fredag 30 december 2011

Politiskt utsedda ska syssla med politik

Man utser politiker, men sedan säger man att de utsedda inte ska vara politiska. I en ledare i går står, bland annat, "Nämndemän ska kunna vara politiskt engagerade, men de ska inte utses av sina egna partier. Själva misstanken om att en domstol kan vara politiserad borde vara skäl nog för att göra om det nuvarande systemet."
Politiskt utsedda ska väl göra politiska bedömningar. Vill man inte ha politik ska inte partierna utse, borde väl vara en självklar slutsats. Medborgarinflytandet måste tillgodoses på annat sätt, alltså nämndemännen tillsättas på andra vägar än via partierna. Andra problem, som man pekar på i detta sammanhang gäller i hög grad även andra organ än rättskipande organ. Problem såsom åldersfördelning, könsfördelning och etnisk bakgrund finns i kommunala organ. Ett annat problem är processen, som leder fram till en nominering. Tendensen att allt färre personer deltar i processen och att partimedlemmar accepterar bristen på intern demokrati i partierna är särskilt oroande. Det finns exempel på att en enda person i ett parti svarat för utseendet av partiets representanter.
Nämndemän behövs men inte utsedda av partierna. I de sammanhang partierna utser representanter måste samhället ställa krav på att partierna uppfyllt grundläggande demokratiska krav i nomineringsprocessen. Utöver detta måste krav på att utsedd politiker genomgår politikerutbildning innan uppdraget påbörjas.

onsdag 28 december 2011

Intervju

En intervju med en bandyspelare:
Reportern: Varför fungerar det inte?
Bandyspelaren: Nja spelet fungerar inte

Om samma intervju gjorts med en politiker:
Reportern: Varför fungerar det inte?
Politikern: Nja, vi har inte fått det att fungera
Reportern: Men min fråga var varför det inte fungerar.

onsdag 21 december 2011

Allt slarvigare språk

Spelar det någon roll att språket i tidningar blir allt slarvigare? Nej, huvudsakligen att vi förstår, säger en del. Jo, det är ruskigt och hemskt med förändringarna av svenskan, anser en del. Och ytterligare några är visserligen språkpoliser, men säger sig acceptera förändringar inom vissa gränser. Själv hör jag till den senare kategorin. I den här kategorin är det omöjligt att, till exempel, aceptera att ordet "vart" ska ange både riktning och läge. Att vi i våra tidningar också tvingas läsa begreppen "vare sig eller" och "varken eller" sammanblandade är inget annat än bedrövligt. Ett visst Ofog med märklig ordföljd kan jag inte heller förlika mig med; jag avser sådana meningar som: "han hade bara spelat fotboll i två år." Borde inte var och en höra att ordet "bara" är en bestämning till "två år", alltså "han hade spelat fotboll i bara två år". "Det är trots allt bara jul en gång om året" skrev UNT:s ledarsida i går. Hur är det när det är bara jul?
När UNT-ledaren skriver:" "Det enda man kan säga är att år av ovisshet är till sin ända" i stället för "till ända" försöker jag intala mig att det är bara ett skrivfel.
Rubrikerna formuleras av tidningen. En debattartikel har fått rubriken "Pedagogisk skicklighet också viktigt". Subjektet skicklighet har väl genuset neutrum, varför adverbialet borde vara "viktig"? Uttrycket "spiken i kistan" har blivit "sista spiken i kistan" på tidningens förstasida. Även det går att stå ut med.
Mina lärare i folkskolan var noga med sådant här.

tisdag 13 december 2011

Nya märkliga uttalanden

De märkliga uttalandena fortsätter. Håkan Juholt i en färsk intervju:

Håkan Juholt fick också frågan varför han så sällan pratar om främlingsfientlighet i sina tal.

– Jag förstår inte den frågan, blev hans korta svar.

På frågan vad han tycker om Fredrik Reinfeldts kritik att han inte markerar tydligt mot Sverigedemokraterna sade Juholt:

– Det skulle aldrig falla mig in att recensera Fredrik Reinfeldt.

måndag 12 december 2011

Harald i Uppsala

Samhällsutveckling

Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Skriver om natur och miljö
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Öppnar dörrar till politiker

Nytt oroande exmpel

I går igen. Landstingspolitiker är fortfarande inte klara över vilka, som mot oss medborgare har ansvaret. "Köerna till vården är ännu för långa", lyder en rubrik. I artikeln säger en politiker: "I styrelsen har vi ställt frågorna varför köerna inte kortas, men vi har inte fått några svar på det." Men snälla någon. Skyll inte utåt på de anställda. Det är styrelsen för Akademiska sjukhuset som har ansvaret.
En annan politiker (ordförande i beställarnämnden HSS) säger, bland annat: "...och nu vill vi att lasarettet i Enköping ska göra fler operationer...". HSSska också se över vilka enheter som kan producera mer vård. Men hallå! Det är väl styrelsens för verksamheterna uppgift. HSS har ju inga verksamhetsenheter.

torsdag 1 december 2011

Skrivelse nådde inte fram

En av nyheterna i dagens UNT handlar om en skrivelse från en läkare vid Akademiska sjukhuset om upphandling av ögonoperationer. Skrivelsen har enligt nyhetsartikeln inte tillställts något politiskt organ. Det organet borde varit, inte hälso- och sjukvården, som anges i artikeln, utan Hälso- och sjukvårdsstyrelsen (HSS). HSS "köper" ögonsjukvård av Produktionsstyrelsen. Nu ville man köpa av även extern utförare, vilket läkaren hade synpunkter på.
Att tjänstemän avgör vad politiker ska få veta är inget som avviker från vad som gäller generellt. Landstinget styrs till liten del av politiker. Det som är ännu mer upprörande än att läkarens skrivelse inte tillställts ett politiskt organ är att politikerna inte förmår ta initiativet och visa tydlighet i fråga om politiker- respektive tjänstemannarollen.

onsdag 30 november 2011

Ryktet

Överdrifter uppstår lätt. Visst har toppstyrningen inom partierna ökat. Jag har ett fyrtioårigt perspektiv. men när en viss Pålsson fått den publicitet hon troligen eftersökte blir mediebilden lätt förstärkt och rykten blir fakta. Jag minns ryktet om att Moderaterna hade synpunkter om att inte nominera mig till visst politiskt organ. Det ryktet var ju så grovt att det omöjligen kan ha varit sant. Jag tror inte heller att det ryts och domderas hos Moderaterna som vi får intryck av nu.
Men...oftast finns längst inne ett frö till ryktet

tisdag 29 november 2011

Märklig syn på sin roll

"Verksamheter får gå med underskott
Landstingsstyrelsen beslutade medge Landstingsservice att gå med ett underskott på maximalt 29 miljoner kronor 2011. Landstingsservice har inlett ett arbete för att uppnå en ekonomi i balans genom interna rationaliseringar och framtagandet av en ny hyresmodell. Enligt beräkningar ska en ekonomi i balans uppnås 2013.

Landstingsstyrelsen beslutade också att medge Primärvården att gå med underskott på maximalt 8,5 miljoner kronor 2011. Primärvården har haft i uppdrag att redovisa en handlingsplan för att uppnå en ekonomi i balans och beräknar att nå det 2012."
Någon ändring i synen på politiken i landstinget kan inte skönjas. När landstingsstyrelsen fattar sådana här beslut visar man att man inte förstått vad politisk styrning innebär. Primärvården har en politisk styrelse. Det är den, som har ansvaret och om nu landstingsstyrelsen kan fatta den här typen av beslut, vilket jag anser är tveksamt (det borde vara en fråga för landstingsfullmäktige), så är det styrelsen för primärvården, som ska medges överskrida budget. Här sitter tio eller är dom kanske elva, landstingsråd och ingen har synpunkter på de allvarliga bristerna. Vad säger Produktionsstyrelsen, som har ansvaret för ekonomin inom primärvården, om att bli så totalt negligerad?

måndag 28 november 2011

Vad talar för att staten är bra på att bedriva verksamheter?

Det är inte bara politiker, som har en övertro på organisationsförändringar som medel för att lösa effektivitets- och kvalitetsproblem. Jag lyssnar ofta på Ring P1. I dag tyckte någon att Sverige har halkat efter i fråga om kvaliteten i skolan och att orsaken är att kommunerna är ansvariga. Samma åsikter är vanliga i fråga om även sjukvården.
Jag skulle dock viljam höra någon peka på, om än inte bevis, tecken, som visar att staten är duktig på att driva verksamheter. Bevis finns däremot på att staten är oduglig på uppföljning och kontroll.
Tio år har gått sedan riksda´n fattade beslut om tre krav på regeringens uppföljning: Målsättningen är att skapa varaktigt förbättrad tillgänglighet och att korta köer till sjukhusvård och specialistvård, att rapporteringen till databasen Väntetider i vården ska vara 100-procentig när det gäller förväntade väntetider senast vid utgången av 2002 och för faktiska väntetider senast 2004 och att satsningen kommer att bli föremål för noggrann uppföljning i syfte att säkra att avsedda effekter uppnås.
Hur har staten lyckats? Visar resultaten på att staten är bra på att driva verksamheter? En sak känner jag mig övertygad om: Ge staten chansen att bli bra på åtminstone uppföljning.

måndag 21 november 2011

Ny politikerroll krävs

Debatten om hur samhället ska anordna vården om äldre personer, som inte kan klara sig själva, blottar många brister. Värdet av valfriheten kan både diskuteras och ifrågasättas, men måste, menar jag, vara en del av visionen för vården.
Vi ser också att bristerna när det gäller att uttrycka kvalitetskrav i avtal är väldigt stora. Med systemet beställa-utföra får bristerna konsekvenser i även egen regi. Härtill kommer att politikerrollen inte anpassats till förändringar av och i samhället. En obligatorisk politikerutbildning måste etableras. Utan en förändrad och tydliggjord politikerroll kommer vi att få fortsätta att läsa om bristerna i vården.

fredag 18 november 2011

Åatientsäkerhet och politisk styrning

Harald i Uppsala
Samhällsutveckling
Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Skriver om natur och miljö
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Öppnar dörrar till politiker

Föreläsning, studiegrupp och hjälp med skrivelser

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.
Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver för att ta sig fram i hälso- och sjukvården, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt.


Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Politik i praktiken

Många av oss upplever ett behov av att få förbättra kunskapen om vårt samhälle, om hur beslut fattas och var besluten fattas. Jag leder gärna studier i större eller mindre grupp.

