måndag 30 november 2009

Förlorad arbetsförtjänst

Jag fick häromda´n ett tips: "Du som är pensionär, registrera firma, uppge en inkomst till Försäkringskassan och ta ut ersättning för förlorad arbetsförtjänst." "Nä, så gör väl ingen", sa jag. "Nä, det tror inte jag heller", sa tipsaren.


Harald Nordlund

Jag ställer gärna upp som inledare i samtalsgrupper, alternativt föredragshållare,
om, i första hand, politisk styrning, patientsäkerhet och natur och miljö.

Jag kan också hjälpa till vid upprättande av skrivelser till, till exempel, myndigheter.

Kontakta mig lämpligen via e – post harald.nordlund@swipnet.se

söndag 29 november 2009

Häromdagen deltog jag i ett seminarium om vindkraft. Mycket intressant. Uppenbart är att potentialen är stor. Den tröghet, som kan finnas, beror i hög grad på kommunernas avgörande roll. Tillstånd till att anlägga vindkraftverk kan ges endast om berörd kommun tillstyrkt.
Intressanta inslag var det i Mälardalsrådets miljöutskotts möte i fredags. Ett par reflektioner i efterhand:Sverige har varit det enda landet, eller ett av få länder, i Europa med skatt på konstgödsel. Den kommer emellertid att avskaffas. Samtidigt har diskussionen i en del länder väckts om att införa sådan skatt. I fråga om fosfor och kväve ut i våra vattendrag svarar jordbruket för mellan 40 och 50 %. Kanske kommer Sverige att snart efter avskaffandet införa skatten? Enbart i Mälaren släpps ut 1,7 ton kväve och 0,5 ton fosfor per år.
Viktigt att, i första hand länsstyrelserna, följer utvecklingen med nya strandskyddsbestämmelser. Hur kommer allemansrätten att påverkas? En inte alltför djärv gissning är att den unika svenska allemansrätten snart inte är unik.
Det är lockande för kommunpolitiker att medge strandnära byggande. Sådant har med allemansrätten att göra men handlar ju också om problemet med framtida kostnader för skador av översvämningar. Hur många kommuner gör avsteg från rekommendationer. Det är inte bara avståndet till strand, på 100 och i vissa fall 300 meter, som är viktigt att iaktta utan viktig är också höjden från vattnet i fråga. Ingen bebyggelse vid Mälaren på lägre nivå än 2,5 meter får godkännas. Och… hur är det med kommunernas beredskap för att möta översvämningar?
Tack UNT för dagens ledare om ett par stora socialliberala ledare, Bertil Ohlin och Bengt Westerberg, och lika mycket för uppmaningen till Jan Björklund. Ohlin och Westerberg såg ett dubbelt uppdrag, utmejsla en socialliberal politik och att vinna röster för en sådan. Kanske kan en politik inriktad på enbart röstmaximering ge fler röster, men till vad…?

Kul med utmaningen att då och då prata om patientsäkerhet, politisk styrning och natur och miljö

torsdag 26 november 2009

Så här fördelas pengar till bland annat sjukvård

Landstingsfullmäktige sammanträdde i två dagar den här veckan. Mycket hann sägas och även beslutas. Bland andra beslut kan särskilt noteras beslut om budget. En fullmäktigeförsamling ska fördela pengar på nämnder och styrelser. Fullmäktige har inga förvaltningar. Förvaltningar finns för att utföra de uppdrag fullmäktige ger styrelser och nämnder.
Landstingsfullmäktige i Uppsala län har följande politiska organ sig underställda:
Landstingsstyrelse, Kulturnämnd, Musik i Uppland, Upplandsmuseet, Patientnämnden, Varuförsörjningsnämnden, Utskottet för demokrati, jämställdhet och integration och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Landstingsstyrelsen är både styrelse för ett stort antal verksamheter och landstingets ”regering”.

Landstingsfullmäktige väljer att gå förbi alla nämnder utom Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och i stället fördela pengarna på förvaltningar. Så här fördelade man:

Hälso- och sjukvårdens kostnadsram: 6 325 781 000 kronor, varav 1 408 297 000 kronor till hälso- och sjukvårsdstyrelsen för budgetåret 2010.Akademiska sjukhuset: 3 954 054 000 kronor.Lasarettet i Enköping: 310 925 000 kronor.Primärvården: 360 160 000 kronor.Habilitering och hjälpmedel: 165 898 000 kronor.Folktandvården: 126 447 000 kronor.Upplands Lokaltrafik, UL, och regional verksamhet: 219 011 000, varav 185 566 000 kronor till UL.Landstingets kansli och Administrativt centrum: 255 636 000 kronor.Centrala förtroendemannakostnader och avgifter: 32 075 000Kulturnämnden: 80 041 000 kronor, plus 4 500 000 kronor för konstnärlig utsmyckning.

söndag 22 november 2009

Utbilda politiker


Artikel med den här som bas, men mycket nedkortad var införd i Dagens Samhälle i torsdags


Två politiker: Ni ursäktar väl att jag dansar tango i stället för foxtrot?
Spelar ingen roll, själv dansar jag vals.

