som Akademiska sjukhuset, lasarettet i Enköping, primärvården och Folktandvården har ingen egentlig politisk styrning. För mig är det självklart att var och en av dessa verksamheter ska ha en egen politisk styrelse, som ansvarar inför landstingsfullmäktige och av vilken man kan utkräva ansvar. Jag säger som Marit Paulsen just nu säger om vår behandling av djur: jag blir så trött och uppgiven.

tisdag 22 december 2009

Klarar vi bara en fråga i taget?

Det är nödvändigt att hålla i gång klimatdebatten. Särskilt efter det dåliga resultatet i köpenhamn. Vi, alla, måste prata om klimathotet. Men vad är det för hot? Kunskaperna om effekterna av bara en grads temperaturhöjning behöver öka. Vi måste tala om rubbningar i ekosystemet och hotet mot den biologiska mångfalden, om risken för svåra stormar och översvämningar. Inte minst Köpenhamnsmötet har visat att de åtgärder, som är nödvändiga tyvärr skjuts framåt i tiden. Debatten och diskussionerna måste hållas i gång.
Men inte bara klimatförändringarna utgör hot mot vår jord. Avfallet ökar och vi lever i en kemikaliesoppa, som orsakar allergier och cancer. Vi måste orka se flera hot samtidigt och också agera på flera fronter samtidigt. Vi måste nu bli många, som kräver att kemikalietillsatser i varor inte får göras utan att man tagit reda på eventuella negativa effekter. Vi måste öka upplysningen om i vilka varor kemikalier finns i sådan form och omfattning att varan bör utgå. Vi politiker måste oftare än vi gör prata om dom här problemen. Vi medborgare måste rösta fram de kandidater, som brinner för att tala om och agera i överlevnadsfrågorna. De kandidater, som inser detta blir de framgångsrika i nästa valrörelse. Då räcker det inte med att bara vilja göra karriär. Kandidaterna med den ambitionen som den övergripande syns vara flera. Vi ska se till att deras framgång uteblir.

fredag 18 december 2009

Ge politikerna skottsäkra västar

"Regeringen vill tillåta metalldetektorer, larmbågar och röntgenmaskiner vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting." Det måste väl innebära att regeringen också rekommenderar anordningen? Det finns ju ännu mer effektiva åtgärder att vidta, till exempel att helt förbjuda de två, som brukar komma.
Nu funderar jag på vilka anordningar jag själv ska använda mig av under en eventuell kommande valrörelse. Jag som i så fall har tänkt mig att gå ut på sta´n och samtala med människor. Räcker det med att jag är försedd med skottsäker väst? Nej, sannolikt inte. Men det finns ju pansarglas. Säkrast att låta bli att träffa folk. De som vill nå mig kan ju alltid maila och min bild finns på nätet. Tråkig är dock tanken på att inte kunna förverkliga idén med "Träffa Harald på fiket". Ja, jag menar tråkig för den mängd människor, som väntar på den chansen. Det är ju faktiskt lättare att träffa om man sitter på ett fik än om man går omkring på sta´n.
Jag ska emellertid undersöka möjligheten att under tröjan ha metalldetektor och vid minsta pip ringa polisen.
Innan jag hunnit få alla utredningar klara ska jag tillskriva regeringen och tipsa om att lägga lite krut (hoppsan) på att undersöka om det verkligen finns några som vill träffa mig och mina politikerkolleger, och varför.
Vilken minister reser sig upp och utropar: Nu krävs mjuka tag mot befolkningen.

torsdag 17 december 2009

Ljunggren och Alliansen

Stig-Björn Ljunggren har ett jobbigt förhållande till Alliansen. På bloggen listar han några alliansargument. Någon fullträff är det inte. Men visst har Alliansen saknat Reinfeldt. Och nu får han extra styrka genom de mycket positiva omdömena om hans sätt att sköta ordförandeskapet i EU. Jag ser fram mot Ljunggrens nästa blogginlägg, som väl borde handla om det svenska ordförandeskapet.

Transportkompani
Politiska uppdrag ska upplevas meningsfulla. Är det så alltid? Känner vi politiker, när vi går till ett sammanträde, att vi har möjlighet att åstadkomma förändring? Jo, ibland, men långt ifrån alltid. Men ska man då delta i de sammanhang där påverkansmöjligheter inte finns? Jo, det ska man, om man är beredd att arbeta för förändringar; förändringar av ett system, som inte fungerar. Att bara lämna kan betyda att någon fogligare och mer passiv kommer i ens ställe.
I dag ska jag delta i Regionförbundets fullmäktiges möte. Två ärenden finns på dagordningen, verksamhetsplan respektive revidering av förbundsordningen. 61 ledamöter möter ärendet i sina handlingar. Om jag nu skulle tycka att planen bör omarbetas är det naturligtvis omöjligt att åstadkomma detta. Vi är i december månad och tid finns inte för att återkomma i ärendet. I det andra ärendet har styrelsen redan fattat beslut i organisationsfrågan och nu föreläggs fullmäktige förslag om ändring i förbundsordningen med anledning av styrelsens beslut. Finns något alternativ till att anta styrelsens förslag? Nej naturligtvis inte.
Intar snart min plats i ett transportkompani, som knappast vet vad som ska transporteras och vart.

söndag 13 december 2009

Säkerhet i vården

Patientsäkerhetsfrågorna är aktuella. Inte för att säkerheten har blivit mindre, utan för att både profession och politik mer och mer uppmärksammar problemen. Själv ägnar jag åtskillig tid åt att prata patientsäkerhet. Nästa gång i morgon.
"SPF Samråds pensionärspolitiska samtalsgrupp
möts i Träffpunkt Storg. 11, månd 14 dec, kl 10.00.
Ordf. i Patientnämnden, fd kommunalråd Harald Nordlund,
medverkar under rubr. Patientnämnden och patientsäkerhet."

Ingen patient ska komma till skada i vården. Ändå drabbas omkring 100 000 patienter i Sverige varje år av vårdskador och för omkring 3000 patienter kan vårdskadan ha varit en bidragande orsak. Det förebyggande arbetet vid Akademiska sjukhuset ligger i framkant.

fredag 11 december 2009

Socialförsäkringarna och människosyn

Jag läser om Riksda´ns beslut om anslaget till socialförsäkringar.
Budgetanslaget inom socialförsäkringsområdet för 2010 omfattar ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (cirka 101, 7 miljarder kronor), ekonomisk trygghet vid ålderdom (cirka 41, 5 miljarder kronor) och ekonomisk trygghet för familjer och barn (cirka 69,9 miljarder kronor). Vidare innebär budgetbeslutet följande: För personer som fått uppskov med att betala kapitalvinstskatt vid försäljning av privatbostad läggs en schablonintäkt till inkomstslaget kapital. Från den 1 januari 2010 ska inte Försäkringskassan ta hänsyn till denna intäkt vid beräkning av bostadsbidrag eller återbetalningsskyldighet av underhållsstöd. Detsamma gäller vid beräkningar av bostadstillägg till pensionärer.Bostadstillägget för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning och personer under 65 år som får efterlevandepension höjs den 1 januari 2010.
Det här är siffror. Lika viktigt är vilken människosyn, som ska prägla tillämpningen. Härvidlag är den politiska retoriken inte betydelselös.

Kompletteringar i sjukförsäkringen. Förslaget innebär följande:
Utöver de 914 dagar som i dag kan betalas ut i form av sjukpenning och förlängd sjukpenning ska ytterligare sjukpenningdagar kunna betalas ut i vissa fall. Det gäller bland annat när den sjukförsäkrade får sjukhusvård eller annan omfattande vård.
En person vars sjuk- eller aktivitetsersättning upphört ska kunna återfå sin tidigare sjukpenninggrundande inkomst. Sjukpenning ska då kunna betalas ut tidigast efter tre kalendermånader från det att sjuk- eller aktivitetsersättningen upphörde.
Försäkringskassans bedömning av nedsättningen av arbetsförmågan hos en person som går ett arbetsmarknadspolitiskt program ska gälla förmågan att delta i det aktuella programmet.
Om en person har lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt program på grund av sjukdom ska Försäkringskassan vid bedömningen av arbetsförmågan, utöver vad som redan gäller, även ta hänsyn till förmågan att delta i programmet. Detta under förutsättning att personen har en formell möjlighet att påbörja programmet igen.

lördag 5 december 2009

Stig-Björn Ljunggren och tvåpartisystem

Nu är vi nära ett tvåpartisystem. Debattören Sig-Björn Ljunggren har ägnat några artiklar åt frågan om det är det vi vill ha. Men vem är vi? Förmodligen menar han de flesta medborgare. Därom vet vi inget. Jag delar i stort Ljunggrens syn, men saknar ett resonemang om varför vi hamnat i detta elände. Ett resonemang om drivkrafterna. Längtan efter att få genomföra en viss politik var förut starkare än längtan efter en viss position. Längtan har nu bytts till det omvända. Partiorganisationerna har gått på talet om vikten av att störta motståndaren och inte sett drivkraften, och till synes den enda, hos vissa personer att få, till exempel, kliva upp på en regeringstaburett.
Alliansbildningar innebär att ett parti säger, å ena sidan, att de i alliansen ingående partierna är överens om det mesta, å andra sidan, att väljarna bör rösta på just det egna partiet. Är detta hederligt?


Jag ställer gärna upp som inledare i samtalsgrupper, alternativt föredragshållare,
om, i första hand, politisk styrning, patientsäkerhet och natur och miljö.

Jag kan också hjälpa till vid upprättande av skrivelser till, till exempel, myndigheter.

Kontakta mig lämpligen via e – post harald.nordlund@swipnet.se

torsdag 3 december 2009

Vanligast vinner

Vanligast vinner, skriver Dagens Samhälles inledare i dag. Så rätt. Vi har personval i Sverige. Åtminstone kallar vi det så. En duktig marknadsförare kan ta sig uppåt på en lista. Men personval värt namnet. nej. Men det är inte det största problemet. Nomineringsprocesserna i partierna antar delvis nya, men knappast mer utvecklande former. Är det bara ett fåtal personer, som avgör? Den frågan ställdes nyligen av en inte aktiv partimedlem. Nej, vi har ju provval, tyckte jag. Men endast en tredjedel av medlemmarna deltar och dessutom är de som deltar i flera fall påverkade av ett fåtal personer. Men medlemmarna kan ju tänka själva, inflikade jag. Problemet är alltså bristande tilltro till processen.
Avskaffa provval och nomineringskommitte och låt medlemsmöten bedsluta eller allra helst inför fullt utvecklat provval, typ Finlands.

Harald Nordlund

Jag ställer gärna upp som inledare i samtalsgrupper, alternativt föredragshållare,
om, i första hand, politisk styrning, patientsäkerhet och natur och miljö.

Jag kan också hjälpa till vid upprättande av skrivelser till, till exempel, myndigheter.

Kontakta mig lämpligen via e – post
harald.nordlund@swipnet.se

tisdag 1 december 2009

Jo, han menade att när man går på sammanträde har man rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Men har man inte en inkomst på vilken man får avdrag när man lämnar jobbet kan man konstruera en sådan inkomst. "Men så gör väl ingen", sa jag,. Nä, det hoppas jag, sa han.

måndag 30 november 2009

Förlorad arbetsförtjänst

Jag fick häromda´n ett tips: "Du som är pensionär, registrera firma, uppge en inkomst till Försäkringskassan och ta ut ersättning för förlorad arbetsförtjänst." "Nä, så gör väl ingen", sa jag. "Nä, det tror inte jag heller", sa tipsaren.


Harald Nordlund

Jag ställer gärna upp som inledare i samtalsgrupper, alternativt föredragshållare,
om, i första hand, politisk styrning, patientsäkerhet och natur och miljö.

Jag kan också hjälpa till vid upprättande av skrivelser till, till exempel, myndigheter.

