söndag 31 oktober 2010

Motioner, skenande sjukvårdskostnader och allians

Folkpartisterna har inlämnat 255 motioner under allmänna motionstiden. Länets riksdagsledamots namn finns med på en motion tillsammans med annan ledamot.
Finns en miljöprofil i motionerandet? Om detta kan finnas olika uppfattningar. Motioner, som kan anses ha en koppling till miljö handlar om övergivna fordon, förbättrade villkor för cykling, demokratibistånd i samband med klimatförhandlingar, millenniemålen, en strategi mot försurning, solpaneler på riksdagshusets tak och villkor för vindkraftetablering (inte självklart miljövänlig)
Kan man av detta dra slutsatsen att de flesta miljöproblemen redan är lösta?

Läste i fredags UNT:s viktiga ledare. Kunnigt talar den om vikten av att bevara biologisk mångfald. Sedan noterar jag att landstingsledningen inte ser anledning till oro över skenande sjukvårdskostnader. Det borde innebära att vi kan känna trygghet. Ledningen har ju information, som vi andra inte har. Själv känner jag oro. Oron beror på, i första hand, att jag inte ser den tydlighet i politisk styrning, som den ökande efterfrågan på sjukvård kräver.

Jag blir förvirrad av diskussionen om partiernas profilering eller rättare sagt frånvaron av profilering. Man kan i tidningars ledare läsa ena dagen om vikten av enighet i en allians och några dagar senare i samma tidningar om de små partiernas i alliansen behov av att profilera sig. Det är dags att skrota alliansbildningar och att i stället vänta med att bilda konstellation till efter val, det vill säga bilda koalition. Då ges väljarna en rimlig chans att ta ställning till politiska alternativ.

….bland annat Lise Bergh, general sekreterare…I ett mailutskick dessa, tyvärr vanliga, språkliga grodorna. Man säger inte ”annat” om personer, och så dessa särskrivningar. Hur kommer det att se ut framöver med en skola, som ännu inte uppvisar förbättrade resultat.
Tramautisk (i stor rubrik häromda´n). Jag känner mig inte säker på att det var skrivfel. Jag tror att rubriksättaren inte vet att det heter traumatisk.
Vart uttrycker riktning, var uttrycker läge. Att vara själv, vad betyder det? Tydligen samma som ensam. Men varför har inte skolan lyckats lära oss skillnaden.
"Jag känner mig själv" borde ha två betydelser enligt dagens skola.

lördag 30 oktober 2010

Nästan alla partier ansvariga för kostsituationen vid Akademiska

Politiker, som inte vågar stå för beslut, som senare visar sig inte motsvara vad man tagit för givet, borde inte få förnyat förtroende eller inte visas förtroende över huvud taget. Ett exempel är maten vid Akademiska sjukhuset. Beslutet fattades med en bred majoritet, bestående av M, FP, KD, C och S. Vad jag kan minnas var jag den ende från denna konstellation, som hade invändningar. Konsekvenserna för min del av att inta avvikande ståndpunkter är mycket tydliga. När det nu visar sig att beslutet nog inte var så klokt får Centern, som innehar ordförandeposten, ta på sig hela ansvaret.
Dåligt. Stå nu upp för beslutet eller medge felaktigt beslut och lova att arbeta för en förändring.

torsdag 28 oktober 2010

Folkpartiet utesluter

Man ska vara försiktig med att uttala sig i frågor om vilka man har information endast via media. En sådan fråga är den politiska situationen i Knivsta kommun där ett par folkpartister stöder den nybildade majoriteten medan andra folkpartister intar en oppositionsroll. Avsteg eller inte från något medlemsbeslut. Men ska det vara nödvändigt att ta till sådana här åtgärder. Var finns smidigheten? Hur har länsförbundet agerat? Lokalförening är ju underordnad länsförbundet. Har Folkpartiet råd att göra sig av med så duktiga personer som de uteslutna? Kanske säger det mer om länsförbundets styrelse än om de uteslutna.

onsdag 27 oktober 2010

En föreläsning för politiker




Jag ställer gärna upp som inledare i samtalsgrupper, alternativt föredragshållare,
om, i första hand, politisk styrning, patientsäkerhet och natur och miljö.

Jag kan också hjälpa till vid upprättande av skrivelser till, till exempel, myndigheter.

