tisdag 27 oktober 2009

Tack My och Sara

My Enbom och Sara Högsten är två ungdomar i Uppsala som tagit initiativ till en antivåldskväll. Heder åt dessa ungdomar.
Intervjun i dagens UNT med My får mig att plocka fram den här artikeln som jag skrev för en tid sedan och varit publicerad i en upplandstidning.

Våldet sätter inga gränser

Våld används som metod för att lösa konflikter, mellan enskilda människor och mellan nationer. Våld är också underhållning. Och, det finns runt om oss.
Det finns omfattande forskning som visar att våld i medierna leder till våld i verkligheten. Men vem reagerar? Politiker och myndigheter står handfallna.
När det gäller gifter i naturen har en viss insikt vunnits om att en ändrad livsstil är nödvändig om vi ska kunna undvika sjukdomar och skador på den biologiska mångfalden som föroreningarna ger upphov till. Allt fler börjar inse att vården av natur och miljö handlar om solidaritet med kommande generationer. Men de förorenande utsläppen i media reagerar inte politiker på.
Kan det vara så att de som ifrågasätter forskningens rön om samband mellan underhållningsvåld och verkligt våld har fått större genomslag i media än forskningsrönen i sig? Kan det vara så att mediernas intresse kolliderar med dessa rön? Vill medierna inte ta ansvar för och erkänna att man faktiskt övertagit en del av den fostran som tidigare vilade på familjen?
Inte är det så att varje individ som exponeras för medievåld själv blir våldsverkare. Men vad vi vet är bl.a. att yngre personer påverkas lättare än äldre, män reagerar oftare än kvinnor med våld och otrygga och okoncentrerade barn är vanligare nu än tidigare. Forskningen visar också t.ex. att tecknade filmer ger en stark påverkan till våld och att simulerat våld ger starkare effekter än verkligt våld.
Från skolans värld vittnar lärare om att slagsmålen mellan skolungdom blir allt grymmare och ordutbytet allt grövre. Enligt gjorda intervjuer ser ungdomarna i många fall ett tydligt samband mellan medievåldet och det verkliga. En pojke sa t.ex. ”Jag tror det beror på att det finns så många grymma och äckliga våldsfilmer som man kan hyra på video. Utan att man vet om det så blir man påverkad av det.”
Nu måste en folklig resning till för att hejda och stoppa den förorening som våld innebär. Politiker måste ta ställning till hur tillgängligheten till underhållningsvåldet ska kunna begränsas. Men då måste politiker också konsekvent ta avstånd från att våldet används för att lösa konflikter. Vågar och vill man det?
Vi är många som på olika sätt är engagerade i en kamp för mer av solidaritet här och nu, för solidaritet med kommande generationer, för fred och icke-våld och för demokrati. Men vi behöver bli ännu fler och vi behöver samla oss
Min förelsäning "Om politisk styrning" Beställs via harald.nordlund@swipnet.se
Min bok "Politik på Gott och Ont" Beställs via harald.nordlund@swipnet.se

måndag 26 oktober 2009

Fredspriset

Obama har fått årets fredspris. Den ena seriösa kommentaren efter den andra har antingen försiktigt tyckt att motiveringen känns riktig eller ansett det fel att tilldela någon ett pris för att man vill åstadkomma en viss förändring men ännu inte gjort det.
Men visst är det något stort som inträffat. Vi har fått en president i USA, som ifrågasätter våldet som konfliktlösningsmetod. Obama har redan fått spridning åt sitt nya förhållningssätt. Hökarna i USA har redan reagerat. Han kallas både mjuk och mesig. För mig är han vad USA och världen behöver. Måtte han stå emot.
En annan förhoppning är, och en viktig förutsättning för att lyckas, att många ledare i andra länder påverkas av de nya signalerna. Kommer, till exempel, svenska partiledare att nu, likt man applåderade George W Bushs aggressiva angrepp på det irakiska folket, nu applådera de nya signalerna från Washington? Ännu har jag ingenting sett eller hört i den vägen. Fredspriset sätter inte press på endast dem amerikanska politiken utan sätter vida omkring fokus på ickevåldsfrågorna. Därför välkomnar jag fredspriset till Obama.