Kontakta mig lämpligen via e – post harald.nordlund@swipnet.se

söndag 29 november 2009

Häromdagen deltog jag i ett seminarium om vindkraft. Mycket intressant. Uppenbart är att potentialen är stor. Den tröghet, som kan finnas, beror i hög grad på kommunernas avgörande roll. Tillstånd till att anlägga vindkraftverk kan ges endast om berörd kommun tillstyrkt.
Intressanta inslag var det i Mälardalsrådets miljöutskotts möte i fredags. Ett par reflektioner i efterhand:Sverige har varit det enda landet, eller ett av få länder, i Europa med skatt på konstgödsel. Den kommer emellertid att avskaffas. Samtidigt har diskussionen i en del länder väckts om att införa sådan skatt. I fråga om fosfor och kväve ut i våra vattendrag svarar jordbruket för mellan 40 och 50 %. Kanske kommer Sverige att snart efter avskaffandet införa skatten? Enbart i Mälaren släpps ut 1,7 ton kväve och 0,5 ton fosfor per år.
Viktigt att, i första hand länsstyrelserna, följer utvecklingen med nya strandskyddsbestämmelser. Hur kommer allemansrätten att påverkas? En inte alltför djärv gissning är att den unika svenska allemansrätten snart inte är unik.
Det är lockande för kommunpolitiker att medge strandnära byggande. Sådant har med allemansrätten att göra men handlar ju också om problemet med framtida kostnader för skador av översvämningar. Hur många kommuner gör avsteg från rekommendationer. Det är inte bara avståndet till strand, på 100 och i vissa fall 300 meter, som är viktigt att iaktta utan viktig är också höjden från vattnet i fråga. Ingen bebyggelse vid Mälaren på lägre nivå än 2,5 meter får godkännas. Och… hur är det med kommunernas beredskap för att möta översvämningar?
Tack UNT för dagens ledare om ett par stora socialliberala ledare, Bertil Ohlin och Bengt Westerberg, och lika mycket för uppmaningen till Jan Björklund. Ohlin och Westerberg såg ett dubbelt uppdrag, utmejsla en socialliberal politik och att vinna röster för en sådan. Kanske kan en politik inriktad på enbart röstmaximering ge fler röster, men till vad…?

Kul med utmaningen att då och då prata om patientsäkerhet, politisk styrning och natur och miljö

torsdag 26 november 2009

Så här fördelas pengar till bland annat sjukvård

Landstingsfullmäktige sammanträdde i två dagar den här veckan. Mycket hann sägas och även beslutas. Bland andra beslut kan särskilt noteras beslut om budget. En fullmäktigeförsamling ska fördela pengar på nämnder och styrelser. Fullmäktige har inga förvaltningar. Förvaltningar finns för att utföra de uppdrag fullmäktige ger styrelser och nämnder.
Landstingsfullmäktige i Uppsala län har följande politiska organ sig underställda:
Landstingsstyrelse, Kulturnämnd, Musik i Uppland, Upplandsmuseet, Patientnämnden, Varuförsörjningsnämnden, Utskottet för demokrati, jämställdhet och integration och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Landstingsstyrelsen är både styrelse för ett stort antal verksamheter och landstingets ”regering”.

Landstingsfullmäktige väljer att gå förbi alla nämnder utom Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och i stället fördela pengarna på förvaltningar. Så här fördelade man:

Hälso- och sjukvårdens kostnadsram: 6 325 781 000 kronor, varav 1 408 297 000 kronor till hälso- och sjukvårsdstyrelsen för budgetåret 2010.Akademiska sjukhuset: 3 954 054 000 kronor.Lasarettet i Enköping: 310 925 000 kronor.Primärvården: 360 160 000 kronor.Habilitering och hjälpmedel: 165 898 000 kronor.Folktandvården: 126 447 000 kronor.Upplands Lokaltrafik, UL, och regional verksamhet: 219 011 000, varav 185 566 000 kronor till UL.Landstingets kansli och Administrativt centrum: 255 636 000 kronor.Centrala förtroendemannakostnader och avgifter: 32 075 000Kulturnämnden: 80 041 000 kronor, plus 4 500 000 kronor för konstnärlig utsmyckning.

söndag 22 november 2009

Utbilda politiker


Artikel med den här som bas, men mycket nedkortad var införd i Dagens Samhälle i torsdags


Två politiker: Ni ursäktar väl att jag dansar tango i stället för foxtrot?
Spelar ingen roll, själv dansar jag vals.

När jag håller min föreläsning om politisk styrning är inte politiker i majoritet.
Politiker klagar dock ofta över att tjänstemän har alltför stor makt. En annan klagan från politikerhåll handlar om upplevelsen av att vara endast knapptryckare. Missnöjet med politikerrollen är stort och ändå är man inte beredda att göra något åt problemet. Den uppgivenhet som finns hos vissa politiker är förvånande; man har ju makten och borde kunna använda den för att lösa problemen. I stället fortsätter man att sammanträda, utan att styra.
Om inte politikerna ser till att styra blir följden att tjänstemännen blir tvungna att alltmer ta på sig styrrollen, vare sig man vill eller inte. Det är ju politikerna medborgarna kan ställa till svars.
En inte ovanlig uppfattning bland politiker är att tillkomsten av nya politiska grupper och organ ökar graden av demokrati. Detta kan möjligen gälla under förutsättning att de nya uppdragen kommer att innehas av personer utan tidigare uppdrag. De nya uppdragen ges emellertid, nästan undantagslöst, till personer, som redan finns i systemet. Någon breddning eller fördjupning av demokratin åstadkoms inte med detta, utan endast att några politiker får fler uppdrag. Nya organ kan rent av medföra försämrad politisk styrning eftersom dess tillkomst kan öka osäkerheten om var ansvaret ligger. Omvänt kan alltså, i många fall, gälla att minskat antal politiker är bra för demokratin.
Antalet partimedlemmar har minskat kraftigt, valdeltagandet tenderar att sjunka och förtroendet för de politiska institutionerna är lägre än på länge. Samtidigt kan konstateras att intresset för politik bland allmänheten inte minskar. De politiska partierna lyckas alltså inte fånga upp intresset för samhällsfrågor. En förklaring till detta misslyckande kan troligen sökas i de förändringar som skett i fråga om tillkomsten av nya opinionspåverkande kanaler. Nu räcker det inte med att göra vissa justeringar i organisationsskisserna. En radikal förändring av synen på vad som är politik måste åstadkommas, utveckla personvalssystemet med mindre styrning från partiet av den enskilde politikerns åsikter och inför helt nya former för möte med människor; allmänheten går inte till ett traditionellt möte, alltså måste politikerna gå till allmänheten. Ge medlemmarna i partierna mer att säga till om. Varför en begränsande representativ demokrati om det är möjligt att ha direktdemokrati?
Finns då denna insikt hos politikerna? Mitt svar är nej. Det finns enligt min mening två alternativa vägar för att skapa insikt. Låt det politiska systemet hamna i en ännu djupare kris, än för närvarande; en kris som får utgöra väckarklocka. Eller starta en landsomfattande fortbildning av dagens politiker. Jag förordar det andra alternativet
Det är inte organisationsförändringar som är lösningen. Det är den politiska styrningen som måste bli tydligare och det demokratiska inflytandet bättre. Vilka organ måste finnas för att åstadkomma detta? Svaret på den frågan kan ju i många fall bli färre politiska organ och lägre antal politiker. Man kan definitivt inte göra som en mig närstående politisk organisation gör, nämligen ersätta nämndansvar med förvaltningsansvar. En fullmäktigeförsamling har inga förvaltningar och kan sålunda inte fördela budget på förvaltning. Gör man så har man från politikerhåll abdikerat
Ansvaret för solidariskt finansierad verksamhet åvilar ytterst politiker på EU-nivå, nationell nivå, i landsting och kommuner. Den som däremot bedriver en viss verksamhet kan vara i ett fall ett kooperativ, i ett annat fall ett företag och i ett tredje landsting eller kommun. Att utföraren behöver ha en styrelse måste väl ses som en självklarhet, för att dels ta ansvar för överenskommelsen med den ”beställande” politiska nivån, dels tillgodose krav på lokalt inflytande. Dock är det inte självklart att dessa styrelser ska bestå av personer rekryterade av de politiska partierna. I en produktionsstyrelse är mer fråga om professionalitet. Politiker utformar politiken och professionen ”utförandet”.

tisdag 17 november 2009

Lyssna på patienten

I dag har jag den här artikeln införd i UNT
Landstingen brottas med stora ekonomiska problem. Vart tar våra skattepengar vägen, frågar sig många medborgare.
Det finns flera förklaringar till de ökade kostnaderna och till svårigheterna att klara att hantera dem.
Den första förklaringen är att kraven på att få vård har ökat. Vi går inte omkring och är dåliga utan vi kräver vård. Vi märker det på, inte bara, trycket på sjukvården, utan vi ser det i även sjukskrivningstalen.
Den andra förklaringen är att vi blir allt fler, som behöver vård eftersom genomsnittliga levnadsåldern ökar, även om det är så att större delen av den ökade livslängden är friska år.
Den tredje förklaringen är att vi behandlar i dag sjukdomar, som vi tidigare inte har kunnat behandla, ofta med dyr teknisk utrustning. Vi har härigenom ökat välfärden.

En fjärde förklaring är att ansvaret är splittrat. Ibland ligger ansvaret på kommunerna, ibland på landstingen för att i ett tredje sammanhang vara statens ansvar. En sådan uppsplittring kan inte åstadkomma effektivitet.

En femte förklaring kan vara missriktade besparingar och en personalpolitik, som resulterat i personalflykt till, bland annat, bemanningsföretag. Ambitionen att minska sina lönekostnader har i vissa fall lett till höjda sådana.

En sjätte förklaring är stora brister i den politiska styrningen av sjukvården. I dag är det alltför många kockar, som rör i soppan. Det nuvarande ohållbara systemet med flera aktörer utan samordning ifrågasätts dock av få politiker.

Vad borde då göras och göras nu?

Olika former för att ge sjukvård torde bidra till att kvaliteten och kostnaderna påverkas på det sätt vi önskar. Huvudsyftet ska inte vara att tävla utan att lära av varandra. ”Hur gör Ni för att ge så bra vård utan att Ni har större kostnader?” En fråga, som väcks automatiskt.

Vi kan inte fortsätta att låta patienter sitta i kläm medan vi diskuterar vem som ska ta ansvaret. Vi måste bestämma oss och det är bråttom. Kanske är det så att staten måste peka med hela handen och, till exempel, konstatera att nu tar staten hand om universitetssjukhusen och styr deras inriktning och all övrig sjukvård sköts av regioner. Uppsplittringen av sjukvårdsansvar på staten, kommunerna och landstingen innebär slöseri.
Vilken lösning man än väljer måste patienten ha rätt att välja var man vill få sin vård.
För att öka underlaget för våra sjukhus och därmed intäkterna måste ett system för att ta emot även patienter från andra länder utvecklas.

Visst är stor del av sjukvårdspersonalen underbetald. Det ska vi också från politiskt håll tydligt uttrycka. Det är inte samma som att utlova löneökning vid en viss tidpunkt. Den signal, som nu ges är att personalen inte är värd mer. Den signalen hämmar utveckling och nytänkande.

Den politiska styrningen av sjukvården måste radikalt förändras, eller rättare sagt bli en realitet. En subjektiv uppfattning hos mig, javisst, men en uppfattning, som stöds av forskning. Den politiska viljan måste kommuniceras till verksamheterna och politiskt ansvar utkrävas. Inför alla beslut måste vi fråga oss vad som är bäst för patienterna och vi måste bättre ta tillvara deras synpunkter.

Kostnaderna för läkemedel, som inte kommer till användning, är mycket stora, till glädje för läkemedelsindustrin, men till skada för landstingens ekonomi, för miljön och i alltför många fall för patienter.

Avancerade metoder botar allt fler, men det finns också enkla metoder, som inte används i tillräcklig omfattning. Många insatser för att undvika att sjukdom uppstår torde vara, förutom att de är humana, ekonomiskt kloka. Hit hör, till exempel, motion, rökavvänjning och natur i vården. I vissa fall upplever patienter behandling med alternativa metoder positivt. Användningen av sådana metoder ska då uppmuntras.

Vi kan inte längre fortsätta att göra som vi har gjort. Ska vi kunna behålla en solidarisk sjukvårdspolitik krävs nytänkande, ja ett totalt omtänkande.
Det behövs både hjärta och hjärna i politiken.

Det här finns inte i artikeln men är angeläget:

Landstinget i Uppsala län är, tillsammans med Lunds kommun, bäst på ekologisk mat. I fortsättningen ska maten tillhandahållas av landstinget i Västmanland. Kan tätpositionen behållas då? Ja, det måste vara ett absolut krav. Jag är ju fortfarande av den uppfattningen att maten ska lagas så nära de som ska äta den som möjligt. Tillagningskök, ett modernt sådant på Akademiska sjukhuset måste vara inriktningen.



tisdag 10 november 2009

Finns ett samband mellan kärnvapen och kärnkraft?