Kontakta mig lämpligen via e – post harald.nordlund@swipnet.se

tisdag 26 oktober 2010

I Centrum för naturväglednings senaste nyhetsbrev läser jag, bland annat följande:
(Torde gälla för även många i Sverige födda):

"Det som verkligen överraskade mig när jag kom till Sverige var svenskarnas
kärlek till naturen och deras intresse för miljöfrågor – en kärlek som jag nu till
min förvåning delar, men som länge var obegriplig. Som många invandrare hade jag
inte särskilt positiva erfarenheter av naturen. Men så småningom förändrades min syn
och jag förstod att naturen var en plats för rekreation och en resurs för hela samhället
att ta vara på och vara rädda om. Förändringen skedde genom mitt
arbete, mina vänner och genom min son, som är född i Sverige.
För de flesta invandrare går det inte lika enkelt. Jag har mött
människor som bott i Göteborg i femton år som aldrig varit ute i
naturen, inte ens sett havet, trots att det finns så nära.
När miljöförvaltningen i Göteborg började arbeta med miljöinformation
till invandrare förstod vi att naturen kunde vara en
mötesplats för invandrare och svenskar. De svenska skogarna och
sjöarna, bergen och havet kunde vara en plattform för förståelse
och gemenskap, ett rum där alla kan mötas på lika villkor."

Minst skyldiga straffas hårdast

De flesta klimatforskarna är överens om att skadorna av klimatförändringarna är närmast oöverskådliga. Enbart de skador vi mäter i ekonomiska termer anses bli lika stora som efter världskrigen och efter depressionen på 1930-talet. Skadorna på flora och fauna handlar om en katastrof, med skador, som kanske inte är möjliga att reparera.
Fram till år 2050 kan temperaturen komma att ha höjts till kanske fem grader högre än den var före 1850. Fem graders temperaturökning vet vi med säkerhet skulle medföra att glaciärer smälter, översvämningarna blir enorma, stormarna blir inte undantag utan regel och torkan blir omöjlig att bemästra. Vi får som följd av denna utveckling hundratals miljoner människor på flykt.
Samtidigt som forskare skissar denna mörka bild tillägger många att det går att undvika katastrofen. Men, och detta men är skrivet i tjocka bokstäver, då måste vi tänka om. Jakten på en BNP-ökning, som bygger på fortsatt tärande på jordens resurser måste upphöra. Välfärdsbegreppet måste omdefinieras. Och över alltihopa måste till en ökad kunskap och insikt hos våra politiker på alla nivåer. Ingen borde få åta sig en politisk uppgift utan att ha fått grundläggande kunskaper om sambanden i naturen och om vad politisk styrning handlar om.

måndag 25 oktober 2010

Solidaritet och socialliberalism

Jag hoppades att valrörelsen skulle handla om solidaritet i vid mening. Slår man upp ordet i ordlista finner man vanligen beskrivningen gemensam ansvarighet och sammanhållning. Vad är politikens viktigaste uppgifter om inte dessa? Men det råder delade meningar om i vilken grad vi ska ta ett gemensamt ansvar och i vilken utsträckning den enskilde ska ta eget ansvar.

Men vi har olika förutsättningar att skapa oss vår välfärd. De funktionshindrades situation har inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Om vi på politisk väg skapar möjligheter att få tillgång till hjälpmedel och till personlig assistans, om vi med kommunikationer och bilstöd ökar tillgängligheten och om vi gör allt som går för att ge alla lika möjligheter till utbildning och arbete då kan vi tala om en politik för likvärdiga förutsättningar.

Våld används alltför ofta som metod för att lösa konflikter. Våldet rent av accepteras, när det används i konflikt mellan stater.
När kvinnor misshandlas ska socialliberaler ta tydlig ställning. Insatserna för dessa måste handla om att ge möjlighet till hjälp för de män, som misshandlar och att ge skydd och stöd till de kvinnor, som utsätts.
När barns rättigheter i Sverige sätts ur spel ska socialliberaler ingripa med krav på lagstiftning eller bedriva opinionsbildning och när barn behandlas illa i andra länder ska vi markera vårt avståndstagande.
Vi ska agera för att barn, som stammar eller lider av dyslexi eller blir utsatta för sexuella övergrepp får stöd. De stora insatser, som organisationer gör ska uppskattas mer än som görs i dag.

