onsdag 30 mars 2011

Landstinget styrs inte av politiker

Det här pressmeddelandet skickades till UNT efter min föreläsning förra tisdagen. Dagen efter insändandet slarvläste jag tidningen, så jag har inte sett den publicerad.
"10-talet kommer att präglas av fortsatt blockpolitik, men inte i form av så fasta allianser som i dag. Vi får en fortsatt avideologisering och mer av ”amerikanska valrörelser”. Toppstyrningen inom partierna kommer att förstärkas ytterligare. Det förutspådde Harald Nordlund i en föreläsning på Studieförbundet Vuxenskolan i tisdags.

Harald Nordlund, som har ägnat sig åt politik i fyrtio år, varav nio som kommunalråd och fyra som riksdagsledamot, anser att politiker har abdikerat.

Forskningen visar att den politiska styrningen, särskilt inom landstingen, knappast finns, att styrningen har dåligt genomslag och att man inte har en ordentlig uppföljning.

Harald Nordlund relaterade forskningens slutsatser till sina egna erfarenheter och sa sig finna stor överensstämmelse. Han pekade särskilt på den ekonomiska styrningen inom landstinget i Uppsala län. Nämnderna medverkar inte i budgetarbetet, budget fördelas på förvaltningar i stället för på nämnder. Han angav bristen på dialog med professionen som en del av förklaringen till det usla genomslaget för politiska beslut och till att uppdragen uppfattas som oklara.
Harald redogjorde för kommunallagen, som styr kommuner och landsting. Här görs tydligt att styrningen ska ske genom fullmäktige och nämnder, varvid förvaltningar är redskap. Inom landstinget råder det motsatta förhållandet.

Motsvarigheten i landsting och kommuner till VD inom näringslivet är inte en tjänsteman utan ska utgöras av landstings- respektive kommunstyrelse och nämnder.

Det krävs en kulturreformation inom politiken, en reformation, som måste handla om att skapa en insikt om att politiker är medborgarnas förtroendevalda och inte chefer, att ideologi måste gå före ingenjörskonst och att nätverk måste ersätta hierarkier.

Harald Nordlund ville skicka tre värden för politiker att ta till sig, nämligen medborgerligt deltagande, åsiktsrepresentativitet och beslutsförverkligande.

En del av föreläsningen bestod av en repetition av grundläggande samhällslära och avslutades med en beskrivning av vad politik är och vad politiker måste koncentrera sig på. Harald Nordlund tror dock inte att de nödvändiga förändringarna kan åstadkommas utan att alla som kommer att åta sig ett politiskt förtroendeuppdrag får genomgå en utbildning, en obligatorisk politikerutbildning."

måndag 28 mars 2011

Patientsäkerhetskonsekvensbeskrivning

Den här insändaren fanns att läsa i UNT för ca en vecka sedan.
Enligt lag krävs en miljökonsekvensbeskrivning för att få starta verksamhet, som påverkar miljön (6 kap. Miljöbalken). Det finns dessutom en särskild förordning om miljökonsekvensbeskrivningar.
I en miljökonsekvensbeskrivning ska finnas, till exempel, beskrivning av verksamheten, konsekvenser för miljön, beskrivning av hur negativa effekter kan minskas och negativa effekter, som inte kan undvikas.
Under den tid då Folkpartiet prioriterade miljöfrågorna högt drev vi på för att få till stånd den lagstiftning, som nu tillämpas.

Ett annat område där felaktiga beslut kan få allvarliga följder är sjukvården. Antalet vårdskador är fortfarande oacceptabelt högt. Man beräknar att antalet är över hundra tusen per år. Detta trots en skicklig och engagerad personal. Felen är, till exempel, brister i organisation, rutiner eller resurser.
Mycket görs nu, både nationellt och internationellt för att stärka patienternas ställning och för att öka säkerheten.
Den 1 januari 2011 infördes en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.
Vårdgivarna får med lagen ett tydligt ansvar att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och arbeta förebyggande för att förhindra vårdskador. Vårdgivarna får också en skyldighet att utreda händelser som lett till eller hade kunnat leda till vårdskada. Nu är viktigt att politikerna har en fortlöpande dialog med professionen för att leva upp till lagen. Dock, anser jag, räcker inte det. Även lagen behöver prövas och förändras. Likt kraven beträffande en verksamhets effekter på miljön bör på sjukvårdsområdet, i samråd med professionen, lagstiftas om och utarbetas rutiner för patientsäkerhetskonsekvensbeskrivningar. Min förhoppning är att vårt landsting ska ta ledningen i dessa strävanden.
Harald Nordlund (FP)