I går kväll lyssnade jag på ett föredrag av Rebecca Johnson. Rebecca är grundare av och redaktör för tidskriften Disarmament Diplomacy och har varit rådgivare åt Blixkommissionen.
Vi behöver bli fler, som engagerar oss i dessa frågor, var ett av mina egna konstateranden. Men hur? Är frågan så stor och skrämmande att vi inte orkar engagera oss? Vad betyder den positiva inställningen i dag till kärnkraft för riskerna för spridning av kärnvapenteknologi? Rebecca Johnson är övertygad om att det finns en tydlig koppling mellan kärnvapen och kärnkraft. Men hon vill absolut inte att föra samman nedrustningskraven med krav på avveckling av kärnkraften.
Bland åhörarna i går kväll fanns en person, som vittnade om de ohyggliga konsekvenser i form av mänskligt lidande kärnvapenanvändning innebär. Dessa handlar om den totala förödelsen, hemska brännskador, död, lidande och genetiska skador med konsekvenser generationer framåt.
En ljusglimt i kärnvapenmörkret är de nya ansträngningarna från den amerikanske presidentens sida att får igång nedrustningssamtal och överenskommelser.
Ett femtiotal lyssnade på Rebecca Johnson, därav cirka 35 studenter. Fler bör besöka Fredsmuseet i Uppsala slott och ta del av de intressanta föredrag föreningen arrangerar

måndag 9 november 2009

Kärnkraft och grön energi

Jag förstår inte dagens ledare i min tidning. Så här skriver man, bland annat "Och då måste resurserna i huvudsak sättas in mot fossila bränslen, inte bara mot icke förnyelsebara." Men med icke förnybara menar vi väl ändå fossila plus kärnkraft. Till det kommer torv, som klassats som mellanting mellan förnybar och fossil.
På annan plats talar man om problemen med kärnkraften, nämligen att den inte är förnybar, att den medför säkerhetsproblem och att den kan ge kopplingar till kärnvapen. Till det kommer kostnaderna, som nu ser ur att bli så stora att utbyggnaden av kärnkraften stannat av.
Kanske klokt att lägga en del av pengarna på att utveckla alla former av användning av förnybara bränslen.

söndag 8 november 2009

Maria Wetterstrands popularitet


Av de svenska partiledarna är det bara Fredrik Reinfeldt, som är mer populär än Maria Wetterstrand. Analyserna är redan många. Vilka är förklaringarna? Är det ett tecken på styrka hos Maria eller handlar det om övriga ledares svagheter? Det här är några av de frågor jag hittills noterat. Som vanligt spretar svaren på den här typen av frågor. Själv svarar jag, som man bör, både och. Det största partiets ledare har inte visat några utmärkande ledaregenskaper. Den främsta förklaringen tycker jag är enkel. Maria är kunnig, tydlig, inte populistisk, sympatisk framtoning. Jag är inte miljöpartist, men jag tycker att det är en bra strategi att vara tydlig och att stå för sina idéer.

måndag 2 november 2009

E4 förbi Uppsala

Jag har av olika anledningar haft ett kort uppehåll med min blogg. En av anledningarna är att jag ägnat några timmar åt att disponera nästa bok. Vad ska den handla om? Jo, det blir en hel del om det jag ser just nu, i synnerhet och sådant jag sett, i allmänhet; om politikers sätt att fullgöra sina uppdrag.
"Inga dödsolyckor på nya motorvägen" lyder en rubrik i dag. Jag påminner mig ofta debatten om E4 - sträckningen och om Bärbyleden. Jag var kommunalråd i Uppsala när debatten var som hetast och när beslutet fattades. Den majoritet, som tillträdde 1992, var helt överens om att den 30 - åriga trafikdebatten med långbänkar nu skulle resultera i ett ställningstagande. Våra tre partier (FP, M och C) var inte överens, men vi blev snabbt överens om att vi skulle komma överens om en lösning. Vi blev övertygade om att en, så kallad, sydlig dragning av etapp två av Bärbyleden, en, så kallad, västlig dragning av E4 förbundna med etapp tre av Bärbyleden var en lösning, som ur både trafikteknisk och miljösynpunkt var den bästa. Utan vår beslutsamhet finns det risk för att all E4 - trafik fortfarande hade varit förlagd till Tycho Hedéns väg. Och lika viktigt: den har sparat liv.

tisdag 27 oktober 2009

Tack My och Sara

My Enbom och Sara Högsten är två ungdomar i Uppsala som tagit initiativ till en antivåldskväll. Heder åt dessa ungdomar.
Intervjun i dagens UNT med My får mig att plocka fram den här artikeln som jag skrev för en tid sedan och varit publicerad i en upplandstidning.

Våldet sätter inga gränser

Våld används som metod för att lösa konflikter, mellan enskilda människor och mellan nationer. Våld är också underhållning. Och, det finns runt om oss.
Det finns omfattande forskning som visar att våld i medierna leder till våld i verkligheten. Men vem reagerar? Politiker och myndigheter står handfallna.
När det gäller gifter i naturen har en viss insikt vunnits om att en ändrad livsstil är nödvändig om vi ska kunna undvika sjukdomar och skador på den biologiska mångfalden som föroreningarna ger upphov till. Allt fler börjar inse att vården av natur och miljö handlar om solidaritet med kommande generationer. Men de förorenande utsläppen i media reagerar inte politiker på.
Kan det vara så att de som ifrågasätter forskningens rön om samband mellan underhållningsvåld och verkligt våld har fått större genomslag i media än forskningsrönen i sig? Kan det vara så att mediernas intresse kolliderar med dessa rön? Vill medierna inte ta ansvar för och erkänna att man faktiskt övertagit en del av den fostran som tidigare vilade på familjen?
Inte är det så att varje individ som exponeras för medievåld själv blir våldsverkare. Men vad vi vet är bl.a. att yngre personer påverkas lättare än äldre, män reagerar oftare än kvinnor med våld och otrygga och okoncentrerade barn är vanligare nu än tidigare. Forskningen visar också t.ex. att tecknade filmer ger en stark påverkan till våld och att simulerat våld ger starkare effekter än verkligt våld.
Från skolans värld vittnar lärare om att slagsmålen mellan skolungdom blir allt grymmare och ordutbytet allt grövre. Enligt gjorda intervjuer ser ungdomarna i många fall ett tydligt samband mellan medievåldet och det verkliga. En pojke sa t.ex. ”Jag tror det beror på att det finns så många grymma och äckliga våldsfilmer som man kan hyra på video. Utan att man vet om det så blir man påverkad av det.”
Nu måste en folklig resning till för att hejda och stoppa den förorening som våld innebär. Politiker måste ta ställning till hur tillgängligheten till underhållningsvåldet ska kunna begränsas. Men då måste politiker också konsekvent ta avstånd från att våldet används för att lösa konflikter. Vågar och vill man det?
Vi är många som på olika sätt är engagerade i en kamp för mer av solidaritet här och nu, för solidaritet med kommande generationer, för fred och icke-våld och för demokrati. Men vi behöver bli ännu fler och vi behöver samla oss
Min förelsäning "Om politisk styrning" Beställs via harald.nordlund@swipnet.se
Min bok "Politik på Gott och Ont" Beställs via harald.nordlund@swipnet.se

måndag 26 oktober 2009

Fredspriset

Obama har fått årets fredspris. Den ena seriösa kommentaren efter den andra har antingen försiktigt tyckt att motiveringen känns riktig eller ansett det fel att tilldela någon ett pris för att man vill åstadkomma en viss förändring men ännu inte gjort det.
Men visst är det något stort som inträffat. Vi har fått en president i USA, som ifrågasätter våldet som konfliktlösningsmetod. Obama har redan fått spridning åt sitt nya förhållningssätt. Hökarna i USA har redan reagerat. Han kallas både mjuk och mesig. För mig är han vad USA och världen behöver. Måtte han stå emot.
En annan förhoppning är, och en viktig förutsättning för att lyckas, att många ledare i andra länder påverkas av de nya signalerna. Kommer, till exempel, svenska partiledare att nu, likt man applåderade George W Bushs aggressiva angrepp på det irakiska folket, nu applådera de nya signalerna från Washington? Ännu har jag ingenting sett eller hört i den vägen. Fredspriset sätter inte press på endast dem amerikanska politiken utan sätter vida omkring fokus på ickevåldsfrågorna. Därför välkomnar jag fredspriset till Obama.

torsdag 22 oktober 2009

Ny flygplats men begränsa utsläppen

Debatten om ny civilflygplats i Uppsala fortsätter. Det är bra. Å ena sidan behöver den diskuteras å andra borde det stå klart för de flesta vad en flygplats nära centrum av staden innebär. Visst kan man ha olika synpunkter beroende på, bland annat, vilken stol man sitter på. Dock borde olika parter vara tydligare i fråga om vilken roll man har. Ett företag, som vill etablera sig har ett eget ansvar för ekonomin i sitt projekt. Det är inte kommunens sak att lägga sig i den bedömningen. Vill man ta risken att efter kort tid gå i konkurs är det investerarnas ansvar. Kommunens ansvar är mycket stort i ett annat avseende. Man ska ge sin syn på konsekvenserna för miljön. Jag kräver att kommunen är tydlig. Tycker man att miljökonsekvensbeskrivningarna inte talar emot en etablering ska man säga det tydligt. Anser man att beskrivningarna av ökat buller och ökade luftföroreningar ger anledning till tveksamhet ska man vara tydlig och säga att man avstyrker.
Tyvärr innebär kommunens ställningstagande att man säger ja, men nej. Jag tycker inte det är en ansvarsfull linje från kommunens sida. År 2009, när vi varje dag läser om det hot mot vår planet, som klimatförändringarna utgör, är vi beredda att acceptera ökade utsläpp från flygtrafik. Miljökonsekvenserna av en ny flygplats är inte acceptabla, borde vara en slutsats från kommunen, men som man inte dragit.

onsdag 21 oktober 2009

Beslut om jakt på våra rovdjur

Nu har riksda´n fattat beslut om jakt på våra rovdjur. Jägarna torde vara nöjda. Men vad betyder det här för framtiden för vissa arter. Jag är säker på att man inom något år kommer att inse misstaget. Det är alltid värrew att behöva lappa i efterhand än att göra rätt från början.
"Riksdagen godkänner en förvaltning av rovdjuren som innebär att Naturvårdsverket får delegera beslut om licens- och skyddsjakt till länsstyrelserna. Besluten ska vara grundade på rovdjursstammarnas utveckling i länet. Viltvårdsnämnderna och rovdjursgrupperna tas bort och ersätts av viltförvaltningsdelegationer. Sverige ska ha tre rovdjursförvaltningsområden. Naturvårdverket bestämmer miniminivåer för rovdjursstammarna inom varje förvaltningsområde. Varje område ska ha ett samverkansråd som tar fram riktlinjer och principer för rovdjursförvaltningen. Riksdagen sa också ja till en tillfällig begränsning av vargstammens tillväxttakt liksom till åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Det kan göras i första hand genom att underlätta för naturligt invandrade vargar, i andra hand genom att högst 20 vargar som inte är påverkade av inavel införlivas i populationen de närmaste fem åren. Jakt på björn och lo ska i huvudsak vara licensjakt medan jakten efter järv och varg är skyddjakt. Licensjakt ska under kontrollerade former kunna förekomma även på järv och varg. Möjligheterna att ansöka om skyddsjakt kommer begränsas samtidigt som reglerna om rätt att döda rovdjur för att skydda tamdjur inte ändras."

Rovdjur och provval

I dagens UNT:
Rovdjurspolitiken
Maria Ripenberg sågar regeringens rovdjurspolitik. Rovdjur kan aldrig vara lokala, undervisar Maria en regering, som borde inse det, men tydligen inte gör det. Jag minns de år jag hade möjlighet att debattera dessa frågor; jag minns hur jag debatterade med mina , så kallade, borgerliga vänner och inte med de som betraktades som motståndare. Nu har naturointresserade krafter vunnit i rovdjurspolitiken.
Men tack Maria för Ditt ”Uppriktigt sagt”

Hoppsan,
Stirrigheten i nomineringstider är påtaglig. Men nog har vi en ordning där vi kan känna trygghet i att processen är OK. Medlemmarna i partierna ska ändå vara noga med att följa upp att ens provvalsröstning har registrerats. Provval är förvisso rådgivande, men spelar i alla fall en mycket stor roll. Alltför stor anser jag. Endast 30 – 35% av medlemmarna deltar och inte annat än hänsyn till kön, ålder, geografisk hemvist och etnisk bakgrund kan bryta provvalsresultatet
.
Kommer gärna till andra platser än Stadsbiblioteket i Uppsala och samtalar om politisk styrning
"Politik på Gott och Ont" en bok av Harald Nordlund

söndag 18 oktober 2009

Kommentar till kommentar

Är anledningen till detta att en del känner att en röst mer eller mindre inte har någon betydelse....?
Det här är en kommentar till mitt inlägg om närvaro vid voteringar i riksda´n. Nej, jag tror inte på den förklaringen. Inte den heller är acceptabel. Jag tror det handlar om att man inte ser sitt uppdrag som någonting annat än en väg att göra karriär på.