Vårdbehovet har ökat snabbare än resurserna. Samtidigt har allt fler sjukdomar botats med allt dyrare metoder och utrustning. Kvaliteten i den vård som ges har ökat påtagligt medan köerna fortfarande är alltför långa.
Sjukvården ska finansieras solidariskt, det vill säga skattevägen. Förbättrad planering av utbildning av läkare krävs. Men vilka sektorer ska stå tillbaka när vi fördelar större andel än nu av BNP, just till sjukvård? Vilka ska ta kampen för de sjuka om inte socialliberaler, liksom kampen mot diskriminering av äldre vilka ska plädera för att utbildning och forskning, liksom kulturen och plats för olika kulturer är förutsättningar för ett solidariskt samhälle.

Vi är på väg att överlämna en jord där klimatet förändrats och orsakat större lidanden än vi någonsin tidigare upplevt. Sverige behöver en ledande politiker, som vågar presentera de ofta mycket bekymmersamma framtidsscenarierna. Den politikern måste vara en socialliberal. Det socialliberala partiet ska tala om rätten att leva i en giftfri miljö. Vi får inte acceptera en slapphäntare europeisk syn på kemikalier och skadlig strålning. Klimatförändringen skördar redan offer. Arters utraderande går i allt snabbare takt. Närhelst och varhelst arter är hotade ska det socialliberala partiet reagera. Det må gälla hoten mot våra rovdjur eller mot salamandern i Gränby backar eller fiskarna i Östersjön. När skyddet av våra stränder luckras upp då ska socialliberaler säga ifrån.
Den valrörelse inför 2014, som måste starta nu, inte med jippon, utan med ärlig och målmedveten inriktning, hoppas jag har aktörer med den här inriktningen.

söndag 24 oktober 2010

Det våras för vinden

Vindkraften kan stå för en femtedel av världens elbehov år 2030, läser jag. Inom EU finns något som benämns förnybarhetsdirektivet. Detta har nu resulterat i att EU rekommenderar ökade satsningar på sol- och vindenergi.
Många anser att vindkraft ger regeringar ett alternativ till att ta itu med vår tids utmaningar och är en del av den energirevolution vår planet behöver. Vindkraften bedöms av allt fler kunna bidra på ett genomgripande sätt till elproduktionen och till minskning av koldioxidutsläppen.
Flytande vindkraftverk har blivit särskilt intressanta, även om investeringskostnaderna är högre. De fördelaktiga vindförhållandena ute till havs kompenserar mer än väl dessa nackdelar.

Ibland fås vi att tro att världen i dag satsar mest på kärnkraft. Den bilden känns inte korrekt när man kan notera att, till exempel Östafrika satsar på vindkraft som en följd av stigande elpriser. I Kenya planeras nu för Frikas största vindkraftpark.
Läser också att Google investerar i havsbaserad vindkraft, så mycket som fem miljarder dollar.

"Svensk Vindenergi välkomnar regeringens förslag om en årlig uppföljning av tillståndsprocessen för etablering av ny förnybar elproduktion, men beklagar att regeringen inte nämner de tre hinder som försvårar och fördyrar tillståndsprocessen för vindkraft, nämligen kommunernas veto, Försvarsmaktens beslut och hotet mot den andelsägda vindkraften."

I USA:s solrikaste områden pågår planering för solkraftverk. Nog finns det hopp, men det krävs att fler väljer den förnybara vägen.

I även Sverige kommer att prövas att bygga solceller i större skala. En pilotanläggning för tredje generationens solceller kommer att byggas i Stockholm.Läs artikeln från Recyclingnet

torsdag 21 oktober 2010

Haven är fortfarande hotade

Med öppna ögon fortsätter vi att förstöra våra hav. Sjöars och havens förmåga att klara påfrestningar är stor. Men det finns gränser, gränser som vi uppenbarligen är beredda att överträda. Vi gör med effektiva fiskemetoder rent på vissa havsbottnar, vi fiskar inte bara för att få mat utan en stor del av fångsterna kastas tillbaka. Vi har fortfarande utsläpp av avloppsvatten utan tillräcklig rening, vi släpper ut övergödande ämnen och vi borrar för att hitta olja och gas. Vi har inte tillräckliga skydd för att förhindra skador vid miljöfarliga transporter. Allt detta tar död på arter.
Är inte lagstiftningen tillräcklig eller tillräckligt tydlig? Nja, det handlar nog, i första hand, om kunskap. Jag läser Art- och habitatdirektivet om bevarande av naturliga habitat och av vilda djur och växter: "Medlemsländer ska etablera ett system för övervakning av oavsiktlig fångst och dödande av djurarter listade i Annex IV. Med hjälp av den insamlade informationen ska medlemsländer vidta den ytterligare forskning eller de bevarandeåtgärder som krävs för att försäkra att oavsiktlig fångst och dödande inte har någon signifikant negativ påverkan för de berörda arternas del."
Vilka riksdagsledamöter och europaparlamentariker bevakar att den här typen av överenskommelser efterlevs? Och vad gör vi medborgare för att ställa krav på dem?

