måndag 27 december 2010

Ideologiskt vilsna centerpartister

Det fanns ett intresse från främst Centern under 70 - talet att slå samman partiet med Folkpartiet. Dock torde det inte vara, som vissa centerpartister i Uppsala tycks tro, att det strandade på olika syn på centralisering och dekoncentrering. Främsta orsaken torde ha varit att Centern var ett alltför konservativt parti i motsats till sociallibaralism. Socialliberalism är också engagemang för natur och miljö. Centern säger sig också ha det engagemanget. Dock visar verkligheten att det gäller endast om natur- och miljöintresset inte kolliderar med ett näringslivsintresse. Då tar det sistnämnda över. Till detta kommer att de två partierna har helt olika historia.

Detta var då. I dag är förutsättningarna förändrade på riksnivå. Men där Folkpartiet, som i Uppsala kommun, tydligt deklarerat sin avsikt att profilera sig med en socialliberal politik, finns inte förutsättningar för annat än koalitionssamarbete.

Löftet till världens barn bara tomma ord

Åren 2001 – 2010 skulle vara ett årtionde för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. FN: s deklaration om och åtgärdsprogram för årtiondet innehåller ett stort antal förslag till initiativ och insatser som bör komma till stånd på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Vid FN: s Generalförsamling år 2000 underströks regeringarnas roll ytterligare och 200 nationella kommittéer bildades. Generalförsamlingen betonade också att hela det civila samhället – organisationer, kyrkor, utbildningsväsendet, yrkesgrupper, näringsliv och media, bör vidga sina ansvarsområden och aktivt delta i den världsvida mobiliseringen mot våld.

Mycket har hänt sedan Generalförsamlingens session i frågan. Våldet har manifesterat sig på många sätt. Händelserna i USA den 11 september, det som kallats göteborgskravallerna och självmordsattentatet i Stockholm nyligen, är tre händelser som präglat den svenska debatten. Barn som dör av brist på mat och mediciner i exempelvis Irak, Mellanösternkrisen, och andra oroshärdar där våld dödar är exempel bland andra. Undersökningar här hemma visar att antalet rättsliga mål mot tonåringar ökar, mål relaterade till grova inslag av våld, som blir allt grövre. Samtidigt har det våldsdrabbade 1900-talet gett oss möjligheter, metoder och modeller som är fungerande redskap för att bjuda motstånd mot våldet. Dessa har utvecklats och prövats i en allt större skala sedan 1970-talet.

Utan djupsinnigare argumentation och analys kan konstateras att vi står inför ett konglomerat av problemställningar, ett gigantiskt pedagogiskt problem för att nå våra egna ungdomar, men samtidigt har vi unika möjligheter att genom internationell och global samverkan nå resultat. Utrikesdepartementet presenterade 1999 ett svenskt handlingsprogram ”Att förebygga väpnade konflikter”. Programmet skulle bidra till att stärka viljan och beredskapen att agera för att förhindra utbrott av våldsamma konflikter och Sida har agerat på likartat sätt. För att säkerhetspolitik och utvecklingsarbete ska öka i trovärdighet hos våra egna ungdomar måste ungdomarna kunna se ett ansvarstagande i det egna landet. Unga människor ställer oftast raka krav och dubbla budskap bäddar för ökad likgiltighet. Man vill se kampen i fråga om brist på rent vatten och livsmedel, brist på mediciner och då i synnerhet brist på forskning om läkemedel som inte anses var ekonomiskt lönsamma, långvariga och fortgående etniska konflikter, ofrihet och förtryck som har sin grund i hudfärg, religion, kön eller sexuell läggning. Arbetslöshet, segregering och knappa omständigheter ger grogrund för en likgiltighet som föder våld.
Enligt min mening har vi ännu inte, år 2007, sett de omfattande insatser, som krävs, för att Sverige med trovärdighet ska kunna leva upp till de av FN satta målen. Tidsperioden sattes till tio år just för att de åtgärder, som krävs, är omfattande och tar tid att införa.
Till sådana åtgärder hör bland annat avståndstagande från all form av våld inklusive våld som konfliktlösningsmetod. När får vi höra ledarna för de svenska politiska partierna inta den ståndpunkten? Först då kan förtroendeskapandet inledas.

tisdag 21 december 2010

SVT/Debatt: granska Årtiondet för en freds- och ickevåldskultur för världens barn

En debatt pågår om lämpligheten och nyttan av Livskunskap som skolämne och ett ämne i lärarutbildningen. Jag har lite svårt att förstå invändningarna. Våldet är ett problem vårt samhälle. Utvecklingen präglas av att metoder för att hantera våld utvecklas samtidigt som våldet ökar. Det är mot den här bakgrunden FN utlyste 2000 - 2010 till ett årtionde för för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. Man tog fram ett stort antal förslag till åtgärder. Passiviteten från alla regeringar under den här perioden är påtaglig.I Habitatagendans artikel 123 framhålls att för att komma till rätta med våld, brottslighet och drogmissbruk måste samhället ordna utbildning i ickevåldskonfliktlösning på alla nivåer. Allt medan problemen skadar allt fler unga debatterar vi rubriceringar.
De av FN uppsatta målen krävde mycket omfattande insatser. Därför valde man att låta perioden för igångsättande av åtgärder omfatta tio år. Hur har vi i Sverige lyckats uppnå de mål som svenska regeringen var med att besluta om? Vi medborgare vet inte. Vet regeringen själv? Jag vill se en uppföljning och om uppföljningen visar brister i agerandet vill jag se vad man avser göra efter att nu årtiondet är slut. Att regeringen inte kommunicerar de här frågorna med oss medborgare är en skandal och det är också beklämmande att konstatera att media inte tycker frågan är intressant. Nog skulle det vara motiverat att ta upp den här frågan i SVT:s debattprogram.

tisdag 14 december 2010

måndag 13 december 2010

Beredskap för att klara vård och omsorg om äldre

Hur är beredskapen i fråga om vård och omsorg om äldre mot bakgrund av att antalet och andelen äldre ökar? Kommer en dålig beredskap medföra att ett allt större ansvar läggs på anhöriga och närstående? Detta när unga familjer har svårigheter att få arbete och omsorg om barn att fungera. Ligger lösningen i att mer av behoven kommer att tillgodoses på en marknad där offentlig sektor inte är inblandad?
Det finns en bred uppslutning kring att vi ska ta ett gemensamt ansvar för vård och omsorg om äldre. Det finns inte stöd för vare sig att större ansvar läggs på anhöriga eller att man själv får klara kostnaderna vid köp av tjänster från privata företag.
Dock behövs en bred diskussion om hur det solidariska ansvaret ska tas. Regeringen har ett ansvar för att tillsammans med landsting och kommuner klara ut framtida finansiering och personalförsörjning. Regeringen måste också utarbeta bättre metoder för kvalitetssäring än man har nu. Regeringen bör också samla kunskap om hur resurserna används. Skillnaderna mellan kommunerna i fråga om både insatser och kostnader. Hur tas resurserna tillvara? Vilka är de ekonomiska förutsättningarna inför framtiden? Regeringen bör klara ut om stödet till anhöriga kan och bör förbättras. Kommer det att bli nödvändigt att införa ett VAÄ liknande VAB (vård av barn)?

onsdag 8 december 2010

Landstinget i Uppsala län bäst i landet

"Avundsvärt miljöprogram" tycker UNT:s ledare i dag. Den handlar om det miljöprogram, som landstingsfullmäktige tog beslut om i måndags.
Ledaren träffar mitt i prick när den kritiserar oppositionens kritik av programmet.
Jag har varit ordförande i den politiska referensgrupp, som uttryckt de politiska ambitionerna för landstingets miljöpolitik. Gruppen har haft representanter för samtliga partier , som då var representerade i fullmäktige. Personerna i den gruppen är personer med särskilt engagemang i miljöpolitiken och med kunskaper, som, vågar jag påstå, är större än de flestas i respektive partigrupp.
Gruppen var enig om att de mål som skulle uttryckas ska vara, dock i några fall med svårighet och med stora anstrångningar, möjliga att uppnå. Vad kan åstadkommas i fråga om ekologiska livsmedel efter att man börjat köpa mat från Västmanlands läns landsting, som ligger långt efter Uppsala läns landsting, är ett exempel på fråga, som vi inte snabbt kunde finna svar på. Transportfrågorna är flera. Genomgångar med sakkunniga och experter gav oss underlag till radikala men realistiska mål. I ett landsting, som vårt, med höga energikostnader krävs noggranna analyser för att finna möjliga vägar till att minska både kostnader och miljöbelastning. Problemen med kemikalier och läkemedel är enorma. Det är ett problem, som ägnas alltför liten uppmärksamhet. Nu visas att en vilja att ta itu med problemet.
Miljprogrammet har tidigare inte behandlat problemet med hotet mot biologisk mångfald. På mitt initiativ fann gruppen motiverat att uppta biologisk mångfald som nytt målområde. Landstinget är en av medlemmarna i Upplandsstiftelsen, som har medlemmarnas uppdrag att arbeta med bevarande och vård av den biologiska mångfalden. Det var då rimligt att ha en avstämning med stiftelsen av målen. Stiftelsen saknade mål uttryckta på det sätt att de passade in i vårt program. Därför togs i stiftelsens styrelse snabbt beslut om mål för stiftelsens arbete med bevarande av biologisk mångfald. I förslaget till miljöprogram för landstinget fördes då dessa mål in. Det var alltså inte så att, som någon angivit, att stiftelsen utarbetade mål för landstinget.
Det framstår som löjligt när oppositionen i landstinget försöker skapa en bild av skillnader i synen på miljöpolitiken. Skillnaderna finns inte. Ett stort nummer har man gjort av ambitionerna beträffande fossilfritt landsting. I programmet anges fossilfritt landsting som en vision, vilket alla partier i referensgruppen var med på. I fullmäktige gjorde man stor fråga av att visionen bör vara ett mål. Oppositionens agerande känns futtig och fattig mot bakgrund av att landstinget i Uppsala län har ett miljöprogram, som är framåtsyftande och som är unikt.

söndag 5 december 2010

Kanske konstruerade motsättningar

I morgon sammanträder landstingsfullmäktige. Man ska, bland annat välja ledamöter till nämnder och styrelser. Jag har engagerat mig starkt i patientsäkerhetsfrågor under gångna fyra år, då jag varit ordförande i Patientnämnden. Jag skulle gärna ha fortsatt det arbete som pågår med ökat politiskt ansvrastagande för patientsäkerheten. Men ordförandeposter fördelas i förhandlingar mellan majoritetspartierna och Fp har prioriterat ordförandeskap i mellersta länsdelsberedningen högre än ordförandeskap i Patientnämnden.

Landstingsfullmäktige ska också debattera och besluta om miljöprogram. Debatten kommer förmodligen ge en bild av ganska stor oenighet. I själva verket är enigheten i stort sett total. I den referensgrupp med politiker som funnits för att ge politiska synpunkter och i vilken jag varit ordförande var vi eniga. Nu kommer oppositionen göra stor fråga av målet för andelen ekologiska livsmedel. Det största problemet i den frågan är ju att man köper maten från Västmanlands läns landsting, som inte kommit särskilt långt. Och .... enigheten i vårt landsting var bred när man beslutade att inte ha eget tillagningskök vid Akademiska. Man kommer att debattera även målet om fossilfritt. Vi var eniga om årtalet 2020.
Vissa gläds nog åt att jag inte är där.

tisdag 30 november 2010

Biologisk mångfald

I informationen från landstingsstyrelsen i går sägs följande:

Landstinget i Uppsala län blir det första landstinget i Sverige som har mål för biologisk mångfald. Det framgår av förslaget till landstingets nya miljöprogram som ska gälla 2011-2014. Målen har tagits fram av Upplandsstiftelsen och innebär bland annat det ska bli fler besöksmål, naturområden, naturstigar och biologiskt värdefulla ängs- och hagmarker.

Förslaget till miljöprogram godkändes av landstingsstyrelsen. (S), (V) och (MP) reserverade sig till förmån för ett eget förslag i form av sju ändringsyrkanden. Det slutliga godkännandet görs av landstingsfullmäktige.

"Målen har tagits fram av Upplandsstiftelsen...." Borde ha stått att "målen överensstämmer med Upplandsstiftelsens mål.."

Jag var ordförande i en politisk styrgrupp, i vilken jag argumenterade för att ta med biologisk mångfald och fick gehör för det.

Är kraven på Akademiska sjukhuset orimliga?

Den här artikeln har jag i dagens UNT, men med annan rubrik:

Förväntningarna på Akademiska sjukhuset handlar om att minska kostnaderna
med 200 till 300 miljoner kronor, finna en bättre fungerande organisation, förbättra
patientsäkerheten och fortsätta att ge en sjukvård i världsklass. Allt med en
alltid vänlig personal.
Är dessa krav rimliga? Jo, kanske, men absolut inte som samtidiga krav. Det är
här politiken måste bli tydligare. Vad ska gälla just nu? Beskedet måste vara
politiskt.