Vi minns Harrisburg

I dag minns vi Harrisburg. Det som inte kunde hända hände. Samtidigt tar vi del av allt mer oroande rapporter från Japan.
I de mest drabbade områdena av jordbävningen finns vindkraftverk. Dessa klarade sig oskadda. Läser att EU: s klimatkommissionär (men nog är väl titeln miljökommissionär) hävdar att vindkraft är billigare än kärnkraft. Vem är förvånad?

i går kväll, som vanligt, tittade jag på Agenda. Nog har S ett omfattande arbete framför sig. Damberg intervjuades. Varför han ställde upp förstår jag inte. Svaren uteblev på de frågor han fick. Det enda som framkom är att han och Juholt är oeniga om RUT.

torsdag 24 mars 2011

Kärnkraften
Kärnkraftskatastrofen i Japan kan inte användas som argument för avskaffande av kärnkraften, hävdar en del. En jordbävning och en tsunami likt de i Japan kan inte inträffa här. Nej, den sannolikheten är nog liten. Men tänk om annat kan inträffa. I dag hör vi om att incidenten vid Forsmarks kärnkraftverk 2006 var nära att skapa en härdsmälta. Vilka slutsatser ska dras av detta? Jo, nu säger man: vi har dragit lärdom av det inträffade.
En slutsats som dragits från kärnkraftsindustrins sida är att tveka om det vettiga i att satsa på att bygga nya verk. Den signalen måste få regering och riksdag att ta tydliga initiativ för satsning på förnybara energikällor. Eller kommer en del politiker att fortsätta att tala för mer kärnkraft allt medan ingen vill bygga?

Naturreservat
Det finns ett förslag om att inrätta ett naturreservat längs södra delen av Fyrisån. Området ses som en av de mest värdefulla landskapstyperna i närheten av Uppsala. Nu finns, som vanligt, motståndare, som befarar att man förhindrar framtida exploateringar. Men vanu?, tänker jag. Jag minns när vi i kommunen slog fast att riktigt värdefull natur måste skyddas. Vi var nära att ansöka om att få bilda nationalstadspark, men några sa då att man då lägger en död hand över området. Vad jag nu vill höra i debatten är om man ska hålla området vid liv eller lägga en död hand över det genom att bebygga det.

Grattis Uppsala
Våra två universitet har hög rankning bland landets lärosäten

Våld som metod
När president Bush angrep det irakiska folket applåderade de främsta partiledarna i Sverige. Man sa att just den här gången är våldet nödvändigt. Nödvändigt för att få bort en diktator. Vi vet nu hur barockt kriget var.
Men nu är våldet nödvändigt för att skydda en befolkning. Vi får väl se. Om skyddet för en del blir dödande våld för andra, vad var meningen då? Åtgärderna med att frysa tillgångar för diktatorn gör nog mer ont för honom än dödande av egna medborgare.

Lyckad föreläsningMin föreläsning om politisk styrning och bristen på sådan i tisdags kväll blev mycket lyckad.

söndag 20 mars 2011

Jag förstår inte vissa argument kring kärnkraften

Att inte jag riktigt förstår pågående debatt om kärnkraften kan bero på mig och den biologiska variationen. När tidningsledare och, så kallade, debattörer jämför olyckor vid ett dammbygge med ett kärnkraftshaveri är det någonting hos mig som reagerar. Jag har lärt mig att strålning från kärnkraft, förutom de hemska direkta skadorna, orsakar genetiska skador, skador, som visar sig i senare generationer.
Det finns tyvärr ytterligare inslag, som jag inte förstår. "Vi har inte tillräckligt med alternati varför vi måste inte bara behålla utan bygga ut kärnkraften". Samma personer säger sällan att vi måste satsa på att snabbt få fram alternativ och åstadkomma energibesparing, som gör att vi kan avveckla kärnkraften. Ingen säger att kärnkraften är helt säker, men vissa säger ändå att vi ska ta riskerna. "Det som hänt i Japan kan inte hända här", heter det också. Men vad i all sin dar. Fruktansvärda olyckor kan inträffa. Ska vi fortsätta att utsätta generationer framåt för faror?

onsdag 16 mars 2011

Slutar aldrig att förvånas.