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon:
Pris: 500 kr per sammankomst

Hjälp med att upprätta skrivelser

Ibland tar det emot när man ska formulera ett brev eller skrivelse.
Jag har stor erfarenhet av kontakter med beslutsfattare och myndigheter och kan därför vara till hjälp med formuleringar.

harald.nordlund@swipnet.se
0760-163244

tisdag 15 november 2011

Språkförändringar som skapar oklarheter

Språket förändras ständigt. Något även språkpoliserna får finna sig i. Men det gäller ju att göra de obegripliga förändringarna begripliga. Till de obegripliga hör ordet "vart" som ersättning för "var". Minst lika obegriplig är ordföljden i meningar som den jag just nu hörde formuleras i radions P1: "Jag har nog nästan varit med där hela livet." Den här ordföljden är dessutom inget undantag. I media är den regel. Varför hör man inte att meningen borde lyda "Jag har nog varit med där nästan hela livet. För hur är det att nästan vara med?

måndag 14 november 2011

Vårdkrisen är en politisk kris

Den bild vi får nu av äldrevården är att en omfattande privatisering pågår. Detta är ju inte fallet. Privatisering handlar om att offentliga sektorn låter bli att finansiera och ta ansvar för en verksamhet.
De vårdskandaler, som nu beskrivs i media, avser kommunalt finansierade, och med kommunalt ansvar, externa utförare.
Är det okunnighet, som är förklaringen till att media ger bilden av privatisering? Det är kommunen, som tillhandahåller vården av den äldre, det är kommunen, som är ansvarig för verksamheten inför den äldre personen. Detta undviks nogsamt att tydliggöra. Det är kommunen, som ska ställas till svars. Det är kommunen, som ska ställas mot väggen och få frågorna om det är acceptabelt att blöjor byts först när de uppnått en viss vikt.
Kanske är det så att den falska bild, som nu ges, blir bättre nyhet, ty jag har svårt att tro att kunskapsbristen hos media är så stor, som den nu framstår.
Förutom bedrövelsen med medias granskning visar pågående granskningar att vårdskandalen är en politisk skandal. Varför i all sin dar kliver inte ansvariga politiker fram? Politiker tycks inte veta vilket ansvar man har. Det förfall vi nu upplever i fråga om politisk styrning av äldrepolitiken måste leda till slutsatsen att det måste bli totalt stopp på köp av externt utförd vård. Detta är ytterst beklagligt, eftersom ett system med olika slag av utförare bidrar på ett positivt sätt till att få in nya idéer och nya arbetssätt. Men den nuvarande situationen med otydliga avtal, bristande uppföljning och svag politisk styrning torde komma att leda till att få kommer att vilja ha annat än offentligt utförd vård.
Vårdskandalen är enm politisk skandal

lördag 12 november 2011

Stoppa köp av tjänster externt

Stoppa allt köp av tjänster externt
tills
media förstått var ansvaret ligger
politikerna lyckats förklara varför man köper
kommunerna och landstingen klarar att teckna tydliga avtal
kommunerna och landstingen klarar att utkräva ansvar

Om man inte stoppar nu
kommer brukare och dess närstående att kräva uteslutande offentligt driven vård, omsorg och skola,
vilket vore beklagligt

I dag läser jag i UNT om anmälningar mot Carema. Debattprogram i TV nyligen fokuserade på Carema.
Det som avslöjas är skandalösa förhållanden, men ansvaret gentemot brukaren är ju kommunens.
Jag tror på en politik, som strävar efter att finna nya sätt att arbeta på och att effektivisera och att
ständigt förbättra kvaliteten. Det blir inte möjligt om inte

media förstått var ansvaret ligger
politikerna lyckats förklara varför man köper
kommunerna och landstingen klarar att teckna tydliga avtal
kommunerna och landstingen klarar att utkräva ansvar

onsdag 9 november 2011

Ställ kraven på rätt part.

Kommunernas och landstingens huvudsakliga ansvar handlar om att tillgodose olika behov hos oss medborgare. Skatter, statliga bidrag (som ju är skatter) och avgifter finansierar tjänsterna. Dessa medel ska användas så effektivt som möjligt. Vem som utför borde vara ointressant. Utförandet ska följa politiska beslut om kvalitet, kostnader och omfattning.

Oberoende av vem som utför är ansvaret inför mig kommunens respektive landstingets. Vad som nu sker, med exempel från Carema och äldrevården, är att fokus är på Carema. Fokus ska vara på kommunen i fråga som har att utkräva företaget ansvaret.
Två allvarliga fel finns: Kommuner och landsting har ännu inte möjlighet att utforma kvalitetskraven tillräckligt tydligt i avtalen och kunskapen om att ett externt utförande fortfarande är kommunens eller landstingets ansvar, är alltför bristfällig. Skandalen med dålig tillsyn vid ett demensboende ska medföra frågor till kommunen. Media fokuserar emellertid på utföraren. "Varför tillhandahåller Ni så bristfällig vård?" är en fråga, som ska ställas till kommunen. Så länge man inte kan teckna tillräckligt tydliga avtal och i avvaktan på att media och andra lär sig ställa rätt part till svars kanske man bör upphöra med upphandlingar. Det vi nu ser är ett demokratiskt problem

torsdag 3 november 2011

Våld som konfliktlösningsmetod

Det har nu gått många år sedan jag skrev nedanstående artikel. Jag har med den i "Politik på Gott och Ont". Frågorna är i högsta grad lika aktuella i dag. Eller är dom inte det...?

DET ÄR STORA AVSTÅND inom folkpartiet i synen på irakkriget och på användningen av våld som metod för konfliktlösning. Det framgår inte minst av pågående debatt i Frisinnad Tidskrift, skriver landstingspolitikern och förre riksdagsledamoten Harald Nordlund.
En central uppgift för liberaler har varit kampen för fred och demokrati. Liberaler är världsmedborgare. Solidaritet ger förutsättningar för att möta våldet och andra destruktiva krafter. Det är logiskt att folkpartiet, det socialliberala partiet, tar tydlig ställning för freds- och miljöprojektet EU liksom för EMU.
Men det är för mig inte logiskt att det socialliberala partiet så okritiskt som i t.ex. irakkonflikten förespråkar våldet som konfliktlösningsmetod.
Jag blev glad när jag läste Olof Klebergs, f.d. chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, artikel i Frisinnad Tidskrift nr 4. O. K. argumenterar för att demokrati måste byggas med fredliga medel och att ingen makt får ta sig rätten själv. I nästa nummer av samma tidskrift läser jag först en artikel av Carl B Hamilton, som redovisar sina, men även andras i folkpartiets ledning, åsikter. Jag blir bekymrad. För Carl B tycks krig inte vara något obehagligt och avskyvärt. Förödelsen och dödandet i Irak var ju bara en avsättning av Saddam Husseins regim. Carl B skriver: ”Menar Kleberg att USA och Storbritannien, eftersom de brutit mot en ortodox tolkning av folkrätten, har begått en moraliskt och politiskt förkastlig handling genom att avsätta Saddam Husseins regim?”
När jag sedan vänder blad tänds hoppet på nytt. Staffan Werme, kommunalråd i Örebro, riktar skarp och, anser jag, berättigad kritik mot folkpartiets partiledning. Han visar en ideologisk skärpa som dagens folkpartiinterna debatt behöver. ” Folkpartiet vill gå med i NATO, öka militärutgifterna och delta i krigshandlingar runt om i världen. Folkpartiet ställer sig på militäraktivisternas sida i den påstådda kampen mot det onda.” skriver Staffan. Olof Kleberg återkommer i senaste numret och förklarar varför irakkriget framstår allt tydligare som ett väldigt misstag.
Även den skarpsynte och tidigare socialliberalen Per Ahlmark har förvandlats till en okritisk beundrare av USA. Han sätter inte längre människovärdet före till exempel de kommersiella intressen som låg bakom USA:s och Storbritanniens angrepp på Irak. Han finner ingen anledning att kritisera Israel för det våld som dagligen utövas i Mellanöstern. Intrycken av denna inställning är stark i den pågående debatten mellan Ahlmark och Anders Strindberg i Svenska Dagbladet.. Men även Strindberg framstår för mig som enögd. Det är enbart Israel som felar, menar Strindberg. Men varför kan dessa intelligenta personer inte ta upp till diskussion till exempel fredsforskaren Wallenstens idéer om hur man på fredlig väg avväpnar diktatorer?
Jag förväntar mig av Sveriges socialliberala parti ett större engagemang i kampen för fred och demokrati. Det finns ett stort antal människor som vill bidra till en framtid i fred och till en värld utan krig och terrorism. Låt oss samtala om hur vi ska kunna ta tillvara dessa människors förmåga.
Vi socialliberaler måste våga ifrågasätta förhållanden som hindrar oss att infria fredsvisioner. Varför har vi försvars- och krigsdepartement men inte fredsdepartement? Varför skyddar vi de ekonomiska intressen som finns inbyggda i vapenutvecklingen? Varför lyfter vi inte fram och stödjer fredsorganisationerna? Och varför använder vi oss inte av fredsforskarnas råd om hur våldsinriktade ledares kontroll över sina länder kan, utan användande av våld, omintetgöras? Varför talar vi inte mer om vilken betydelse ökad kunskap och bättre utbildning har för att förebygga krig? Och, varför klargör vi inte fria handelns betydelse för att undvika konflikter?
Är en situation bortom krig och terrorism bara en vision? Är krig någonting som alltid kommer att finnas? Vi socialliberaler tror att krig kan förebyggas och i en framtid avskaffas. Det beror på oss alla när det ska bli möjligt.

lördag 29 oktober 2011

Varför vara anonym i ett tankeutbyte?

Jag skrev en kommentar till den anonyme och råkade klicka på anonym även jag. Det är lättare att föra ett samtal om man vet vem man talar med.
Om man som förtroendevald har som ett viktigt mål att komma åt så stort arvode som möjligt måste man, som grundregel, anpassa sig till partiets politik. Inte vara kritisk, eftersom kritik alltid minskar möjligheterna att få uppdrag. När jag framför kritik mot mitt eget parti drivs jag av den starka bindning jag har till partiet. Kanske påverkar jag inte till förändring, men jag försöker skapa en debatt. Det finns alltför många bland politiker, som aldrig säger någonting utåt, aldrig skriver en rad, men snor åt sig stort antal uppdrag. Ibland kanske för att komplettera sin lön eller pension. Alltnog, är detta målet, uttryck Dig inte kritiskt mot partiet. Detta vet naturligtvis den anonyme, men fann inget annat argument. Inte imponerande

tisdag 25 oktober 2011

Ickevåld, Fredens Hus och socialliberala samtal

Vi hade i lördags städdag i vår samfällighet. Vi påminde om en del överenskommelser vi gjort i syfte att öka trivseln i vårt område. Det kändes så bra, för nästan alla står upp för vad man kommer överens om. Men hur umgås vi när några säger ja och sedan agerar i motsatt riktning? Min övertygelse om att konflikter uppstår då folk inte pratar med varandra eller pratar med aggressivitet blir allt starkare. Den nonchalante, den illojale måste bemötas med det goda exemplet. Visa framgången av det konstruktiva och vänliga samtalet.
I går kväll ägde invigning av Fredens Hus rum. Glädjande många personer var där. Vi fick lyssna på två intressnta och bra anföranden av Professor Wallensten och kulturnämndens i Uppsala kommun ordförande Eva Edwardsson. Freds- och ickevåldsfrågor ingår i den profil jag hoppas Folkpartiet ska gå till val på i kommande valrörelse. Vi är många som är beredda att snart gå in i den valrörelsen; dock inte som de flesta andra kommer att utformas med jippon, flotta foldrar och påkostade annonser under en begränsad tid, utan en valrörelse i form av samtal, som som ständigt pågår. Vi måste samtala om hur vi skapar en ickevåldskultur, om vårt förhållningssätt till våld i alla former och vad vi enskilda kan göra för att stärka fredsskapande krafterna. Vi måste samtala om ickevåld som en förutsättning för det hållbara samhället. Ekologisk, ekonomisk eller social hållbarhet är omöjlig att nå om vi inte leds av en ickevåldskultur.
I samtalet måste också ingå vilka krav vi gemensamt måste ställa på våra politiker och vad vi var och en kan och måste göra för att minimera skadorna av klimatförändringarna, hur vi ska få stopp på användningen av skadliga kemikalier och hur vi ska mildra hotet mot den biologiska mångfalden. I mina samtal hoppas jag få utbyta tankar kring vad en tilltagande egoism betyder för vårt gemensamma ansvar för de människor, som är utsatta på olika sätt, kort sagt om vart solidariteten tog vägen. Jag tror att intresset för att få samtala om dessa frågor är mycket stort och det ser inte ut att bli trängsel bland de politiker, som erbjuder samtalen, ty nu trängs man som bäst för att få en bra plats på politikerbänkens högersida, och trängseln är stor

fredag 21 oktober 2011

Sex procent är klart över riksdagsspärren

Gå med i NATO, gå med i EMU, sänk skatterna, avskaffa turordningsreglerna, bygg ut kärnkraften, ordning och reda i skolorna. Den profilen stöds av cirka sex procent av väljarna, femtio procent över riksdagsspärren.

Medvetet dödande är alltid fel

Ja, så är diskussionen igång, diskussionen om huruvida det var rätt att döda Gaddaffi, i stället för att gripa honom och ställa honom inför rätta. Jag ger mig ogärna in i tyckande i frågor och om förhållanden om vilka jag har begränsade kunskaper. Jag kan inte heller förstå vad det innebär att leva i total ofrihet. Men jag kan förstå att hat uppstår efter sådana ohyggligheter, som diktatorn har stått för. Jag kan förstå uttalanden såsom "Jag hoppas att han är i helvetet med Hitler".