Förutsättningar för att kunna leva upp till de ekonomiska, kvalitetsmässiga -
och säkerhetskrav, som ställs, är att organisationen är funktionell, att det
finns utvecklade arbetsprocesser och att den politiska styrningen är tydlig. Innan
förutsättningarna finns för att leva upp till dessa krav måste kraven i fråga om
kostnadsreduceringar med hundratals miljoner få anstå.

Från näringslivet har offentlig sektor hämtat inspiration till att införa vad
man kallar beställa - utföraorganisation. Ett av skälen har varit att härigenom
underlätta för och tydliggöra upphandlingar. Beställning betyder i offentlig
sektor att utforma politiken och utföra är således att producera service. Men
man envisas med att ha en politisk styrning av även utförandet. Resultatet
blir självklart konflikter, en lek med skattebetalarnas pengar och uddlös
styrning. Man har två sorters politiker, inte sällan med motstridiga intressen,
vilket bidrar till förlamning. Till detta kommer en demokratisk aspekt; det är
ofta svårt för medborgarna att förstå organisationen och dessutom
förstå att det finns två sorters politiker.

Från och med kommande årsskifte införs i landstinget en
produktionsstyrelse, en styrelse för alla sjukvårdsverksamheter. Den är
politisk och skall vara motpart till Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som skall
fortsätta att vara beställare. Produktionsstyrelsen avlastar och ersätter
landstingsstyrelsen i fråga om ansvaret för driften.
Vad talar för att detta är lösningen på problemet med dålig styrning? Inte
mycket. Jag upprepar vad jag skrivit och sagt många gånger: Akademiska
sjukhuset, lasarettet i Enköping och primärvården måste ha var sin egen
styrelse. Med fortsatt så kallad beställa – utföraorganisation måste den, anser
jag, vara professionell (det vill säga inte bestå av politiker). Med avskaffad
beställa – utföramodell bör den vara professionell.

En förtroendevald politiker ska inte, i offentligt finansierad
verksamhet, ha en chefsroll. Politiska beslut ska inte fattas av
enskilda politiker utan av grupper av politiker. Däremot ska
politiker, ägna sig åt att, innan beslut fattas, lyssna på
professionen och på medborgarna och efter det att beslut fattats
kommunicera besluten. Den dialog, som den politiska ledningen
måste föra med ledningen inom Akademiska sjukhuset, både
innan beslut fattas och efter att beslut fattats, är i dag bristfällig.
Besluten har också svårt att nå ut i organisationen. När beslut
fattats är det på sin höjd förvaltningsledningarna, som får
kunskap om vad som beslutats. Svårigheten att nå ut torde bero
på, bland annat, att tilliten till det politiska systemet är dålig och
att besluten ofta uppfattas som omöjliga att genomföra.

Oberoende av styrform, och inte minst med den styrform
landstinget valt, krävs ständig dialog. När dialogen inte finns
uppstår misstro. När dialog finns uppstår oftast, inte nödvändigtvis
enighet, men förståelse.
Akademiska sjukhuset kännetecknas av, bland annat, hög kompetens
hos personalen och av att vara sjukvårdstekniskt väl utvecklat. Hård press på
personal är emellertid en riskfaktor. Sjukvården är, liksom till exempel
flyget och kärnkraftsverksamheten, en högriskverksamhet. Diskussionen om
Akademiska sjukhuset måste därför handla om även patientsäkerheten.
Bristerna inom patientsäkerheten har upprepade gånger påtalats av
landstingets revisorer, som anser att ”landstinget i Uppsala län inte i
tillräcklig omfattning har lyft fram patientsäkerhetsarbetet som ett prioriterat
område”. Ansvaret för dessa frågor skulle också tydliggöras med särskild
styrelse för respektive verksamhet. På landstingsstyrelsens föredragningslista
borde alltid finnas en punkt med uppföljning av patientsäkerhetsarbetet,
något som jag envist framfört många gånger.

Jag skulle vilja se förändringar i, bland annat, de här avseendena:
I första hand Akademiska sjukhuset får en egen styrelse, som bör
vara professionell
Belöningar ges när mål uppnås. Regler för formerna för
utdelande av belöningar måste finnas.
Politiker ger inte löften, som man vet inte kan infrias.
Partierna gör sina prioriteringar tydligare än som nu sker.
Uppdragen ges på ett tydligare sätt.
Informationen till medborgarna förbättras radikalt vad avser
både beslut och hur landstinget är uppbyggt och fungerar
Politikerna koncentrerar sig på målformulering, dialog, uppföljning,
belönande och ansvarsutkrävande
Sjukvårdspersonalen visas uppskattning och dess
erfarenheter tas tillvara.

söndag 28 november 2010

God tillgänglighet en realitet 2010

Enligt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken ska lokaler dit allmänheten har tillträde, vara tillgängliga senast 2010 för personer med funktionshinder. Hur ser det ut i dag? Vi har en åldrande befolkning vilket ställer särskilt stora krav på kommuner och landsting.
Politiken är fortfarande uppdelad på ett arbete för ekonomisk trygghet under åldrandet och ett arbete, som handlar om handikappolitik, integrationspolitik och jämställdhetspolitik. Denna skarpa uppdelning gör det svårare att till exempel ta hänsyn till funktionshinder som äldre personer haft sedan yngre år, vid ställningstagande i frågor om ekonomisk trygghet. Det är olyckligt om vi har ett kategoritänkande där man ser en människa som antingen äldre eller funktionshindrad.

torsdag 25 november 2010

Nyckelroll

Partiet får en nyckelroll i landstinget i Uppsala län trots tillbakagång. Man får ordförandeskapet i den nya produktionsnämnden, som torde bli viktigare än landstingsstyrelsen. Dessutom får man ordförandeskapet i mellersta länsdelsberedningen. Visserligen kostar det sistnämnda, ordförandeskapet i patientnämnden, men ändå...

Utred inte mer utan visa vilja

Allt oftare gör jag reflektionen att de flesta statliga utredningarna är onödiga. Vissa utredningar finns, som man tycks vilja förnya för att slippa ta ställning. Ett exempel finns inom äldrepolitiken. 2001 lades fram slutbetänkandet Senior 2005. En förträfflig utredning. Det är ju bara att plocka från de 99 konkreta förslag, som framförs här.
Här finns också redovisat en ideologisk syn, som partierna var eniga om. I arbetet med att förnya demokrati och medborgarroll får förnyelse inte bli liktydig med föryngring. Frågor om äldre människors inflytande och delaktighet måste bli självklara delar av arbetet med att utveckla demokratins och medborgarrollens dimensioner inom politik, kultur och social ekonomi.
Utredningen ansåg också att regeringen bör formulera ett delmål om att andelen personer som är 65 år och äldre bör öka i statliga kommittéer och styrelser.
Det regionala och lokala arbetet med att utveckla formerna för inflytande måste i större utsträckning omfatta personer som är 65 år och äldre liksom att främja och ta tillvara äldre människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter.
Det är kanske inte mer kunskap genom fler utredningar vi behöver utan en politisk vilja.

söndag 21 november 2010

Ledarfrågan är avgörande

Inte en tidning, inte en TV - kanal, inte en dag utan spekulationer om kommande ledarskap hos Socialdemokraterna. Visst är situationen helt ny. Ett parti, under långa tider det största och rent av med egen majoritet i riksda´n under många år, är nu utan ledare och även i hög grad utan politik. Allt fler av de många proffstyckare, som träder fram, tonar nu ner partiledarens roll och ledarens tillkortakommanden som förklaring till det dåliga valresultatet. Det är frånvaron av en politik för framtiden som är huvudförklaringen. Jag är tveksam. Jag samtalade med många under valrörelsen. Alltid när någon sa sig inte komma att rösta på Socialdemokraterna var skälet Mona Sahlin. Orättvist eller inte. Däremot talade få om alliansbildningen. Själv är jag övertygad om att den spelade en stor roll. Dels för att man i detta så nära samarbete inkluderade Vänsterpartiet, men också för alliansbildningen som sådan. Socialdemokrater ska stå ensamma är en uppfattning som lever kvar. Det är annorlunda med de borgerliga partierna. Där har det varit mer naturligt, där tycks man fortfarande se som naturligt att några partier suddar ut sina profiler. En stor tillbakagång för ett parti ses som en seger för att man ingår i ett segrande lag. Det primära är att få plats på någon taburett.
Visst måste Socialdemokraterna förnya sin politik och det finns uckor i politiken att täppa till. Lyckas man muta in en socialliberal arena och avstå från alliansbildning före val kommer man att åter kunna utmana den allians, som i allt högre grad domineras av Moderaterna. Men eftersom media gjort politiken till en match mellan främst två personer är det avgörande betydelse att den nya/e ledaren kan matcha Reinfeldt.

fredag 19 november 2010

Ickevåldskultur ointressant för våra partiledare.

Nu är det endast en dryg månad kvar av de hundratjugo månader, som FN utlyst som ett årtionde fören freds- och ickevåldskultur för världens barn. Ickevåld är ett begrepp. som använts under åtminstone de senaste tjugo åren för att fokusera på utvecklade metoder för att förebygga våld och för att hantera konflikter. FN föreslog ett stort antal initiativ och insatser. I det program som utarbetats förutsattes att man på alla nivåer, alltså inte bara på nationell, skulle arbeta utifrån detta program.
Det finns ju en motbild till bilden av nya tankar och metoder för att motverka våld, nämligen bilden av ökat våld. Betyg i skolan för att öka kvaliteten, krav på bättre disciplin o.s.v. javisst, men hur kommer vi åt brister i livskunskap? Jag har aldrig hört en svensk partiledare tala om behovet av livskunskap som skolämne. Jag hör nästan aldrig en svensk partiledare tala om åtgärder mot våldet i andra termer än straff. Jag hör sällan svenska partiledare tala om konfliktlösning med andra medel än militära.
Icke-våld är ett förhållningssätt som är grundat på medkänsla, på mod och på omsorg. Icke-våld handlar om solidaritet. Det är en skandal av stora mått att nästan ingenting gjorts under årtiondet för en ickevåldskultur. Det är en politisk skandal. Det är också skandal att media inte uppmärksammat frågan. Flera debattprogram har redan ägnats frågan om ny partiledare för Socialdemokraterna allt meden tiden för att leva upp till medlemsländernas i FN löften om aktiviteter.
När ska vi få se ett program där våra partiledare ställs inför frågan om våld någonsin är en användbar metod för att lösa konflikter eller om våld är någonting som alltid skapar konflikter. Här ligger en vädjan till SVT, för att vissa andra kanaler skulle bry sig i frågor där verkligheten inte kan fejkas för att bli underhållning är att vänta sig för mycket.

måndag 15 november 2010

Socialliberaldemokraterna

Vad är det som säger att en nödvändig förnyelse handlar om föryngring. Jo, jag tror att sannolikheten för att åstadkomma förnyelse är större vid en föryngring, men inställningen är riskabel om den görs till ett axiom. För visst finns exempel på att bland unga politiker finns en lyckad inskolning i att tycka att det som partiledningen säger är det enda rätta.
Exempel på detta är inställningen till alliansbildningar. Den som prisar alliansbildning bakbinder sig. Vi som vill igrågasätta ser möjligheterna endast om vi står fria med vår egen ideologi och inte tvingas tycka att ett stort annat partis politik är i stort sett bra. Vi vill prestera och presentera tankar och nya tankar i vår dialog med andra människor och efter val söka koalitioner, som bäst företräder dessa tankar.
Socialdemokraterna sägs ha gjort ett så dåligt val att man själva talar om ett katastrofval. Man omprövar nu allt. Politiken ska göras ny och ny ledning ska tillsättas. Andra partier, som lyckats dåligt ser ut att fortsätta som förr. Inga personer ifrågasätts och allianspolitik är det som gäller. Finns ett parti som kliver fram och förklarar sig vara en borgerlig vänster? (Benämningen kan diskuteras men positioneringen viktig). Sannolikt kommer inte detta att ske. Inte förrän socialdemokraterna är klara med sin krisbearbetning i vilken man noterat luckan på den politiska höger-vänsterskalan. Tid finns emellertid för Folkpartiet att täppa till den luckan. Men finns ambitionen?

lördag 13 november 2010

Akademiska igen

Det är inte självklart att mer pengar löser problemen vid Akademiska sjukhuset. Men det är inte heller självklart att det utan mer pengar är möjligt att både finna och åtgärda de grundläggande problemen. Man har således hamnat i en återvändsgränd. Man förväntas att samtidigt som man skaöll finna en bättre fungerande organisation skall man komma åt problemen med obalansen i ekonomin. Är det inte så att skall man klara det sistnämnda måste man ha en mycket väl fungerande organisation? Alltså....

fredag 12 november 2010

Fel diagnos beträffande det sjuka inom landstinget

Jag har just läst en krönika. Den finns i en tidning, som utkommer en gång per vecka. "Man åker inte bil i sta´n för att det är roligt", är ett argument för att få köra med dubbade däck på Kungsgatan. Först tänkte jag att skribenten vill provocera, men egentligen inte tycker som det som skrivs. Tycker om att raljera. Kanske ska krönikan ses som rolig. Inte vet jag, men jag varken drog på munnen eller tog till mig visheten att om man inte får köra på Kungsgatan kör man annan väg, som då blir längre och därmed mer niljöförstörande. När det gäller koldioxidutsläpp kan det vara sant, men inte självklart, eftersom svårigheten att ta sig fram med bil får några att avstå. Ett tips till tidningen är att läsa in sig på frågan och försöka förstå problemet med partiklar i luften. Halten av sådana på Kungsgatan är högt över gränsvärdena. Detta innebär väl rimligen att vi antingen måste se till att riva upp färre partiklar eller att underkänna gjorda mätningar eller avfärda medicinarnas påståenden att partiklarna är farliga att inandas. Men, kanske var skribentens avsikt att få oss att reagera precis som jag nu gjort och därmed öka kunskapen och förståelsen bland uppsalaborna. Kanske var det rent av så att det här är en intelligent artikel?