När jag håller min föreläsning om politisk styrning är inte politiker i majoritet.
Politiker klagar dock ofta över att tjänstemän har alltför stor makt. En annan klagan från politikerhåll handlar om upplevelsen av att vara endast knapptryckare. Missnöjet med politikerrollen är stort och ändå är man inte beredda att göra något åt problemet. Den uppgivenhet som finns hos vissa politiker är förvånande; man har ju makten och borde kunna använda den för att lösa problemen. I stället fortsätter man att sammanträda, utan att styra.
Om inte politikerna ser till att styra blir följden att tjänstemännen blir tvungna att alltmer ta på sig styrrollen, vare sig man vill eller inte. Det är ju politikerna medborgarna kan ställa till svars.
En inte ovanlig uppfattning bland politiker är att tillkomsten av nya politiska grupper och organ ökar graden av demokrati. Detta kan möjligen gälla under förutsättning att de nya uppdragen kommer att innehas av personer utan tidigare uppdrag. De nya uppdragen ges emellertid, nästan undantagslöst, till personer, som redan finns i systemet. Någon breddning eller fördjupning av demokratin åstadkoms inte med detta, utan endast att några politiker får fler uppdrag. Nya organ kan rent av medföra försämrad politisk styrning eftersom dess tillkomst kan öka osäkerheten om var ansvaret ligger. Omvänt kan alltså, i många fall, gälla att minskat antal politiker är bra för demokratin.
Antalet partimedlemmar har minskat kraftigt, valdeltagandet tenderar att sjunka och förtroendet för de politiska institutionerna är lägre än på länge. Samtidigt kan konstateras att intresset för politik bland allmänheten inte minskar. De politiska partierna lyckas alltså inte fånga upp intresset för samhällsfrågor. En förklaring till detta misslyckande kan troligen sökas i de förändringar som skett i fråga om tillkomsten av nya opinionspåverkande kanaler. Nu räcker det inte med att göra vissa justeringar i organisationsskisserna. En radikal förändring av synen på vad som är politik måste åstadkommas, utveckla personvalssystemet med mindre styrning från partiet av den enskilde politikerns åsikter och inför helt nya former för möte med människor; allmänheten går inte till ett traditionellt möte, alltså måste politikerna gå till allmänheten. Ge medlemmarna i partierna mer att säga till om. Varför en begränsande representativ demokrati om det är möjligt att ha direktdemokrati?
Finns då denna insikt hos politikerna? Mitt svar är nej. Det finns enligt min mening två alternativa vägar för att skapa insikt. Låt det politiska systemet hamna i en ännu djupare kris, än för närvarande; en kris som får utgöra väckarklocka. Eller starta en landsomfattande fortbildning av dagens politiker. Jag förordar det andra alternativet
Det är inte organisationsförändringar som är lösningen. Det är den politiska styrningen som måste bli tydligare och det demokratiska inflytandet bättre. Vilka organ måste finnas för att åstadkomma detta? Svaret på den frågan kan ju i många fall bli färre politiska organ och lägre antal politiker. Man kan definitivt inte göra som en mig närstående politisk organisation gör, nämligen ersätta nämndansvar med förvaltningsansvar. En fullmäktigeförsamling har inga förvaltningar och kan sålunda inte fördela budget på förvaltning. Gör man så har man från politikerhåll abdikerat
Ansvaret för solidariskt finansierad verksamhet åvilar ytterst politiker på EU-nivå, nationell nivå, i landsting och kommuner. Den som däremot bedriver en viss verksamhet kan vara i ett fall ett kooperativ, i ett annat fall ett företag och i ett tredje landsting eller kommun. Att utföraren behöver ha en styrelse måste väl ses som en självklarhet, för att dels ta ansvar för överenskommelsen med den ”beställande” politiska nivån, dels tillgodose krav på lokalt inflytande. Dock är det inte självklart att dessa styrelser ska bestå av personer rekryterade av de politiska partierna. I en produktionsstyrelse är mer fråga om professionalitet. Politiker utformar politiken och professionen ”utförandet”.