Emellertid har jag den grundläggande inställningen att medvetet dödande är alltid fel. Om detta må vi samtala.

torsdag 20 oktober 2011

Snart valrörelse igen

När jag nu fick syn på ett avsnitt i "Politik på Gott och Ont" känner jag suget igen efter att gå ut och tala politik med andra människor. I kommande valrörelse kommer vi att läsa om nödvändigheten av kommunikation via facebook, twitter o.s.v. Jag tror dock att mötet med människor slår ut allt annat. Men som komplement använder jag ofta och gärna min dator.

Skrivet 1998:"NÅGRA DAGAR efter det att jag inträtt i riksdagen gjorde jag i Upsala Nya Tidning ett inlägg i en artikelserie om politikermisstron. Jag ställde frågorna: Vems uppdrag har egentligen dagens politiker? Är det kanske så att partiapparatens, förvaltningstjänstemännens och inte minst budgetens uppdrag väger tyngre än det förtroende väljarna uttalat? Jag beskrev där ett orsakssammanhang där både politiker och väljare under senare år tagit ett steg åt sidan eller halkat av den av tradition upptrampade vägbanan.
När samma tidning presenterade länets, i riksdagen invalda, ledamöter uttalade jag: ”Jag tycker att min valrörelse har skiljt sig från flera andra politikers valrörelse. Jag har inte en enda gång uppmanat folk att kryssa på valsedeln, och jag har inte gjort den sortens utspel som vissa andra har gjort. De flesta har haft en kort valrörelse med ytliga utspel. Jag har jobbat långsiktigt och rört mig bland människor under ett års tid”."

tisdag 18 oktober 2011

Ny abdikation från politiker

Man tar sig för pannan.Moderaterna i Sigtuna vill ha sökande till vad man kallar tjänsten som kommunalråd. Eller är det så illa att journalisten inte vet att förtroendeuppdrag som politiker inte är tjänster. Alltnog, den bild Moderaterna ger är att aktuellt politiskt uppdrag är att jämföra med en anställning som tjänsteman. Otydligheten i politisk styrning ökar. Men, tänk om det är så att det inte är okunnighet utan en medveten strategi, som ligger bakom initiativet att utannonsera "tjänst som oppositionsråd".

Folkpartiets landsmöte ägde rum i helgen. Känslan för socialliberalism finns kvar, hos många ombud. Det märktes tydligast i frågan om drogtest i skolan. Man gick rent av emot en desorienterad partistyrelse. Ett friskhetstecken.

fredag 14 oktober 2011

Tack för dagens debattartikel

Folkpartiet har gått vilse, skriver representanter för Libarala ungdomsförbundet och Liberala studenter i dag i UNT. Tack för artikeln. Angelägen och rätt i tiden. Jag har inte svårt för att instämma i det mesta av vad skribenter tycker. Jag tycker emellertid att begreppet liberal har tappat sin betydelse som profilbeskrivning. Varför vill man inte använda det tydligare och mer ideologiska begreppet socialliberal. Jag tycker också att det är synd att unga socialliberaler inte saknar natur- och miljöpolitiken i Folkpartiets profil liksom ickevålds-och fredssträvanden. Man skriver: "Vad Folkpartiet i dag främst saknar är en självinsikt om att man inte har något monopol på politisk liberalism.." Så sant, men däremot kan Folkpartiet, om man skyndar sig, lägga beslag på socialliberalismen. Alltnog, det viktigaste just nu är att få en intern debatt om Folkpartiets positionering som ett högerparti. Till en sådan debatt är dagens artikel ett bra och välkommet bidrag.

torsdag 13 oktober 2011

Lögnen fungerar numera bara lokalt

Var det bättre förr? Är girigheten större i dag? Det är lätt att frestas svara ja på frågorna. Men kan det vara så att medierna bevakar offentliga personer mer än förr? Och är politiker mindre att lita på än andra människor? Eller är det så att politikerna blivit som andra människor? När jag ser program som Uppdrag granskning tänker jag att girigheten tränger in överallt och att det inte handlar om person utan om tillfället. Men jag vill inte tro detta. Inom, bland annat, politiken finns en drivkraft till omoraliskt handlande utöver pengar, nämligen makt. Att anväda lögnen för att dölja egna misstag och avsikter, som man inte vill tydliggöra är inget nytt fenomen. Däremot har det blivit allt svårare att dölja en lögn. Varje uttalande och påstående granskas, åtminstone när det handlar om politik på nationell nivå. Lokalt kan det dock fortfarande fungera. Ett ställningstagande man inte vill stå för skyller man på någon annan. När lögnen avslöjas blir den tydlig för endast lögnaren, den för lögnen utsatte och den för ställningstagandet oskyldige men utpekade.

tisdag 11 oktober 2011

Juholt, FP;s landsmöte, höjda sjukvårdsavgifter

Bedrövligt att höra nu pågående intervju i P1 om förtroendet för Juholt. Någon, som tar honom i försvar, tycker att "sån´t här kan hända". Nu skrattar intervjuoffret.
Kommande helg ska jag följa Folkpartiets landsmöte på avstånd. Det blir spännande att höra huruvida ombuden tycker som partiet i skattefrågor. Jo, det här var en märklig formulering. Partiets uppfattning bestäms ju egentligen av ombuden, men när jag i tidningen i dag läser "...FP vill..", trots att det är förslag från partiledning eller partistyrelse kan jag inte låta bli att raljera. Ingressen till artikeln lyder: "Folkpartiet vill ha en ny bred skattereform med slopad värnskatt och halverad statlig inkomstskatt. Målet är att få ner marginalskatten till 40 procent." Hur vet man det? Det är ju frågor landsmötet ska ta ställning till.
En lokal nyhet i dag är att det finns ett förslag om att höja avgifterna inom sjukvården. Ett av de argument, som nämndes i radioinslaget var att avgifterna inte har höjts på flera år. Men, vem har sagt att avgifterna ska öka? Jo, ett annat argument är att genom högre avgifter styr man bort "onödiga" besök vid akuten. Effekten kan diskuteras, men är ju ändå ett argument, som ska respekteras.

måndag 10 oktober 2011

Harald i Uppsala

Föreläsning, studiegrupp och hjälp med skrivelser

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.
Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver för att ta sig fram i hälso- och sjukvården, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt.


Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Politik i praktiken

Många av oss upplever ett behov av att få förbättra kunskapen om vårt samhälle, om hur beslut fattas och
var besluten fattas. Jag leder gärna studier i större eller mindre grupp.

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon:
Pris: 300 kr per sammankomst

Hjälp med att upprätta skrivelser

Ibland tar det emot när man ska formulera ett brev eller skrivelse.
Jag har stor erfarenhet av kontakter med beslutsfattare och myndigheter och kan därför vara till hjälp med formuleringar.

harald.nordlund@swipnet.se
0760-163244

Vad säger ansvarig styrelse?

Hörde just nu om en patient vid infektionskliniken vid Akademiska sjukhuset, som fått duschning först efter en månad. För att kunna ge uttryck för en reaktion bör man skaffa mer information än ett kort inslag i radion ger. Kommentarerna från vårdgivaren fick en ansvarig läkare ge. Det är väl helt OK. Dock är det nu intressant att få veta huruvida den vårdbeställande nämnden anser att styrelsen för Akademiska lever upp till avtalet. Det är också intressant att få veta vilken uppföljning styrelsen för Akademiska gör och huruvida man anser att politiska åtgärder erfordras.

söndag 9 oktober 2011

Avsnitt tre; borgerlig höger

Kontrasten mellan socialliberalismen och nyliberalismen i nya kläder tog jag upp i en artikel i december 2000.
M + Kd = sant

KRISTDEMOKRATERNA har klivit ur kyrkbänken och lämnat sin ambition att lagstiftningsvägen föra svenska folket till himmelriket. Man har orienterat sig mot de europeiska kristdemokraternas värdekonservatism och är därmed på väg att överge en del av sin socialpolitiska mjukvara, bland annat ett nationellt genomfört rop på fler poliser tyder på det. Moderata och värdekonservativa väljare attraherades av denna Kd: s nya profil och bytte parti i det senaste valet. Samtidigt innebar Kd: s förändring ett vakuum på den socialpolitiska högerkanten. För att hålla väljarna, inom rundgången mellan de två högerpartierna, insåg moderaterna att man måste agera och det har man nu gjort.
I rapporten Ett parti söker framtidens vägar, författad av riksdagsledamoten Per Unckel, avfyras startskottet. Här tonar en ny bild fram, en bild av ett mjukt moderat parti, ett parti som man inte trodde fanns – och antagligen heller inte finns. Rapporten utgör ett första steg mot ett nytt moderat idépolitiskt program och lades fram till partistämman förra året.

Det är måhända inte min uppgift att recensera andra partiers program men det är min skyldighet mot mina väljare att följa både meningsmotståndares och vänners idéer och arbeten och i detta fall kan jag inte avstå från att offentligen kommentera.

I stort kan jag hålla med om samhällsanalysen; vi har en för stor politikerstyrd samhällsektor, för liten reell valfrihet och begränsade möjligheter till gränsöverskridande. Men jag anser rapporten vara ofullständig och försåtlig. Den utgör ett exempel på den politiska retorik vars främsta syfte är att omvandla egenintresset till en nyttighet för alla. Den är vi vana vid att höra från moderat håll och den överraskar inte.
Skriften säger att man inte ska hälla nytt vin i gamla läglar och det går inte att forma eller stöpa en vettig socialpolitik i moderata termer. Kan någon, som exempel, förklara vad begreppet ”liberalkonservativ” betyder? För mig är redan ordet i sig själv en paradox, ungefär som eldvatten, - vilket ändå har en innebörd till skillnad från det förra. En tänkbar förklaring till termen är att man vill muta in begreppet liberal utan störande prefix som social- eller marknads-. Samtidigt beskriver man, och det med fog, de traditionalistiska socialdemokraterna som konservativa. Kan man få föreslå att förnyelsefalangen inom socialdemokratin och de moderater som söker framtidens vägar, gemensamt kan kallas socialmoderater, eller?

Rapporten talar om alla människors unika värde, men att fullt ut tala om människors lika värde är tydligen moderaterna främmande för. Man delar således in människor på arbetsmarkanden i trygghetssökare och risktagare. Jag menar att den definitionen har sitt ursprung i att man inte är beredd att ta sitt politiska ansvar fullt ut. Det är marknadsekonomiska termer för aktieplacerare som varken ska eller kan användas om människor. Trots att alla inte i första hand söker trygghet, kan vi inte individualisera eller privatisera arbetslösheten mer än vad vi redan gjort. I de allra flesta fall är den som är arbetslös, arbetslös utan egen förskyllan.
Man efterlyser reell valfrihet i den gränslösa välfärden, men konstaterar att den finns bara för dem som är villiga att betala dubbelt eller på två ställen. Vem som utför och verkställer välfärden är också för mig helt egalt. Det viktiga är för mig, och jag tror för folkflertalet, att välfärden är offentligt finansierad. I välfärden ingår för oss socialliberaler att ta ansvar för natur och miljö, det vill säga att den jord vi lånat av kommande generationen återlämnas i minst det skick den hade när vi lånade den. Detta säger moderaterna inget om.