Akademiska sjukhuset är ständigt i blickpunkten för media. I dessa dagar mer än på länge. Chefer slutar, det spekuleras om chefers duglighet och brister och syndabockar utses. Visst är det ett bekymmer. Dock påstår jag att grundfelet är politiskt. Kanske är det omöjligt att vara chef i en organisation där den politiska styrningen inte fungerar. I en organisation så speciell som sjukvården måste politiken vara extremt tydlig. Den måste snävas in men tydliggöras. Den politiska ledningen måste befinna sig i ständig dialog med professionen i syfte att förstå förhållanden men också för att kommunicera den politiska viljan. Politiken behöver egentligen begränsas till målbeskrivning , dialog, uppföljning och dialog igen. Nu är dags att börja belöna personal, erkänna dess insatser och ändra politikens sätt att verka på. Erkänn att krisen i dag är en politisk sjukdom. Den är möjlig att komma bota men först när politikerna lyckats ställa rätt diagnos

onsdag 10 november 2010

Intressant artikel

Mycket intressant artikel i DN:

”Vattenfalls planer på ny kärnkraft måste stoppas”

Naturskyddsföreningen och LRF: Vindkraft kan redan nu konkurrera med kärnkraft. Kostnaderna för de förnybara alternativen när det gäller ny elproduktion sjunker snabbt medan kostnaderna för kärnkraft snarare ökar. Därför måste Vattenfalls planer på ny kärnkraft stoppas. Om inte Vattenfall agerar på eget initiativ måste regeringen ingripa, skriver Svante Axelsson, Lars-Göran Pettersson och Anders Wijkman.

måndag 8 november 2010

Har vi otillräcklig kunskap om hoten mot uthållighet?

När mänskligheten utnyttjar 50% mer naturresurser än vad planeten tål,läser jag att Sverige´hamnar på 13:e plats. Till de länder som påverkar planeten minst hör Bangladesh och Malawi. Mest per person påverkar länder som USA, Kanada, Belgien Austalien, Danmark, Förenade Arabemiraten och Kuwait. Många anser att industrisamhället har överskridit det livsuppehållande systemets uthållighet. Denna uthållighet, som också avgör samhällets uthållighet, beror på hur mycket exergi systemet förmår binda från solljuset via processer, som alstrar resurser i förhållande till hur mycket exergi som samma system förlorar via processer, som bryter ned.
Vad beror det på att politiker är beredda att fatta beslut, som innebär att vi fortsätter att tära på jordens resurser? Det är dialog kring dessa frågeställningar jag vill att politiker ska föra. Och, jag vill att ledningen ska tas av socialliberalerna.

söndag 7 november 2010

Vi behöver mer av socialliberalism

Tack språkvårdare Wittensten. Men hur i all sin dar har skolan kunnat misslyckas med att klargöra skillnaden mellan var och vart. Hoppas att journalisterna läser dagens UNT
Alliansen behöver liberalism, skriver ledarsidan i dag. "Det är den liberala känslan för individens rätt och värdighet, viljan att förena en fri ekonomi med socialt ansvar, känslan för internationalism och öppenhet mot omvärlden som är den moraliska kärna som är nödvändig för att allianspolitiken ska kunna handla om mer än att bara bryta ett långvarigt socialdemokratiskt makrinnehav." Kanske skulle jag ha velat av denne utmärkte skribent ha en beskrivning av förändringen av liberalismen från att ha talat mest om en fri ekonomi till att just vilja förena den fria, men tyglade ekonomin kombinerad med socialt ansvar, det vill säga framväxten av socialliberalismen.
Alliansen behöver en starkare socialliberalism. Alliansen behöver en tydligare politik för de fortfarande alltför många i utanförskap. Alliansen behöver en tydligare politik för kommande generationer, som om inget radikalt kommer att vara mycket utsatta. Sverige och världen behöver en solidarisk politik. I Sverige ska den politiken företrädas av ett socialliberalt parti med en roll, som inget annat parti har författat.
Tack UNT för reportaget om Upplandsstiftelsens kunniga och viktiga arbete med att bevara biologisk mångfald.
Nu måste något göras från ledande politiskt håll inom landstinget. Det får inte vara så att chefer tvingas konstatera att "Det är lättare arr få en människa att överleva hjärtstopp än att vara chef". Jag har sagt och skrivit det förr: Den politiska styrningen måste bli tydligare, för att inte säga, politisk styrning måste införas. Nuvarande mellanting med politisk styrning i teorin och professionell styrning i praktiken är inte hållbart.

lördag 6 november 2010

Långsiktigt hållbart och miljöförbättrande

Har regeringen visat tillräcklig tydlighet i energipolitiken? Jag tycker inte det. Det förefaller mig som om det finns låsningar, som försvårar tydlighet. Några talar om förnybar energi, men politiska beslut för att stimulera utvecklingen i den riktningen borde vara tydligare. Det finns en strävan från del av regeringen att bygga ut kärnkraften och från detta håll lite tal om energibesparing och förnybarhet. Från annat håll talar man om vikten av att gåöver till förnybara energislag, samtidigt som man lite motvilligt ställer upp på att ge klartecken till nya kärnkraftverk. Det är detta jag avser med låsning.
Vi ska dock ha klart för oss att det är inte staten, som ska bygga vare sig kärnkraftverk eller vindkraftverk. Därför har vi ännu inte sett vad regeringens ja till att ersätta nya kärnkraftverk med nya resulterar i. Vi vet inte om det finns företag, som är beredda att investera enorma summor i ny kärnkraft. I, till exempel, England har regeringen hävdat att elproduktion i moderna vindkraftverk kostar mindre än produktion i de nya kärnkraftverken. Om detta gäller även här, nämligen att kärnkraft är varken ekonomiskt långsiktigt hållbar eller en långsiktigt hållbar energikälla, borde man kunna vara tydlig om vilken inriktning energipolitiken ska ha.
Det finns också anledning att se positivt på möjligheterna till starkt ökat utnyttjande av solenergi.
Den tydlighet jag vill se och höra måste som inriktning ha långsiktigt hållbara enrgikällor, och både leda till miljöförbättringar och säkra energiförsörjningen.

söndag 31 oktober 2010

Motioner, skenande sjukvårdskostnader och allians

Folkpartisterna har inlämnat 255 motioner under allmänna motionstiden. Länets riksdagsledamots namn finns med på en motion tillsammans med annan ledamot.
Finns en miljöprofil i motionerandet? Om detta kan finnas olika uppfattningar. Motioner, som kan anses ha en koppling till miljö handlar om övergivna fordon, förbättrade villkor för cykling, demokratibistånd i samband med klimatförhandlingar, millenniemålen, en strategi mot försurning, solpaneler på riksdagshusets tak och villkor för vindkraftetablering (inte självklart miljövänlig)
Kan man av detta dra slutsatsen att de flesta miljöproblemen redan är lösta?

Läste i fredags UNT:s viktiga ledare. Kunnigt talar den om vikten av att bevara biologisk mångfald. Sedan noterar jag att landstingsledningen inte ser anledning till oro över skenande sjukvårdskostnader. Det borde innebära att vi kan känna trygghet. Ledningen har ju information, som vi andra inte har. Själv känner jag oro. Oron beror på, i första hand, att jag inte ser den tydlighet i politisk styrning, som den ökande efterfrågan på sjukvård kräver.

Jag blir förvirrad av diskussionen om partiernas profilering eller rättare sagt frånvaron av profilering. Man kan i tidningars ledare läsa ena dagen om vikten av enighet i en allians och några dagar senare i samma tidningar om de små partiernas i alliansen behov av att profilera sig. Det är dags att skrota alliansbildningar och att i stället vänta med att bilda konstellation till efter val, det vill säga bilda koalition. Då ges väljarna en rimlig chans att ta ställning till politiska alternativ.

….bland annat Lise Bergh, general sekreterare…I ett mailutskick dessa, tyvärr vanliga, språkliga grodorna. Man säger inte ”annat” om personer, och så dessa särskrivningar. Hur kommer det att se ut framöver med en skola, som ännu inte uppvisar förbättrade resultat.
Tramautisk (i stor rubrik häromda´n). Jag känner mig inte säker på att det var skrivfel. Jag tror att rubriksättaren inte vet att det heter traumatisk.
Vart uttrycker riktning, var uttrycker läge. Att vara själv, vad betyder det? Tydligen samma som ensam. Men varför har inte skolan lyckats lära oss skillnaden.
"Jag känner mig själv" borde ha två betydelser enligt dagens skola.

lördag 30 oktober 2010

Nästan alla partier ansvariga för kostsituationen vid Akademiska

Politiker, som inte vågar stå för beslut, som senare visar sig inte motsvara vad man tagit för givet, borde inte få förnyat förtroende eller inte visas förtroende över huvud taget. Ett exempel är maten vid Akademiska sjukhuset. Beslutet fattades med en bred majoritet, bestående av M, FP, KD, C och S. Vad jag kan minnas var jag den ende från denna konstellation, som hade invändningar. Konsekvenserna för min del av att inta avvikande ståndpunkter är mycket tydliga. När det nu visar sig att beslutet nog inte var så klokt får Centern, som innehar ordförandeposten, ta på sig hela ansvaret.
Dåligt. Stå nu upp för beslutet eller medge felaktigt beslut och lova att arbeta för en förändring.

torsdag 28 oktober 2010

Folkpartiet utesluter

Man ska vara försiktig med att uttala sig i frågor om vilka man har information endast via media. En sådan fråga är den politiska situationen i Knivsta kommun där ett par folkpartister stöder den nybildade majoriteten medan andra folkpartister intar en oppositionsroll. Avsteg eller inte från något medlemsbeslut. Men ska det vara nödvändigt att ta till sådana här åtgärder. Var finns smidigheten? Hur har länsförbundet agerat? Lokalförening är ju underordnad länsförbundet. Har Folkpartiet råd att göra sig av med så duktiga personer som de uteslutna? Kanske säger det mer om länsförbundets styrelse än om de uteslutna.

onsdag 27 oktober 2010

En föreläsning för politiker




Jag ställer gärna upp som inledare i samtalsgrupper, alternativt föredragshållare,
om, i första hand, politisk styrning, patientsäkerhet och natur och miljö.

Jag kan också hjälpa till vid upprättande av skrivelser till, till exempel, myndigheter.

Kontakta mig lämpligen via e – post harald.nordlund@swipnet.se

tisdag 26 oktober 2010

I Centrum för naturväglednings senaste nyhetsbrev läser jag, bland annat följande:
(Torde gälla för även många i Sverige födda):

"Det som verkligen överraskade mig när jag kom till Sverige var svenskarnas
kärlek till naturen och deras intresse för miljöfrågor – en kärlek som jag nu till
min förvåning delar, men som länge var obegriplig. Som många invandrare hade jag
inte särskilt positiva erfarenheter av naturen. Men så småningom förändrades min syn
och jag förstod att naturen var en plats för rekreation och en resurs för hela samhället
att ta vara på och vara rädda om. Förändringen skedde genom mitt
arbete, mina vänner och genom min son, som är född i Sverige.
För de flesta invandrare går det inte lika enkelt. Jag har mött
människor som bott i Göteborg i femton år som aldrig varit ute i
naturen, inte ens sett havet, trots att det finns så nära.
När miljöförvaltningen i Göteborg började arbeta med miljöinformation
till invandrare förstod vi att naturen kunde vara en
mötesplats för invandrare och svenskar. De svenska skogarna och
sjöarna, bergen och havet kunde vara en plattform för förståelse
och gemenskap, ett rum där alla kan mötas på lika villkor."

Minst skyldiga straffas hårdast

De flesta klimatforskarna är överens om att skadorna av klimatförändringarna är närmast oöverskådliga. Enbart de skador vi mäter i ekonomiska termer anses bli lika stora som efter världskrigen och efter depressionen på 1930-talet. Skadorna på flora och fauna handlar om en katastrof, med skador, som kanske inte är möjliga att reparera.
Fram till år 2050 kan temperaturen komma att ha höjts till kanske fem grader högre än den var före 1850. Fem graders temperaturökning vet vi med säkerhet skulle medföra att glaciärer smälter, översvämningarna blir enorma, stormarna blir inte undantag utan regel och torkan blir omöjlig att bemästra. Vi får som följd av denna utveckling hundratals miljoner människor på flykt.
Samtidigt som forskare skissar denna mörka bild tillägger många att det går att undvika katastrofen. Men, och detta men är skrivet i tjocka bokstäver, då måste vi tänka om. Jakten på en BNP-ökning, som bygger på fortsatt tärande på jordens resurser måste upphöra. Välfärdsbegreppet måste omdefinieras. Och över alltihopa måste till en ökad kunskap och insikt hos våra politiker på alla nivåer. Ingen borde få åta sig en politisk uppgift utan att ha fått grundläggande kunskaper om sambanden i naturen och om vad politisk styrning handlar om.

måndag 25 oktober 2010

Solidaritet och socialliberalism

Jag hoppades att valrörelsen skulle handla om solidaritet i vid mening. Slår man upp ordet i ordlista finner man vanligen beskrivningen gemensam ansvarighet och sammanhållning. Vad är politikens viktigaste uppgifter om inte dessa? Men det råder delade meningar om i vilken grad vi ska ta ett gemensamt ansvar och i vilken utsträckning den enskilde ska ta eget ansvar.