Ordbok, Sifo och övergödning

Jag välkomnar Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Men (man får börja en mening med ”med” och man får börja med ”och”) kanske kommer den inte att inskaffas av personer, som behöver den mest. Vi som gick i en skola, som lade vikt vid språket tycker att det ju hörs tydligt att ordet ”vart” uttrycker riktning och ”var” uttrycker läge. Skriver man potatis mos fick vi lära oss att orden måste ha ett ”och” mellan sig. Jag skämtar. Problemet är särskrivningen.
Två opinionsundersökningar publiceras i dag. Fortfarande tycks åtminstone var tredje, så kallad, borgerlig väljare vilja lägga sin röst på annat parti än moderaterna. Den överströmning till moderaterna, som pågått en tid, är det inte någon dramatisk fart på. Trots innebörden av ordet ”allians” har vi ännu en liten bit kvar till tvåpartisystemet. I valrörelsen kan ju en, till exempel, kraftfull socialliberal profilering komma att helt kullkasta sådana ambitioner.

Övergödningen av våra vatten är ett av våra stora miljöproblem. I den viktiga debatt, som pågår, är det viktigt att ta del av så mycket fakta som möjligt. Jag tycker dock att alltför mycket handlar om ekologisk eller konventionell jordbruksproduktion och för lite om metoder för att eliminera urlakningen. Nog är det väl så att läckage av kväve är lägre från ekologiska gårdar räknat per areal. Räknat per producerad enhet är det dock knappast så. Men då tänker jag: vi har den areal vi har. Ställer vi om helt till ekologisk produktion accepterar vi sålunda en minskad produktion, eller är vi bara i början av en återgång till ekologiska gårdar, där ökad produktion är förenlig med hållbarhet.

lördag 17 oktober 2009

Dödsstraff och så lite pressanka

Vi använder ofta uttrycket "Man vet inte om man ska skratta eller gråta". Jag snuddade vid uttrycket när jag läste om sverigedemokraten, som tycker att vi i Sverige ska återinföra dödsstraffet. Om det vore en pajas, som ingen bryr sig om är en sak, men här rör det sig om en pajas, som har så starkt stöd att han finns med i en demokratisk beslutsförsamling. Jag vill enbart gråta. Vi avskaffade dödsstraffet 1921. Nu måste debatten tas med nazistkopior som Joakim Larsson i Uppsala. I en värld där våld är ett stort problem finns personer, som vill utöka våldet.
Medierna har speglat en viss fru Ankas framfart med konservativa översittaruttalanden mer än man speglat Obamas utnämning respektive budgetpropositionen. Om vem säger detta mest?

fredag 16 oktober 2009

Närvaro vid voteringar

Kalla Fakta har undersökt riksdagsledamöternas närvaro vid voteringar. Synpunkterna beträffande nödvändigheten av att vara närvarande när man voterar spretar bland ledamöterna själva. Konstigt tycker jag. För mig är det självklart att man ska närvara. Sjukdom och personligt samtal med statsministern och därmed jämförbara skäl kan vara godtagbara ursäkter. Måndagar och fredagar är plenifria. Då ska man ha kontakt med sin partiorganisation och träffa andra människor än riksdagsledamöter. Uppgifterna som riksdagsledamot handlar om att påverka politiken genom att skriva motioner, interpellationer och enkla frågor, att delta i debatter i kammaren, att delta i omröstningar och att delta i de partiinterna diskussionerna. Den som gör det och dessutom har tät kontakt med partiet och länsmedborgarna kan betraktas som en riksdagsledamot som fullgör sitt uppdrag.

Besök i Estland

Tillbaka i bloggosfären efter några dagar i Estland. Innan jag åkte läste jag artikel av fyra kvinnor. Artikeln inger hopp. ”Även freden måste vinnas” är rubriken på artikeln i vilken man på ett bra sätt argumenterar för andra lösningar av konflikter än med vapen. Dock skulle jag önskat att man i artikeln var ännu tydligare i fråga om fördömandet av våld. Formuleringen ”Ett krig kan mycket väl vinnas med vapen i hand, men för fred krävs mer än vapen” ger intrycket att man accepterat vapnen om dom kombineras med andra metoder. Våld föder nytt våld är ett konstaterande, som hittills ingen lyckats avfärda, även om svenska toppolitiker gjort försök.

Tillbaka till Estland. Besök vid Estniska parlamentet. 101 ledamöter och elva utskott med en partistruktur, som inte kan direkt relateras till vår. Estland har 1,3 miljoner invånare.
Vid träff med miljödepartementet framkom, bland annat att landets yta täcks med jordbruksmark till 10%, skog 48%, våtmarker 22% och sjöar 5%.

Besök vid stadshuset i Haapsalu. Staden har 11000 invånare. När ryssarna drog sig ur minskades befolkningen från 30000. Vi talade en hel del om översvämningsrisker, men någon oro finns inte. Man anser sig behärska sådana situationer och man kalkylerar med översvämning vart 30:e år. Staden satsar på turism. Finns planer på att bygga en vintersportanläggning.

Intressanta samtal om nature conservation. Matsalu är ett stort naturreservat. Det är ett paradis för, i första hand fåglar men även för andra arter, inklusive människan. Cirka 16% av landets yta är skyddad. Medvetenheten om vikten av att skydda värdefull natur föreföll stor. Jag fick rent av känslan av att vi i Sverige i en jämförelse har en hel del ogjort.





fredag 9 oktober 2009

Lasarettet i Enköping

Lasarettets i Enköping uppgifter i framtiden diskuteras flitigt. Frågorna är ordentligt utredda. Kommer farhågorna att visa sig berättigade kan endast framtiden utvisa. En aspekt, som emellertid måste granskas närmare är patientsäkerheten. Den är godtagbar, säger man i beslutsunderlaget. Vad menas med godtagbar?

Ryktesspridning

Nomineringstid är också ryktesspridningstid. Inte bara spekulationer kring vem som ska toppa vilken lista och vem som ska efetrträda vem. Provval är också ett prov på hur man fixar respektive förhindrar kryss. Provval är inte meningsfullt och är alltför styrande. Jo, det är rådgivande, i teorin. Hänsyn utöver provvalsresultat är kön, etnisk bakgrund och ålder. Vi brukar ha drygt trettio procents deltagande i provval.
Till rykten, som säkert inte är sanna hör, vad jag hörde i går, nämligen att när partierna i landstinget skulle nominera till landstingsstyrelsen ställde det stora partiet krav på att ett av de mindre inte skulle nominera en person, som vid några tillfällen under förra mandatperioden avvek från den partikonstellationens linje. Det mindre partiet böjde sig. Hur uppkommer rykten, för det kan knappast vara sant.

torsdag 8 oktober 2009

Naturvården en socialliberal angelägenhet

Möte med en grupp naturvänner. Upplandsstiftelsen möter då och då representanter för några myndigheter och representanter för miljöorganisationer. Gröna gruppen benämns sammankomsten. Från Upplandssiftelsens styrelse finns fyra (tror jag, kanske fem) representanter. Jag fick mig till livs en hel del.
Regeringen har framlagt en skrivelse om naturvårdspolitiken. Varför tycker man inte att nu gällande skrivelse är tillräcklig, undrade jag. Jo, man vill tydligare betona samverkansfrågorna, man vill åstadkomma mer av lokal meverkan, man vill ge kommunerna möjlighet att biotopskyddsområden, till exempel.
Ett problem är ju att anslaget för biologisk mångfald har minskat. Nu finns dock hopp om att nivån återställs. Jag hoppas socialliberaler i riksda´n agerar kraftigt för en höjning av anslaget, mot bakgrund av, inte minst, att det nu pågår en utarmning, som är alarmerande.

Havsmilöanslaget kommer att höjas. Det ser för närvarande svårt ut att de nationella målen för haven och våtmarkerna, trots höjda anslag. Röster har höjts för att man ska sänka ambitionsnivån för de mål, som inte alls kan nås. Det är bra att man har den diskussionen. Dock ger det märkliga signaler att Sverige ska backa i sina ambitioner. Vi socialliberaler ska agera för att insatserna ska öka för att nå målen.

Myggen en outhärdlig plåga. Vi har hört det många gånger. Självklart måste vi försöka förstå olägenheterna. Men kanske har vi människor hanterat naturen på ett olämpligt sätt? Vilken roll har vattenregleringar spelat? Vilken roll spelar myggen i ekosystemet? Myggen som föda och som överförare av näring mellan våtmarker? Detta exempel på frågor, som många av oss, som saknar tillräcklig kunskap skulle behöva få läsa om i ”myggreportage”

söndag 4 oktober 2009

Oldsberg och Stina

Jag instämmer. Programmet i går var ingen höjdare. Men vems fel är det? Nja, Oldsberg var väl som vanligt. Kanske objektet inte var tillräckligt intressant?

Om vårt språk och om en ny flygplats

Språkvårdare har lusläst en hel tidning, läser jag Språket var glädjande gott, konstaterade man. Den här läsningen var nyttig för mig. Nu får jag försöka inse att det är jag själv, som har en felaktig uppfattning om vad, som är ett bra språk i tidningar, kanske gammalmodig. Jag sitter varje morgon och reagerar över särskrivningar, felstavningar och märklig ordföljd. Det var mest slarvfel man noterade; till exempel mellanslag. Menar man särskrivning så tror jag tyvärr inte att det är fråga om slarv. Man tror säkert att man ska särskriva i tid och otid. Hur jag kan påstå det? Jo, för jag ser hur vanlig särskrivning är.

Ärnadebatten i Uppsala fortsätter. Tråkigt dock att den nu handlar om personer och vad den ene och den andre sagt och menat. Grundfrågan är väl den vanliga motsättningen mellan näringslivsintresse och miljöintresse. Det är om detta debatten bör handla. Tydliggöras måste också kommunens roll. Det är inte kommunen, som beslutar om ett företag ska etablera sig. Det är inte kommunen, som ska driva flygplatsen, inte heller lägga några pengar i driften.
Men det är politiskt ansvar att värna om miljön liksom om att så långt möjligt underlätta för näringslivet. Bred enighet torde råda om att nya flygplatser genererar mer flygtrafik. I ärnafallet har Uppsala kommun tydligt tagit ställning. Näringslivsintresset ska gå före miljöintresset. Ställningstagandet har gjorts i demokratisk ordning, varför det ska accepteras. Men det kan kritiseras. Och bör kritiseras.

lördag 3 oktober 2009

Misstag när Uppsala byggs ut

Uppsalaförfattaren Gunilla Lindberg kåserar ibland i UNT. I dag under rubriken Annorlunda tider. Roligt med ett allvar i botten
Kersti Kollberg återkommer med betraktelser över utbyggnaden av Uppsala. Måste varje generation göra sina misstag, undrar jag. Dagens ansvariga säger ja till stor byggnad intill Botaniska trädgården, till att bygga höghus på seminarietomten och att göra intrång i Gränbyparken.

torsdag 1 oktober 2009

Upprorsbekämpning


”En ny strategi för att rädda Afghanistan” skriver en debattör i dag om i UNT. Strategin bygger på en inhemsk lösning och mindre våld. Om jag förstått fredsforskarna rätt är den här strategin en del av den ändrade inriktning de skulle vilja se från, främst, FN: s sida. Världens ledare har fått ta del av forskningen. Men - antingen har man tagit del men inte förstått eller så tycker man att våldsanvändning vid konfliktlösning är lättare att försvara. Hit hör även de svenska partiledarna.
Nu kan vi se en ny strategi från USA: s sida, en sida som inger hopp. Jag ser framför mig ett uppvaknande för de svenska partiledarna. USA: s väg påverkar deras vägval i hög grad.

Kopparstavar och ekologisk odling

Som om det inte räckte med problemet med att metoden för förvaring av kärnavfall visar sig ha allvarliga brister. Vissa politiker måste nu ta sig en funderare över även ett annat forskningsresultat, nämligen att ekologisk odling är bättre för miljön än konventionell. Användandet av konstgödsel medför urlakning, som drabbar vattendrag negativt. När jag själv tänkt att det är oansvarigt att hantera radioaktiva bränslen utan att veta hur stora de genetiska skadorna kan bli och att producera avfall innan man vet hur man ska kunna ta hand om det på ett säkert sätt har jag haft i bakhuvudet att jag inte grundar en oro på kunskap utan på känslor. När jag själv tänkt att det måste vara klokt att sträva efter att våra livsmedel ska framställas så naturligt som möjligt är inställningen grundad på viss kunskap men än mer på vad jag vågar kalla sunt förnuft. Naturligtvis funderar vi många nu över även det faktum att personer med stora kunskaper hamnar på diametralt olika ståndpunkter. Två läger finns i fråga om huruvida kopparstavarna bör vara en meter tjocka eller om det räcker med en decimeter och två läger finns i fråga om huruvida tillförsel av konstgödsel till odlad mark påverkar omgivande vattendrag. För, hemska tanke, inte kan det väl vara så att det finns andra intressen än omsorgen om vår miljö, som styr vårt handlande.