Och det är här, i fråga om vårt gemensamma ansvar, som den tydliga skiljelinjen gå mellan socialliberalerna, den borgerliga vänstern, och moderaterna/kristdemokraterna, den borgerliga högern

Harald i Uppsala

Harald i Uppsala
Samhällsutveckling
Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Skriver om natur och miljö
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Öppnar dörrar till politiker

lördag 8 oktober 2011

Juholt visar svaghet

Jag tror inte alls att Håkan Juholt är så oärlig att han sett till att få högre ersättning från riksda´n än han har rätt till. Vore han så oärlig skulle han aldrig blivit vald till partiledare. Dock har han visat en svaghet, som inte kan accepteras hos en som aspirerar på att bli statsminister. Den svagheten var inget hinder för att bli partiledare, men kan komma att göra hans tid i den rollen kort. Hur ska Håkan Juholt kunna övertyga så många som krävs för att han ska ta över ledningen i landet efter nästa val? Jo, visst har han själv rätt i att det är politiken, som ska vara avgörande, men vi känner ju till dagens personfixering och ideologiernas undanskymdhet.

fredag 7 oktober 2011

Produktionsstyrelsen körs över av Hälso-och sjukvårdsstyrelsen

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen kör över Produktionsstyrelsen.
Det är en gåta att den styrelse (PS), som har ansvaret för verksamheterna inom landstinget tillåter att dess förvaltningar går och tecknar avtal med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. HSS ska teckna avtal med PS och PS ska ta ansvar för att verksamheten lever upp till överenskommelsen. Men detta har man hos ledande landstingspolitiker inte förstått.
Så här står det på landstingets hemsida:
"Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har som uppgift att företräda
befolkningen och beställa den vård som behövs. Styrelsen beställer vård från landstingets olika förvaltningar, till exempel från de båda sjukhusen och från Folktandvården. Dessutom beställer styrelsen vård från de privata vårdgivare som landstinget har avtal med."

torsdag 6 oktober 2011

Avsnitt två

Härmed avsnitt två ur min bok Politik på Gott och Ont.
En debattartikel, skriven av fyra lokala politiker, en från vardera av de fyra så kallade borgerliga partierna handlar om trafikpolitik och avslutas med uppmaningen att rösta på Alliansen. Men ingen valsedel kommer att ha den beteckningen. Kanske menar man "något av våra fyra partier". Min nästa fundering blir då: Är det egalt för var och en av dessa fyra vilket parti man röstar på?
När jag skriver detta påminner jag mig hur jag under mina år i riksdagen skrivit ett par hundra brev, till ett hundratal personer varje gång, med information om beslut som fattats. Min tro då var att det fanns ett behov av sådan information. Men vårt behov av information tycks vara fyllt. Förtroendevaldas kontakter med partimedlemmar och allmänhet ska i dag ha andra former, tycks det mig. Ska det politiska budskapet göras lättare? Kommer kommunfullmäktigesammanträdena av media göras till underhållning där inlägg poängsätts utifrån bland andra kriterierna populism och elakhet. Vid avsnitt tio i december utses en vinnare.

Lägg ner landstingsvalet, säger valforskaren Henrik Oscarsson. Han ser landstingsvalet som "den svenska valdemokratins akilleshäl". Samtidigt konstaterar han att folk är intresserade av sjukvårdsfrågorna. Min slutsats blir då: satsa hårdare på landstingsvalet, hitta nya former och kanaler.
I Sverige har vi direkta val till tre nivåer; EU-parlamentet, Riksdagen och kommunen/landstinget. Är inte detta fyra nivåer. Nej, kommun och landsting är samma beslutsnivå eftersom landstinget i ingen fråga är överordnat kommunen.
Det finns undersökningar som visar att intresset för EU-valet är lågt. Ska vi lägga ner det? Naturligtvis inte. Men vi politiker måste helt ändra vårt sätt att bedriva politiskt arbete på. En nödvändig förändring inom landstingspolitiken är färre grupper och färre sammanträden och fler möten med människor. Vi måste också använda modern teknik i kommunikationen med medborgarna. Mer fantasi i fråga om att hitta nya kanaler. Vi lutar oss fortfarande nästan helt mot de gamla medierna. När man kan konstatera att speglingen av ett sammanträde med landstingsfullmäktige under en hel dag är ett litet referat av någon ordväxling i ett par frågor är det inte underligt att kunskapen och intresset hos medborgarna ligger lågt.
Min uppfattning är att det politiska systemet inte är villigt att förändra sig. Partierna organiserar sig som man alltid har gjort, arbetsformerna är samma val efter val. Vi håller torgmöten trots att nästan ingen stannar för att lyssna, vi delar ut flygblad som få läser, vi stänger ute de medlemmar, som inte vill vara politiskt aktiva, från allt deltagande i den inre beslutsprocessen och så vidare.
I min valrörelse handlar det om att ha med mig i skrift vad jag som socialliberal landstingspolitiker vill kämpa för och skrift som sticker ut, inte bara allmänna formuleringar som alla kan instämma i. Jag har med mig den i det direkta samtalet med människor, alltså i samtal med och inte i tal till. Men skrifter kostar pengar. Och sponsring kan jag inte tänka mig. Men samtal och dialog är gratis och ingen kan hindra mig.
Hur viktiga är jippona. Är det de politiska kandidater som hittar på de mest spektakulära, mest uppseendeväckande, aktiviteterna som kommer att få störst framgång? Jo, det finns stor risk för detta. Inte för att människor i allmänhet tycker att den här påhittige kandidaten blir en bättre representant utan för att media kommer att skriva om och visa bilder på vederbörande. Inriktningen är att skaffa sig många kryss. Finns alternativa sätt? Nej, Du måste anpassa Dig till dessa förhållanden, säger nog de flesta. Jo, säger jag. Jag tror på dialogen. Jag tror på att finnas på torg och andra ställen där människor befinner sig. Jag vill presentera en socialliberal politik för landstinget i Uppsala län och få synpunkter. Därför anser jag till exempel torgmötesformen vara föråldrad eftersom den handlar om att tala till människor i stället för med. Vägvalet är ett val mellan vad som är viktigast, ideologi och politiskt innehåll eller karriär.
Det är alltför vanligt att problem i offentlig verksamhet leder till diskussioner om organisation. Ska landstinget finnas kvar är ett sådant exempel. Frågeställningen är felaktig. Frågan bör lyda: Vad är bäst för patienten? Den politiska styrningen är ofta missriktad. Politiker är med och petar i frågor som professionen ska klara och faktiskt klarar bättre utan politisk inblandning. Politiska grupper tillsätts för att arbeta med medicinska spörsmål. Det som är den centrala politiska rollen, att utforma mål och följa upp dessa ägnas mindre intresse. Jag vill ha mindre av politisk inblandning i landstingsverksamheterna och tydligare politisk styrning av verksamheterna. Jag vill ha färre sammanträden och mer dialog, dels mellan politik och patient, dels mellan politik och profession. Vi behöver en ny sorts politiker. Men var finns dom?
Jag är imponerad av väljarnas vilja att ta reda på skillnader mellan de politiska partierna. I en situation där fyra partier går samman om samma politik i ett stort antal frågor sprids röster på alla på ett överraskande sätt. Av den så kallade Alliansens cirka 49 procent stöds det parti, vars ledare utpekas som statsministerkandidat, av inte mer än cirka 55 procent. Det parti, som har det särklassigt bästa miljöprogrammet, men överlåtit till andra partier att driva dessa frågor får ändå nästan 20 procent av Alliansens röster. Det tyder på att väljarna bryr sig.

Det har skett en maktförskjutning i partierna från de förtroendevalda till de politiska tjänstemännen. Inflytandet från den enskilde riksdagsledamoten har minskat.
Jo visst är det så här. Jag har upplevt det. Och jag hör ofta politiker beklaga att det blivit så. Men inte ska vi finna oss i detta. Jag har partiets uppdrag att representera medborgarna och att bilda opinion för en socialliberal politik, utifrån det program som medlemmarnas representanter beslutat om. Jag har inget uppdrag av, till exempel, en allians. Det är för mig märkligt att erfarna riksdagspolitiker i radio beklagar att några flyttat makten. Vi har den ju
själva. Men det här handlar mer om rädslan för att säga ifrån. Karriären kan ju skadas.
Jag vill att väljarna ska begära besked av kandidaterna. Vilken ställning tog Du när riksdagen beslutade om att införa liknande skatt på förbränning av sopor som på deponering? Vilken är Din uppfattning i den debatt som uppstått om den unika svenska Allemansrätten? Till en annan: vilken ställning tog Du i fråga om ändrade öppettider vid primärvården i syfte att öka tillgängligheten? Vilken ställning kommer Du att ta för att råda bot på bristen på särskilt boende för äldre personer? Och så vidare.
Kanske kan vi på det sättet rata populismen och stödja idealiteten.

Får jag låna en undersköterskeuniform? Jag är landstingspolitiker och jag ska ut på torget för att valtala.
Är det så att sjukvårdspolitik egentligen inte finns? Är det så att vad vi politiker än beslutar så måste det vara professionens ställningstaganden, som avgör? Jo, jag tycker att detta gäller i hög grad i dag. Men det borde inte vara så. Vi politiker förmår helt enkelt inte att styra; förmår inte att avgöra vad som är politik. Vi förmår inte se skillnaden och samspelet mellan profession och politik. Vi förmår inte använda professionen och kunskap för att fatta de klokaste politiska besluten, utan att ersätta professionen.
För att få uppmärksamhet suddar vi ut vår politikerroll så mycket vi kan och härmar olika professionella roller. Vi anpassar oss till medias oskrivna krav på jippon för att man ska återge en aktivitet.
Jag vill tala med människor om att jag i landstingspolitiken kommer att arbeta för att primärvården förbättras, att det blir lättare att få kontakt, att öppettiderna anpassas till patienternas behov och att väntetiderna försvinner. Jag vill agera för att operationsköerna minskas. Jag vill göra det genom att betona min politikerroll och gärna uppträda tillsammans med en undersköterska; hon/han iklädd sin uniform och jag min, tröja eller kavaj. Vi behöver varandra, men kan inte kliva in och ut i varandras roller.

tisdag 4 oktober 2011

"Politik på Gott och Ont, avsnitt 2

Nytt avsnitt ur boken "Politik på Gott och Ont"

"De problem de politiska partierna nu borde uppmärksamma, är stora. Ett är minskat antal medlemmar, vilket den här artikeln handlar om.
Partierna har snart inga medlemmar

PARTIERNA har inga medlemmar fr.o.m. år 2013, enligt en rapport från SNS Demokratiråd. Visst låter det, för en aktiv politiker, allvarligt. Men det är inte detta som är det mest allvarliga. Den politikens och politikernas kris som jag skrev om redan för 6-7 år sedan ser vi ännu tydligare nu; en kris som handlar om att vi politiker inte insett krisens allvar, att vi politiker inte för en debatt om krisen och att vi politiker inte går före i ett arbete för att anpassa det politiska systemet till samhällsutvecklingen. Till råga på allt är förändringsobenägenheten störst hos ledningarna i partierna.
Efter två år som riksdagsledamot vågar jag påstå att stelheten är långt större på nationell nivå än på lokal.
Under de senaste dagarna har dock vissa försök gjorts att presentera förslag till konstitutionella förändringar avsedda att öka intresset för politik. Mest intressant
är folkpartiets förslag om skilda och spridda valdagar. Kommunerna måste
återfå sitt självbestämmande. Efter nio år som kommunalråd och drygt två år som
riksdagsledamot påstår jag att medborgarna har anledning att känna större trygghet ju fler beslut som fattas lokalt.
Men det finns också andra grundproblem.

Vad som behövs är en ny och förändrad politikerroll. Vi behöver politiker som ägnar sig åt politik och inte åt detaljstyrning eller traditionell arbetsledning.
Förvisso är en vald politiker väljarnas ombud och förtroendeman. Men då ska han/hon fungera som det, det vill säga syssla med politik och inte med att styra verksamheter. Uppgifterna blir då att anslå medel, det vill säga besluta om budget, fastställa mål, följa upp och utvärdera och slutligen utkräva ansvar eller utkrävas ansvar av.
Direkta verksamheter som utförs i så kallad egen regi, alltså av kommunen själv, behöver inga politiker i ledningen, lika lite som upphandlad verksamhet.

Det är till och med direkt olämpligt att ledamöterna i kommunala bolag är politiskt tillsatta. Också offentligt ägda bolag omfattas nämligen av aktiebolagslagen som säger att en styrelseledamot först och främst har att tillvarata aktieägarnas intressen, med risk för att personligen avkrävas skadestånd om man inte handlar därefter.
Om vi nu ska ha kommunala bolag över huvud taget, varför placerar vi då politiker i styrelserna? Vore det inte bättre med experter på det sätt som privatägda aktörer har? Politikerna i ett aktiebolag har ju händerna bundna. De politiska ställningstagandena ska vara avklarade när frågan landar på det kommunala bolagets styrelsebord.
I min vision utför den offentliga sektorn, som helhet, mycket lite i egen regi.
I de fall där detta trots allt sker är orsaken att det inte finns andra aktörer eller att det handlar om direkt myndighetsutövning. Detta till trots sker redan viss myndighetsutövning i bolagsform, till exempel genom Svensk bilprovning och genom att lokala trafikhuvudmän fått ansvar för samhällsbetalda resor, bland annat sjukresor och färdtjänst. I min vision ägnar sig riksdagsledamoten inte åt att debattera annat än inriktningsfrågor, utför inte utredningsarbete, som bättre utförs av experter och är mer inriktad på att åstadkomma resultat än att skapa motsättningar.
I min vision agerar politiker som politiker därför att de är valda till det och inget annat.
De har fått väljarnas förtroende att utföra politiska uppdrag. De är inte valda till att leda verksamheter administrativt eller ens exekutivt.