Men vi har olika förutsättningar att skapa oss vår välfärd. De funktionshindrades situation har inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Om vi på politisk väg skapar möjligheter att få tillgång till hjälpmedel och till personlig assistans, om vi med kommunikationer och bilstöd ökar tillgängligheten och om vi gör allt som går för att ge alla lika möjligheter till utbildning och arbete då kan vi tala om en politik för likvärdiga förutsättningar.

Våld används alltför ofta som metod för att lösa konflikter. Våldet rent av accepteras, när det används i konflikt mellan stater.
När kvinnor misshandlas ska socialliberaler ta tydlig ställning. Insatserna för dessa måste handla om att ge möjlighet till hjälp för de män, som misshandlar och att ge skydd och stöd till de kvinnor, som utsätts.
När barns rättigheter i Sverige sätts ur spel ska socialliberaler ingripa med krav på lagstiftning eller bedriva opinionsbildning och när barn behandlas illa i andra länder ska vi markera vårt avståndstagande.
Vi ska agera för att barn, som stammar eller lider av dyslexi eller blir utsatta för sexuella övergrepp får stöd. De stora insatser, som organisationer gör ska uppskattas mer än som görs i dag.

Vårdbehovet har ökat snabbare än resurserna. Samtidigt har allt fler sjukdomar botats med allt dyrare metoder och utrustning. Kvaliteten i den vård som ges har ökat påtagligt medan köerna fortfarande är alltför långa.
Sjukvården ska finansieras solidariskt, det vill säga skattevägen. Förbättrad planering av utbildning av läkare krävs. Men vilka sektorer ska stå tillbaka när vi fördelar större andel än nu av BNP, just till sjukvård? Vilka ska ta kampen för de sjuka om inte socialliberaler, liksom kampen mot diskriminering av äldre vilka ska plädera för att utbildning och forskning, liksom kulturen och plats för olika kulturer är förutsättningar för ett solidariskt samhälle.

Vi är på väg att överlämna en jord där klimatet förändrats och orsakat större lidanden än vi någonsin tidigare upplevt. Sverige behöver en ledande politiker, som vågar presentera de ofta mycket bekymmersamma framtidsscenarierna. Den politikern måste vara en socialliberal. Det socialliberala partiet ska tala om rätten att leva i en giftfri miljö. Vi får inte acceptera en slapphäntare europeisk syn på kemikalier och skadlig strålning. Klimatförändringen skördar redan offer. Arters utraderande går i allt snabbare takt. Närhelst och varhelst arter är hotade ska det socialliberala partiet reagera. Det må gälla hoten mot våra rovdjur eller mot salamandern i Gränby backar eller fiskarna i Östersjön. När skyddet av våra stränder luckras upp då ska socialliberaler säga ifrån.
Den valrörelse inför 2014, som måste starta nu, inte med jippon, utan med ärlig och målmedveten inriktning, hoppas jag har aktörer med den här inriktningen.

söndag 24 oktober 2010

Det våras för vinden

Vindkraften kan stå för en femtedel av världens elbehov år 2030, läser jag. Inom EU finns något som benämns förnybarhetsdirektivet. Detta har nu resulterat i att EU rekommenderar ökade satsningar på sol- och vindenergi.
Många anser att vindkraft ger regeringar ett alternativ till att ta itu med vår tids utmaningar och är en del av den energirevolution vår planet behöver. Vindkraften bedöms av allt fler kunna bidra på ett genomgripande sätt till elproduktionen och till minskning av koldioxidutsläppen.
Flytande vindkraftverk har blivit särskilt intressanta, även om investeringskostnaderna är högre. De fördelaktiga vindförhållandena ute till havs kompenserar mer än väl dessa nackdelar.

Ibland fås vi att tro att världen i dag satsar mest på kärnkraft. Den bilden känns inte korrekt när man kan notera att, till exempel Östafrika satsar på vindkraft som en följd av stigande elpriser. I Kenya planeras nu för Frikas största vindkraftpark.
Läser också att Google investerar i havsbaserad vindkraft, så mycket som fem miljarder dollar.

"Svensk Vindenergi välkomnar regeringens förslag om en årlig uppföljning av tillståndsprocessen för etablering av ny förnybar elproduktion, men beklagar att regeringen inte nämner de tre hinder som försvårar och fördyrar tillståndsprocessen för vindkraft, nämligen kommunernas veto, Försvarsmaktens beslut och hotet mot den andelsägda vindkraften."

I USA:s solrikaste områden pågår planering för solkraftverk. Nog finns det hopp, men det krävs att fler väljer den förnybara vägen.

I även Sverige kommer att prövas att bygga solceller i större skala. En pilotanläggning för tredje generationens solceller kommer att byggas i Stockholm.Läs artikeln från Recyclingnet

torsdag 21 oktober 2010

Haven är fortfarande hotade

Med öppna ögon fortsätter vi att förstöra våra hav. Sjöars och havens förmåga att klara påfrestningar är stor. Men det finns gränser, gränser som vi uppenbarligen är beredda att överträda. Vi gör med effektiva fiskemetoder rent på vissa havsbottnar, vi fiskar inte bara för att få mat utan en stor del av fångsterna kastas tillbaka. Vi har fortfarande utsläpp av avloppsvatten utan tillräcklig rening, vi släpper ut övergödande ämnen och vi borrar för att hitta olja och gas. Vi har inte tillräckliga skydd för att förhindra skador vid miljöfarliga transporter. Allt detta tar död på arter.
Är inte lagstiftningen tillräcklig eller tillräckligt tydlig? Nja, det handlar nog, i första hand, om kunskap. Jag läser Art- och habitatdirektivet om bevarande av naturliga habitat och av vilda djur och växter: "Medlemsländer ska etablera ett system för övervakning av oavsiktlig fångst och dödande av djurarter listade i Annex IV. Med hjälp av den insamlade informationen ska medlemsländer vidta den ytterligare forskning eller de bevarandeåtgärder som krävs för att försäkra att oavsiktlig fångst och dödande inte har någon signifikant negativ påverkan för de berörda arternas del."
Vilka riksdagsledamöter och europaparlamentariker bevakar att den här typen av överenskommelser efterlevs? Och vad gör vi medborgare för att ställa krav på dem?

onsdag 20 oktober 2010

Läser min tidning

Viktig ledare om myndighetssjukan. Vår oförmåga eller ovilja att se de verkliga problemen döljer vi ofta med att föreslå nya byråkratiska organ. Det är inte bara dyrt, det är oftast orationellt. Särskilt tydligt är detta i fråga om mänskliga rättigheter.

Dagens debattartikel tar upp blocksjukan, som urholkar politiken. Argumenten är många för att avfärda alliansbildningar. Vi väljare måste emellertid få klart för oss huvudargumentet, nämligen att makten är allt annat överordnat. Jo, men man måste ju nå makten för att kunna genomföra sin politik. Problemet är att alla utom ett i alliansen suddat ut sin politik, varför det inte finns något att genomföra när man nått makten. I ett sån´t läge är möjligheterna att genomföra sin politik i profilerad opposition.

I en artikel om en pojke, vars mamma är arbetslös, ifrågasätts att att pojken inte får äta lunch på förskolan. Ansvarigt kommunalråd instämmer i mammans kritik. Tveksamt om hon bör göra det offentligt. Journalisten frågar varför hon inte, som ansvarig politiker ställer det kravet. Bra att kommunalrådet svarar att det inte är en politisk fråga hur man i detalj utformar verksamheten på en enskild förskola. Det är dock olyckligt att journalister ställer den typen av frågor och därigenom bidrar till att inför medborgarna konserverar en oklar bild av rollfördelningen mellan politik och profession.

"Hemlösa som uppvaktade kommunalråden före valet saknar fortfarande besked om vart de ska bo i vinter." Om nu inte grundskola och gymnasium lyckats klargöra skillnaden mellan "vart" och "var" borde journalistutbildningen ha klarat det.

Har inte annan information om Knivstapolitiken än den som beskrivs i min lokaltidning. Läser att sprickan i Alliansen beror på att FP inte vill skriva på ett dokument vari sägs, bland annat, att man inte ska kritisera varandra offentligt och att motioner ska förankras i, inte bara egna partiet, utan även övriga allianspartier. Stå på Er folkpartister. Undrar nu: Finns motsvarande krav på riksplanet och som man skrivit under på?

Måste man utreda brottet mot strandskyddsbestämmelserna vid Näsudden i Sigtuna. Området är ett Natura 2000 - område. Saken är väl klar...

måndag 18 oktober 2010

Så olika kan det vara

I torsdags deltog jag i tre helt olika aktiviteter. Den ena handlade om ett projekt jag är lite inblandad i och som det finns anledning att återkomma till. Samtal med två kreativa personer, som innebar att varje minut upplevdes som meningsfull.

Därefter möte med Regionförbundets fullmäktige, en församling, som träffas två gånger per år. Regionförbundet är ett regionalt organ inom Uppsala län med de åtta kommunerna och landstinget som medlemmar. Jag upplevde än en gång mötet med ett hundratal av skattemedel arvoderade personer som meningslöst. Innan mötet träffas partigrupperna, trots att det är kommunerna och landstinget som är medlemmar. Partiernas samråd borde varit avklarat på ett tidigare stadium. Det här innebär att den medlem jag representerar inte har ett samordnat agerande. Jag har dock efter många påpekanden aldrig hört någon ifrågasätta den här ordningen eller rättare sagt bristen på ordning. Nu blir inte konsekvenserna särskilt allvarliga, eftersom den här fullmäktigeförsamlingen inte har mycket att besluta om. Den politiska styrningen, i den mån den finns, ligger på styrelsen. En konsekvens är en kostnad på, jag vet inte, men troligen bortåt hundra tusen kronor.

Kvällsmötet på Stadsbiblioteket var sååå bra. Det budskap vi fick bör ges våra politiker, men dessa lyste, så när som på två, exklusive mig, helt med sin frånvaro. Vi fick höra Anders Wijkman och Lena Sommestad samtala om tillväxt och problemen med dagens tillväxtmål. Eftersom tillväxt innebär att vi fortsätter att tära på jordens resurser leder politiken till en katastrof. De närvarande, som fyllde Kerstin Ekmansalen, tycktes eniga om att nu krävs en omfattande utbildning av politiker. Tro nu inte att det är kört, sa Anders bland annat. Men ett uppvaknande är nödvändigt.
Hur ska den väckarklockan vara konstruerad, tänker jag. Jag ser ju hur rekryteringarna till politiska uppdrag går till. Inte är det de med de mest utvecklade idéerna som nomineras.

söndag 17 oktober 2010

Hur många ska dö innan vi reagerar?

Funderar över vad det är som brister hos oss människor. Vi har hög intelligens, men har vi den empati, som krävs för att dra nytta av intelligensen? Ty nog är det väl så att med enbart intelligens, om än så hög, kan många ställningstaganden leda till katastrofer. Detta med anledning av den diskussion, som uppstått efter det att en svensk soldat dödats i Afganistan. Är det rätt att vi är där? Är det rätt att vi deltar i ett krig tillsammans med en supermakt?
Varför ska vi vänta på mördandet innan vi ställer frågorna? Krig medför och handlar om dödande. När ska vi få höra svenska ledande politiker säga att våld föder våld och att våld är en dålig konfliktlösningsmetod? De partiledare, som applåderade när Bush angrep det irakiska folket, skäms förhoppningsvis i dag. Men till vilken nytta? Kriga i Afganistan så länge det behövs, säger man, utan att nämna ickevåldsmetoder för konfliktlösning. Jag minns hur jag diskuterade med en uppsalapolitiker om vansinnet med irakkriget. Han försvarade Bush, kanske för att det var hans partis ståndpunkt och han ville göra karriär. Han sitter nu i riksda´n.
Vi har tillräcklig intelligens för att inse vansinnet, men vi saknar empati.

onsdag 13 oktober 2010

Vårdgarantin måste få bättre genomslag

Väntetider inom sjukvården är en av många orsaker till de klagomål, som når patientnämnderna. Det arbetas i landstingen intensivt med att finna åtgärder för att lösa problemen. En åtgärd, som är avsedd att åstadkomma förbättringar, är den vårdgaranti, som infördes 2005. Jag har tagit del av en uppföljning, som visar att väntetiderna för behandling har minskat marginellt medan väntetiderna till besök i stället okat något. Det är stora skillnader mellan landstingen.
Vårdgarantin innebär, bland annat, att landstinget ska hjälpa patienter till vård hos en annan vårdgivare i det egna landstinget eller i ett annat landsting, när väntetidentill besök eller behandling överstiger 90 dagar.
Styrande är att det alltid ska vara det medicinska behovet, som ska avgöra vilka patienter, som ska behandlas först och vilka som får vänta längre eller inte behandlas alls.
Här finns en stor utmaning för de flesta av landstingen.

tisdag 12 oktober 2010

Utökat skadeståndsansvar vid kärnkraftsolyckor (CU29)

Riksdagen har ju sagt ja till regeringens förslag om att ägare till kärnkraftsreaktorer ska bli obegränsat skadeståndsskyldiga vid kärnkraftsolyckor. Det medför att ett bolags alla tillgångar kan tas i anspråk om det skulle behövas. Bolagen ska också vara skyldiga att ha en försäkring eller en annan ekonomisk säkerhet som täcker skadeståndsansvaret upp till 1 200 miljoner euro, cirka 12 miljarder kronor. I dag uppgår skadeståndsansvaret och kravet på säkerhet till cirka tre miljarder kronor.