torsdag 22 oktober 2009

Ny flygplats men begränsa utsläppen

Debatten om ny civilflygplats i Uppsala fortsätter. Det är bra. Å ena sidan behöver den diskuteras å andra borde det stå klart för de flesta vad en flygplats nära centrum av staden innebär. Visst kan man ha olika synpunkter beroende på, bland annat, vilken stol man sitter på. Dock borde olika parter vara tydligare i fråga om vilken roll man har. Ett företag, som vill etablera sig har ett eget ansvar för ekonomin i sitt projekt. Det är inte kommunens sak att lägga sig i den bedömningen. Vill man ta risken att efter kort tid gå i konkurs är det investerarnas ansvar. Kommunens ansvar är mycket stort i ett annat avseende. Man ska ge sin syn på konsekvenserna för miljön. Jag kräver att kommunen är tydlig. Tycker man att miljökonsekvensbeskrivningarna inte talar emot en etablering ska man säga det tydligt. Anser man att beskrivningarna av ökat buller och ökade luftföroreningar ger anledning till tveksamhet ska man vara tydlig och säga att man avstyrker.
Tyvärr innebär kommunens ställningstagande att man säger ja, men nej. Jag tycker inte det är en ansvarsfull linje från kommunens sida. År 2009, när vi varje dag läser om det hot mot vår planet, som klimatförändringarna utgör, är vi beredda att acceptera ökade utsläpp från flygtrafik. Miljökonsekvenserna av en ny flygplats är inte acceptabla, borde vara en slutsats från kommunen, men som man inte dragit.

onsdag 21 oktober 2009

Beslut om jakt på våra rovdjur

Nu har riksda´n fattat beslut om jakt på våra rovdjur. Jägarna torde vara nöjda. Men vad betyder det här för framtiden för vissa arter. Jag är säker på att man inom något år kommer att inse misstaget. Det är alltid värrew att behöva lappa i efterhand än att göra rätt från början.
"Riksdagen godkänner en förvaltning av rovdjuren som innebär att Naturvårdsverket får delegera beslut om licens- och skyddsjakt till länsstyrelserna. Besluten ska vara grundade på rovdjursstammarnas utveckling i länet. Viltvårdsnämnderna och rovdjursgrupperna tas bort och ersätts av viltförvaltningsdelegationer. Sverige ska ha tre rovdjursförvaltningsområden. Naturvårdverket bestämmer miniminivåer för rovdjursstammarna inom varje förvaltningsområde. Varje område ska ha ett samverkansråd som tar fram riktlinjer och principer för rovdjursförvaltningen. Riksdagen sa också ja till en tillfällig begränsning av vargstammens tillväxttakt liksom till åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Det kan göras i första hand genom att underlätta för naturligt invandrade vargar, i andra hand genom att högst 20 vargar som inte är påverkade av inavel införlivas i populationen de närmaste fem åren. Jakt på björn och lo ska i huvudsak vara licensjakt medan jakten efter järv och varg är skyddjakt. Licensjakt ska under kontrollerade former kunna förekomma även på järv och varg. Möjligheterna att ansöka om skyddsjakt kommer begränsas samtidigt som reglerna om rätt att döda rovdjur för att skydda tamdjur inte ändras."