Dåligt av riksdagsledamöterna

Mälarbänk arrangerades 1 oktober. Den innebär att verksamma inom Mälardalsrådet sammanträffar med riksdagsledamöterna från de i Mälardalsrådet ingående länen. Antalet riksdagsledamöter är 144. Närvarande i går var 22. Antingen finns brister i planeringen eller är ledamöterna ointresserade av att samtala om de spörsmål, som Mälardalsrådet ägnar sig åt. Alltnog är min uppfattning att sammankomsten var ett fiasko. Vi har inte råd att slösa med tid och pengar på det här sättet.
Av värde från mötet var information om investeringen i Citybanan och de projekt, som är kopplade till den. Överenskommelsen om samfinansiering, det vill säga att medlemmar i Mälardalsrådet är med och delfinansierar, kom till stånd genom en enighet om att här är fråga om en systemsyn för hela Mälardalen. Då liknande projekt är statligt ansvar har samfinansiering visat sig innehålla problem, som ännu inte fått sin lösning. Hit hör hur fördelningen av hur investeringen ska göras och vilka redovisningsprinciper, som ska kunna användas. En inte alltför djärv gissning är att staten är intresserad av att snabbt utarbeta ett regelverk för den här typen av frågor för att underlätta kommande medfinansieringar av andra statliga projekt.

måndag 28 september 2009

2 grader

Bland de effektivaste sätten att sprida kunskap om Sverige är satsningar inom kultur och utbildning – områden där människor möts. En rad undersökningar visar att Sveriges anseende som kulturnation är lågt. Och vi kan naturligtvis inte uppfinna ett antikt kulturarv, men vi skulle kunna trycka på vad vi har. Sveriges ställning på kulturområdet betyder mycket även för andra näringar, såsom exportindustrin. Vi är nu en del i ett Europa där många länder definierar sig genom sin kultur. Det är nästan omöjligt att tänka sig en italiensk eller fransk politiker som inte är väl orienterad i klassisk kultur och i samtida europeiskt kulturliv. Bilden av Sverige präglas för många EU-länder av bilden av vår kultur.
I fredags presenterades klimatkampanjen 2 grader. Av två centerpartistiska ministrar. Varför ingen folkpartistisk? I en tidningsledare i dag konstateras att nyckeln till framgång i klimatförhandlingar, för Kina liksom för övriga, är att minskade utsläpp inte behöver kopplas till minskad tillväxt. Men, tänker jag, finns något utrymme för tillväxt? För ökad tillväxt sker väl på bekostnad av natur och miljö. Ett problem i dag är väl att vi förbrukar jordens resurser. Vi måste övergå till ett brukande utan förbrukande. Det här borde någon annan än de två centerpartisterna ha varit med för att säga.

söndag 27 september 2009

Klimataktion och vatten

Mälardalsrådets styrelse sammanträdde. Citybanan och investeringen i denna togs upp. Slutliga avtal föreligger ännu inte mellan de parter, som ska vara med och finansiera projektet. Staten har utnyttjat medlemmars i Mälardalsrådet längtan efter lösningar på även andra infrastrukturproblem, som hittills varit ett statens ansvar.
Ett utkast till plan för Mälardalsrådet presenterades. Jag tog upp fråga om att bland andra frågor ta upp problematiken ökade våldstendenser i samhället. Jag tror att medlemmarna tillsammans kan bidra till att initiera åtgärder för spridning av en ickevåldskultur. Väckte intresse i styrelsen.
Efter styrelsens sammanträde ägde ett seminarium rum om Vatten, Vårt gemensamma vatten. Jag satt i en panel där jag framförde mina synpunkter på vilka frågor Mälardalsrådet ska ägna sig åt och vilka frågor, som nästa års mälarting ska samlas kring.

Läste i fredags ett citat. En kommunpolitiker lär ha sagt: ”Jag har aldrig varit på ett samrådsmöte där man sagt: Å, vad fint det blir, bygg här. Men vilka slutsatser av det drar kommunpolitikern?
Facebook på akuten ska upphöra. Är det bara ett disciplinproblem? Det tror inte jag. Det visar tydligt att det finns allvarliga fel i organisationen. En ganska hygglig bemanning vad avser sjuksköterskor och undersköterskor går omkring eller sitter och väntar på att en läkare ska dyka upp. Det är inte konstigt att väntan används på olika sätt, som inte gagnar patienterna. Det är fel och det är klandervärt, men ansvaret faller tillbaka på högsta ansvariga. Felaktig fördelning av resurserna borde vara en slutsats.

Bland senaste händelserna finns Kristdemokraternas tydligare profilering. KD har nu funnit sin plats. Ett tydligt högerparti. ”Oväntad hjälp åt Mona Sahlin”, tycker UNT. Jo, det är klart att det är. Men vad är det för fel med att ett parti visar färg? Fler partier borde följa KD:s exempel, inte i fråga om ideologisk positionering men i fråga om att visa färg. Bra KD, men jag håller inte med Er.
Anders Martinsson tar match mot klimatskeptiker. Bra gjort Anders. Jag gläds för att matchen är viktig, men också för att vi har rötter i samma by i Norrbotten.








onsdag 23 september 2009

Prioriteringar i sjukvården

Prioriteringar i sjukvården
Debatten om nödvändigheten av prioriteringar i sjukvården har återuppstått. Resurserna medger inte att alla behov kan tillgodoses.
Förutom det rent känslomässiga i att sjukdomar ska rangordnas tror jag det är fel debatt just nu. Jag tror att det finns risk för att all uppmärksamhet riktas mot prioriteringslistan och att debatten om hur stor del av våra samlade resurser vi ska använda för sjukvård avstannar och att ansträngningarna att finna nya och smartare metoder och rutiner upphör. Vi är åter inne på att använda en lättare väg för att slippa ta i det som borde ses som nödvändigt. Både personal i sjukvården och patienter inser att förändringspotentialen är ganska stor.

Snappat upp från riksda´n:

Klimatförändringar och rätten till en hälsosam miljö på agendan under Europarådets höstsession nästa vecka

Utmaningar orsakade av klimatförändringar och ett förslag om att ansluta rätten till en hälsosam miljö i Europakonvention. Bland annat står dessa frågor på dagordningen vid Europarådets parlamentariska församlings session i Strasbourg den 28 september – 2 oktober. Riksdagens Europarådsdelegation deltar i sessionen.

En viktig debatt kommer att handla om utvecklingen av relationerna mellan Ryssland och Georgien. Med hänvisning till konflikten i Kaukasus kommer församlingen även att ta ställning till en motion där 72 delegater föreslår en omprövning av den ryska parlamentarikerdelegationens ackrediteringar.

En årlig debatt om OECD:s verksamhet och världsekonomin hålls traditionellt vid höstsessionen. Anna Lilliehöök (m) är rapportör. Europarådets parlamentariska församling fungerar som OECD:s parlamentariska dimension.

Val av Europarådets generalsekreterare är en central fråga på agendan. Under året har församlingen markerat sitt ogillande av ministerkommitténs sätt att förbereda valet. På grund av motsättningarna ströks valet från dagordningen i juni. Ett sådant förslag kan föras fram när höstsessionen inleds.

måndag 21 september 2009

Vinster i välfärdssektorn

En sådan ledare som den i dagens Upsala Nya Tidning borde vara onödig, men är inte det. Rubriken är ”Vad händer om företag inte får göra vinster i välfärdssektorn? I stort sett allt företagande kräver nyinvesteringar av olika slag. Sådana bekostas av verksamhetens överskott. Särskilt stora överskott tillgodogör sig företagets ägare. I offentligt driven verksamhet regleras överskott på annat sätt (skatten sänks eller överskottet täcker annat underskott). Felaktigt beräknad kostnad får alltså helt olika följder beroende på om utföraren är extern eller egen. Det är därför viktigt att avtal skrivs så att oskälig ersättning inte kan utgå. Härvid finns fortfarande stora brister.
Ett aktuellt exempel är städningen vid Akademiska sjukhuset. De brister, som har påvisats tycks ha ett samband med otydligt utformat avtal och dålig uppföljning. Vi ska utsätta offentligt bedriven verksamhet för konkurrens, men vi måste kunna skriva bra avtal med konkurrenten. Förmår vi inte det ska vi inte teckna avtal alls. Jag diskuterade den här frågan i dag vid landstingsfullmäktiges sammanträde. Landstingsstyrelsens ordförande anser inte skäl finnas för att återföra städningen landstingsregi.
Majoriteten i landstinget är tydlig i sin politik och förändringsvilja. Det kan man däremot inte säga om oppositionen. Dess företrädare har i dag en artikel publicerad. En opposition ska kritisera majoriteten, men absolut inte bara det. Några egna idéer har vi rätt att förvänta oss. Jag beklagar invånarna i Uppsala län om man får dessa partier och personer som politiska ledare efter nästa val. Maken till idéfattigdom får vi leta efter. Artikeln i dag består av nästan 4000 tecken och inte ett enda ger en antydan om vilket deras alternativ är.

söndag 20 september 2009

Opposition, allians och Isaak

Beskrivningarna av den så kallade rödgröna alliansens syn på olika politiska frågor ger obehagskänslor. Konstellationen leder i de flesta opinionsundersökningarna. Men hur ska dessa tre partier kunna leda utvecklingen med någon trovärdighet. Jag har svårt att finna en fråga i vilken man är överens. Dessutom brukar jag, när jag ser Reinfeldt träffa utländska makthavare, leka med tanken att han i stället var Sahlin. Jag ryser.


I lördags ägde en manifestation till stöd för journalisten Dawit Isaak rum på många platser. Jag minns tydligt vissa iakttagelser när jag 2001 och 2002 deltog i demonstration förbi eritreanska konsulatet och i manifestation på Sergels torg. Jag minns hur vi blev filmade från balkong vid konsulatet.
Av reportaget i UNT att döma formulerades inga krav på regeringen att öka sina ansträngningar att få Isaak fri eller om svenska toppolitikers svala intresse för att sprida en ickevåldskultur. Man måste söka nya och mer verkningsfulla metoder för att göra intryck på totalitära regimer. Den här typen av manifestationer bidrar på ett bra sätt till att göra människor i vårt eget land medvetna om att en svensk medborgare behandlas mycket illa, men hur påverkar vi regimerna.






onsdag 16 september 2009

Pinsam opposition

I dag ett utspel av oppositionen i landstinget Uppsala län. Man ger majoriteten i landstinget godkänt på bara en punkt, nämligen i fråga om telefontider. Det här tror jag är ett stort strategiskt misstag av en opposition, som vantrivs med att vara just i opposition. Nåja, det ska väl en opposition göra. Men det som utmärker den här oppositionen är att den är tunn och idéfattig. Man är mot förändringar. Använd gårdagens lösningar på morgondagens problem.
Misstaget med dagens utspel är att den dag majoriteten redovisar vilka förändringar och förbättringar, som hittills genomförts och hur man ser på de utmaningar som finns, kommer oppositionen att framstå som oseriös.

måndag 14 september 2009

Väntrum, flygplats och Miljöpartiet

Går nu igenom tre dagars Upsala Nya Tidning. Lars Rudebecks artikel om Ärnaprojektet är mycket läs- och tankvärd. Så här skriver Lars, bland annat:
”Ansökan handlar om en flygplats för civil trafik från tidig morgon till sen kväll med omkring 23000 flygrörelser per år, drygt fyra kilometer från Uppsala domkyrka, helt nära bostadsområdena Bärby hage och Tuna backar, liksom Gamla Uppsala och känsliga vattenskydds- och naturområden invid Fyrisån, samt med inflygningssträckor över tätbebyggelse i norr och väster.” Det är svårt att finna bättre sammanfattning av vad flygplatsfrågan i Uppsala handlar om.
Läser också om att väntrummen ska bli mer trivsamma. Min vision är, förutom att tiden i väntrum i sjukvården ska vara inte mer än under den tid det tar att hänga av sig ytterkläder, att alla väntrum är uterum med omgivande grönska.
UNT – ledaren i dag träffar mitt i prick om Miljöpartiets placering på en ideologisk skala (sådan finns fortfarande, om än sällan tillämpad). Miljöpartiet har närmat sig en socialliberal syn på många samhällsfrågor. Dock finns skillnader i fråga om, till exempel, kärnkraft och utrikes- och säkerhetspolitik. Men Här förstår jag inte UNT – ledaren. En socialliberal miljöpolitik innebär, bland annat, övergång till användning av förnybara bränslen. Även demokrati- och fredskamp tillhör den socialliberala profilen. Jo, jag vet, UNT jämför med Folkpartiet, jag relaterar till socialliberalismen. Det som gör mig tveksam till Miljöpartiet är att man inte ser att man råkat i så dåligt sällskap att den egna karaktären riskerar att skadas. Denna känsla infann sig tydligt när jag såg de rödgrönas företrädare uppträda tillsammans i programmet Agenda.

torsdag 10 september 2009

Externa sjukvårdsutförare

Den största nyheten lokalt Uppsala i dag är att privata vårdföretag gör jättevinster. Jag reagerar inte över att privata företag gör vinster. Men när det handlar om jättevinster måste vi politiker reagera. Vi måste fråga oss om den privata anordnaren utför det arbete, som vi tror att den gör. Tecken tyder nu på att så inte är fallet. Skillnader kan finnas i fråga om benägenheten att ta prover. Skillnader kan finnas i fråga om hänvisningar till Akuten i stället för att själv ta emot patienten. Det kan också vara så att vi ännu inte är kapabla att köpa den här sortens tjänster, att vi inte kan uttrycka våra krav i avtal. Visar det sig att det är så, städavtalet visar det, då får vi nog ta timeout med att engagera andra än landstinget, i avvaktan på att vi klarar att uttrycka kvalitetskrav i avtal. Externa avtal får absolut inte vara ett mål, utan endast ett medel att åstadkomma nytänkande. Är medlet verkningslöst ska det inte användas.
Till det här kommer den spridda missuppfattningen att landstinget stöttar privat sjukvård. Vad landstinget gör är att teckna avtal med även externa utförare. Privat är någonting helt annat än extern utförare finansierad med skattepengar.

onsdag 9 september 2009

Vi kan om vi vill

Dagen ägnats åt patientsäkerhetsfrågor, influensaproblematiken och info om akuten vid Sveriges bästa sjukhus, Akademiska sjukhuset.