Bakgrunden till ändringarna är att den internationella Pariskonventionen ska ändras så att kravet på säkerhet höjs till lägst 700 miljoner euro, cirka 7 miljarder kronor. Riksdagen godkände på regeringens förslag ändringen av konventionen.

Detta torde innebära att nu måste gälla fullt fokus på framtagande av alternativa energilösningar. Antalet företag, trots att 12 miljarder får anses vara ett lågt belopp för att täcka skadorna (egentligen är det omöjligt hur stora summorna än är) efter en kärnkraftsolycka, som vill satsa kommer att vara begränsat. Jag utgår från att syftet är detta.

söndag 10 oktober 2010

PR-chef i regeringen

Jag reagerar som många andra gör på att Reinfeldt eller rättare sagt Alliansen tillsatt en PR-chef. Min huvudinvändning är att regeringens politik ska inte förpackas. Den ska visas som den är. Att regeringen måste bli bättre på att tala om vad den gör och varför är en annan sak. Jag frågar mig vilka kanaler den förpackade produkten ska spridas genom. Ska Schlingmann ha dagliga presskonferenser? Efter kort tid torde journalistskaran vara gles, då man snabbt kommer att tröttna på omslaget och själva vilja titta på den i produktionsögonblicket.
Till detta kommer det helt obegripliga att de tre små partierna accepterat konstruktionen. Inte nog med att man suddar ut profiler, man överlåter åt ett parti att beskriva politiken. Tänk vad taburetter kan betyda.

söndag 3 oktober 2010

Blockpolitiken är bra, men för endast karriären

Det är inte ofta jag har svårt att instämma i vad Gunnar Wetterberg säger. Nyss förklarade han i God morgon världen varför han ogillar blockpolitik och varför han tror att den inte överlever på lång sikt.
Det är viktigt att skapa klarhet i vissa begrepp. En viss sammanblandning finns mellan blockpolitik, allians och koalition. Blockpolitik ståt väl för att några partier säger sig vilja bilda regering, men profilerar sig, vart och ett för sig. Allians äe en sammanslutning i vilken man förklarar sig eniga om det mesta. Man profilerar sig inte, men tillåter vart och ett av partierna synas och höras i någon fråga, på något område. En koalition är ett samgående efter ett val, där valresultatet får påverka inflytandet från varje part i koalitionen vid utformningen av den gemensamma linjen.
De två allianserna i dag är en aning komiska. I valrörelsen är budskapet när man uppträder tillsammans att man är överens om det mesta. Syftet med detta är naturligtvis att komma åt makten. Bedömningen är att den strategin är mer framgångsrik än att profilera sig. Av profilering följer splittringsdiskussion, något som är en självklarhet, men som partierna inte lyckas hantera. Så länge ett parti är en egen organisation ska man väl profilera sig? Varför finns man annars?
Wetterberg tror att den rödgröna alliansen är på väg att upplösas och att alliansen Alliansen överlever 2014 års val, men kommer att upplösas.
Jag tror att de fyra går mot en ny partibildning, men att som följd av denna uppstår ett eller ett par nya eller nygamla. En partibildning av de fyra kan knappast accepteras av de mest övertygade socialliberalerna. Kanske handlar det om Nya Folkpartiet (nya är ju på modet) eller Socialliberalerna.
Allianspolitik och blockpolitik är inte ärliga mot medborgarna. Antingen går man samman helt eller visar man var man står.

fredag 1 oktober 2010

Väktare i skolan och slutförvar

Visst kan det vara så att genom att uppmärksamma ett enskilt problem man medverkar till att göra det till ett generellt problem. Är det dessutom så att det finns krafter, som vill utnyttja problemet i vissa syften finns anledning att fundera över hur det enskilda problemet ska hanteras. I sådana fall måste opinionsbildning gå före populism

Nu finns väktare på en gymnasieskola i Uppsala. Den händelse med grov misshandel, som gjort väktare nödvändig, måste vi se som ett generellt problem och arbeta med problemet utifrån ett sådant synsätt. Våldet måste bekämpas med en ickevåldsideologi. För att sprida en sådan måste vi i förskola och skola ha på dagordning och schema ämnet livskunskap. Användande av våld är ett bevis på brist på kunskap och insikt om hur vi får ett samhälle att hålla ihop. Nu måste vi få politiker på olika nivåer att börja agera. Vi ska inte acceptera att våra politiska representanter förordar våld i konfliktlösningar, vi ska kräva att man ser till att skol- och utbildningspolitik handlar om väsentligheter och inte pseudofrågor. Jag förväntar mig initiativ från utbildningsdepartementet om införande av ämnet livskunskap i all utbildning.

"Vi har den kunskap vi behöver". SKB lämnar nu in ansökan om slutförvar. Sådana som jag, med bristande kunskaper om tekniken med slutförvar, styrs av känslor. Min känsla handlar om rädsla. Inte för egen del utan för vilka problem vi lämnar till kommande generationer. Kan vi förutse problemen? Kan vi ta oss rätten att skapa famtida risker? Avfallsproblemet måste självklart lösas eftersom vi har avfallet,men kan vi kanske begränsa problemet i stället för att förstora det? Vi är ju alternativen på spåret. Om alla krafter går samman för alternativa lösningar finner vi demäven på kort sikt. Att vi gör det på lång sikt har väl ändå stått klart länge.

torsdag 30 september 2010

Bistånd i form av hjälp till ökad kärnkaftssäkerhet

Jag blev härom dagen nyfiken på hur mycket av biståndsanslagen, som i dag används för kärnkraftsäkerhet i Östeuropa. Vad jag vet är att 2005 hade Statens kärnkraftsinspektion två biståndsprojekt, som med olika inriktning arbetade med att öka kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa. Det ena handlade om kärnsäkerhet och det andra om nukleär ickespridning. Medlen kom från UD och från Sida. Under åren 2000till 2005 har genom Ud använts cirka 300 miljoner kronor, varav 35 miljoner utgörs av stöd för avveckling av Ingnalinaverket och utgick ur den så kallade Östersjömiljarden. Från och med 2006 , tror jag, fördelas medlen av UD ensamt.

Kärnsäkerhetssamarbetet handlar om reaktorsäkerhet för att minska sannolikheten för en kärnkraftsolycka med stora radioaktiva utsläpp och kärnavfallssäkerhet, som omfattar omhändertagande av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
Nukleär ickespridning handlar om att skapaökad medvetenhet och förbättrad infrastruktur för att förhindra spridning av kärnvapen, kärnämnen och kärnteknisk utveckling.
Hur ser det ut i dag? Och hur mycket vet vi medborgare om hur det i världen arbetas med kärnkraftssäkerhet och avveckling av kärnvapen. Och vad vet vi om vilka faror, som hotar?
Jag ska fundera vidare.

Hur informerar man om vad politiskt arbete innebär? Det är självvalt att ägna mycket tid åt arbete utan ersättning, något jag gjort hela mitt liv, men det vore bra för synen på politiker, som några som skor sig, att få en sann bild. När jag summerar denna månad uppskattar jag att jag lagt ner cirka 80 timmar på mina uppdrag under september. Ersättningen uppgår till omkring 3500 kr före skatt.

måndag 27 september 2010

Livkunskap motverkar våld och främlingsrädla

Vad beror det på att den politiska debatten är fullständigt fri från engagemang i freds- och ickevåldsfrågor? Vad beror det på att diskussioner om deltagande i konfliktlösning mellan stater och mellan grupper inom stater handlar om endast soldater och vapen? Vad beror det på att våld mellan enskilda individer i vår eget land inte betraktas som politisk fråga?
Det finns skolor, som undervisar i ett ämne, som handlar om känslor, relationer och kommunikation. Man söker utveckla självkänedom, känslokunskap och relationsträning. Man anser att undervisningen leder till lugnare studiemiljö, skapar ömseidig förståele, främjar kontruktivt samarbete och motverkar mobbning, drogbruk, våld och utanförskap.
Det handlar om livskunskap. Mycket är att vinna på att livskunskap blir ett ämne på skolschemat. Det är inte straffet för mobbning, som är mest effektivt på lång sikt. Det är inte heller straffet, som skapar lugn i ett klassrum. Det är inte vapen, som kan lösa tvister mellan stater på ett hållbart sätt. Det handlar om vårt sätt att förhålla oss.
Livskunskap som skolämne är den kanske viktigaste skolpolitiska frågan nu.

söndag 26 september 2010

Kriskommission

Det gick inte som vi tänkte oss. Vi måste tillsätta en kriskommission. Man tyckte inte om vår ledare. Vi måste snabbt uttala vårt fulla stöd till ledaren. Vi skriver en femtiosidig rapport i vilken vi bekriver svårigheterna att nå ut, vi skriver om att vi var för otydliga och att vi ska ännu mer ivrigt tala om välfärdsfrågorna. Vi måste skriva om att det var fel att bekriva RUT som en Hollywoodfru. Kort sagt, vi måste bli mer socialliberala, men det begreppet kan vi inte använda, även om det är ledigt i dag. "De nya" kan vara ett bra arbetsnamn.
Men hallå. Femtio sidor utan en rad om ledarskapet. Var det inte så att argumentet mot att rösta på partiet handlade oftare om att man var emot ledaren och för en annan ledare än om politisk inriktning. I en tid då personfrågorna blir allt viktigare vill man inte ta i den heta potatisen. Jo om ett par år, då opinionsundersökningar fortfarande visar dystra siffror kommer det krav, som leder till ledarbyte. Men bytet måste komma lagom nära nästa val, så att det intressanta kan få genomslag. Sker det redan om ett år kommer det dåliga ledarskapet i det nya ledarskapet hinna visa sig och den efterlängtade framgången utebli. Vi tillsätter omedelbart en kriskommission...
Nu är det kanske inte bara "De nya", som har behov av kriskommission. Mer än ett parti har gjort ett uruselt val. Riktigt uselt. Här behövs dock ingen kriskommission, ty man har ju sina taburetter, låt vara att antalet minskar. Och, det usla valet har man gjort både regionalt och lokalt. Detta behöver emellertid ingen analys. Det är rikstrenden, som är förklaringen. Vilken blir slutsatsen? Sannolikt ingen.

lördag 25 september 2010

Sjukvård i bolagsform

Jo, visst kan det finnas företag, som kan bedriva sjukvårdsverksamhet effektivt och med bra kvalitet. Kostar det mindre än och är lika bra som eller bättre än vård i landstingsdrift ska företagsdrift vara möjlig. Viktigt är att all vård finansieras skattevägen. Jag har svårare för det resonemang, som handlar om att friheten att utvecklas är större med bolagsform i landstingsregi än i förvaltningsform. Det kan vara så, men då måste vi ju arbeta för att friheten ökas i förvaltningsformen. Nej det går inte, invänder någon. Här ligger ett av de största problemen i de offentligt drivna verksamheterna.
I vårt landsting drivs lasarettet i Enköping som intraprenad. Det är samma som förvaltningsform, men ändå inte. Men hur, vet ingen bestämt. Man har det för att ge större frihet. En del tycker dock att den friheten är för liten, så man förordar bolag.
Jag anser att vi ska ge landstingsdrivna verksamheter stor frihet inom ramen för tydliga politiska riktlinjer, där den huvudsakliga politiska uppgiften är dialog med verksamheterna och uppföljning

Några reflektioner fem dagar efter

Många är analyserna redan av årets val. Jag har i flera blogginlägg uttryckt oro över vad alliansbildningar före val får för konsekvenser för den politiska idédebatten och för demokratin. Alliansbildning måste leda till, det ligger i själva allianskonstruktionen, att profiler blir otydliga och att små partier blir endast stöd till ett större. Lika illa är konsekvenserna i fråga om vilka personer, som lockas att kandidera till de olika belutsförsamlingarna. Ett parti, som upphör att vara en sammanslutning för personer med samma ideologiska synsätt, blir en valorganisation, liknande de amerikanska partierna. Val av parti för den som väljer att bli representant i någon beslutsförsamling blir beroende av möjlighet att utses som representant. Karriärmöjlighet kommer att väga tyngre än ideologi. Fullständigt ryggradslös kan bli invald i riksda´n. Det kan räcka med att vara kändis eller att framstå som trevlig.
Om de två allianserna blivit jämnstora i årets val torde sannolikheten för två allianser inför även nästa val ha varit större än den är nu, efter vad som kan betraktas som ett nederlag för den rödgröna alliansen. Det är ingen djärv gissning att tro att en slutsats i socialdemokraternas eftervalsanalys kommer att bli att alliansbildningen där Vänsterpartiet var en part, var till nackdel för S. Kanske kan en större ideologisk tydlighet, som detta leder till, stimulera till en ideologisk debatt, som inte funnits alls i årets valrörelse. Alliansens sammanhållning torde, när ministerposterna är fördelade och partiledare sitter på sina taburetter, komma att stärkas och en ny partibildning börja ta form. En sådan partibildning måste rimligen leda till att ett eller annat nytt parti uppstår. Var, till exempel, en person, som vill arbeta för förverkligande av socialliberala idéer hamnar i den här utvecklingen är beroende av eftervalsanalyser och partiledningarnas taktiska överväganden. Den tiden är förbi, förhoppningsvis för att återkoma, då medlemmarna bestämde poitikens inriktning

lördag 18 september 2010

Nu endast timmar kvar. Jag har inte förtidsröstat, för jag tycker det är lite högtidligt att promenera iväg till vallokalen på valdagen. Jag gör dock inte som mina föräldrar klär mig i det finaste jag har, men ändå..
Tycker lite synd om dom som, när dom går för att rösta, fortfarande inte bestämt sig. Att stå vid bordet med kanske 35 olika högar med valsedlar. Och det skulle kunna, eller borde vara fler. I landstingsvalet finns tre valkretsar. Rimligen bör valsedel för repektive valkrets finnas. Hur ska dom i till exempel norra landstingsvalkretsen, som vill sätta ett kryss vid, till exempel, nummer nio på mellersta landstingsvalkretsens valsedel? Kan detta överklagas?