tisdag 17 november 2009

Lyssna på patienten

I dag har jag den här artikeln införd i UNT
Landstingen brottas med stora ekonomiska problem. Vart tar våra skattepengar vägen, frågar sig många medborgare.
Det finns flera förklaringar till de ökade kostnaderna och till svårigheterna att klara att hantera dem.
Den första förklaringen är att kraven på att få vård har ökat. Vi går inte omkring och är dåliga utan vi kräver vård. Vi märker det på, inte bara, trycket på sjukvården, utan vi ser det i även sjukskrivningstalen.
Den andra förklaringen är att vi blir allt fler, som behöver vård eftersom genomsnittliga levnadsåldern ökar, även om det är så att större delen av den ökade livslängden är friska år.
Den tredje förklaringen är att vi behandlar i dag sjukdomar, som vi tidigare inte har kunnat behandla, ofta med dyr teknisk utrustning. Vi har härigenom ökat välfärden.

En fjärde förklaring är att ansvaret är splittrat. Ibland ligger ansvaret på kommunerna, ibland på landstingen för att i ett tredje sammanhang vara statens ansvar. En sådan uppsplittring kan inte åstadkomma effektivitet.

En femte förklaring kan vara missriktade besparingar och en personalpolitik, som resulterat i personalflykt till, bland annat, bemanningsföretag. Ambitionen att minska sina lönekostnader har i vissa fall lett till höjda sådana.

En sjätte förklaring är stora brister i den politiska styrningen av sjukvården. I dag är det alltför många kockar, som rör i soppan. Det nuvarande ohållbara systemet med flera aktörer utan samordning ifrågasätts dock av få politiker.

Vad borde då göras och göras nu?

Olika former för att ge sjukvård torde bidra till att kvaliteten och kostnaderna påverkas på det sätt vi önskar. Huvudsyftet ska inte vara att tävla utan att lära av varandra. ”Hur gör Ni för att ge så bra vård utan att Ni har större kostnader?” En fråga, som väcks automatiskt.

Vi kan inte fortsätta att låta patienter sitta i kläm medan vi diskuterar vem som ska ta ansvaret. Vi måste bestämma oss och det är bråttom. Kanske är det så att staten måste peka med hela handen och, till exempel, konstatera att nu tar staten hand om universitetssjukhusen och styr deras inriktning och all övrig sjukvård sköts av regioner. Uppsplittringen av sjukvårdsansvar på staten, kommunerna och landstingen innebär slöseri.
Vilken lösning man än väljer måste patienten ha rätt att välja var man vill få sin vård.
För att öka underlaget för våra sjukhus och därmed intäkterna måste ett system för att ta emot även patienter från andra länder utvecklas.

Visst är stor del av sjukvårdspersonalen underbetald. Det ska vi också från politiskt håll tydligt uttrycka. Det är inte samma som att utlova löneökning vid en viss tidpunkt. Den signal, som nu ges är att personalen inte är värd mer. Den signalen hämmar utveckling och nytänkande.

Den politiska styrningen av sjukvården måste radikalt förändras, eller rättare sagt bli en realitet. En subjektiv uppfattning hos mig, javisst, men en uppfattning, som stöds av forskning. Den politiska viljan måste kommuniceras till verksamheterna och politiskt ansvar utkrävas. Inför alla beslut måste vi fråga oss vad som är bäst för patienterna och vi måste bättre ta tillvara deras synpunkter.

Kostnaderna för läkemedel, som inte kommer till användning, är mycket stora, till glädje för läkemedelsindustrin, men till skada för landstingens ekonomi, för miljön och i alltför många fall för patienter.

Avancerade metoder botar allt fler, men det finns också enkla metoder, som inte används i tillräcklig omfattning. Många insatser för att undvika att sjukdom uppstår torde vara, förutom att de är humana, ekonomiskt kloka. Hit hör, till exempel, motion, rökavvänjning och natur i vården. I vissa fall upplever patienter behandling med alternativa metoder positivt. Användningen av sådana metoder ska då uppmuntras.

Vi kan inte längre fortsätta att göra som vi har gjort. Ska vi kunna behålla en solidarisk sjukvårdspolitik krävs nytänkande, ja ett totalt omtänkande.
Det behövs både hjärta och hjärna i politiken.

Det här finns inte i artikeln men är angeläget:

Landstinget i Uppsala län är, tillsammans med Lunds kommun, bäst på ekologisk mat. I fortsättningen ska maten tillhandahållas av landstinget i Västmanland. Kan tätpositionen behållas då? Ja, det måste vara ett absolut krav. Jag är ju fortfarande av den uppfattningen att maten ska lagas så nära de som ska äta den som möjligt. Tillagningskök, ett modernt sådant på Akademiska sjukhuset måste vara inriktningen.



tisdag 10 november 2009

Finns ett samband mellan kärnvapen och kärnkraft?