Rovdjur och provval

I dagens UNT:
Rovdjurspolitiken
Maria Ripenberg sågar regeringens rovdjurspolitik. Rovdjur kan aldrig vara lokala, undervisar Maria en regering, som borde inse det, men tydligen inte gör det. Jag minns de år jag hade möjlighet att debattera dessa frågor; jag minns hur jag debatterade med mina , så kallade, borgerliga vänner och inte med de som betraktades som motståndare. Nu har naturointresserade krafter vunnit i rovdjurspolitiken.
Men tack Maria för Ditt ”Uppriktigt sagt”

Hoppsan,
Stirrigheten i nomineringstider är påtaglig. Men nog har vi en ordning där vi kan känna trygghet i att processen är OK. Medlemmarna i partierna ska ändå vara noga med att följa upp att ens provvalsröstning har registrerats. Provval är förvisso rådgivande, men spelar i alla fall en mycket stor roll. Alltför stor anser jag. Endast 30 – 35% av medlemmarna deltar och inte annat än hänsyn till kön, ålder, geografisk hemvist och etnisk bakgrund kan bryta provvalsresultatet
.
Kommer gärna till andra platser än Stadsbiblioteket i Uppsala och samtalar om politisk styrning
"Politik på Gott och Ont" en bok av Harald Nordlund

söndag 18 oktober 2009

Kommentar till kommentar

Är anledningen till detta att en del känner att en röst mer eller mindre inte har någon betydelse....?
Det här är en kommentar till mitt inlägg om närvaro vid voteringar i riksda´n. Nej, jag tror inte på den förklaringen. Inte den heller är acceptabel. Jag tror det handlar om att man inte ser sitt uppdrag som någonting annat än en väg att göra karriär på.

Ordbok, Sifo och övergödning

Jag välkomnar Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Men (man får börja en mening med ”med” och man får börja med ”och”) kanske kommer den inte att inskaffas av personer, som behöver den mest. Vi som gick i en skola, som lade vikt vid språket tycker att det ju hörs tydligt att ordet ”vart” uttrycker riktning och ”var” uttrycker läge. Skriver man potatis mos fick vi lära oss att orden måste ha ett ”och” mellan sig. Jag skämtar. Problemet är särskrivningen.
Två opinionsundersökningar publiceras i dag. Fortfarande tycks åtminstone var tredje, så kallad, borgerlig väljare vilja lägga sin röst på annat parti än moderaterna. Den överströmning till moderaterna, som pågått en tid, är det inte någon dramatisk fart på. Trots innebörden av ordet ”allians” har vi ännu en liten bit kvar till tvåpartisystemet. I valrörelsen kan ju en, till exempel, kraftfull socialliberal profilering komma att helt kullkasta sådana ambitioner.

Övergödningen av våra vatten är ett av våra stora miljöproblem. I den viktiga debatt, som pågår, är det viktigt att ta del av så mycket fakta som möjligt. Jag tycker dock att alltför mycket handlar om ekologisk eller konventionell jordbruksproduktion och för lite om metoder för att eliminera urlakningen. Nog är det väl så att läckage av kväve är lägre från ekologiska gårdar räknat per areal. Räknat per producerad enhet är det dock knappast så. Men då tänker jag: vi har den areal vi har. Ställer vi om helt till ekologisk produktion accepterar vi sålunda en minskad produktion, eller är vi bara i början av en återgång till ekologiska gårdar, där ökad produktion är förenlig med hållbarhet.

lördag 17 oktober 2009

Dödsstraff och så lite pressanka

Vi använder ofta uttrycket "Man vet inte om man ska skratta eller gråta". Jag snuddade vid uttrycket när jag läste om sverigedemokraten, som tycker att vi i Sverige ska återinföra dödsstraffet. Om det vore en pajas, som ingen bryr sig om är en sak, men här rör det sig om en pajas, som har så starkt stöd att han finns med i en demokratisk beslutsförsamling. Jag vill enbart gråta. Vi avskaffade dödsstraffet 1921. Nu måste debatten tas med nazistkopior som Joakim Larsson i Uppsala. I en värld där våld är ett stort problem finns personer, som vill utöka våldet.
Medierna har speglat en viss fru Ankas framfart med konservativa översittaruttalanden mer än man speglat Obamas utnämning respektive budgetpropositionen. Om vem säger detta mest?