"En utredning ska tillsättas med uppdraget att se över primärvårdsförvaltningens uppdrag. Det beslutade hälso- och sjukvårdsstyrelsen."
Men hallå! Är primärvårdsförvaltningen en förvaltning under Hälso- och sjukvårdsstyrelsen? När man nu tillskapat en produktionsstyrelse är det väl med den HSS tecknar avtal? Jag slutar aldrig att förvånas.
Borde väl handla om att se över överenskommelse mellan HSS och produktionsstyrelse beträffande primärvårdsverksamhet. Nio landstingsråd, och ingen klocka ringer.

tisdag 15 mars 2011

Här kan det inte hända, vilket det inte kunde i Harrisburg heller

Katastrofer är händelser vilkas konsekvenser är svåra eller omöjliga att förutse och som orsakar lidanden och svåra umbäranden.
Kärnkratfskatastrofen i Japan har lett till, bland annat, att politiker i flera länder slagit till bromsarna för kärnkraftsutbyggnaden eller tagit initiativ till diskussioner om hur man kan öka säkerheten. Vad man tydligen inte kunnat förutse är att strömavbrott kan vara tillräckligt för att orsaka katastrofen. Konsekvenserna av strålning från kärnkraft vet vi väl mycket om. Hittills talar man enbart om dom direkta skadorna av strålningen. Men dom genetiska skadorna, de skador, som visar sig hos kommande generationer, varför talas inte om dessa?
Vi ska se över säkerheten är ett vanligt uttalande i dag. Men vad i all sin dar, har man inte gjort allt som går att göra?
Det är väl på det sättet att vi känner till dom här riskerna och har kalkylerat med dessa. Vi är helt enkelt beredda att ta risken av en kärnkraftsolycka. Men så säg det då.

Krisberedskap handlar emellertid om att så långt möjligt minska risker, förutse händelser och utarbeta strategier för att mildra konsekvenserna av händelserna.

Svenska kärnkraftverk anses hålla hög klass i fråga om driftsäkerhet. Det har emellertid visat sig att kärnkraftverk i vissa andra länder inte har lika hög säkerhet. Eftersom en eventuell olycka vid ett kärnkraftverk får konsekvenser för andra länder än det där verket är beläget måste det vara lika angeläget att verka för hög säkerhet vid andra länders kärnkraftverk som vid våra egna. Kärnkraftsfrågan får inte vara en fråga för varje land för sig. Vi måste få vara med och lägga oss i säkerhetsfrågorna i andra länder. Det krävs en helt ny strategi. Svenska politiker måste agera internationellt för att få genomslag för detta synsätt. Men framför allt. Huvudfrågan är: ska vi fortsätta att ta risker, som bevisligen inte kommer att kunna elimineras helt?

torsdag 10 mars 2011

Några av nyheterna i dagens tidning

Jag väntar spänt på vad svenska partiledare ska säga om eventuella insatser i Libyen. Man tycks vara försiktigare nu efter att ha lärt en del av det stöd man gav president Bush när han angrep det irakiska folket. Vad säger den riksdagsledamot, som förordat vapeninsatser i Iran? Jag är förvånad över att det imedia finns en inställning att fredlig lösning inte är möjlig i Libyen, när man inte ens prövat.
Läser i dag om forskarkritik mot vargjakt. Politiker brukar vara förtjusta i att hänvisa till forskningsrön, med rätta tycker jag. Men i fråga om vargarna i vårt land vet riksdagspolitikerna bäst.
FP - strid går vidare läser jag också. Jag kan inte tillräckligt om bakgrunden för att ha en bestämd mening. Dock förefaller mig beslutet, utan ena partens vetskap, att bilda ytterligare en lokalförening inom FP vara ett sätt att förstärka motsättningarna. Samtal utan tidspress torde vara en bättre väg.
Säkert slutförvar är nu i högsta grad osäkert. Kärnavfallsmängden ökar men hur avfallet ska tas om hand står skrivet i stjärnorna.
Socialdemokratiska valberedningen tycks nu överens om att föreslå Juholt till ny partiledare. Media agerar nu som om han redan är vald. Det är väl ändå deras kongress som ska besluta.

tisdag 8 mars 2011

Antingen har man ansvaret eller har man inte

Det finns i riksdagen en enighet om att vården i Sverige ska vara demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges efter behov. Den politiska uppgiften och det politiska ansvaret handlar om att stifta lagar, göra beställningar, det vill säga i avtalsform uttrycka krav på kvalitet, kvantitet och ekonomisk ersättning, följa upp och kontrollera och utkräva ansvar. Beslut inom ramen för detta fattas av professionen.

Om politiskt ansvariga klarar att ta detta ansvar kommer också den politiska diskussionen att handla om innehållet i avtalen i stället för om vem som producerar. Men vi har en konstig debatt i dag. Beror den på oförmågan hos politiker att ägna sig åt det man ska?