onsdag 20 oktober 2010

Läser min tidning

Viktig ledare om myndighetssjukan. Vår oförmåga eller ovilja att se de verkliga problemen döljer vi ofta med att föreslå nya byråkratiska organ. Det är inte bara dyrt, det är oftast orationellt. Särskilt tydligt är detta i fråga om mänskliga rättigheter.

Dagens debattartikel tar upp blocksjukan, som urholkar politiken. Argumenten är många för att avfärda alliansbildningar. Vi väljare måste emellertid få klart för oss huvudargumentet, nämligen att makten är allt annat överordnat. Jo, men man måste ju nå makten för att kunna genomföra sin politik. Problemet är att alla utom ett i alliansen suddat ut sin politik, varför det inte finns något att genomföra när man nått makten. I ett sån´t läge är möjligheterna att genomföra sin politik i profilerad opposition.

I en artikel om en pojke, vars mamma är arbetslös, ifrågasätts att att pojken inte får äta lunch på förskolan. Ansvarigt kommunalråd instämmer i mammans kritik. Tveksamt om hon bör göra det offentligt. Journalisten frågar varför hon inte, som ansvarig politiker ställer det kravet. Bra att kommunalrådet svarar att det inte är en politisk fråga hur man i detalj utformar verksamheten på en enskild förskola. Det är dock olyckligt att journalister ställer den typen av frågor och därigenom bidrar till att inför medborgarna konserverar en oklar bild av rollfördelningen mellan politik och profession.

"Hemlösa som uppvaktade kommunalråden före valet saknar fortfarande besked om vart de ska bo i vinter." Om nu inte grundskola och gymnasium lyckats klargöra skillnaden mellan "vart" och "var" borde journalistutbildningen ha klarat det.

Har inte annan information om Knivstapolitiken än den som beskrivs i min lokaltidning. Läser att sprickan i Alliansen beror på att FP inte vill skriva på ett dokument vari sägs, bland annat, att man inte ska kritisera varandra offentligt och att motioner ska förankras i, inte bara egna partiet, utan även övriga allianspartier. Stå på Er folkpartister. Undrar nu: Finns motsvarande krav på riksplanet och som man skrivit under på?

Måste man utreda brottet mot strandskyddsbestämmelserna vid Näsudden i Sigtuna. Området är ett Natura 2000 - område. Saken är väl klar...

måndag 18 oktober 2010

Så olika kan det vara

I torsdags deltog jag i tre helt olika aktiviteter. Den ena handlade om ett projekt jag är lite inblandad i och som det finns anledning att återkomma till. Samtal med två kreativa personer, som innebar att varje minut upplevdes som meningsfull.

Därefter möte med Regionförbundets fullmäktige, en församling, som träffas två gånger per år. Regionförbundet är ett regionalt organ inom Uppsala län med de åtta kommunerna och landstinget som medlemmar. Jag upplevde än en gång mötet med ett hundratal av skattemedel arvoderade personer som meningslöst. Innan mötet träffas partigrupperna, trots att det är kommunerna och landstinget som är medlemmar. Partiernas samråd borde varit avklarat på ett tidigare stadium. Det här innebär att den medlem jag representerar inte har ett samordnat agerande. Jag har dock efter många påpekanden aldrig hört någon ifrågasätta den här ordningen eller rättare sagt bristen på ordning. Nu blir inte konsekvenserna särskilt allvarliga, eftersom den här fullmäktigeförsamlingen inte har mycket att besluta om. Den politiska styrningen, i den mån den finns, ligger på styrelsen. En konsekvens är en kostnad på, jag vet inte, men troligen bortåt hundra tusen kronor.