Ska vi som politiker behålla, eller återerövra, förtroendet måste vi tillbringa mer tid utanför än i sammanträden. Vi måste finna nya kanaler för dialog och för information om det politiska arbetet. Den bild som i dag ges av politiskt arbete
handlar sällan eller aldrig om den vanlige förtroendevalde. Vad tycker jag?
Vad ägnar jag mina 60 arbetstimmar i veckan åt? Uppsala länsborna har rätt att få veta detta.
Utgångspunkten är att lyssna, bearbeta och åskådliggöra önskemål och behov, fastställa resurstilldelning och mål, följa upp och utvärdera och utkräva ansvar.
Detta är den politiska uppgiften och den förändras inte genom att vi tillskapar fler politiker eller politiska organ. Vad vi behöver är en ny politikerroll, snarare en begränsning av det politiska uppdraget än fler politiker.
Först sedan vi lyckats, eller rättare sagt tvingats, förändra politikerrollen är det meningsfullt att diskutera antalet politiker. SNS Demokratiråd för resonemang om alternativ till dagens politiska partier, alternativt förnyade partier.
Jag tror att de politiska partierna först sedan den fullständiga krisen är ett faktum kommer att ersättas av andra former av politiska partier. Men det är inte vi politiker som styr den här utvecklingen, eftersom vi inte har insikten om allvaret i dagens politiska kris?"

lördag 1 oktober 2011

Om energieffektivitet

Hörde från riksdagshåll:
EU-förslag om energibesparing strider mot subsidiaritetsprincipen
EU-kommissionens förslag om energieffektivitet strider mot EU:s subsidiaritetsprincip. Det anser ett enigt näringsutskott som vill att riksdagen sänder ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, Europeiska rådets och EU-kommissionens ordförande.
EU-kommissionens förslag till direktiv innehåller olika typer av åtgärder för ökad energieffektivitet inom den offentliga sektorn, hushåll, service och industri samt inom sektorerna för energiomvandling och energiöverföring. Syftet med förslaget är att försäkra sig om att EU når det mål man tidigare satt upp om att minska energiförbrukningen med 20 procent fram till 2020.
Alltför detaljerad styrning på EU-nivå, menar utskottet
Näringsutskottet konstaterar att förslaget är mycket brett och innehåller flera långtgående förslag till åtgärder. Utskottet har i grunden en förståelse för detta eftersom det finns en risk för att EU inte kommer att nå målet om energibesparing. Men utskottet anser samtidigt att flera av de åtgärder som EU-kommissionen föreslår strider mot EU:s subsidiaritetsprincip, även kallad närhetsprincipen. Enligt den ska beslut inom EU tas på den nivå där det är effektivast och så nära medborgarna som möjligt.
EU-kommissionen föreslår till exempel ett krav på att offentligt ägda byggnader som är större än 250 kvadratmeter ska renoveras i en takt av 3 procent per år tills de uppfyller en miniminivå för energieffektivitet. Ett annat förslag gäller krav på nationella värme- och kylplaner för att främja kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla. Utskottet anser inte att det är acceptabelt att målen om energibesparing uppfylls genom detaljerad administrativ styrning på EU-nivå som inte är anpassad till lokala och regionala förhållanden.
Regeringen anser inte att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen
Regeringen gör en annan bedömning än näringsutskottet och anser att förslaget respekterar subsidiaritetsprincipen. I en faktapromemoria påpekar regeringen samtidigt att man inte kan ta ställning till förslaget i sak innan det har analyserats djupare. Regeringen är också mycket tveksam till om bestämmelsen kring renoveringstakt för offentligt ägda byggnader är nödvändig. Dessutom är man kritisk till EU-kommissionens förslag om att användningen av fjärrvärme ska mätas och faktureras individuellt för alla hushåll.

Lär, i stället för döm, politiska ledare

Men Du, som brinner för naturfrågor, varför har Du lämnat Upplandsstiftelsens styrelse? frågade en partikamrat med bekymrad min. Dagen därpå frågade anställda vid landstinget om jag inte kan komma tillbaka som ordförande i Patientnämnden. Förutom att frågorna kan besvaras kort och tydligt finns frågor om ledarska bakom.

Kanske lämnar vi våra politiska ledare alltför mycket i ensamhet. Kanske borde vi stötta dem bättre. När en ledare blir hårt ansatt av media borde vi ge klapp på axeln för de insatser, vi tycker ledaren gör. Om en politisk ledare visar tendenser till att glömma vikten av samråd måste vi, i stället för att fördöma, bidra till att öka ledarens kunskaper om hur en demokratisk organisation måste arbeta. När ledaren, till exempel, inte insett att vilka som ska representera partiet i olika organ är en fråga för partiets medlemmar och att ledaren på egen hand inte kan besluta måste vi medverka till att ledaren får utbildning i politiskt ledarskap, i stället för att visa ilska. Dock är inte alla lämpliga som politiska ledare. Det borde inte vara inlägget på nomineringsmötet, som ska vara vägledande vid valet av ledare. Men, stötta och lär den Ni valt. Hjälper inte detta, ja, då blir byte aktuellt. I den processen felas ofta. Gör inte ledaren värdelös, utan betona personens starka sidor, som kanske inte är ledarskap.

fredag 30 september 2011

Kraftig förändring i opinionen.

Stora förändringar i opinionen.
Även om förändringarna i väljaropinionen är stora är dom inte överraskande. Visst kan man undra över vad som skapat S - framgången. Jag har svårt att finna ställningstaganden som kan förklara. Troligen är det nejsägandet till regeringspolitiken, för egna konkreta förslag är svåra att hitta. När det gäller moderaterna har verkligheten kommit ifatt. Det räcker inte med att vara duktigt på att hantera ekonomin, man måste också visa hur man vill klara att förbättra förutsättningarna för de som kommit i kläm när ekonomin varit överordnad. Min gissning är att nedgången i sig orsakar ytterligare nedgång.
Står sig dagens siffror en längre tid kan vi börja tala om ett tvåpartisystem. Nu tror jag inte småpartierna kommer att fortsätta att sitta still i båten. De tre borgerliga småpartierna kommer sannolikt att börja mobilisera. Bäst utgångsläge får Centern anses ha. Man har bytt ledare och man får in två nya, inte utnötta, ansikten. Gör man dessutom verklighet av att bli ett miljöparti och ett parti, som bekymrar sig för människor, som kommer i kläm, finns stora möjligheter att få riksdagsplatser efter även nästa val. En annan osäkerhet innebär ledarfrågan hos KD. Det byte man kan med större och större sannolikhet tala om kan kortsiktigt stärka partiet. Men partiet måste också skaffa sig en politik.
För Folkpartiet är situationen en annan. Ledaren är inte ifrågasatt. Partiet har levt högt på skol- och utbildningsfrågorna. Allt fler partier sluter emellertid upp bakom partiets politik. Kunskap och utbildning är viktiga inslag i en socialliberal politik, men ska profilen kunna bli tydlig måste partiet tillbaka till de idéer, som ligger bakom slogans såsom "Det behövs både hjärta och hjärna i politiken". Den här insikten finns säkert hos partiledningen, men frågan är om i vilken grad den omfattar idéerna. Kan ett hjulspårsbyte åstadkommas av nuvarande partiledning?

tisdag 27 september 2011

Styrelsen för Akademiska får minskad budget

Styrelsen för Akademiska sjukhuset har inte klarat att leva upp till avtal med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Därför minskas ersättningen. En rimlig slutsats är att HSS har uppfattningen att det är fråga om avtalsbrott och att den därför kan bryta mot avtalet i den del, som rör den ekonomiska ersättningen. Intressant är nu att få veta varför styrelsen för Akademiska sjukhuset inte kunnat leva upp till vad som överenskommits. Vad säger styrelsen för Akademiska sjukhuset om att få ännu mindre medel för att ge en bra vård? Hur påverkas nu kvaliteten och patientsäkerheten? Jag vill ha en reaktion från styrelsen.

lördag 24 september 2011

Märklig styrning i landstinget

Så här lyder ett beslut i
Produktionsstyrelsen:
"Produktionsstyrelsen föreslår att landstingsstyrelsen ska medge Primärvården att gå med underskott 2011." Jag tror knappt mina ögon. För det första så är det inte landstingsstyrelsen, som ska ta ställning till en sådan budgetfråga utan det ska landstingsfullmäktige göra. För det andra är det inte Primärvården som ska medges utan Produktionsstyrelsen, som ju är ansvarigt politiskt organ för primärvården. När ska landstinget förstå vad politiskt styrd organisation innebär?

Partierna omoderna

För ett par tre år sedan sammanställde jag artiklar insändare, motioner intepellationer i bokform. Jag ska då och då återge den skriften här. Så här börjarandra kapitlet.
En undersökning visar att svenska politiker är i en europeisk jämförelse rädda för att pröva nya former för fördjupning av demokratin. Inom partierna är detta särskilt tydligt. Man vårdar den representativa demokratin så till den grad att medlemmar som önskar att vara bara just medlemmar inte har annan roll att spela än att betala medlemsavgift. Den representativa demokratin har vi ju för att vi inte funnit former för beslutsfattande och ansvarsutkrävande när antalet beslutsfattare är stort. (För att representera alla i landet har vi valt riksdagsledamöter, för alla i länet landstingsfullmäktigeledamöter och för alla i kommunen kommunfullmäktigeledamöter)
Det mesta i samhället genomgår ständigt förändringar. De politiska partierna utgör dock undantag. Stadgar, organisation och arbetssätt är desamma år efter år. Ingen anpassning till samhällsförändringar sker. Ansvariga för dessa brister ska vara opinionsbildare och ombud för medborgarna. Man kan undra med vilken framgång man spelar dessa roller.

Jag blev, när fyra partiledare, likt en grupp förskolebarn, stod hand i hand, nyfiken på vad ordet "allians" betyder. Slog upp och fann förklaringen: "Avtal om samarbete mellan stater eller mellan partier.” Europeiska unionen är en allians för att säkra freden i Europa och för att öka insatserna för att lösa miljöproblemen. Nationsgränsernas betydelse har minskat.
Innebär en allians mellan partier att gränserna mellan även partierna minskat i betydelse och att skillnaderna suddats ut eller är det möjligt att kombinera profilering med nära samarbete?
Jag anser att kombinationen är möjlig, men partierna i den borgerliga alliansen har inte lyckats. Antingen profilerar man sig, vilket media beskriver som splittring, eller demonstrerar man enighet och försöker dölja skillnaderna.

Alliansens olikheter ger styrka, skrev jag i samband med de fyra borgerliga partiledarnas besök i Uppsala ett år före valet 2006.

torsdag 22 september 2011

Miljöpolitiken måste handla om helheten

Det är nu en tid sedan jag skrev den här artikeln, men det känns som om den fått ny aktualitet:
Det förefaller ofta som om vi klarar bara ett problem i taget. Visst kan koncentration på en viss fråga ge bättre resultat än om ansträngningarna fördelas på flera. Nu är politikers och medias fokus inställt på klimatfrågorna, och inga andra. Och visst är det viktigt att vi inte tappar taget om åtgärderna för att minska våra klimatpåverkande utsläpp. Dessa handlar om, inte bara människans överlevnad, utan om alla arters. Men andra hot tar inte paus medan vi anstränger oss för att möta klimathotet.

Kampen för att till exempel bevara de orörda älvarna och hotade djurarter måste pågå oavbrutet, liksom ansträngningarna att använda EU i arbetet för en bättre miljö. Vi måste det eftersom verkligheten trycker på – vi har ansvar för kommande generationer.