Politiken är sålunda frågor om innehåll i kraven på den som producerar och inte vem som producerar. Om man fokuserar på det sistnämnda måste detta tolkas som ett underkännande av politikens förmåga att styra.
Landstingen har ansvar för även sjukvård, som ges av annan än landstinget, om man har tecknat avtal. Kommunerna har ansvar för äldrevård och skolor i annan regi än kommunal, om man tecknat avtal. En mellanform, som gör ansvarsfördelningen lite knepigare är friskolor och vårdcentraler, som startat som en följd av rätten att etablera en vårdcentral. Staten ger till exempel ett företag rätt att starta en skola och kommunen tvingas anpassa sin planering efter detta. Samma är förhållandet med den fria etableringen av vårdcentraler. Har kommunen ansvar för skolverksamheten bör det väl vara fullt ut. Har landstingen ansvar för att ge sjukvård bör väl hela beslutsrätten ligga där? System vid sidan om medför ofta problem.

torsdag 3 mars 2011

Verkställande av beslut

Jag läser om ett beslut i riksda´n, av ganska stor principiell betydelse för kommuner och landsting:
En kommun eller ett landsting får verkställa ett beslut som har överklagats även om den rättsliga prövningen ännu inte är klar och beslutet inte har trätt i kraft. Enligt kommunallagen kan beslutet verkställas om det inte finns särskilda skäl att vänta. När ett beslut verkställs kan det innebära att kommunen binds civilrättsligt. Även om en domstol häver ett beslut kan det vara svårt att häva ett avtal som ingåtts när beslutet verkställdes. Risken att sådana situationer uppstår bör minimeras, anser riksdagen. Riksdagen gav därför regeringen i uppdrag att se över regelverket kring verkställandet av beslut. Syftet är att utforma reglerna så att de så långt som möjligt förhindrar att besluten verkställs innan de har trätt i kraft, när det gäller beslut som resulterar i civilrättsliga avtal och när det finns risk för att besluten kommer att upphävas. I uppdraget till regeringen ingår också att se över möjligheten att införa sanktioner mot kommuner och landsting som bryter mot reglerna.

tisdag 1 mars 2011

Politiska beslut fattas av grupper av politiker

Med få undantag fattas politiska beslut av grupper av politiker. Politiker är inte chefer. VD i ett bolag motsvaras av kommunstyrelsen i en kommun, inte av stadsdirektör eller av enskild politiker.
Finns en tendens till att enskilda politiker i stället för fullmäktige eller styrelse eller nämnd fattar beslut? Kanske det.
I partierna är en förändring tydligare. Förändringen möjliggörs av att benägenheten hos medlemmarna att ifrågasätta tycks avta. Varför kan man undra. Ett par personer beslutar om vem som ska inneha ett styrelseuppdrag utan att någon reagerar. "Det är ju inte klokt", säger medlem till medlem, men har inte ork, vilja eller mod att agera.
Demokratin i de politiska partierna handlar om mycket mer än medlems- eller ombudssystem vid beslutsfattande.

Råttvisemärkning handlar om solidaritet

Tack igen UNT för en bra ledare.
I går kväll beslutade kommunfullmäktige i Uppsala att Uppsala inte ska ansöka om diplomeringsom en rättvisemärkt kommun, en så kallad Fairtrade city.

För oss socialliberaler är solidaritet ett viktigt ord, solidaritet med människor i andra delar av världen än vårt eget land och solidaritet med kommande generationer. Solidaritet ger förutsättningar för att möta våldet, svälten och andra destruktiva krafter och solidaritet ger förutsättningar för att endast bruka och inte förbruka jordens resurser.
I utövandet av en sådan politik är vi ofta beroende av att göra upphandlingar. Vid upphandling ska ställas krav som överensstämmer med en solidarisk politik. Jag har förstått och insett att vi av olika skäl, inte minst juridiska, inte kan ställa vilka krav som helst. Men nog borde vi enkelt kunna enas om och ställa oss bakom de strävanden som Rättvisemärkningen innebär. Nog borde vi kunna vara eniga om att vid upphandlingar medverka till att arbetare och odlare får skäligt betalt för sitt arbete, nog borde vi kunna vara eniga om att vid upphandlingar motverka barnarbete, liksom att motarbeta diskriminering på grund av kön, hudfärg och tro. Nog borde vi kunna vara eniga om att vid upphandlingar uppmuntra ekologiskt odlande.