Kvällsmötet på Stadsbiblioteket var sååå bra. Det budskap vi fick bör ges våra politiker, men dessa lyste, så när som på två, exklusive mig, helt med sin frånvaro. Vi fick höra Anders Wijkman och Lena Sommestad samtala om tillväxt och problemen med dagens tillväxtmål. Eftersom tillväxt innebär att vi fortsätter att tära på jordens resurser leder politiken till en katastrof. De närvarande, som fyllde Kerstin Ekmansalen, tycktes eniga om att nu krävs en omfattande utbildning av politiker. Tro nu inte att det är kört, sa Anders bland annat. Men ett uppvaknande är nödvändigt.
Hur ska den väckarklockan vara konstruerad, tänker jag. Jag ser ju hur rekryteringarna till politiska uppdrag går till. Inte är det de med de mest utvecklade idéerna som nomineras.

söndag 17 oktober 2010

Hur många ska dö innan vi reagerar?

Funderar över vad det är som brister hos oss människor. Vi har hög intelligens, men har vi den empati, som krävs för att dra nytta av intelligensen? Ty nog är det väl så att med enbart intelligens, om än så hög, kan många ställningstaganden leda till katastrofer. Detta med anledning av den diskussion, som uppstått efter det att en svensk soldat dödats i Afganistan. Är det rätt att vi är där? Är det rätt att vi deltar i ett krig tillsammans med en supermakt?
Varför ska vi vänta på mördandet innan vi ställer frågorna? Krig medför och handlar om dödande. När ska vi få höra svenska ledande politiker säga att våld föder våld och att våld är en dålig konfliktlösningsmetod? De partiledare, som applåderade när Bush angrep det irakiska folket, skäms förhoppningsvis i dag. Men till vilken nytta? Kriga i Afganistan så länge det behövs, säger man, utan att nämna ickevåldsmetoder för konfliktlösning. Jag minns hur jag diskuterade med en uppsalapolitiker om vansinnet med irakkriget. Han försvarade Bush, kanske för att det var hans partis ståndpunkt och han ville göra karriär. Han sitter nu i riksda´n.
Vi har tillräcklig intelligens för att inse vansinnet, men vi saknar empati.

onsdag 13 oktober 2010

Vårdgarantin måste få bättre genomslag

Väntetider inom sjukvården är en av många orsaker till de klagomål, som når patientnämnderna. Det arbetas i landstingen intensivt med att finna åtgärder för att lösa problemen. En åtgärd, som är avsedd att åstadkomma förbättringar, är den vårdgaranti, som infördes 2005. Jag har tagit del av en uppföljning, som visar att väntetiderna för behandling har minskat marginellt medan väntetiderna till besök i stället okat något. Det är stora skillnader mellan landstingen.
Vårdgarantin innebär, bland annat, att landstinget ska hjälpa patienter till vård hos en annan vårdgivare i det egna landstinget eller i ett annat landsting, när väntetidentill besök eller behandling överstiger 90 dagar.
Styrande är att det alltid ska vara det medicinska behovet, som ska avgöra vilka patienter, som ska behandlas först och vilka som får vänta längre eller inte behandlas alls.
Här finns en stor utmaning för de flesta av landstingen.

tisdag 12 oktober 2010

Utökat skadeståndsansvar vid kärnkraftsolyckor (CU29)

Riksdagen har ju sagt ja till regeringens förslag om att ägare till kärnkraftsreaktorer ska bli obegränsat skadeståndsskyldiga vid kärnkraftsolyckor. Det medför att ett bolags alla tillgångar kan tas i anspråk om det skulle behövas. Bolagen ska också vara skyldiga att ha en försäkring eller en annan ekonomisk säkerhet som täcker skadeståndsansvaret upp till 1 200 miljoner euro, cirka 12 miljarder kronor. I dag uppgår skadeståndsansvaret och kravet på säkerhet till cirka tre miljarder kronor.

Bakgrunden till ändringarna är att den internationella Pariskonventionen ska ändras så att kravet på säkerhet höjs till lägst 700 miljoner euro, cirka 7 miljarder kronor. Riksdagen godkände på regeringens förslag ändringen av konventionen.

Detta torde innebära att nu måste gälla fullt fokus på framtagande av alternativa energilösningar. Antalet företag, trots att 12 miljarder får anses vara ett lågt belopp för att täcka skadorna (egentligen är det omöjligt hur stora summorna än är) efter en kärnkraftsolycka, som vill satsa kommer att vara begränsat. Jag utgår från att syftet är detta.