Tittade självklart på debatten i går kväll. Programledarna visade en annan klass än i en viss annan kanal. Men där var debatten bara på låtsas. Allt ska vara underhållning.
Debatten i går kväll var riktigt upplysande. Visst är det två olika alternativ, men det skulle ha kunnat vara sju olika alternativ. Lite pinsamt att det finns politiker, som inte ser skillnad mellen allians och koalition. En koalition bildas efter ett val i vilket partierna profilerat sig och väljarna avgjort vilken styrka partierna ska ha efter valet. I koalitionen kompromisar man sedan så långt det går. I en allians kompromissar man och avstår från profilering före valet. Skillnaden är mycket stor. Någon av de två allianserna torde komma att upplösas efter morgondagens val.

fredag 17 september 2010

Framtiden kräver bra politiska ledare

Det är fortfarande inte ovanligt att duktiga experter anställs som chefer just för att dom är duktiga inom sin profession. Oftast feltänkt.
Inom politiken utser man ledare på helt andra grunder, eller inga grunder alls. Det finns alltför många odugliga ledare inom politiken, vilket är en av flera förklaringar till att den politiska styrningen är oklar. Jag har exempel på där urusel politisk ledare går vidare till politisk roll utan ledarskap. Om det blir lyckosamt återstår att se.
Framtiden kräver att partierna inser att deras roll är, inte bara att nominera utifrån vältalighet på interna möten, utan också att finna bra politiska ledare. Få har insett vikten av den rollen.

onsdag 15 september 2010

Sjukvården behöver bra politisk ledning

I landstinget har alliansen uppfyllt de flesta av sina vallöfen. Nu gäller att ta itu med sådant som läkartillgänglighet, avskaffande av vårdkoerna, tillvaratagande och uppskattning av sjukvårdspersonalen att förändra formerna för den politiska styrningen. Det blir alltmer lockande att från en niondeplats på landstingslistan vara med och anta dessa utmaningar. Dock krävs åtminstone 1200 kryss, vilket utan en omfattande personvalrörelse knappast är möjligt. När jag granskar namnen på de olika valsedlarna inser jag att jag borde ha bedrivit en personvalrörelse.

tisdag 14 september 2010

Ja eller nej till uranbrytning

”Anser du att Sverige ska införa ett lagstadgat
förbud mot uranbrytning i vårt land?”
Svenska Naturskyddsföreningen har ställt den frågan till mer än fyra hundra riksdagskandidater. Resultatet är intressant. En av tre centerpartister svarar ja, alltså vill 67% inte ha ett förbud. I Uppsala län är svarsprocenten dålig. Jag tycker att den som aspirerar på plats i riksda´n ska svara på den här typen av enkäter. Den ende som ger ett klart nej som svar är folkpartiets förstanamn. Ja till förbud säger centerpartisten, miljöpartisterna och socialdemokraterna utom en, som är tveksam. Tveksamma är också vänsterpartisten och moderaten

Ska enkla utspel avgöra?

Valdagar är alltid spännande. Efter att ha arbetat många dagar, timmar, kvällar och helger de senaste 16 valrörelserna är engagemanget mentalt fortfarande stort, men fysiskt begränsat. I söndags skulle jag ha delat ut valsedlar vid ett äldreboende, men det visade sig att vi endast la ut sedlar vid förtidsröstningen. Alla partier lär ha gjort likadant. Valförrättaren tog med sig. Mina sedlar blev kvar här hemma.

Nästan var tredje väljare har fortfarande inte bestämt sig. Vad ska kunna hjälpa dessa personer. Kommer kunskapen kunna ökas under de få dagarna som återstår? Eller kan det rent av vara så att sistadagarnautspelen fäller avgörandet? Kan det vara så att strateger och taktiker mer än politikens innehåll avgör vilka som ska styra i riksdag, landsting och kommuner? Jag har förståelse för de som hävdar att politiken hos blocken är så lika så det får bli det förtroende man känner för tänkta ministerpostinnehavare som får avgöra. Men jag instämmer inte i att skillnaderna är betydelselösa. Visst är förtroendet för alliansenpersonerna störst, men nog är det ännu viktigare att politiken får en tydlig socialliberal inriktning.

söndag 12 september 2010

Kanske får vi skylla oss själva

Många är de inslag i medierna med mer eller mindre intellektuella resonemang om och analys av vilka frågor, som kommer att avgöra valet nästa söndag. Jag tycker det är intresant att lyssna på och även delta i sådana samtal. Men hur ser det ut i och hur ser den så kallade väljarkåren på valrörelsen? Skillnaderna mellan partierna i respektive allians är otydliga. Möjligen kan de mer initierade medborgarna nämna en enstaka fråga kopplad till respektive parti. Det stora flertalet väljare har rent av svårt att se skillnader mellan blocken. Ett fullständigt misslyckande från partiernas sida, ett stort demokratiskt problem.
I samtal med andra människor om valrörelsen och det politiska inehållet, och som stöds av intervjuer i media, hamnar man nästan alltid i frågor såsom "jag har så svårt för Mona Sahlin", "Anders Borg är en bra finanminister" o.s.v.
Nog är det viktigt att vi kan känna förtroende för våra politiker och att vi väger in detta när vi väljer valsedel. Men hur i herrans tider ska man göra i kommun- och landstingsvalen? Många vet vilka våra partiledare är, men få vet vilka kommun- och landstingspolitikerna är. Hur ska man då kunna välja? Är det så att vi har när det gäller kommun och landsting ser skillnader i politiken men har dålig personkänedom? Det skulle kunna vara så, men inga undersökningar stöder en sådan teori. Alltså återstår att rösta som man gör i riksdagsvalet. De lokala politikernas karriärmöjligheter hänger på partiledarens popularitet. Val i Sverige handlar alltmer om förtroende. Förvisso viktigt, men borde inte få vara den enda faktorn. Vi ser mest till personer, men vi vet inte vilka de lokala politikerna är. Vi har personval, men känner inte till de personer, som står på valsedlarna. Vi har personval, men få kryssar. Vi har personval. men ett kryss väger väldigt lätt.
Här finns brister i fråga om logik. Ska vi ha personval måste det vara på riktigt och inte som nu på låtsas.
Amerikaniseringen av svensk politik torde vara medveten. Vi medborgare måste säga ifrån och gör vi inte det får vi skylla oss själva att vi får de kommun- och landstingspolitiker vi får. Priset är dock för högt. Jag är lite bekymrad, inte minst för sjukvården.
"Saltgruvan Asse i norra Tyskland innehåller tio gånger mer medelradioaktivt avfall än vad som tidigare var känt. Och avfallet måste flyttas eftersom gruvan läcker och hotar att rasa."
Både Maria Weimer och Eva Edwardsson skulle göra ett bra jobb i riksda´n.

lördag 11 september 2010

Sjukvårdspolitikens utmaning

I dag har sjukvården plats i min dagstidning. Inte bara jag anser att sjukvården är en av de allra viktigaste politiska frågorna just nu. I opinionsundersökningar placerar en majoritet av medborgarna den högst eller nästan högst. Dock får vi politiker, vilket vi tyvärr i alltför hög grad tycks göra, aldrig släppa de långsiktiga och livsavgörande frågorna. Hit räknar jag ickevåld, bevarad natur, hållbara energisystem, bevarad och utvecklad demokrati, frihet från farliga kemikalier...
Så tillbaka till sjukvården. Jag tycker den politiska debatten är märklig. Vilka ska utföra, patienten i centrum och andra tomma resonemang. Jo, visst har inriktningen betydelse, men det viktigaste är att vi kan hitta ett helt nytt sätt att ur ett samspel mellan profession och politik åstadkomma det självklara, nämligen en omedelbar vård när vi behöver den och med högsta kvalitet. En patient kontaktade mig häromda´n och berättade att man i december i fjol upptäckte en cancer hos honom. Nio månader senare tas han in (dröjmålet beror delvis på att ett annat ingrepp krävdes för att möjliggöra en operation). Det ska vara en självklarhet att vård ges omedelbart efter upptäckt av sjukdomen. Som ordförande i patientnämnden får jag många exempel på brister, som inte är acceptabla.
Blir det bättre med den ena aliansen eller med den andra? Jo, det finns skillnader. Den så kallade rödgröna alliansen sitter fast i ett gammalt synsätt. Tillbaka till det gamla. Men lösningarna finns inte i det gamla utan i det nya. Utmaningen är att finna det nya. En strävan finns hos nuvarande allians. Dock krävs utöver ambition en effektiv politisk styrning, vilken i sin tur förutsätter att vi har politiker, som förmår åstadkomma detta. Alltså, blir min slutsats, den stora omedelbara utmaningen handlar om att finna och rekrytera en ny sorts politiker.

fredag 10 september 2010

Maria, obekvämt MP och ledningen av landstinget

Kan det vara så att vi börjar bli så avtrubbade att sådant valfusk, som det i Huddinge inte skapar några rubriker? Kan det vara så att vi minns misstag och tillkortakommanden under bara några dagar? Jo, det förefaller så när jag i samtal med andra hör om ointresse av att kryssa på valsedlarna. En vanlig missuppfattning är att det inte spelar någon roll. I en tid när skillnaderna mellan partierna blir allt mindre och ideologierna, som en följd av, bland annat, allianbildningar sudda ut, är peronfrågorna mycket viktiga.
Visst finns i vårt landsting ideologiska skillnader. Jag oroas av att rödgröna kan ta över. Vi skulle få ett stopp i ett nödvändigt nytänkande inom sjukvården. Nytänkandet, i den mån det finns, ser vi i nuvarande majoritetsallians. Men finns de politiker, som på ett radikalt sätt kan ändra på den politiska ledningen av landstinget?
Såg naturligtvis intervjun med Maria Wetterstrand. Jag slås av den intellektuella skärpa, som jag fick prov på redan när vi samarbetade i Miljö- och jordbruksutskottet. Inför intervjun hade hon bestämt sig för att vara offensiv. Det passar henne nog, men att vara på gränsen till aggressiv passar henne inte. Maria Wetterstrand ska vara eftertänksam. Kanske var det dålig rådgivning, som ligger bakom. Av det som rör politiken minns jag tydligt hur obekväm Maria framstår i det rödgröna sällskapet. Det torde vara en offentlig hemlighet att hon hade föredragit en S-MPallians. Med en annan ledare hos S, (dock svårt att se var denne/a finns) skulle den alliansen blivit en farlig utmanare till Alliansen. Jag tror att den obekväma sitsen för MP skulle skapa regeringskris efter en tid med rödgrön regering. Den tron stärks av den undersökning, som visar att de flesta miljöpartister nog skulle föredra Allianssällskapet.