Nästan varje dag får vi information om möjligheter att få all den energi vi behöver, från förnybara källor. Vinden är utnyttjad bara till en liten del, biogasframställning etableras på allt fler platser och nu hör jag på radion om hur redan utnyttjade älvar kan ge större effekt än för närvarande utan ytterligare våld på naturen. Vi kan avveckla det fossila och annat icke förnybart. Det handlar om att vilja.

Fick en förfrågan om att delta i provval inför nomineringarna till riksdagsvalet. Jag föll för de argument, som några har fört fram. ”Du var bland topp tio i fråga om aktivitet under 1998-2002.” ”Under Dina år fick vi regelbunden information om vad som hände i riksda´n.”


För några dagar sedan kom jag cyklande St.Persgatan österut. Jag stannade vid de nedfällda järnvägsbommarna. Ett tåg passerar. Bommarna går upp och jag avvaktar gult ljus.
En flicka, jag gissar i tolvårsåldern, vid min sida säger till mig: ”Duktigt att Du väntar.” Jag svarar: ”Duktigt av också Dig att vänta.” Mannen, jag antar hennes pappa, i flickans sällskap tillägger: ”Dom får lära sig det i skolan.”
Sedan sa vi ”Hej då”.
När jag cyklade vidare tänkte jag: detta borde de många fotgängarna och cyklisterna, som redan befann sig på eller passerat spåren, ha fått höra.
Tack skolan och tack Du unga flicka, som inte gör som vuxna gör.
Visst finns det hopp.

söndag 6 september 2009

Medias förmedling av nyheten bilbrand

Nej, Ni är inte utnyttjade. Men Ni utnyttjar. Detta en kort reflektion när jag läser chefredaktörens för Upsala Nya Tidning funderingar kring medias förmedling av nyheten om bilbränder. Är det blygsamhet, som gör att han klumpar ihop alla medier. Han vet naturligtvis att vissa tidningar medvetet utnyttjar elände och inte drar sig för att snedvrida. Varför inte våga ta upp den tråden? Granska det faktum att tioåringar tillåts av sina föräldrar att dra omkring nattetid och granska det faktum att en dominerande bild är att Polisen begår brott och att Polisen är det stora problemet.
”Skymmer spektakulära nyheten en sannare bild av ett skeende?” Svaret på den frågan är inte svår att finna. Jo, ibland gör den det. Vissa tidningar lever ju på just detta. Och vi tidningskonsumenter är urusla på att utöva konsumentmakt.

Fotbollsmatchen mot Ungern var god underhållning. Stor otur gjorde att det var oavgjort när ordinarie speltid var slut. Stor tur låg bakom Sveriges vinstmål. Målgörare var en viss Zlatan, en spelare, som inte gjorde stort väsen av sig i övrigt under matchen. Det var förresten länge sedan man såg honom göra en bra match i landslaget. Men han ägnas nu stor programtid i radion och beskrivs i ordalag, som för tankarna till historiska hjältar. För mig är det fascinerande hur man skapar fenomen, verkliga eller konstruerade. För mig är det fascinerande att det är hjältedåd att förhandla sig till mångmiljonlön, som idrottsman, men att det är förkastligt att arvodena till fritidspolitiker uppgår till enstaka tusenlappar.

I det regionala samarbetet inom Mälardalsrådet samlas man nu kring vattenfrågor. Två huvudfrågor dominerar:
1. Vattnets betydelse för kultur, turism, näringsliv, transporter och bebyggelse.
2. Hur Mälartinget bäst ska lyfta fram hur tillväxt och välfärd kan förenas med en minskad
klimatpåverkan

Ni, som läser det här, ge respons. Ge Din spontana synpunkt.

Funderar över vad nästa valrörelse bär med sig. Vilka medel kommer man att sky? Det jag ser nu ger onda aningar. Få bort hindren, ja om det krävs lyft bort med egen kraft, om inte orden räcker.



onsdag 2 september 2009

Städning i sjukvården och KD - rop efter fler poliser

Deltog i information till landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Svininfluensan och beredskapen en stor fråga. Klart är att osäkerheten är stor och att det finns brister i kunskap om influensan hos även medicinska experter.
Jag blev ännu mer övertygad om att det kanske är fel att upphandla städningen inom sjukvården beroende på att det inte i avtalen har varit möjligt att tydligt uttrycka kvalitetskraven. Till detta kommer brister i uppföljningen. Ska bli intressant att diskutera frågan med Erik Weiman på nästa fullmäktigesammanträde. Jag har just lämnat in en fråga.

Läser en debattartikel skriven av kristdemokraten Ebba Busch, Uppsala. Så besviken jag blev. En lång artikel om behovet av fler poliser i Gottsunda. Det enda Ebba Bush skriver om andra nödvändiga insatser är: ”Fler poliser löser inte problemet säger vissa. Det stämmer delvis…”. Inga ideologiska anslag om politikens roll, annat än att man måste anslå mer pengar till att anställa poliser. Jo, hon skriver visserligen att Gottsunda är på många sätt en fantastisk stadsdel och att för att den ska förbli det krävs konkreta beslut och en vilja att lägga resurser på det. Det här kan väl vem som helst säga. Men från en av de främsta företrädarna för ett politiskt parti väntar jag mig mycket mer. Vi vet att det finns krafter i samhället, som ropar efter hårdare tag mot lag- och regelbrytare, men jag hoppas att KD inte är på väg att ansluta sig.

söndag 30 augusti 2009

Lieberman, liberalism och friskolor


Roligt, ironiskt och talande. Jag menar UNT: s ansvarige utgivares öppna brev till Israels utrikesminister Lieberman. ”Det är inte Carl Bildt, som bestämmer vad som ska finnas på sidorna. Det är inte ens kungen.”

Jag tar del av Holmbergs artiklar i UNT med stor behållning. I dag klarar han ut att ”…en måttfull och balanserad konservatism är annorlunda beskaffad än liberalismen.”
Dock måste vi konstatera att innebörden av ”liberalism” är inte så självklar som artikeln ger intryck av. Gränsdragningen till konservatismen är inte tydlig och avgörs av vilken liberal man talar med. Konservativa moderater kallar sig ibland liberaler och kan placera sig i något skede av liberalismens utveckling. Ingen annan ideologi står för förändring, som liberalismen gör. Manchesterliberalismen är något annat än dagens socialliberalism. Liberalism i USA är ännu inte jämförbar med den liberalism som Folkpartiet i Sverige stod för under Bengt Westerbergs ledning. Att vara liberal är något annat än att stå för en socialliberal utveckling av samhället.
Kanske är det viktigt att fortsätta att tala om ”liberalism” för att därigenom kunna motivera en politik som till största delen sammanfaller med den politik, som företräds av det konservativa KD och stora delar av M. En utvecklad socialliberalism har en lika skarp gräns mot konservatismen som mot socialismen (Båda riktningarna i en mening konservativa).

Nu har vi fått en debatt om friskolor. Ska man ge skattepengar till friskolor? Bidrar friskolor till segregation?
Är det inte så att redan det faktum att kommunerna startar och driver de flesta skolorna och staten bestämmer vilka som får starta friskolor, bara detta innebär en uppdelning, som kan liknas vid segregering. Nej avdramatisera frågan om friskolor genom att lägga ansvaret för friskolor helt på kommunerna så länge kommunerna får ha ansvar för skolverksamhet. Se till att ordna skolverksamhet med hög kvalitet. Skulle det finnas annan anordnare än kommunen med samma eller högre kvalitet än kommunen kan visa och till lägre kostnad borde det vara självklart att teckna avtal med sådan anordnare.

lördag 29 augusti 2009

Befogad kritik mot slopande av konstgödselskatt

Vi fick information om pågående organisationsöversyn när vår landstingsfullmäktigegrupp träffades härom kvällen. Känslan är att vi i vanlig ordning inte angriper det som är grundproblemet, nämligen att vi inte lägger ansvaret på och utkräver ansvaret av de politiska styrelserna och inte ser till att det finns styrelser, som styr verksamheterna.
Vid nästa fullmäktigesammanträde ska behandlas en motion om hälsofrämjande väntrum. Naturens betydelse i sjukvården blir allt tydligare, men är enligt min mening fortfarande underskattad. Tanken är att med bland annat bilder på uppländsk natur skapa tre väntrum där värdet av att ta in naturen i väntrummet tas tillvara. Motionen väntas komma att avslås.
Jag instämmer i det resonemang, som ligger i botten. Dock är det tveksamt om väntrummet är den plats där naturupplevelser ger bäst effekt. Initiativ, liknande detta ska dock uppmuntras och ska man avfärda dem bör alternativ presenteras.

En folkpartistisk hjärtefråga i miljöpolitiken begravs nu. Folkpartiet har under många år drivit frågan om skatt på konstgödsel. Vi har, till skillnad från övriga partier i den så kallade alliansen, i partiprogram och i riksdagsmotioner föreslagit höjda konstgödselskatter. Under åren 1998 – 2002 förde jag i riksda´n debatt med dessa partier och inte med de partier, som nu är i opposition. Påtryckningarna från jordbruksnäringen var starka och en stående fråga vid mina kontakter med LRF. Den svenska inställningen i den här frågan har väckt intresse i omvärlden och frön har såtts i andra länder. Nu tycks den svenska regeringen vara beredd att göra helt om. Hur ska vi, som arbetar med östersjöfrågor och med att finna vägar att närma oss målet om övergödning av våra hav, nu argumentera? Centerns eftergifter för en näring har vi vant oss vid. Centerns ointresse för miljöfrågor när dessa kolliderar med näringsintressen har nu slagit rot hos övriga regeringspartier. Det finns dock tid ännu för Folkpartiet att besinna sig.

onsdag 26 augusti 2009

Socialdemokraterna hela tiden steget efter

Enligt nyhetsartikel i dagens UNT är Folkpartiet och Kristdemokraterna tveksamma till att kommunen ska medverka i ett pilotprojekt för spårbil i Uppsala. Spårvagnar anses av vissa vara den form för kollektivtrafiken man ska satsa på. Och då undrar jag: varför inte både och?
Men hallå! Beslut ska fattas i dag, men en del behöver diskutera mer i sina grupper. Alltså inte beslut i dag.

Valseger förutsätter förnyelse. Det politiska landskapet i Sverige har förändrats mycket på kort tid. Konservatismen, i meningen motstånd mot nytänkande präglar den rödgröna alliansen, främst socialdemokraterna. Det här har vissa socialdemokrater insett. Debattartikel i DN i måndags är ett tydligt tecken. I artikeln handlar förnyelsen om att ändra synen på, i första hand, skattehöjningar, sluta kritisera byggandet av bostadsrätter och ändra synen på friskolor. Verkligheten kommer snart ifatt socialdemokraterna, Det blir nog inte kring dessa frågor striden i framtiden kommer att stå. Men socialdemokraterna hela tiden steget efter.
Det radikala tror jag kommer att handla om tydligare ställningstaganden i fråga om energi och miljö, om våra äldre, om en kultur för ickevåld, om kulturens betydelse i välfärdspolitiken. Ord som solidaritet och välfärd blir vanligare i den politiska retoriken. Det är en socialliberal påolitik. Men vilket parti kommer att dominera i den förnyelsen?