I går kväll lyssnade jag på ett föredrag av Rebecca Johnson. Rebecca är grundare av och redaktör för tidskriften Disarmament Diplomacy och har varit rådgivare åt Blixkommissionen.
Vi behöver bli fler, som engagerar oss i dessa frågor, var ett av mina egna konstateranden. Men hur? Är frågan så stor och skrämmande att vi inte orkar engagera oss? Vad betyder den positiva inställningen i dag till kärnkraft för riskerna för spridning av kärnvapenteknologi? Rebecca Johnson är övertygad om att det finns en tydlig koppling mellan kärnvapen och kärnkraft. Men hon vill absolut inte att föra samman nedrustningskraven med krav på avveckling av kärnkraften.
Bland åhörarna i går kväll fanns en person, som vittnade om de ohyggliga konsekvenser i form av mänskligt lidande kärnvapenanvändning innebär. Dessa handlar om den totala förödelsen, hemska brännskador, död, lidande och genetiska skador med konsekvenser generationer framåt.
En ljusglimt i kärnvapenmörkret är de nya ansträngningarna från den amerikanske presidentens sida att får igång nedrustningssamtal och överenskommelser.
Ett femtiotal lyssnade på Rebecca Johnson, därav cirka 35 studenter. Fler bör besöka Fredsmuseet i Uppsala slott och ta del av de intressanta föredrag föreningen arrangerar

måndag 9 november 2009

Kärnkraft och grön energi

Jag förstår inte dagens ledare i min tidning. Så här skriver man, bland annat "Och då måste resurserna i huvudsak sättas in mot fossila bränslen, inte bara mot icke förnyelsebara." Men med icke förnybara menar vi väl ändå fossila plus kärnkraft. Till det kommer torv, som klassats som mellanting mellan förnybar och fossil.
På annan plats talar man om problemen med kärnkraften, nämligen att den inte är förnybar, att den medför säkerhetsproblem och att den kan ge kopplingar till kärnvapen. Till det kommer kostnaderna, som nu ser ur att bli så stora att utbyggnaden av kärnkraften stannat av.
Kanske klokt att lägga en del av pengarna på att utveckla alla former av användning av förnybara bränslen.

söndag 8 november 2009

Maria Wetterstrands popularitet


Av de svenska partiledarna är det bara Fredrik Reinfeldt, som är mer populär än Maria Wetterstrand. Analyserna är redan många. Vilka är förklaringarna? Är det ett tecken på styrka hos Maria eller handlar det om övriga ledares svagheter? Det här är några av de frågor jag hittills noterat. Som vanligt spretar svaren på den här typen av frågor. Själv svarar jag, som man bör, både och. Det största partiets ledare har inte visat några utmärkande ledaregenskaper. Den främsta förklaringen tycker jag är enkel. Maria är kunnig, tydlig, inte populistisk, sympatisk framtoning. Jag är inte miljöpartist, men jag tycker att det är en bra strategi att vara tydlig och att stå för sina idéer.

måndag 2 november 2009

E4 förbi Uppsala

Jag har av olika anledningar haft ett kort uppehåll med min blogg. En av anledningarna är att jag ägnat några timmar åt att disponera nästa bok. Vad ska den handla om? Jo, det blir en hel del om det jag ser just nu, i synnerhet och sådant jag sett, i allmänhet; om politikers sätt att fullgöra sina uppdrag.
"Inga dödsolyckor på nya motorvägen" lyder en rubrik i dag. Jag påminner mig ofta debatten om E4 - sträckningen och om Bärbyleden. Jag var kommunalråd i Uppsala när debatten var som hetast och när beslutet fattades. Den majoritet, som tillträdde 1992, var helt överens om att den 30 - åriga trafikdebatten med långbänkar nu skulle resultera i ett ställningstagande. Våra tre partier (FP, M och C) var inte överens, men vi blev snabbt överens om att vi skulle komma överens om en lösning. Vi blev övertygade om att en, så kallad, sydlig dragning av etapp två av Bärbyleden, en, så kallad, västlig dragning av E4 förbundna med etapp tre av Bärbyleden var en lösning, som ur både trafikteknisk och miljösynpunkt var den bästa. Utan vår beslutsamhet finns det risk för att all E4 - trafik fortfarande hade varit förlagd till Tycho Hedéns väg. Och lika viktigt: den har sparat liv.