Exemplen på mindre smickrande händelser i politiken blir ganska många i det skrivande jag nu ägnar mig åt

onsdag 8 september 2010

Kappan efter vinden

Maten vid Akademiska sjukhuset och Enköpings lasarett tillagas i Väterås. När man belutade om detta var enigheten stor. Nu försöker vissa partier ge sken av att ha varit emot den här ordningen. C skrev häromda´n att anledningen var att S saknat framförhållning och att man därför var tvungen. S försöker få oss att tro att man var emot när belutet fattades. Det här stärker inte politikers anseende. På allianssidan var jag ensam om att ha invändningar. Jo, jag tycker det är bra att man är beredd att ändra sig om man inser ett fel, men det är uselt att konstruera argument i efterhand. Det var ett dåligt belut, vi har ändrat oss, borde hela landstingsfullmäktige nu säga.
I dag läser jag i UNT en tort uppslagen artikel om att sjukhusmaten får underkänt av patienterna. Hygienen har blivit sämre, sortimentet smalare, sämre smak än tidigare och svårt att få kontakt med köket. Jag är inte förvånad. Visst ska man planera för tillagningskök vid Akademiska sjukhuset. Och, vad görs i den särskilda kostnämnden?

torsdag 2 september 2010

Dags att vända blad

Dags att vända blad i landstinget. Men i vilken bok? S,V och MP - sidorna har samma text som alltid. Här finns ingen vägledning, här finns inga lösningar. Nuvarande majoritet har svarat för det nytänkande som finns. Nu får man förhoppningvis vända blad och ta itu med både gamla och nya utmaningar. Jag är dock orolig för vårt landsting och vår sjukvård. Kommer vi att ha tillräckligt dugliga politiska ledare?

Jag kan inte låta bli att åter efterlysa tecken från våra politiker om att vi har bara några månader kvar av årtiondet för ickevåld bland världens barn. Jag är inte bara besviken utan mycket kritisk. Det är upprörande att man inte bryr sig om överenskommelser inom FN. Det är likadant med det av FN utlysta 2010 för biologisk mångfald. Båda frågorna är ödesfrågor. I stället diskuteras kortsiktiga plånboksfrågor.

onsdag 1 september 2010

Hur ska det gå för landstinget?

Politisk debatt tar sig ibland konstiga uttryck. Förvrängningar får ibland större genomslag än själva budskapet. Ett exempel på det här är debatten om vinster i vården. Ingen partiledare har lyckats, ja inte ens försökt förklara, innan Hägglund i går kväll lyckades någorlunda. När ett landsting överlåter till en annan än landtinget att utföra en tjänst, till exempel vårdcentralverksamhet, har man kommit överen om kostnader, som är lika eller lägre än landstinets och kvaliteten samma eller högre. Om utföraren är ett företag, som gör en vinst på den överenskommelsen beror det på att man funnit lösningar, som sänker kostnaderna. Förbjuder man vinsten återgår verksamheten till landstinget.
Felen i dag handlar i dag inte om en viss vinst ska vara möjlig, utan att få landsting förmår teckna avtal, som tillräckligt tydligt reglerar, i första hand kvaliteten och att landstingets upföljning brister. Landstinget måste få politiker, som har insett att nu krävs en helt ny politikerroll, i vilken man samspelar med professionen och inte konkurrerar. Jag är orolig för vårt landsting.

I dag på morgonen tillbringade jag en stund vid resecentrum. Visst är det bra att ett parti syns. Jag föredrar emellertid att vistas på en plats där dialog är möjlig, vilket ett resecentrum inte är. Siktena är inställda på att hinna med ett tåg. Jag vet ingen bättre metod än samtalet för att både få synpunkter och bilda opinion.

söndag 29 augusti 2010

Framtiden i valdebatten

Jag skrev just nu på twitter och efterlyste en ideologisk debatt under valrörelsen och en debatt om framtidsfrågor, till exempel sjukvården. Så får jag ögonen på Wolodarskis krönika i DN, som behandlar samma tema. Men har jag fel? Hör han inte till de som priar alliansbildningarna? Och är det inte just alliansbildningarna som lett till att valrörelsen domineras av plånboksfrågor och utspel i detaljfrågor? Är det inte alliansbildningarna, som medfört att det är i liten grad ett partis ideologi, i den mån den finns, som avgör var vi lägger vår röst? Jo, så är det nog. Och det är nog också så att personfrågorna i högre grad än ideologin är avgörande. Vem vann duellen? Han ser så trevlig ut. Politik a la USA är här nu.
Om jag hade haft en summa pengar att satsa på en egen valrörelse inför landstingsvalet skulle jag göra det från min niondeplats på landstingsvalsedeln. Jag skulle inte fokusera på mig som person. Jag skulle försöka tala om att bristerna i politikernas styrning av sjukvården är katastrofala. Jag skulle tala om att sjukvården behöver resurstillskott och att vi måste tala om för personalen inom sjukvården att den gör ett beundransvärt jobb. Jag skulle säga att det är ingen självklarhet att vi ska ha en viss andel som utförs av andra än landtinget utan det självklara ska vara att sjukvården ska hålla hög kvalitet och ha omedelbar tillgänglighet.
Men hur gör man det här på de tre veckor, som är kvar? Åtminstone fortätter jag att skriva.

torsdag 26 augusti 2010

Välfärdens kärna

Jag är inte särskilt förtjust i begreppet välfärdens kärna. Välfärd är olika för olika peroner. Den politiska uppgiften måste vara att dels avskaffa ofärd, dels att möjliggöra för människor att skapa sin välfärd. Med ett sådant synsätt känns främmande att tala om endast en kärna, bestående av vård, omsorg och skola. Eller ska vi mena att det politiska ansvaret ska omfatta just detta? Om vi är många, som tycker att kultur av olika slag har stor betydelse för att skapa välfärd, ska vi anse att det är upp till oss själva om vi vill köpa kultur på en kulturmarknad? Jag tycker att vi ska ta ett gemensamt ansvar för ett visst kulturutbud. Men det här är ju ideologi. Och det är en ideologisk fråga hur omfattande detta utbud ska vara.

onsdag 25 augusti 2010

Hygglig ekonomidebatt och dålig debattartikel

Ekonomidebatten i går kväll var underhållande, men inte särskilt upplysande. Dock tycker jag att den rödgröna alliansen saknar nytänkande. Man liksom känner igen lösningarna, lösningar, som inte visat sig verkningsfulla i nya tider. Den blå alliansen duckar onödigt mycket för det slarviga argumentet om vinster i vården. Den frågan handlar ju om att extern utförare fått uppdrag till samma eller lägre kostnad än landstinget eller kommunen har och till samma eller högre kvalitet. En eventuell vinst hos den externa utföraren kan ju inte föras till offentliga sektorn. Man måste lyckas tala om att talet om att företags vinst i stället kan användas i vården är ett sätt att vilseleda.
Läser en debattartikel av tre socialdemokrater. Jo, visst är sjukvården viktig,men jag söker förgäves efter vad en rödgrön allians har för politik. "Vi utesluter inte att viktiga välfärdsområden kan behöva reurförstärkning". Den meningen är det mest konkreta jag kan hitta. Sedan följer ett par meningar om rationalisering. Man kallar krympning och minskat antal platser rationalieringsåtgärder. Det gör inte jag.

Det ekade tomt på Forumtorget, är rubriken på en ledarspalt i dag. Torgmöten är numera meninglösa och tomma aktiviteter. Partiledare och ministrar samlar åhörare, men övriga bör ge sig ut på torgen och ut i länet för att samtala med, inte tala till, medborgarna.
Jag väntar fortfarande på att kandidater i valet ska börja prata om våld och ickevåld. Mer vapen och fler soldater är vad jag hör.
Nu ska jag skriva några rader i Politikstories. Men hur gör man resonemang kring ett partis stadgar läsvärt?

tisdag 24 augusti 2010

Miljödebatt i Uppsala

Visst borde statliga museer ha gratis inträde. UNT har en notis om denna självklara kulturinvetering.
Håkan Holmbergs artikel om kommunismen är mycket läsvärd. Efter att ha läst dn upprepar man sin fråga för sig själv: Hur kan S och MP tänka sig att regera ihop med Vänsterpartiet?
Jag var och lyssnade på en politisk debatt i går kväll. Tema: Miljö. Den största frågan för kvällen var hur och huruvida man vill skydda Årike Fyris. Vissa skillnader kunde man notera. Mest intressant i frågan var vad som inte sas, nämligen vilka delar kan man tänka sig att exploatera för bebyggelse? Alla vill skydda, men vad. Tänk om man hade under början av 1990-talet ansökt om att få bilda Nationalstadspark. En fråga som jag drev då, men inte lyckade samla en majoritet kring. Då hade man nu i lugn och ro, men också skyndamt kunnat agera för att föra in området som ett världsarv. Trafiken var ett annat ämne för kvällen. Den frågan är en tydligare blockskiljande fråga. De rödgröna vill försvåra för biltrafik i centrala Uppsala och därigenom minska miljöbelatningen medan den andra alliansen vill ha god tillg änglighet, men sprida trafiken och därigenom minska miljöbelastningen. Varje gång jag paserar Bäverns gränd sticker det till i mig. Var det nödvändigt att bredda den gatan? Nu diskuterar man om man också ska öppna den för biltrafik.

Ska nu, då utepysslet måste få anstå på grund av regn, fortsätta att skissa på nästa bok, som ska ge tips till blivande politiker och som ska också peka på händelser och förhållanden, som inte lockar, men som går att förhindra.

måndag 23 augusti 2010

Agenda i går

Agenda är tillbaka. I går kväll fick vi lyssna på två kortdebatter, politisk satir och titta på en snutt från en film om soldaters situation i Afganistan.
Debatten mellan Ohly och Björklund om huruvida och när Sverige ska ta hem sina soldater från Afganistan var till skillnad från den mellan Schyman och Åkesson någorlunda diciplinerad. Skillnaderna i åsikter var tydliga. Visst måste ett tillbakadragande ske på ett genomtänkt sätt, när vi nu en gång gått in. Nu förefaller NATO börja omvärdera effekterna av våldslösningar. Vapen som medel i konfliktlösning borrde kunna ersättas av diplomatiska metoder.
Debatten mellan Schyman och Åkesson var ingen debatt. Båda upträdde på ett mot oss tittare nonchalant sätt. Desa politiker ska vi förhindra tar plats i riksda´n.
Som vanligt var Bengt Westerbergs analys intellektuellt redig. Alliansbildningarna har lett till att tilltron till peroner i stället för ideologi blir avgörande för hur vi röstar.
Men nog skulle vi väl vilja få tydligt bekrivet var respektive parti står i olika frågor. Det är nu inte lätt att se vad man i slutna rum kompromissar bort. Anders Wijkmans analys var klockren.
Satiren OK, men roligare har jag sett

söndag 22 augusti 2010

Vilket parti?

Vilket parti beskriver sin politik på, bland annat, det här sättet? Jag ger svaret på twitter.

Socialliberalismen kombinerar socialt ansvar med traditionell liberal grundinställning.
Militär teknologi har utvecklats till massproduktion av ödeläggelsevapen, som om dessa kommer till användning gör slut på vår civilisation. X har en lång antimilitaristisk tradition och vill förhindra stormakters och andra länders utnyttjande av militär styrka. Det är vårt hopp att ett starkare Förenta Nationerna skall kunna stärka internationellt samarbete, förståelse och nedrustning.

Under alltför lång tid har de ekonomiska intressena härskat över naturen. Alla delar av samhället måste nu delta i återuppbyggnaden av vår jord.

Det är de rika länderna, som måste visa solidaritet med de fattiga länderna, och inte bara i ord utan i handling.
X betecknar sig som ett internationellt parti. Det har alltid deltagit aktivt i arbetet i internationella sammanslutningar.

lördag 21 augusti 2010

Visa korten

Kersti Kollbergs krönika i dag är som vanligt intressant. Hon resonerar om, bland annat, den tudelning i politiken, som inte är vertikal och blockskiljande utan snarare horisontell. Hon tar som exempel externvaruhus och temapark vid Fullerö. Enighet i Alliansen på kommunstyrelsenivå, men inte så i alla nämnder.
Åsiktsskillnaderna borde i grunden vara större än dom synes vara.
Men, tänker jag, är det här så konstigt? Om det primära är att nå taburetter och att partierna vet att om splittringen blir tydlig försämras möjligheterna att nå makten.
Tråkigt om på vägen tappas bort hänsynen till naturen och en hållbar utveckling av Uppsala. Är detta priset för alliansbildningar? Visa nu korten före valet. Väljarna behöver få syna.

När jag läser om partiernas budskap i valrörelsen slås jag varje dag av att det är uteslutande detaljfrågor man tar upp och utan att göra kopplingar till en ideologisk syn. Var finns resonemangen om hur vi skapar ett hållbart samhälle, var finns deklarationerna om insatser för ickevåld, hur ser partierna på frihet och valmöjligheter och insatser för att skapa frihet och göra möjligt att välja för särskilt utsatta?