Många människor, däribland många politiker, tycks anse att miljöproblemen är, i stort sett, lösta. Tydligast framträder den synen på den politiska högerkanten. Centern intar en egendomlig position genom att massmedia envist kallar centern ett grönt parti. I politiska ställningstaganden ställer sig centern dock sällan på naturens sida utan lierar sig med högerkrafterna. Kontrasten till den socialliberala politik som jag ansluter mig till, och som syftar till att skydda naturen för framtida generationer, är tydlig. Jag anser att hoten mot natur är, fortfarande, överhängande.

Biologiska mångfalden i havet minskar. Nonchalerandet av detta problem är upprörande. Utvecklingen för bestånden av t.ex. torsk och hummer följs noga men vad som händer med matfiskens föda tycks ointressant. Inför obligatoriska miljölotsar, höj straffen för miljöbrott och inför starkare skydd för särskilt känsliga havsområden, oavsett vad kortsiktiga ekonomiska intressen tycker.
Även biologiska mångfalden i våtmarker är utsatt för hot. Biologisk mångfald är inte synonymt med förekomst av stort antal arter. Även i artfattiga områden finns behov av att skydda den globala artmångfalden. Sålunda är det viktigt att myrar skyddas. Våtmarkskonventionen måste få en bättre efterlevnad. Brytning av torv för bränsleändamål måste begränsas och föregås av omfattande konsekvensstudier. Torv klassas som ”långsamt förnybar”, vilket tolkas synonymt med icke-fossilt, och sålunda får förbli CO2-skattefritt. Jag anser att torv vid användning som bränsle ska klassas som icke-förnybar och därför beläggas med CO2-skatt. Det tar tusentals år att odla fram ny brytbar bränntorv.

Rovdjursfrågan är mer infekterad än de flesta andra natur- och miljöfrågor, vilket medfört att den föder mer av politisk populism. Genom att åka ut och när det är lämpligt stryka medhårs kan man rädda sin karriär. Skyddet av våra rovdjur handlar om människans ansvar att förvalta. Ett beslut om att avliva ett rovdjur måste föregås av, inte bara studium av stammens storlek, utan också av dess genetiska status. Vargen är idag en symbol för den biologiska mångfalden i Sverige. Det finns inga bärande skäl för att acceptera en minskning av vargstammen. Istället borde målet om en långsiktigt hållbar stam snarast nås. Konflikten mellan jägare och varg kan tjäna som illustration till många av de konflikter som finns mellan värnandet om en rik biosfär och olika särintressen. Medeltida skräck och amsagor har manats fram av populistiska agitatorer.
Allemansrätten är en unik svensk företeelse, som vi är stolta över. Men är den på väg att upphävas? I debatten om allemansrätten finns enstaka företrädare inom alliansen som vill begränsa rätten för alla att fritt njuta av naturen. Jag anser att några inskränkningar av allemansrätten inte får ske, utan tvärtom att vi ska i EU stå upp för att vi ska få bevara denna fantastiska sedvanerätt.
Vår lagstiftning reglerar t.ex. skyddet av våra stränder. Den hundrametersgräns som gäller generellt i landet kan lokalt utökas till upp till tre hundra meter. Precis som vargen kan symbolisera behovet av ett stärkt skydd för den biologiska mångfalden kan strandskyddet tjäna som symbol för människans behov av, och rätt till, rika naturupplevelser. En rik och frisk natur är hälsosam, både för enskilda människor och för samhället som helhet. Det insåg liberaler när de på 1950-talet drev igenom strandskyddslagstiftningen. Det borde liberaler göra även idag. Men strandskyddet är hotat. Istället för ett skydd för de små människornas rätt till ett rikt friluftsliv tar idag exploateringsintressen över. Men en bebyggd strand är för alltid förändrad. En stängd strand skapar gränser och segregation. Jag anser att strandskyddet måste skärpas och allemansrätten värnas. Fri tillgång till frisk luft, rent vatten och naturupplevelser är grunden för folkhälsa och välfärd och en medborgerlig rättighet.

Vi trivs bäst i öppna landskap. Men landskapet är hotat. Det öppna landskapet har med trivsel att göra, men handlar i lika hög grad om bevarandet av biologisk mångfald. Jordbruket har härvid en avgörande roll. EU:s jordbrukspolitik måste avvecklas och ersättas av ett mera begränsat stöd till enbart de jordbruk och skogsbruk, som bevarar den biologiska mångfalden och vårdar kulturlandskapet. För oss socialliberaler, till skillnad från högerpartierna och centern, är det viktigt att kraven på miljöhänsyn i jordbruket blir tydligare.

Är det enbart produktionsskog, eller även skog med naturvärden som är målet för svensk skogspolitik? Vi har ett otillräckligt skydd för skogsmark. Jag anser att målet uttryckt i areal bör ersättas av ett mål som anger att all skogsmark, som bör ha ett starkt skydd, ska ges sådant.
Är det mångfald, eller storskalig matproduktion som gäller för jordbruket? Är det industrifiske eller lokalt fiske med biologiskt hänsynstagande som gäller för Östersjön och Västerhavet.

onsdag 21 september 2011

Ansvaret för Akademiska

"En konsekvensanalys ska göras av den beslutade omorganisationen inom internmedicinen och geriatriken vid Akademiska sjukhuset. Det beslutade hälso- och sjukvårdsstyrelsen efter en begäran från (S)."
Men Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har väl inget sjukhus. Om inte styrelsen för Akademiska sjukhuset ska besluta sådant här borde det väl vara Landstingsstyrelsen. HSS är så kallad beställare.

"Riksdagens miljö- och jordbruksutskott har följt upp statens insatser för biologisk mångfald i rinnande vatten i samband med vattenkraft, vattenreglering och dammar. Uppföljningen visar att vattenkraft påverkar den biologiska mångfalden i rinnande vatten negativt och att frågor om bl.a. fiskvägar och omprövningar av vattendomar har diskuterats under lång tid. Utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp konstaterar att miljökvalitetsmålet om levande sjöar och vattendrag inte har nåtts. Riksdagens miljömål är viktiga styrinstrument, och det är viktigt att målkonflikter hanteras"

måndag 19 september 2011

Vad gör EU för att få Dawit Isaak frii

Journalisten Dawit Isaac, sitter fängslad i Eritrea. Hans brott är att han kritiserat dess regering. Efter det att 11 journalister fängslats hösten 2001 ställde jag frågor i riksdagen om vad svenska regeringen gör för att få Dawit Isaac frigiven. Jag deltog i demonstration i Stockholm.
Dawit Isaac har varit ansvarig utgivare för en av Eritreas fristående tidningar och har i bl.a. denna kritiserat presidentens enpartistyre. Alla fria tidningar i Eritrea har förbjudits och stängts. Dawits fru fick träffa Dawit de första månaderna. Sedan har det varit nästan helt stängt. Är Dawit utsatt för daglig tortyr? Ja, mycket tyder på det. Lever Dawit? Tystnaden och viss knapphändig information om förhållandena i eritreanska fängelser tyder på att han utsatts för tortyr. Någon rättegång har Dawit aldrig fått. Vilket är hans brott?
När mänskliga rättigheter kränks för svenska medborgare ska alla ha lika och helhjärtat stöd.
Vilka påtryckningar utövas mot den eritreanska regimen? Mer än vad som synes ske borde kunna ske. Ska vi fortsätta att ge stöd till denna regim? Jo, jag vet. Folket ska inte straffas för att man har en vidrig regim. Men vi har ju inte ens garantier för att stödet går till folket.
Och, vad pågår inom EU för att få Dawit fri?

fredag 16 september 2011

Föreläsning

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.

Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.
Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver för att ta sig fram i hälso- och sjukvården, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt.


Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.


Politik i praktiken

Seminarium eller cirkel om hur kommunen fungerar, hur vårt styrelseskick ser ut och
om tjänstemanna- och politikerrollerna


För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon:
Pris: 1000 kr per föreläsnin
harald.nordlund@swipnet.se
0760-163244

Vårdcentraler ges bort

"Vårdcentraler ges bort gratis" är en rubrik i dagens UNT. Förutom det språkligt tveksamma i rubriken kan man inte låta bli att reagera. Det språkliga handlar om att om man ger bort så är det väl gratis. Tautologi kallas felet.
Carema anses ha utvecklat verksamheten vid tre vårdcentraler och när man nu väljer att avyttra dem blir det inte, som brukligt, en försäljning, utan man låter Carema ta över gratis. Men det är detta som blir konstigt för mig. En av anledningarna till att man har andra utförare än landstinget är ju dels att pressa kostnaderna, dels att få genom konkurrens en utveckling. Ska man då ersätta ytterligare för att man fick det som var meningen att man skulle få? Kanske klarnar detta för mig så småningom, men känns just nu ologiskt.
Och vad säger konkurrenten styrelsen för landstingsdrivna vårdcentraler?

Språkpolisen: UNT skriver: "....i stället för att både gå till honom och till brandkåren i Knivsta." Språkpolisen påpekar att det finns två riktiga alternativ. 1. "....i stället för att både gå till honom och gå till brandkåren i Knivsta." 2. "....i stället för att gå till både honom och brandkåren i Knivsta." Språkpolisen tillägger att felet inte förefaller medvetet utan ska ses som en konsekvens av brister i utbildningen

torsdag 15 september 2011

Dagens funderingar

UNT tycker inte det är särskilt viktigt för en riksdagsledamot att skriva motioner. Nej, inte om man finner andra verktyg. Jag öppnar nyfiket tidningen varje morgon för att få en belysning av hur ledamöterna hittat och använt andra verktyg. För interpellation och skriftlig fråga är ju följaktligen också onödiga instrument.
På torgen under valrörelserna står kandidater och utlovar aktivitet och kamp för att åstadkomma politiska förändringar. På vilket sätt ska man göra det och vad har man gjort? Jag böjer mig för UNT:s uppfattning den dag man visar på alternativ använda av riksdagsledamöter.

Nu anmäler sig kandidater till partiledarposten hos Kristdemokraterna. Då gäller det att hitta en fråga, som media nappar på och som ger intryck av engagemang och empati.

Vad drar vi för slutsatser när vi ofta läser om kraftig utbyggnad av vindkraft, inte ens när ekonomin bromsar in, och att vi då och då läser om uppskjutna planer på ny kärnkraft?

Vi socialliberaler håller väl tummarna för att Radikale Venstre ska nå framgångar i dag.