”Jag har bara sovit i två timmar” eller ”Jag har sovit i bara två timmar”?

tisdag 25 augusti 2009

Cancer och publicitet

Behandlingen med cystostatica startade. I onkologens vänthörna fanns en termoskanna med vatten, pulverkaffe i en burk och kakor. Vänlig personal tog emot. Jag informerades om vad som skulle ske. Det tar en halv timme att liggande med en slang in i armen låta giftet droppa in i blodbanan. Ger oftast illamående.
Besöken blev till antalet cirka tio, tror jag. Vissa dagar var illamåendet mycket starkt. Några dagar så starkt att jag tvingades stanna hemma, åtminstone del av dag. En del arbete kunde ju utföras ändå.
Återbesöket till läkaren skapade både oro och förväntan. Jag tackade personalen på onkologen, jag tror det var med orden tack för vänligt bemötande och med en chokladask.
Läkarens besked innebar en lättnad. ”Risken för Dig att få cancer är inte större än för vem som helst.” Jag gick nu in i slutspurten i valrörelsen.
Jag kunde ha använt mig av sjukdomen i valrörelsen. Jag skulle ha kunnat skriva en bok. För nog skulle väl media ha nappat? Det var dock aldrig aktuellt. Mitt uppdrag var att beskriva och föra ut Folkpartiets politik och att visa mig för uppsalaborna. Jag vill inte väljas till ett politiskt uppdrag för att några eventuellt skulle tycka synd om mig. Jag vill inte utnyttja media i syfte att enbart skapa publicitet kring min egen person. Men förresten, när jag tänker efter, media skulle nog inte ha nappat.

måndag 24 augusti 2009

Folkpartiet i SIFO

Folkpartiet får i SIFO: s senaste väljarundersökning cirka 15%- av den så kallade Alliansens andel.
Det är en kraftig tillbakagång, som naturligtvis kan vara tillfällig. Jag blir dock bekymrad när jag ser ledande företrädares kommentar: ”Det intressanta för oss är att bidra till en alliansseger…” Skulle det alltså vara egalt om man röstar på Moderaterna, Kristdemokraterna eller Centern i stället för Folkpartiet?
För mig är det viktiga att ständigt söka stöd för en socialliberal politik. Jag utgår från att det är även ledningens för Folkpartiet uppfattning.



söndag 23 augusti 2009

Sjukhussalen som en blomsteraffär

Besöken blev många. Sjukhussalen förde tankarna till en blomsteraffär. Jag minns fortfarande den fantastiska prakten. Efteråt har jag undrat över att man tillät denna doft dominera över doften av rengöringsmedel och farmaceutiska produkter. Svag, men samtalsbar, tog jag emot besökarna med en stor tacksamhet.
Nytt samtal med läkare. Vi bedömer att cancern är avlägsnad, sa han. Någon efterbehandling är inte självklar, men det finns möjlighet att genomgå en cellgiftsbehandling. Hoppsan. Jag tänkte, som man brukar vid kontakt med medicinsk expertis, jag vill ju ha besked. Du får själv avgöra. Jaha, ja det är klart jag ska, och så försökte jag visa beslutsamhet. Vilka är fördelarna och nackdelarna. Varför vore det bra och varför ska jag inte. Jag radade upp frågor.
När jag blev klar över att det handlar om ganska stora olägenheter att genomgå cellgiftsbehandling, men också att behandlingen kan döda eventuella rester. Nja, så sa han nog inte, men det är min bild efteråt. Om vi ska cellgiftsbehandla Dig blir det inte med den kraftigaste dosen. Du kommer troligen inte att tappa håret, men Du kommer tidvis att må dåligt. Du får fundera över det här. Krya nu på Dig.
Såret gör ont. Jag vill ha smärtstillande. Slang in i armen och rör att kissa genom, men samtidigt välmående över att utgången var lycklig.
Vi ska nu avlägsna katetern. Syster och undersköterska står vid min säng. Undersköterskan hade tidigare inte utfört det ingreppet. Hon påmindes om hur man gör. Naturligtvis hade hon lärt sig det i teorin. Det gjorde förfärligt ont, men var säkert oundvikligt.
Jag tog en promenad i rummet med ett stativ på vilket hängde en påse med näringslösning. Kunde inte gå rak. Såret gjorde förfärligt ont. En del raka och råa skämt utväxlades på salen.

Telefon hade kopplats in vid mitt sängbord. Jag kunde nu börja delta i valrörelsen. Stackars medpatienter på salen, som tvingades, även om jag talade så tyst som var möjligt, att avlyssna samtal om affischering, torgmöten och artiklar.
Radio Uppland hade på Fyris torg placerat en vagn från vilken intervjuer och kortdebatter sändes. Det var dags för utfrågning av mig. Jag talade med personalen om att jag skulle behöva lämna sjukhuset tillfälligt. Ja, men orkar Du med det, undrade man.
Jag bytte kläder med stor ansträngning. Jag blev varm av den ansträngning skjorta av, skjorta på och byxor på innebar. Nej, jag kunde inte räta på ryggen. Det gjorde alltför ont. Jag skulle ju stå i vagnen på torget. Ringde partiexpeditionen och sedan en person, som lovade ersätta mig och också ta kontakt med radion. Jag tog i stället en debatt i Gränbyskolan, där jag kunde sitta hela tiden. Jag beställde en taxi.




lördag 22 augusti 2009

Operationsdags

God morgon hälsades av vänliga men inte hurtiga röster. Jag väcktes inte. Hade nog legat vaken länge. Alla ur personalen frågade mig hur jag mår. Orolig var mitt uppriktiga svar. Någon sa tröstande: ”det här ska nog gå bra”. Och det var tröstande och lugnande. Vad som i övrigt hände har jag svagt minne av.
”Du ska nu få komma till operationen.” Den sterila miljön ingav blandade känslor. Dels kände att min oro tilltog dels att här är jag i händerna på Sveriges skickligaste på området. Väntan blev lång, tankarna många och stundtals kände jag en rädsla, som framkallade en och annan tår.
Röster, efter att jag haft tystnad omkring mig. En syster närmade sig min brits. Hälsade och började förklara vad nedsövningen innebar och hur jag troligen skulle komma att uppleva uppvaknandet. Injektion för att göra mig lugn, viktig inför insomnandet, injektion sedan för att föra mig in i det medvetslösa tillstånd där varken oro för vart sjukdomen skulle föra mig eller smärta från den kniv, som skapade ett säkert tre decimeters långt sår.
Vilken obeskrivlig känsla. Vart är jag på väg?

Vaknade efter flera timmar. Hur många har jag antingen inte tagit reda på eller glömt. Jag befann mig nu åter på sjukhussalen. Uppvaknandet var ingen angenäm upplevelse. Många obehagliga känslor, både fysiskt och psykiskt. Personalen kom och tittade på mig, jag tror varannan minut. Jag var inte kommunicerbar, det visste jag inte då, förrän efter någon timme.
Då kom frågan hur jag mår och mitt svar att det gör så ont. Du ska få smärtstillande och det är bara att säga till när Du har ont, för det är inte meningen att man ska plågas av smärta.
En syster kommer till mig. ”Operationen gick bra. Doktorn kommer snart för att prata med Dig.”
Hjärtslagen var säkert två hundra i minuten när läkaren efter ytterligare ett par timmar kommer fram till mig. Skall beskedet bli att man tvingas åtgärda min åkomma på samma sätt som patientens snett emot mig i salen; bära en påse på magen.
”Operationen gick bra och Du har haft turen att Din cancer inte hunnit sprida sig. Vi har tagit bort sjutton centimeter av Din tjocktarm.”
Lycka blandad med smärta. Efter att ha försökt förstå och torkat ansiktet torrt lämnades jag för att samtala med mina närmaste.

fredag 21 augusti 2009

Sjukvården i USA och marknadsföring av Uppsala län

Språkpolisen tillkännager att en del journalister fortfarande inte har lärt sig skillnaden på var och vart, med anledning av övertramp i dagens tidning.

När jag läser UNT – ledaren om Obamas ansträngningar för att åstadkomma ett mer solidariskt sjukvårdssystem i USA än dagens kommer jag att tänka på att det finns svenska liberaler, som önskade få John McCain som president. Det kanske viktigaste steget mot ett mer socialliberalt USA är införandet av ett mer solidariskt sjukvårdssystem. Det är sådana här, för mig, obegripligheter, som gör att jag i en del mörka stunder tvivlar på politikens meningsfullhet.

Uppsala kommuns stadsbyggnadsdirektör skriver i dag om hur viktigt det är att när Uppsala fortsätter att växa man ser till att värna Uppsalas särart. Inga höga hus och bevarande av parker och andra grönområden.
Det skulle inte förvåna mig om någon politiker inom kort frestas att tala i termer av ”död hand”. Jag minns tydligt diskussionen när jag i mitten av nittiotalet agerade för att Uppsala kommun skulle ansöka om att få etablera nationalstadspark längs Fyrisån. ”Vi kan inte lägga en död hand över Uppsala” sa några. Jag har aldrig förstått att bevarande av natur innebär död. Betong är död, växter och djur är levande.

UNT ger sin syn på vilka egenskaper en landshövding bör ha. Detta med anledning av att ny landshövding för Uppsala län ska utses. Länsstyrelsen, som är ett statens regionalkontor, ska fullgöra statliga uppgifter på en regional nivå. De flesta talar om marknadsföring av länet som en av de viktigaste uppgifterna för landshövdingen. Är det självklart att det är den syn man har på regeringsnivå? Är det inte så att ansvaret för marknadsföring ska åligga annat organ än ett statligt? Är det den här typen av, som jag ser det, inkonsekvenser, som gör att landshövdingar inte blir särskilt framgångsrika i marknadsföringen. Kommuner och landsting har ett självklart ansvar. Dessa har i vårt län tillskapat ett samverkansorgan, Regionförbundet. Detta har ett stort ansvar för att utveckla länet. Dock blir detta inte tydligt förrän man avskaffat landshövdingeinstitutionen. Nu har många ansvar vilket tyvärr innebär otydlighet och därmed sämre resultat.
Nu lär man väl ändå utse en landshövding. Mitt förslag till regeringen: utse en av Bengt Westerberg, Anders Wijkman och Maria Leissner.


Ons 16/9 Politiker, varför styr ni inte?
18.30 Harald Nordlund, f.d. kommunalråd och riksdagsledamot
och nu landstingspolitiker, ger sin syn
på brister i den politiska styrningen i kommun och
landsting och på vad som krävs för att återta makten.
Fri entré. Arr. Stadsbiblioteket

torsdag 20 augusti 2009

Dags för operation

Nu har det politiska arbetet kommit igång igen. Skulle i tisdags ha åkt på studieresa till Ockelbo med delegationen för Stiftelsen Jälla Egendom för att titta på Wijs trädgårdar. Tyvärr blev resan inställd. Kunde då ägna några timmar åt genomgång vid Patientnämndens förvaltning. Patientnämndens roll upplever jag som allt viktigare. Vi har fördelen att ha en mycket professionell förvaltning.

Jag har på twitter haft uppfattning om vem som bör bli ny landshövding i Uppsala län, nämligen Bengt Westerberg eller Anders Wijkman. När jag i dag läser UNT slår det mig att jag många gånger tänkt tanken: Maria Leissner är en underutnyttjad person. Hon är seriös, kunnig och sympatisk. Vilken ambassadör för vårt län hon skulle bli.

Så närmar sig tidpunkten för operation.
Det var inte lätt att tillägna sig ökade kunskaper om cancern. Å ena sidan fanns ett starkt behov av att finna halmstrån och å andra en rädsla för det kunskapen kunde bibringa. Dödligheten ligger på knappt 50 procent. Prognosen är positiv om cancern inte spritt sig till andra organ. Mer kunskap om min egen situation kunde jag inte få nu. Jag fick vänta tills det var dags för operation.
Så kom då kallelsen. Jag lades in på en sal på kirurgen på Akademiska sjukhuset. Jag tror det var den 29 augusti. Jag togs emot som om personalen väntat på mig; med vänlighet och omtanke. Jag kände att jag var i goda händer.
Vissa undersökningar fick jag nu genomgå och fick veta att överläkaren, en internationellt erkänt duktig kirurg, ville ha samtal med mig på kvällen den 30:e.
Det var inte han som skulle operera. Han berättade om vilken sorts tumör det här handlade och så sa han: ”Ja, och så vet vi ju inte vad vi finner när vi öppnar dig i morgon.” Oj. Det kändes som ett klubbslag. Det var ett brutalt besked, men korrekt. Jag förstod snabbt att det brutala var det mest riktiga. Visst hade jag förstått redan tidigare att det förhöll sig som han sa, men nu var det tydligt. Noggrann duschning följde. Trots den trygga miljön blev kvällen och natten fyllda av mardrömmar i vaket tillstånd.
Stödet från min omgivning, mina nära, och den roll det spelade var av obeskrivligt värde. En återgivning av detta skulle dock bli antingen alltför ytlig och därmed inte rättvisande eller alltför intim, varför jag förbigår den delen.