Detta med hur den politiska viljan ska uttryckas kan och bör diskuteras mer. Kan det vara så att politiken i dag förhindrar att goda lösningar på problem tas fram. Vad jag menar är, till exempel, kan ett alternativ till att lagstifta om förbud mot burka och niqab vara att uttrycka att i, bland annat, skolsituationen skall elevers och lärares ansiktsuttryck kunna avläsas. Men är det inte samma sak? Nej, långt ifrån.

fredag 20 augusti 2010

Dagens liberalism heter socialliberalism

Jag hörde härom dagen i radion en person få frågan om vilken ideologi Folkpartiet har. Den här personen svarade liberalismen och att den innebär att man vill ge människor frihet att själva bestämma över sina liv och att ge människor bra utbildning för att kunna fatta kloka beslut. Den andra delen var förmodligen bortklippt, nämligen den om strävan att ge stöd till de människor som kommit på efterkälken.
Politik är ju att ha ett bestämt mål som man strävar mot. Men man måste också veta en del om hur målen kan nås. Det här uttrycks så bra med att det behövs både hjärta och hjärna i politiken.
Liberalismen har genomgått en ständig utveckling till dagens socialliberalism. Frihetssträvandena finns kvar men också ambitionen att begränsa att vissas frihet leder till ofrihet för andra.
Folkpartiet vill föra en politik där det finns plats för både känsla och förnuft

torsdag 19 augusti 2010

Radio Uppland om bloggandet och att C vill bli ett grönt parti

Jag medger att jag blev en aning provocerad av Radio Upplands inslag om politikers bloggande. Jag betraktar mig som politiker, men RU avser nog endast heltidspolitiker.
Nu gör jag min sista mandatperiod. Det enda, som kan ändra den ståndpunkten är om antalet kryss ger signaler om att jag borde göra en omstart. Bedriver dock ingen personvalrörelse. Många har försökt påverka mig.
Intressant artikel i UNT i dag om samhällsengagemanget. Det känns inte som en nyhet att partierna tappar medlemmar och samhällsengagemanget ökar, men artikeln lyfter fram ett stort och centralt problem, nämligen att det är för mycket av maktkamp. Det som uttrycks här är emellertid underdrifter. Det är värre. Politikens innehåll anpassas utan våndor till vad som ger bäst utdelning. Vi har på kort tid kunnat se hur partier på kort tid ändrat politisk inriktning och enkelt fått med sig hela den aktiva skaran.
Ingen utdelning till aktieägare i friskoleverksamhet om man inte uppfyller kvalitetskraven. Men behövs en lag om detta? Det är ju avtalsbrott och får väl sålunda behandlas med den jurudik, som gäller vid avtalsbrott
"C siktar på gröna väljare", är en rubrik i dag i UNT. Man siktar på gröna väljare, men anser att vi inte ska ha fler än 200 vargar. Om Maud Olofsson ändå hade sagt att vi ska ha en hållbar vargstam. Forskare inom genetik hävdar att hållbarhet innebär kanske tusen vargar. Man siktar på gröna väljare, men säger nej till fler koldioxidskattehöjningar. Man siktar på gröna väljare, men bidragit till att luckra upp strandskyddet. Man sikter på gröna väljare, men slåss inte för bevarandet av biologisk mångfald.

fredag 13 augusti 2010

Besluten fattas av ett fåtal

Alla partier har med jämna mellanrum sina högsta beslutande organ samlade. Hos S kallas det kongress, hos FP landsmöte, hos M stämma o.s.v. Det är här partiernas politik läggs fast. Eller....? Inför dessa händelser får medlemmarna skriva och skicka in sina förslag. som behandlas av partistyrelse, av utskott och slutligen av det högsta organet. Flera timmar ägnas debatt om, till exempel, freds- och ickevåldspolitik.

Vad händer sedan med besluten? En och annan motion skrivs i riksdag, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Ett partis valrörelse är väl då det tillfälle då partierna speglar och driver de frågor högsta beslutande organet bestämt? Nja, nu gäller det att till varje pris få rubriker och samråd finns inte tid för. Utspelen haglar. Fler soldater och hårdare tag. Men inte var det väl detta högsta beslutande organet sa? Besluten tas av några få och de många anpassar sig.

Hur kommer det sig att vi är beredda att ägna många timmar åt att behandla och debattera frågor, ibland ganska hett, vid kongresser och landsmöten och sedan lydigt sluter upp bakom utspel, som är förankrade hos endast en handfull människor. Hur kommer det sig att vi villigt går ut och pläderar för valmanifest, som vi inte deltagit i utformningen av. Svaret är att i en representativ demokrati måste det vara så. Det kan inte fungera om man alltid ska ha omfattande samråd. Och med det svaret nöjer vi oss. Men är det kanske så att i en tid med ständiga kompromisser i allianser blir det alltför besvärligt att förankra. Ett par personer fattar beslut och får med sig sin grupp; vi kan inte spräcka alliansen. Tydligt exempel är ett parti som ofta benämns som ett miljöparti och markerar detta i det högsta beslutande organet, men som i praktiken för en annan politik. Men det finns andra och lika tydliga exempel.
En del av förklaringen torde vara att politikens innehåll kraftigt minskat i betydelse och att huvudsyftet är att nå makten. Men makten är väl förutsättning för att få genomslag för en politik? Inte självklart. Om man först säljer ut sin politik och därefter når makten är den ju inte mycket värd. Då kan kamp för vad man tror på bli mer framgångsrik i opposition.
Nu ska vi ut och marknadsföra politiker, som står för en socialliberal politik, politiker, som kan erkänna fel, politiker, som vill nå makten för att kunna få genomslag för sin politik. Dom är inte många, men dom finns.
Intressant är också att några få i ett annat parti kan ställa krav på personer, som ska representera partiet. Minns förra valet då en person, obekväm för det andra partiet, i ett sammanhang manövrerades bort. "Vi kan inte ha personer, som ibland tycker som motståndarna".

tisdag 10 augusti 2010

Det är kanske inte så trångt i mitten

Medierna, kanske främst pressen, fortsätter att uttrycka funderingar kring småpartiernas möjligheter att hävda sig och frånvaron av profilering. Ett exempel är en ledare i dag, som beskriver trängseln i mitten. Moderaterna har lämnat skatteretoriken, skriver man och tar dett som bevis på att man placerat sig i mitten och tvingar övriga tre att finna delvis nya väljargrupper. Dock frågar jag mig hur stor positionsändringen egntligen är och hur mycket det handlar om, just det, retoriken.
För ett parti, som Folkpartiet menar jag att planen ligger helt öppen. Visst har KD placerat sig i en aningen suddig högerposition och moderaterna placerar sig själva i retoriken i mitten men för en politik, som inte i grundinställning skiljer sig nämnvärt från den tidigare. På den öppna planen finns behovet av kamp för fortfarande en hel del glömda människor.Hur kompenseras de som trots allt blir kvar utanför när andra fått gå från bidragsberoende till arbete. Jag menar personer utan arbete och personer i långvarig sjukskrivning där rehabilitering och habilitering inte brutit utanförskapet.På planen finns engagemanget för ickevåld och där finns utmaningar inom sjukvården och äldrepolitiken. Det gäller för Folkpartiet att inta planen. Kanske borde landsmötet besluta att tvinga in partistyrelsen på planen om den inte vill ggå in frivilligt.

söndag 8 augusti 2010

Socialdemokrat instämmer nästan helt

Jag fick den här reaktionen på min artikel i UNT 27 juli
Vilka av oss ska bort, Nordlund?
Harald Nordlunds artikel 27/7 utmynnar i en tankevurpa. Sjukvåden blir bättre organiserad om man minskar antalet politiker. Men om svensk sjukvård har haft en tämligen god utveckling under de senaste tjugo åren, varför skulle utvecklingen då bli bättre med färre politiker? skriver Åke M Brolund.


Nordlund pläderar på ett klokt sätt för utveckling av egenläkarmodellen. Dessvärre har han ingen lösning för de patienter som inte vill, förmår eller orkar välja och byta egen läkare.

Jag känner stor sympati med Harald Nordlund då han säger följande: ”En väl fungerande generell välfärdspolitik utgör grunden för en god folkhälsa.” Min fråga till Harald Nordlund blir: Hur går din uppfattning ihop med Alliansens försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen?

Alliansens politik och, före Alliansens tid, Göran Perssons regering har ökat klyftorna i Sverige.

Hälsoforskarna Richard Wilkinsson och Kate Pickett har i sin bok Jämlikhetsanden övertygande visat att alla människor, både rika och fattiga, är friskare i mer jämlika länder. Sverige är fortfarande ett hyggligt jämlikt samhälle. Men tillåter vi utvecklingen fortsätta mot ökad ojämlikhet, kommer vi att få en sämre folkhälsa.

Nordlunds artikel utmynnar i en obegriplig tankevurpa. Sjukvåden blir bättre organiserad om man minskar antalet politiker. Mina frågor blir: Om svensk sjukvård har haft en tämligen god utveckling under de senaste tjugo åren varför skulle utvecklingen nu bli bättre med färre politiker? Hur många och vilka politiska uppdrag vill Nordlund ta bort?

Åke M Brolund

kandidat (S) till landstingsfullmäktige

Mitt svar i dagens UNT:
Det är upp till väljarna, Brolund


Kommentarerna till min artikel om den felorganiserade sjukvården har varit positiva och konstruktiva. Åke M Brolund (S) har dock ett par invändningar i sin replik 4 augusti.

Åke M B tycker mitt resonemang om egenläkarmodellen är klokt, men undrar vad jag har för lösning för de som inte, av olika skäl, har möjlighet att välja. En socialliberal politik handlar om att ge människor frihet och alternativ och att solidariskt undanröja ofärd. I fråga om val av läkare måste sålunda inriktningen vara att, inte inskränka möjligheterna för många, utan skapa möjligheter för alla.

I fråga om, även mitt resonemang om sambandet mellan god folkhälsa och generell välfärdspolitik, instämmer Åke M B, men frågar mig om min syn på sambandet mellan generell välfärdspolitik å ena sidan och a-kassan och sjukförsäkringen å den andra.
Definitionerna på generell välfärdspolitik är många. Den kan dock enklast beskrivas som en politik, som syftar till att solidariskt avskaffa ofärd och fördela gemensamma resurser efter behov. Grundläggande värderingar för en generell välfärdspolitik är ett solidariskt synsätt och strävan efter jämlikhet och jämställdhet mellan man och kvinna.
Den politik som bedrivs i dag syftar till att minska antalet personer i utanförskap och till att öka antalet i arbetslivet. Med försämrade villkor inom a-kassan och sjukförsäkringen krävs, för att idéerna om generell välfärdspolitik ska anses gälla, både att man uppnår syftet och att andra skyddsnät finns för de, som trots allt, blir kvar i utanförskap. Detta är också förutsättningar för jämlikhet och förbättrad folkhälsa.

Åke M B tror att jag skrivit att sjukvården blir bättre organiserad om man minskar antalet politiker. Jag skrev att den måste få en ny organisation och att detta torde leda till färre politiker. Det är min bestämda uppfattning att sjukvården har svag politisk styrning. Ny och enklare organisation med mindre men tydligare politisk inblandning är en nödvändighet. Detta kan leda till färre politiker, något, som inte torde påverka graden av demokrati annat än i positiv riktning. Vilka dessa politiker ska vara överlåter vi Åke till väljarna att bestämma.

Harald Nordlund (FP)

tisdag 3 augusti 2010

Sjukvården viktigaste valfrågan-men inte sjukvårdspolitiken

Sjukvården är den viktigaste valfrågan, visar en färsk undersökning. Nu ställer media frågan varför landstingsvalet har få röstande och varför landstingspolitiken inte debatteras särskilt flitigt. Landstingspolitiken sägs också ha låg status.
En fundering i dagens UNT är att den låga statusen är en orsak till det lilla intresset för landstingspolitik och den dåliga kunskapen om landstingspolitikerna.

Jag frågar mig varför statusen är låg. Är statusen hos landstingspolitiker lägre än hos andra. Ja, mina intryck är att det är så. Huvudförklaringen tror jag är att landstingspolitiker finns, men inte styr. Jag möter då och då åsikten att det inte spelar någon roll vilka landstingspolitikerna är. Vore intressant att ta del av fortsatta undersökningar om medborgarnas syn stämmer med min gissning. Att landstingspolitiker inte styr har tydligt visats av forskare.

måndag 2 augusti 2010

Kanske måste Sverige ha 1000 vargar

Jag läste häromda´n en intressant artikel om fältbiologen Linda Laikre, som specialiserat sig på vargens genetik. "När de vilda vargarna etablerade sig i Värmland i mitten av 80-talet, sa man att tio individer räcker för en hållbar stam, nu säger man drygt 200. Jag blir så matt. Det krävs minst 1000 individer för att man ska vara rimligt säker på en långsiktigt genetiskt hållbar vargstam, det har jag sagt sedan 1988." säger Linda Laikre. Linda förefaller veta vad hon pratar om. Hon har funnit, bland annat, att de svenska vargarna är extremt inavlade.
Men hur ska vi få förståelse för 1000 vargar i Sveriges skogar? Är det möjligt? Nej, knappast, men det måste gå att öka kunskapen om varg och andra rovdjur. Men det behövs också större kunskap om de ekologiska sambanden, som ju rör inte bara rovdjur utan hela floran och faunan. Vi måste ha som mål att de flesta får insikt om vårt ansvar för att bevara den biologiska mångfalden. De många som uttalar åsikter om utrotning av vargen måste bli ett fåtal.
Jag menar att regeringen måste ta ett större ansvar än för närvarande för en kunskapsökning, den måste se till att förvaltningen av vargstammen blir bättre och den måste ta reda på hur opinionen påverkades av den jakt på varg, som nyligen bedrivits. Kanske bidrog den till att, inte bara försämra den genetiska statusen hos vargstammen, utan också till att förstärka hatet.