En insändare i dag prisar Kuba efter att ha varit där och inte sett vare sig tiggeri eller hunger. Tänk om det är så att Kuba har ett system som inte tillåter att sådana avigsidor får visas.

torsdag 8 september 2011

En riksdagsledamot ska motionera

Är det i rollen som riksdagsledamot omöjligt att påverka politikens inriktning? Är rollen begränsad till att följa en partilinje och sålunda vara endast en knapptryckare?
De verktyg en ledamot förfogar över är motion, intepellation, enkel fråga, frågestund och deltagande i debatter i kammaren. Detta utöver de verktyg vi alla har i form av artiklar, insändare, möten m.m.
Inget av verktygen förefaller verkningsfullt om man ser till genomslag i form av beslut i riksdagen. Men det finns andra effekter. Vid användandet av verktygen sker kontakter med organisationer och enskilda vilket bidrar till opinionsbildningen. Ledamoten bör använda sina initiativ i riksdagen som underlag för skrivande i olika sammanhang o.s.v.
Som riksdagsledamot har man deltagit i valrörelse och lovat väljarna arbeta för vissa frågor. Det löftet är i sig tillräckligt skäl för att använda de verktyg som finns.
När en ledamot motionerar har vederbörande redan antingen förankrat sin uppfattning i riksdagsgruppen eller gjort klart att han/hon avviker från partilinjen. Man argumenterar sålunda alltid för sin motion.
Det finns en uppfattning om att när man tillhör den styrande majoriteten ska man över huvud taget inte motionera. Jag delar inte den uppfattningen. Det finns också en uppfattning att man motionerar inte inom ens utskotts ansvarsområde. Jag delar inte heller den uppfattningen.
Om man inte motionerar, varför ska man då interpellera eller skriva frågor? Och om man inte använder något av verktygen varför ska man då delta i debatter? Och varför ska man då...?
Allmänna motionstiden bör slopas
En riksdagsledamot kan och ska använda de verktyg, som finns för att påverka den politiska inriktningen. Motion är ett sådant. Men att begränsa möjligheten att motionera till en kort period under hösten, förutom motion med anledning av prposition, menar jag är ett dåligt system. Motion måste få inlämnas när som helst under året

onsdag 7 september 2011

Bilda opinion för även icke valvinnande frågor

Privatisering, gå med i EMU, gå med i NATO, bygg ut kärnkraften, höja skatterna. Exempel på inte valvinnande frågor. Hur klarar partierna avvägningen mellan lyssnandet och opinionsbildningen?
Även om ideologierna blir allt svårare att urskilja har partierna några hjärtefrågor. Deras uppgift bör vara, bland annat, att argumentera för frågorna och bilda opinion sedan man lyssnat på så många medborgare som möjligt. Den som bara lyssnar kallar vi populist, och den som bara argumenterar säger vi har diktaturfasoner. Partierna får hjälp av media att "läsa av" opinionen och frestas att i allt högre grad anpassa politiken till vad som är valvinnande. Vill vi ha det så? Vill vi egentligen inte att de partier, som anser att Sverige ska införa euro verkligen argumenterar för detta?
Harald i Uppsala
Samhällsutveckling

Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Skriver om natur och miljö
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Öppnar dörrar till politiker

Klimathotet, landstinget och grodor

"Vi måste se på klimathotet med samma allvar som vi skulle
se på en krigssituation: vi måste mobilisera. Det är inte
vilken fråga som helst, den är livsavgörande."
Lena Sommestad i Uppsalatidningen 070907. Jag fick i går detta citat i ett mail från en annan person än Lena S. Jag tycker citatet ska upprepas och upprepas. Och så lyssnar jag på P1 och hör förståsigpåarna. Det finns inga samband mellan våra utsläpp och klimatförändringar hävdas med kraft. Men om det nu finns...?

"Svårt hitta ny sjukhusdirektör", lyder en rubrik i dagens UNT. En speciell rekryteringsgrupp är tillsatt sedan länge. Vadå, rekryteringsgrupp. Det är väl styrelsen för Akademiska sjukhuset, som ska ha ny chef för sin förvaltning Akademiska sjukhuset. Det är väl den styrelsen, som ska vara rekryteringsgrupp. Men bristen på konsekvens och tydlighet i styrningen i landstinget upphör aldrig att förvåna. Det enda positiva är att steg tas mot en ny modell med professionella styrelser för de olika verksamheterna. Politiken ska utformas
av landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen.

I går besökte jag SPF i Kronoberg och talade om patientsäkerhet. Trevligt och lärorikt, för även mig. På tåget hem stötte jag ihop med en grupp politiker från Uppsala. Man hade varit och lärt mer om matproduktion för patienter och om grön terapi. Äntligen, tänkte jag. Synd bara att det inte gjordes innan man fattade det olyckliga beslutet om att köpa sjukhusmaten från Västerås och innan man i landstingsfullmäktige avfärdade den egna grön terapiutredningen.

Jag brukar sällan läsa idrottsreportagen, men jag tittar mer än gärna på idrott i TV. I dag fick jag ögonen på följande: "Även om Hamrén stoppat in en och annan lirare från superettan hade landslaget haft ett vassare lag (landslaget sätter alltså ihop ett lag. Kanske menas: "landslaget varit ett vassare..") än det ihopskrap av studenter, transportarbetare, elektriker och arbetssökande...Men skäms! Vad är detta för nedsättande formulering. "Inget som helst varsnade om..", läser jag också. Jag tror man menar varslade, men inte vet skillnaden mellan varsla och varsna. "Hamrén fick nog av Toivonens kraftlöshet och Källström har en vass vänsterfot". Kanske dags att återinföra korrekturläsningen.

lördag 3 september 2011

En enkel sång om frihet

Alla ni som slåss i fjärran länder,
vet ni säkert vad ni krigar för?
Fiende och vän,
var ligger skillnaden?
Jag bara vet att många männ'skor dör.

Politikerna har abdikerat

När ska vi få ett politiskt ansvarstagande för sjukvården? Att forskningen visar att landstingen inte styrs av politiker har vi känt till ganska länge. Denna slutsats leder till att det inte finns en tydlig styrning, enär professionen, helt riktigt, utgår från att det är politiker, som ska styra. Vill man från politikerhåll abdikera måste man tydliggöra detta och inte låtsas ta ansvar men i realiteten inte göra det.
Problemet har i dag fått ytterligare en illustration. På förlossningen vid Akademiska sjukhuset finns enligt en UNT-artikel bemanningsproblem. När ytterst ansvarig politiker, för "beställningarna", konfronteras med problemet väljer hon att hänvisa tioo professionen. När ordföranden för Akademiska sjukhusets styrelse konfronteras med problemet gör hon likadant. Skandal.
Jag vill som medborgare i länet veta om de beställande politikerna får vad man beställt, och, om inte, vilka åtgärder man avser vidta mot den för verksamheten ansvariga styrelsen. Jag vill också veta vilka politiska åtgärder Akademiska sjukhusets styrelse avser vidta. Om man inte kommer att vidta åtgärder vill jag veta det.
Dags att tillsätta professionella styrelser för Akademiska, Lasarettet i Enköping, Primärvården och Folktandvården. Politiken har abdikerat.

fredag 2 september 2011

Ointressant vilken uppfattning en förvaltning har

UNT:s ledare i dag resonerar en del kring Fastighetskontorets roll och uppfattning i fråga om hyror för skollokaler. Ointressant tycker jag. Jag, som medborgare i kommunen, vill veta vilken den politiska inställningen är. Jo, visst ledaren nämner Kommunfullmäktige, men inte den nämnd, som inför fullmäktige har ansvaret. Dålig kunskap om vårt politiska system undergräver det demokratiska systemet. Inom landstinget är det förvaltningarna, som styr, men låt oss slippa denna utveckling i kommunerna. Medias ansvar är stort.

tisdag 30 augusti 2011

Styrningen i landstinget

I går fattade landstingsstyrelsen beslut om ny form för styrning av verksamheterna."Syftet är att skapa en tydligare styrmodell för landstingets verksamhet och att utveckla budgetprocessen så att förvaltningarna får bättre förutsättningar att planera sin verksamhet."

Så länge man håller fast vid att det är förvaltningar, som har ansvar för verksamheterna får vi inte en bättre styrning. Det är ju nämnderna och styrelserna, som ska ges bättre förutsättningar att planera verksamheten. Vi har nio landstingsråd och alla talar om att det är tjänstemän som ska styra. Ta omedelbart bort åtta av de nio.

måndag 29 augusti 2011

Freds- och vapenforskning

Världens samlade militärutgifter minskade med en tredjedel efter kalla kriget fram till 1998. Därefter har kostnaderna åter börjat stiga för att under 2000 ha sjunkit. Dock kan de anses vara fortfarande höga.

Orsaken till detta står att finna i viljan att stödja svensk krigsmaterielindustri och att vi låst oss i stora och dyrbara vapenprojekt. En högre nivå kan inte motiveras med överhängande militära hot. En omstrukturering av försvaret är både nödvändig och naturlig när traditionella invasionshot ersätts av konflikter som inte längre har karaktären av mellanstatliga krig eller krigsoperationer. Denna förändring kan dock knappast sägas ha fått genomslag på forskningens område.

Årligen anslås över en miljard kronor anslagits för forskning och teknikutveckling. En stor del av svensk försvarsmaterielforskning och -utveckling bekostas dock av försvarsindustrin. Det är svårt att få fram exakta och tillförlitliga uppgifter på hur mycket pengar industrin lägger ned på forskning och utveckling. Ett problem i sammanhanget är att nästan alla företag i försvarsindustribranschen även har civil produktion, och att gränsen mellan krigsmateriel, produkter med dubbla användningsområden och civila produkter är svår att dra. Som ett riktmärke kan anges att Saab AB:s investeringar i forskning och utveckling uppgår till drygt 20 % av dess omsättning, och att motsvarande siffra för den europeiska rymd- och flygindustrin är omkring 15%.
Svenska företag tar emot kanske upp till tre miljarder kronor årligen för forskning och utveckling av försvarsmateriel från militära myndigheter.

I statsbudgeten finns också särskild post för forskning, utredningar och andra insatser som rör säkerhetspolitik och nedrustning. Anslaget finansierar verksamhet som främjar svensk utrikespolitik, framför allt vad avser nedrustnings-, ickespridnings- och säkerhetspolitik. Syftet är dels att ge stöd till organisationer för att främja nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor (ett exempel på en organisation som får sådant stöd är Svenska freds- och skiljedomsföreningen), dels att finansiera särskilda forskningsaktiviteter vid Utrikespolitiska institutet, Försvarshögskolan och Totalförsvarets forskningsinstitut. Stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling disponeras och handläggas av Folke Bernadotteakademien. Det totala anslaget på området är i storleksordningen 30 miljoner kronor.

Ett separat anslag bidrar till verksamheten vid Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri). Syftet med forskningen är att bidra till förståelsen av förutsättningarna för fredliga lösningar av konflikter och för en stabil fred. Det anslaget uppgår till omkring 25 miljoner kronor.

Dessutom tillkommer sådan forskning som bedrivs vid universitet och högskolor, till exempel vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Storleken på de sammanlagda anslagen är dock svår att uppskatta, eftersom den exakta fördelningen sker vid respektive universitet och högskola.

Forskning utgör själva grunden för kunskapsutvecklingen i samhället. Forskningen delar ideal och grundläggande värderingar med det demokratiska samhället. Forskning kan liknas vid en process som genom systematiskt arbete frambringar nya kunskaper och ett ökat vetande.

Behovet av ökad kunskap för att lösa konflikter med demokratiska medel och med ett minimum av våldsanvändning framstår allt tydligare i en globaliserad värld men våra värderingar styr inte forskningsanslagen fullt ut. De resurser som tilldelas freds- och konfliktforskningen är fortfarande små i jämförelse med vad som kommer vapen- och försvarsindustrin till del och proportionellt står de knappast i överensstämmelse med de förhoppningar om en fredlig utveckling av den internationella konflikthanteringen de flesta av oss när och bär. När får vi se större satsningar på fredsforskning än på vapenforskning? Först då blir politikerna trovärdiga i fråga om vilja till att införa en ickevåldskultur.

söndag 28 augusti 2011

Harald i Uppsala
Samhällsutveckling

Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Skriver om natur och miljö
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Öppnar dörrar till politiker


God morgon världenpamelen var nyvaken

Panelen är ojämn från söndag till söndag. I dag trodde jag inslaget i God morgon världen var en inspelning från länge sedan. När man kommenterade Centern och processen med att utse ny partiledare talade man om partiet som ett miljöparti. Kan någon berätta för mig vad det är som ger den profilen. Jag kan köpa benämningen småföretagarpartiet, med viss tveksamhet. Men miljöparti. Var får ni det ifrån? Kanske kommer man tillbaka med ny ledare?

fredag 26 augusti 2011

Regeringen sprider vargskräck

Ska Sverige ta sin del av ansvaret för bevarande av biologisk mångfald? Svaret borde vara självklart, men är det inte. När det gäller rovdjuren går man nu andra intressen än naturens till mötes. Tack UNT för ledaren i torsdags. Centern var förr ett miljöparti; men tyvärr länge se´n. När ska för övrigt övriga regeringspartier sluta betrakta Centern som något det inte är? När jägarnas intressen kolliderar med naturvännernas intressen ställer sig Centern på den förstnämnda gruppens sida. Så gör inte ett miljöparti. Läs UNT - ledaren.

Vart går Centern?