fredag 16 oktober 2009

Närvaro vid voteringar

Kalla Fakta har undersökt riksdagsledamöternas närvaro vid voteringar. Synpunkterna beträffande nödvändigheten av att vara närvarande när man voterar spretar bland ledamöterna själva. Konstigt tycker jag. För mig är det självklart att man ska närvara. Sjukdom och personligt samtal med statsministern och därmed jämförbara skäl kan vara godtagbara ursäkter. Måndagar och fredagar är plenifria. Då ska man ha kontakt med sin partiorganisation och träffa andra människor än riksdagsledamöter. Uppgifterna som riksdagsledamot handlar om att påverka politiken genom att skriva motioner, interpellationer och enkla frågor, att delta i debatter i kammaren, att delta i omröstningar och att delta i de partiinterna diskussionerna. Den som gör det och dessutom har tät kontakt med partiet och länsmedborgarna kan betraktas som en riksdagsledamot som fullgör sitt uppdrag.

Besök i Estland

Tillbaka i bloggosfären efter några dagar i Estland. Innan jag åkte läste jag artikel av fyra kvinnor. Artikeln inger hopp. ”Även freden måste vinnas” är rubriken på artikeln i vilken man på ett bra sätt argumenterar för andra lösningar av konflikter än med vapen. Dock skulle jag önskat att man i artikeln var ännu tydligare i fråga om fördömandet av våld. Formuleringen ”Ett krig kan mycket väl vinnas med vapen i hand, men för fred krävs mer än vapen” ger intrycket att man accepterat vapnen om dom kombineras med andra metoder. Våld föder nytt våld är ett konstaterande, som hittills ingen lyckats avfärda, även om svenska toppolitiker gjort försök.

Tillbaka till Estland. Besök vid Estniska parlamentet. 101 ledamöter och elva utskott med en partistruktur, som inte kan direkt relateras till vår. Estland har 1,3 miljoner invånare.
Vid träff med miljödepartementet framkom, bland annat att landets yta täcks med jordbruksmark till 10%, skog 48%, våtmarker 22% och sjöar 5%.

Besök vid stadshuset i Haapsalu. Staden har 11000 invånare. När ryssarna drog sig ur minskades befolkningen från 30000. Vi talade en hel del om översvämningsrisker, men någon oro finns inte. Man anser sig behärska sådana situationer och man kalkylerar med översvämning vart 30:e år. Staden satsar på turism. Finns planer på att bygga en vintersportanläggning.

Intressanta samtal om nature conservation. Matsalu är ett stort naturreservat. Det är ett paradis för, i första hand fåglar men även för andra arter, inklusive människan. Cirka 16% av landets yta är skyddad. Medvetenheten om vikten av att skydda värdefull natur föreföll stor. Jag fick rent av känslan av att vi i Sverige i en jämförelse har en hel del ogjort.





fredag 9 oktober 2009

Lasarettet i Enköping

Lasarettets i Enköping uppgifter i framtiden diskuteras flitigt. Frågorna är ordentligt utredda. Kommer farhågorna att visa sig berättigade kan endast framtiden utvisa. En aspekt, som emellertid måste granskas närmare är patientsäkerheten. Den är godtagbar, säger man i beslutsunderlaget. Vad menas med godtagbar?

Ryktesspridning

Nomineringstid är också ryktesspridningstid. Inte bara spekulationer kring vem som ska toppa vilken lista och vem som ska efetrträda vem. Provval är också ett prov på hur man fixar respektive förhindrar kryss. Provval är inte meningsfullt och är alltför styrande. Jo, det är rådgivande, i teorin. Hänsyn utöver provvalsresultat är kön, etnisk bakgrund och ålder. Vi brukar ha drygt trettio procents deltagande i provval.
Till rykten, som säkert inte är sanna hör, vad jag hörde i går, nämligen att när partierna i landstinget skulle nominera till landstingsstyrelsen ställde det stora partiet krav på att ett av de mindre inte skulle nominera en person, som vid några tillfällen under förra mandatperioden avvek från den partikonstellationens linje. Det mindre partiet böjde sig. Hur uppkommer rykten, för det kan knappast vara sant.