söndag 10 oktober 2010

PR-chef i regeringen

Jag reagerar som många andra gör på att Reinfeldt eller rättare sagt Alliansen tillsatt en PR-chef. Min huvudinvändning är att regeringens politik ska inte förpackas. Den ska visas som den är. Att regeringen måste bli bättre på att tala om vad den gör och varför är en annan sak. Jag frågar mig vilka kanaler den förpackade produkten ska spridas genom. Ska Schlingmann ha dagliga presskonferenser? Efter kort tid torde journalistskaran vara gles, då man snabbt kommer att tröttna på omslaget och själva vilja titta på den i produktionsögonblicket.
Till detta kommer det helt obegripliga att de tre små partierna accepterat konstruktionen. Inte nog med att man suddar ut profiler, man överlåter åt ett parti att beskriva politiken. Tänk vad taburetter kan betyda.

söndag 3 oktober 2010

Blockpolitiken är bra, men för endast karriären

Det är inte ofta jag har svårt att instämma i vad Gunnar Wetterberg säger. Nyss förklarade han i God morgon världen varför han ogillar blockpolitik och varför han tror att den inte överlever på lång sikt.
Det är viktigt att skapa klarhet i vissa begrepp. En viss sammanblandning finns mellan blockpolitik, allians och koalition. Blockpolitik ståt väl för att några partier säger sig vilja bilda regering, men profilerar sig, vart och ett för sig. Allians äe en sammanslutning i vilken man förklarar sig eniga om det mesta. Man profilerar sig inte, men tillåter vart och ett av partierna synas och höras i någon fråga, på något område. En koalition är ett samgående efter ett val, där valresultatet får påverka inflytandet från varje part i koalitionen vid utformningen av den gemensamma linjen.
De två allianserna i dag är en aning komiska. I valrörelsen är budskapet när man uppträder tillsammans att man är överens om det mesta. Syftet med detta är naturligtvis att komma åt makten. Bedömningen är att den strategin är mer framgångsrik än att profilera sig. Av profilering följer splittringsdiskussion, något som är en självklarhet, men som partierna inte lyckas hantera. Så länge ett parti är en egen organisation ska man väl profilera sig? Varför finns man annars?
Wetterberg tror att den rödgröna alliansen är på väg att upplösas och att alliansen Alliansen överlever 2014 års val, men kommer att upplösas.
Jag tror att de fyra går mot en ny partibildning, men att som följd av denna uppstår ett eller ett par nya eller nygamla. En partibildning av de fyra kan knappast accepteras av de mest övertygade socialliberalerna. Kanske handlar det om Nya Folkpartiet (nya är ju på modet) eller Socialliberalerna.
Allianspolitik och blockpolitik är inte ärliga mot medborgarna. Antingen går man samman helt eller visar man var man står.

fredag 1 oktober 2010

Väktare i skolan och slutförvar

Visst kan det vara så att genom att uppmärksamma ett enskilt problem man medverkar till att göra det till ett generellt problem. Är det dessutom så att det finns krafter, som vill utnyttja problemet i vissa syften finns anledning att fundera över hur det enskilda problemet ska hanteras. I sådana fall måste opinionsbildning gå före populism

Nu finns väktare på en gymnasieskola i Uppsala. Den händelse med grov misshandel, som gjort väktare nödvändig, måste vi se som ett generellt problem och arbeta med problemet utifrån ett sådant synsätt. Våldet måste bekämpas med en ickevåldsideologi. För att sprida en sådan måste vi i förskola och skola ha på dagordning och schema ämnet livskunskap. Användande av våld är ett bevis på brist på kunskap och insikt om hur vi får ett samhälle att hålla ihop. Nu måste vi få politiker på olika nivåer att börja agera. Vi ska inte acceptera att våra politiska representanter förordar våld i konfliktlösningar, vi ska kräva att man ser till att skol- och utbildningspolitik handlar om väsentligheter och inte pseudofrågor. Jag förväntar mig initiativ från utbildningsdepartementet om införande av ämnet livskunskap i all utbildning.

"Vi har den kunskap vi behöver". SKB lämnar nu in ansökan om slutförvar. Sådana som jag, med bristande kunskaper om tekniken med slutförvar, styrs av känslor. Min känsla handlar om rädsla. Inte för egen del utan för vilka problem vi lämnar till kommande generationer. Kan vi förutse problemen? Kan vi ta oss rätten att skapa famtida risker? Avfallsproblemet måste självklart lösas eftersom vi har avfallet,men kan vi kanske begränsa problemet i stället för att förstora det? Vi är ju alternativen på spåret. Om alla krafter går samman för alternativa lösningar finner vi demäven på kort sikt. Att vi gör det på lång sikt har väl ändå stått klart länge.