Fem dagar i Norrbotten med rikligt med regn. Men man behövde regn efter lång tid med sol och värme. Jag badade i Bottenviken i 16 - gradigt vatten. Om jag säger att det var skönt tycker nog en del att man låtsas. Nåja, det var skönt.
Kommentarerna till vem, som borde eller torde bli vald som ny ledare för Centern blir allt fler. spelar det någon roll? Jag såg en kommentar av en centerpartist: För politikens inriktning spelar det ingen roll, det är ju stämman, som bestämmer politikens innehåll. Ojdå, hon har inte varit med, varit med under den tid när makten har flyttats allt mer till en liten grupp i partiernas ledning. Det är klart att partiledarens åsikter har stor betydelse för vilken inriktning dess politik får. Annie sägs vara en god representant för Stureplanscentern och Anna-Karin vara mer socialliberal. Samtidigt sägs Anna-Karin vara den som mer än Annie kommer att fortsätta i samma riktning som Maud gått. För mig blir det här konstigt. Maud har väl i hög grad försökt göra stureplanscenterpartisterna glada eller är det bara att hon gått lydigt i Moderaternas ledband. Alltnog, Centern har tidernas chans att inta en tom del av den politiska arenan, den socialliberala och därmed förändra den partipolitiska bilden. Jag känner mig nu inte säker på att man kommer att göra det. Vad jag känner mig säker på är emellertid att politiska debatten i nästa valrörelse måste handla om fred och ickevåld, om natur och miljö, om solidaritet med utsatta människor och om kulturens betydelse för välfärden.

torsdag 18 augusti 2011

Landstingsmaten är ju redan utredd

Landstinget i Uppsala län köper patienternas mat från landstinget i Västmanlands län. Jag var ledamot i landstingsfullmäktige när beslutet togs. Det var en stor majoritet, som stod bakom förändringen. Mot var Miljöpartiet och om jsg minns rätt, även Vänsterpartiet. Från majoriteten var jag ensam om att ha invändningar. Nu förefaller alla vilja ifrågasätta den här lösningen. Det är bra att politiker kan ändra sig om verkligheten kräver detta. Man ska nu utreda frågan.
Men va nu då? Man sa ju då att utredningen var tydlig. Är den inte det i dag? Vad i all sin dar ska utredas? Plocka nu fram utredningen, säg att vi misstog oss beträffande både kostnader och kvalitet. Säg att vi gör en annan bedömning i dag av värdet av kvalitet på maten. Vi är några få i fullmäktige, som vid några tillfällen sedan förändringen genomfördes talat om fördelarna med tillagning nära patienten.
Kursändringen är positiv, men varför utreda. Sätt igång beslutsprocessen och bekänn färg.

tisdag 16 augusti 2011

Rätt medicin kan ge nyckelroll

I december 2000 skrev jag i UNT om Folkpartiet och att
Rätt medicin ger nyckelroll. Elva år senare kan jag nu kopiera texten och tar bort ca tio ord.

Folkpartiet kan återvinna styrka och inflytande genom att våga avvika från politikens standardformulär
Hur står det till med folkpartiet? Vore jag läkare skulle jag beskriva denna patient på det här sättet: Patienten tycker sig må bra, men den ser blek ut. Folk i allmänhet tror att patienten är sjuk. Patienten har ett bra självförtroende men dålig självinsikt. Patienten utsätter sig för onödig smitta och är för det mesta påverkad av ett högervirus.

Vad skulle jag ordinera denna patient? En åtminstone ettårig omfattande omvandling utan vila. I nuvarande akuta situation skulle jag sätta in en ideologispruta. Jag skulle vilja genomföra ett organbyte i god tid före nästa val, jag skulle sätta in resurser för att få den att bli mer självständig. Inför nästa val gäller: Folkpartiet är inget mittenparti i den meningen att partiets politik skall bestämmas av de positioner som socialdemokrater och högerpartierna intar. Folkpartiet är ett radikalt parti med klara gränser mot andra partier. Folkpartiet skall arbeta för att bryta den nuvarande majoriteten i riksdagen i nästa val.


Efter denna behandling uppvisar folkpartiet en självständig hållning, står fritt från bindningar till intressegrupper och organisationer och alltid på den enskilda människans sida. Svårigheterna för väljarna att urskilja vad som är socialliberalt i partiets politik är nu borta. Folkpartiet säger nu ifrån att ett nära samarbete med andra partier är möjligt endast under förutsättning att den egna partiprofilen kan behållas. Man har inte makten som ledstjärna. Folkpartiet har nu företrädare som ibland ändrar ståndpunkt och tydligt talar om detta.
Folkpartiet går nu före alla andra partier i en förändring av arbetssätt och organisation. Ingen folkpartistisk politiker ses som representant för kommunen eller staten utan som väljarnas ombud. Det här har inneburit att partiet har börjat acceptera personer med avvikande hållningar i olika frågor. Man går i spetsen för införande av riktiga personval. Folkpartiet upphör stegvis att vara en strikt partiorganisation.

Organbytet har inneburit att man avskaffat den traditionella partiledaren. Man inrättar nu en partiledning där flera duktiga personer har ansvar för var sitt område. Man väljer ibland representanter som inte har gjort politisk värnplikt; de väljs för att de är duktiga representanter. Folkpartiet är nu inte det parti som ägnar sig åt att säga samma sak som andra.


När vi vill betona utbildningen i politiken, solidariteten med sjuka och gamla och med handikappade skall vi inte säga som alla andra: skola, vård och omsorg. Strävan efter att inte vara likadan som andra utan olika är tydlig, kampen för solidaritet med i dag utsatta människor och för kommande generationer är tydlig.

Folkpartiet är inte likadant som de andra

när man tar upp kampen för de kvinnor som misshandlas varje dag;

när man tjatar om att de funktionshindrades situation inte har lösts på ett tillfredsställande sätt;

när man försvarar barnens rättigheter;

när man kräver bättre stöd till barn som stammar eller lider av dyslexi och när man engagerar sig i den internationella kampen mot sexuella övergrepp på barn;

när man kräver en radikalare miljöpolitik och solidaritet med kommande generationer;

när man slåss för högre anslag till kulturen.

Alternativen är tydliga.

Vägrar patienten ta ordinerad medicin dör han. Accepterar han behandlingen får han åter en nyckelroll i svensk politik.

fredag 12 augusti 2011

Är övervakningssamhället här?

Adam Cweijman och Linda Nordlund, representerande Liberala Ungdomsförbundet, har en välskriven och viktig debattartikel i UNT i går. Övervakning behövs i vissa specifika fall, men tecken finns på att vi har fått ett övervakningssamhälle. De två kräver av infrastrukturnimister initiativ för att få regeringen att riva upp beslutet att ge Polisen tillgång till övervakningsbilder från biltullarna. Tack Adam och Linda. Undrar hur en tidigare ordförande i samma ungdomsförbund tänker.

Uppsala kommun positiv till nytt externt centrum

I Uppsala kommun fortsätter den politiska diskussionen om byggande av handels- och upplevelsecentrum Vid Fullerö.Senast har man diskuterat formuleringar. Planen för området har varit utställd och den expertutredning, som lagts fram talar om att utsläppen skulle komma att gå emot kommunens miljömål. I tidningsreferat står att kommunstyrelsen strök detta och i stället uttalat: "Beslut enligt arbetsutskottets förslag med ändring att sista stycket i bilaga 1. ska lyda:
Inför antagandeprövningen i kommunfullmäktige måste fler kompensatoriska åtgärder skisseras och villkor om klimatkompensation eller andra åtgärder kan skrivas in för det aktuella markområdet att hanteras i samband med detaljplaneläggning."

En rättelse är på sin plats. Kommunstyrelsen har inte behandlat denna fråga utan den har beretts av arbetsutskottet. En viktig distinktion. Kommunstyrelsen kan inte styrka vad som står i en utredning, däremot kan den yttra sig i strid med utredningen. Även denna distinktion är viktig.
Men varför i all sin dar kunde arbetsutskottet inte behålla utredningens formulering och kombinera denna med sitt tillägg? Det måste väl bero på att man vill medverka till att anläggningen byggs och komma bort från att de negativa konsekvenserna blir stora. Nu vill jag av vart och ett av partierna veta varför man inte vill ställa upp på utredningens formulering.

söndag 31 juli 2011

Alliansen som ett Moderaternas projekt

För en tid sedan skrev Terry Carlbom en artikel om alliansbildning som steg mot tvåpartisystem. Jag har i dagens UNT komenterat hans artikel enligt följande:

Den borgerliga alliansen har blivit ett Moderaternas projekt, skrev nyligen Terry Carlbom i en debattartikel i UNT. På den politiska arenan dominerar två aktörer, Moderaterna och Socialdemokraterna. Det är ingen tillfällighet, som gör att Alliansens politik är Moderaternas politik. Det är en medveten politik från Moderaternas sida, med siktet inställt på ett tvåpartisystem och ett lågskattesamhälle med en begränsad offentlig sektor.
En motvikt finns, menar Carlbom, i Folkpartiets kärnväljare, som han anser är inte konservativa. Här finns värderingar, som handlar om omprövning och pragmatisk nyorientering som Carlbom uttrycker det. I högre grad än andra är de internationalister på individualismens grund. Jag tycker att Carlbom träffar rätt i sin analys.
Är folkpartisterna då omedvetna om den här inriktningen? Det tror inte jag. I valet mellan makten och ideologin har partiet emellertid satt makten högre. Detta motiverar partiledningen med att partiet har större möjligheter att påverka politiken i regeringsställning än i opposition. Man sätter också likhetstecken mellan allians och koalition, kanske ett sätt att försvara sin del av Alliansen.
Partiet ser naturligtvis den stora skillnaden mellan allians och koalition. I en allians går man till val på att visa att de i alliansen ingående partierna är överens om det mesta. Kort sagt, man suddar ut sina profiler. En koalition ingås efter ett val där partierna profilerat sig och gett väljarna tydliga alternativ. Möjligheterna, att, med bevarad tydlig profil, påverka politiken torde vara större i oppositionsställning än med utsuddad profil i regeringsställning och även bidra till opinionsbildning, vilket är svårt i en allians.
Inför 2014 års val vill jag se ett Folkpartiet med tydlig socialliberal profil, där idéerna är det viktigaste. Jag vill se hur det socialliberala partiet återupptar kampen för bättre villkor för de mest utsatta, jag vill se en fortsättning på engagemanget för utbildning och forskning som välfärdsskapare och konkurrensfaktor, jag vill se hur man återupptar kampen för naturen och ekologisk hållbarhet och jag vill se en kamp för ickevåld och demokrati.

Bättre revision och politikerutbildning

Den politiska ledningen av vårt landsting har en bestämd målsättning om att ge så mycket vård som möjligt med hög kvalitet och till så låg kostnad som är möjlig. Vem har invändningar mot en sådan målsättning? En väg för att pressa kostnaderna och kanske också stimulera till nytänkande är att använda även externa vårdgivare. Men det är här bristerna i den politiska styrningen blir tydliga. Politiker ägnar sig inte åt det som måste vara den viktigaste politiska uppgiften, ständig uppföljning. Det här har jag skrivit artiklarom,jag har talat om det i landstingsfullmäktige och jag sätter problemet i fokus i mitt föredrag om politisk styrning.
Landstingets revisorer har nu i en rapport pekat på problemet med kontrollen. I dagens artikel om rapporten fokuseras på kontrollen av externa vårdgivare. Revisionen anser: "Kontrollen av kvaliteten och patientsäkerheten i hälso- och sjukvården är en av de viktigaste frågorna som styrelsen ska ägna sig åt, vilket inte görs". Grundfrågan handlar fortfarande om att man inte vet hur man ska göra för att styra och därför ägnar man sig åt annat.
Landstingsrevisionen påpekar då och då att det finns brister i den politiska styrningen. Det är dock svårt att se förändringar. Men varför angriper revisionen aldrig grundproblemet? Revisionen blundar för sådant som att budget fördelas på förvaltningar i stället för på politiska organ. Man blundar för att avtal med vårdgivare inte reglerar tydligt vad som ska åstadkommas, man blundar för att dogordningar för politiska organ inte tar upp de viktigaste politiska uppgifterna. Och...man blundar för de stora kunskapsbrister som finns i tjänstemannaorganisationen om innebörden av att organisationen är politiskt styrd.

En tydlig revision är en av nycklarna till en bättre kontroll av både egen regi och externt utförande. Inga nya upphandlingar bör göras innan man klarat ut vilken den politiska roeni landstinget är. Kort sagt: Nu krävs: bättre revision och politikerutbildning.