torsdag 8 oktober 2009

Naturvården en socialliberal angelägenhet

Möte med en grupp naturvänner. Upplandsstiftelsen möter då och då representanter för några myndigheter och representanter för miljöorganisationer. Gröna gruppen benämns sammankomsten. Från Upplandssiftelsens styrelse finns fyra (tror jag, kanske fem) representanter. Jag fick mig till livs en hel del.
Regeringen har framlagt en skrivelse om naturvårdspolitiken. Varför tycker man inte att nu gällande skrivelse är tillräcklig, undrade jag. Jo, man vill tydligare betona samverkansfrågorna, man vill åstadkomma mer av lokal meverkan, man vill ge kommunerna möjlighet att biotopskyddsområden, till exempel.
Ett problem är ju att anslaget för biologisk mångfald har minskat. Nu finns dock hopp om att nivån återställs. Jag hoppas socialliberaler i riksda´n agerar kraftigt för en höjning av anslaget, mot bakgrund av, inte minst, att det nu pågår en utarmning, som är alarmerande.

Havsmilöanslaget kommer att höjas. Det ser för närvarande svårt ut att de nationella målen för haven och våtmarkerna, trots höjda anslag. Röster har höjts för att man ska sänka ambitionsnivån för de mål, som inte alls kan nås. Det är bra att man har den diskussionen. Dock ger det märkliga signaler att Sverige ska backa i sina ambitioner. Vi socialliberaler ska agera för att insatserna ska öka för att nå målen.

Myggen en outhärdlig plåga. Vi har hört det många gånger. Självklart måste vi försöka förstå olägenheterna. Men kanske har vi människor hanterat naturen på ett olämpligt sätt? Vilken roll har vattenregleringar spelat? Vilken roll spelar myggen i ekosystemet? Myggen som föda och som överförare av näring mellan våtmarker? Detta exempel på frågor, som många av oss, som saknar tillräcklig kunskap skulle behöva få läsa om i ”myggreportage”

söndag 4 oktober 2009

Oldsberg och Stina

Jag instämmer. Programmet i går var ingen höjdare. Men vems fel är det? Nja, Oldsberg var väl som vanligt. Kanske objektet inte var tillräckligt intressant?

Om vårt språk och om en ny flygplats

Språkvårdare har lusläst en hel tidning, läser jag Språket var glädjande gott, konstaterade man. Den här läsningen var nyttig för mig. Nu får jag försöka inse att det är jag själv, som har en felaktig uppfattning om vad, som är ett bra språk i tidningar, kanske gammalmodig. Jag sitter varje morgon och reagerar över särskrivningar, felstavningar och märklig ordföljd. Det var mest slarvfel man noterade; till exempel mellanslag. Menar man särskrivning så tror jag tyvärr inte att det är fråga om slarv. Man tror säkert att man ska särskriva i tid och otid. Hur jag kan påstå det? Jo, för jag ser hur vanlig särskrivning är.

Ärnadebatten i Uppsala fortsätter. Tråkigt dock att den nu handlar om personer och vad den ene och den andre sagt och menat. Grundfrågan är väl den vanliga motsättningen mellan näringslivsintresse och miljöintresse. Det är om detta debatten bör handla. Tydliggöras måste också kommunens roll. Det är inte kommunen, som beslutar om ett företag ska etablera sig. Det är inte kommunen, som ska driva flygplatsen, inte heller lägga några pengar i driften.
Men det är politiskt ansvar att värna om miljön liksom om att så långt möjligt underlätta för näringslivet. Bred enighet torde råda om att nya flygplatser genererar mer flygtrafik. I ärnafallet har Uppsala kommun tydligt tagit ställning. Näringslivsintresset ska gå före miljöintresset. Ställningstagandet har gjorts i demokratisk ordning, varför det ska accepteras. Men det kan kritiseras. Och bör kritiseras.