I morgon om uppvaknandet efter operationen.

måndag 17 augusti 2009

Skaffa kunskap om sjukdomen. UNT förnyar sig

Fortsättning på tankar femton år efter canceroperation.
Tiden fylldes nu med valarbete. I ensamma stunder kom oron. Vilket blir läkarens besked? Vilka blir åtgärderna? Är återstående tid att leva mycket begränsad? Varför har jag drabbats av detta?
Så kom samtalet från sjukhuset. ”Vi vill att Du kommer hit.” Jag leddes in i ett undersökningsrum. Där fanns läkaren. Efter en kort stunds tystnad säger läkaren:
Du har en stor tumör och den är elakartad.


UNT förnyar sig, åtminstone vad avser siddisposition. En förbättring, tycker jag. Överblicken på andra sidan innebär ett lyft.
Jag gillar Andreas Berghs kommentar till Carin Jämtins och socialdemokraternas krav på förbud mot vinster inom vård, skola och omsorg. Fördelen med att använda andra utförare än kommuner och landsting är väl ändå att det finns en ekonomisk drivkraft, som bidrar till att effektivisera. Fortfarande ont om nytänkande hos socialdemokraterna.

Nästan exakt femton år sedan jag mötte läkaren med cancerbeskedet. Beskedet var mentalt förberett. Trots det blev reaktionen chockliknande. Tomhet, sedan den reaktion, som är naturlig när katastrofen slår till. Sorgsenhet, jag lade mig ner och fick tankar om att behöva planera för, inte framtiden, utan slutet. Den stunden behövs, de tankarna ska man nog tänka. Men hur vänjer man sig vid tankarna och hur hämtar man kraft för att klara de uppgifter, som är desamma efter beskedet som före? Hur går man över i den fas, som innebär att man börjar söka kunskap, kunskap om sjukdomen, om möjliga åtgärder? Hur gör man för att ersätta en alltigenom negativ och pessimistisk reaktion med realism?
Här var omgivningen avgörande.
Ska jag nu hoppa av kandidaturen i valet? Nej, jag lever ju och kanske kan jag komma genom och återfå mina gamla krafter, som ju var inte obetydliga. Det tog ett par dagar att byta fas. Visst handlade det om att skapa en fasad, som så lite som möjligt speglade oron och fasan. Visst var de ensamma stunderna påfrestande och de sömnlösa timmarna på nätterna var många och prestationerna torde ha varit märkbart sämre. Uppdraget som kommunalråd innebar, förutom full arbetsdag, möten i stort sett varje kväll måndag – torsdag och ofta även söndag kväll. Till detta kommer att jag på ”ledig” tid ofta skrev artiklar och insändare.
Jag gick vidare i väntan på operation med en mycket försiktig förhoppning.

söndag 16 augusti 2009

Effektiv sjukvård

Så hände det. Jag fick kraftiga blödningar tre gånger i rad. Insåg att nå´nting är galet. Jag kontaktade en läkare vid Elisabethsjukhuset. Väntetiden var i stort sett ingen. Undersöktes och fick tre alternativa förklaringar varav en var cancer. Fick remiss till Akademiska sjukhuset.
Kallelse kom inom kort tid. Väntetiden var ändå som en mardröm. Den diagnos man själv ställer var ju klar. Det var valår, jag var kommunalråd och jag var partiets förstanamn i kommunfullmäktigevalet. Den utmaningen skingrade mina tankar en hel del. Dock kände jag att krafterna avtog. Det var nu i början av augusti. Jag var ute och samtalade med människor dagligen, något, som är det mest stimulerande för mig i det politiska arbetet. Många sa: va blek du är, mår Du inte bra? Jag skrev artiklar, något, som varit viktigt för att tydliggöra den ideologiska hemvisten.
Undersökningen var ingen angenäm händelse. Den var både fysiskt och psykiskt ansträngande. Undersökning av tarmarna innebär ofta händelser, som man som patient upplever som genanta. Kommentarerna från personalen var lugnande. Det här är vi ofta med om. Helhetsintrycket av undersökningen var professionaliteten hos personalen.

Tiden fylldes nu med valarbete. I ensamma stunder kom oron. Vilket blir läkarens besked? Vilka blir åtgärderna? Är återstående tid att leva mycket begränsad? Varför har jag drabbats av detta?
Så kom samtalet från sjukhuset. ”Vi vill att Du kommer hit.” Jag leddes in i ett undersökningsrum. Där fanns läkaren. Efter en kort stunds tystnad säger läkaren:
Du har en stor tumör och den är elakartad.

lördag 15 augusti 2009

Cancer

Så hände det. Jag fick kraftiga blödningar tre gånger i rad. Insåg att nå´nting är galet. Jag kontaktade en läkare vid Elisabethsjukhuset. Väntetiden var i stort sett ingen. Undersöktes och fick tre alternativa förklaringar varav en var cancer. Fick remiss till Akademiska sjukhuset.
Kallelse kom inom kort tid. Väntetiden var ändå som en mardröm. Den diagnos man själv ställer var ju klar. Det var valår, jag var kommunalråd och jag var partiets förstanamn i kommunfullmäktigevalet. Den utmaningen skingrade mina tankar en hel del. Dock kände jag att krafterna avtog. Det var nu i början av augusti. Jag var ute och samtalade med människor dagligen, något, som är det mest stimulerande för mig i det politiska arbetet. Många sa: va blek du är, mår Du inte bra? Jag skrev artiklar, något, som varit viktigt för att tydliggöra den ideologiska hemvisten.
Undersökningen var ingen angenäm händelse. Den var både fysiskt och psykiskt ansträngande. Undersökning av tarmarna innebär ofta händelser, som man som patient upplever som genanta. Kommentarerna från personalen var lugnande. Det här är vi ofta med om. Helhetsintrycket av undersökningen var professionaliteten hos personalen.

fredag 14 augusti 2009

Anförande med rubriken "Varför styr Ni inte politiker?"
Boken "Politik på Gott och Ont"
harald.nordlund@swipnet.se

Spårbilar, cancer och språkpolisen

”Borta bra men hemma bäst” är rubriken på en artikel på UNT: s ledarsida. Den handlar om varför så många väljer att hoppa av sina riksdagsuppdrag och i stället ägna sig åt kommunpolitik. Jag har erfarenhet av båda uppdragen och kan förstå varför en del finner riksdagsuppdraget mindre inspirerande. Jämförelsen handlar om riksdagsledamotskap och kommunalrådspost. I kommunerna ägnar man sig åt vardagsnära frågor. I riksdagen är man knapptryckare, enär partiledningarna avgör vad man ska tycka och hur man ska trycka. Lösningen ligger i att avskaffa spärren i personvalet, anser artikelförfattaren. Jag tror inte alls det räcker, om det gör någon skillnad alls.
Partiledningarna kommer även med ett annat personvalssystem fortsätta att styra tyckandet. Eftersom politik är en plattform för karriär kan troheten till överhögheten bli ännu tydligare i framtiden. Det gäller att vara till lags om man ska nå nya positioner.
Alliansbildningar före val gör politiken mindre intressant. Partiledarna kommer överens med varandra. Diskussioner i partigrupperna blir således meningslösa. Detta är ytterligare en förklaring. Varför ser inte tidningarnas skribenter det här sambandet? Och vilket ansvar anser sig media ha när man låter bli att rapportera om det idoga seriösa arbetet från vissa ledamöters sida, men faller för enkla utspel? Det finns exempel på ledamöter, som inte uträttat ett dugg i riksda´n, men som media tecknat en annan bild av.

En insändarskribent kritiserar landstinget för att städpersonalen är för liten vid Akademiska sjukhuset. Kanske det, men det är inte landstingets problem. Landstingets problem är att städföretaget inte fullgör sin uppgift. Landstinget ska kritiseras för att det är alltför smutsigt på sjukhuset, för att man inte följer upp och kontrollerar att företaget lever upp till det avtal, som träffats och för att man inte bryter avtalet och vänder sig till annan entreprenör. Landstinget ska inte bry sig om huruvida städningen sköts av tio eller tvåhundra personer utan om städningen är godtagbar. Det är skillnaden mellan att köpa tjänster och att utföra i egen regi.

Min tidnings ledare handlade häromda´n om statliga chefer och hur självständiga man ska tillåta dem vara. Jag förstår inte problemet. Man anställer välutbildade och erfarna personer. Utrymme måste då finnas för att använda sin kompetens. Fallet Samuelsson borde inte höra hit. Hon har inte tillsatts efter en kompetensprövning utan som tack för vissa politiska insatser. Men förutom att hon för ganska länge sedan visat bristande samarbetsförmåga (enligt vissa medier. Men det kan ju vara korrekt i alla fall.), har hon visat bristande respekt för vår lagstiftning. Till detta kommer ett svalt intresse för naturfrågor. I detta fall har politiken klarat av att utkräva ansvar.

Min tidnings ledare handlar i dag om statliga chefer och hur självständiga man ska tillåta dem vara. Jag förstår inte problemet. Man anställer välutbildade och erfarna personer. Utrymme måste då finnas för att använda sin kompetens. Fallet Samuelsson borde inte höra hit. Hon har inte tillsatts efter en kompetensprövning utan som tack för vissa politiska insatser. Men förutom att hon för ganska länge sedan visat bristande samarbetsförmåga (enligt vissa medier. Men det kan ju vara korrekt i alla fall.), har hon visat bristande respekt för vår lagstiftning. Till detta kommer ett svalt intresse för naturfrågor. I detta fall har politiken klarat av att utkräva ansvar.

Spårbilar i Uppsala, ett sidospår, skriver UNT. Man förordar spårvägar. Kanske är det sådana som är framtiden. Dock är det likväl spännande med ett försök med spårbilsbana. Ett sådant finns förslag på, men kommunstyrelsen avvaktar med att fatta beslut. Det är viktigt att man är säker på vilka de ekonomiska åtagande blir. Annars handlar skriverierna om kommunikation och miljö om Banverkets aviserade avgiftshöjningar. Tåget blir nu ännu mindre konkurrenskraftigt i relation till flyget. I Uppsala gillar politikerna flyg, så här vållar avgiftshöjningarna inga protester, men miljöengagerade har höjt rösterna.

Landstinget är en politiskt styrd organisation, läser jag i en insändare, angående städningen vid Akademiska sjukhuset. Jo, formellt styrs landstinget politiskt, men hade det varit så även i praktiken skulle inte smutsen ha fått framträda som den gjort.

En socialdemokratisk riksdagsledamot, som fått diagnosen bröstcancer, skriver om detta i en nystartad blogg. Min egen upplevelse när jag 1994 fick beskedet cancer var kanske ännu starkare. Under de femton år som förflutit har andelen, som botas ökat avsevärt.
Man går genom olika faser av hopp och förtvivlan. För mig handlade fas ett om att under ganska lång tid varit blek, tidvis med sviktande ork och en inte en riktigt fungerande mage. Man försöker finna förklaringar. Jag ökade konditionsträningen, arbetade mycket för att bekämpa avtagande krafter och köpte olika receptfria preparat för att få ordning på magen. Fortsatte inte att försämras, men inte heller att må bra. Nästa fas ska jag nämna i nästa blogg.

Tack UNT för det positiva reportaget om en del av Uppsala kommuns äldrepolitik, Dalbyhemmet. För några år sedan var hemmet nedläggningshotat. Det som räddade hemmet torde ha varit lokalbefolkningens agerande. Boende i den här kommundelen agerade konstruktivt och kritiskt. Dalbyhemmet är nu ett av landets bästa. Det lönar sig att engagera sig.

Språkpolisen valde slumpmässigt en artikel i dagens tidning. Påpekanden gjordes beträffande:
”Så man kan väl säga att vi kommer att ställa upp i kommun och landstingsvalet här, säger…” Språkpolisen säger att det ska heta antingen ”…….i kommun- respektive landstingsvalet” eller ”….i kommun- och landstingsvalen”
”Vi kommer bara att ställa upp i de kommuner…” ska heta tycker språkpolisen ska heta Vi kommer att ställa upp i bara de kommuner…”
”Men en lika hög siffra är inte otänkbart.” Jo, visst borde meningen lyda ”Men en lika hög siffra är inte otänkbar”
Valfrågor då? ”Generellt så handlar det om….” Valfrågor är pluralis varför tidningen borde skrivit ”Generellt så handlar de om…”

"Politik på Gott och Ont" 150 kr