lördag 3 oktober 2009

Misstag när Uppsala byggs ut

Uppsalaförfattaren Gunilla Lindberg kåserar ibland i UNT. I dag under rubriken Annorlunda tider. Roligt med ett allvar i botten
Kersti Kollberg återkommer med betraktelser över utbyggnaden av Uppsala. Måste varje generation göra sina misstag, undrar jag. Dagens ansvariga säger ja till stor byggnad intill Botaniska trädgården, till att bygga höghus på seminarietomten och att göra intrång i Gränbyparken.

torsdag 1 oktober 2009

Upprorsbekämpning


”En ny strategi för att rädda Afghanistan” skriver en debattör i dag om i UNT. Strategin bygger på en inhemsk lösning och mindre våld. Om jag förstått fredsforskarna rätt är den här strategin en del av den ändrade inriktning de skulle vilja se från, främst, FN: s sida. Världens ledare har fått ta del av forskningen. Men - antingen har man tagit del men inte förstått eller så tycker man att våldsanvändning vid konfliktlösning är lättare att försvara. Hit hör även de svenska partiledarna.
Nu kan vi se en ny strategi från USA: s sida, en sida som inger hopp. Jag ser framför mig ett uppvaknande för de svenska partiledarna. USA: s väg påverkar deras vägval i hög grad.

Kopparstavar och ekologisk odling

Som om det inte räckte med problemet med att metoden för förvaring av kärnavfall visar sig ha allvarliga brister. Vissa politiker måste nu ta sig en funderare över även ett annat forskningsresultat, nämligen att ekologisk odling är bättre för miljön än konventionell. Användandet av konstgödsel medför urlakning, som drabbar vattendrag negativt. När jag själv tänkt att det är oansvarigt att hantera radioaktiva bränslen utan att veta hur stora de genetiska skadorna kan bli och att producera avfall innan man vet hur man ska kunna ta hand om det på ett säkert sätt har jag haft i bakhuvudet att jag inte grundar en oro på kunskap utan på känslor. När jag själv tänkt att det måste vara klokt att sträva efter att våra livsmedel ska framställas så naturligt som möjligt är inställningen grundad på viss kunskap men än mer på vad jag vågar kalla sunt förnuft. Naturligtvis funderar vi många nu över även det faktum att personer med stora kunskaper hamnar på diametralt olika ståndpunkter. Två läger finns i fråga om huruvida kopparstavarna bör vara en meter tjocka eller om det räcker med en decimeter och två läger finns i fråga om huruvida tillförsel av konstgödsel till odlad mark påverkar omgivande vattendrag. För, hemska tanke, inte kan det väl vara så att det finns andra intressen än omsorgen om vår miljö, som styr vårt handlande.

Dåligt av riksdagsledamöterna

Mälarbänk arrangerades 1 oktober. Den innebär att verksamma inom Mälardalsrådet sammanträffar med riksdagsledamöterna från de i Mälardalsrådet ingående länen. Antalet riksdagsledamöter är 144. Närvarande i går var 22. Antingen finns brister i planeringen eller är ledamöterna ointresserade av att samtala om de spörsmål, som Mälardalsrådet ägnar sig åt. Alltnog är min uppfattning att sammankomsten var ett fiasko. Vi har inte råd att slösa med tid och pengar på det här sättet.
Av värde från mötet var information om investeringen i Citybanan och de projekt, som är kopplade till den. Överenskommelsen om samfinansiering, det vill säga att medlemmar i Mälardalsrådet är med och delfinansierar, kom till stånd genom en enighet om att här är fråga om en systemsyn för hela Mälardalen. Då liknande projekt är statligt ansvar har samfinansiering visat sig innehålla problem, som ännu inte fått sin lösning. Hit hör hur fördelningen av hur investeringen ska göras och vilka redovisningsprinciper, som ska kunna användas. En inte alltför djärv gissning är att staten är intresserad av att snabbt utarbeta ett regelverk för den här typen av frågor för att underlätta kommande medfinansieringar av andra statliga projekt.