lördag 29 oktober 2011

Varför vara anonym i ett tankeutbyte?

Jag skrev en kommentar till den anonyme och råkade klicka på anonym även jag. Det är lättare att föra ett samtal om man vet vem man talar med.
Om man som förtroendevald har som ett viktigt mål att komma åt så stort arvode som möjligt måste man, som grundregel, anpassa sig till partiets politik. Inte vara kritisk, eftersom kritik alltid minskar möjligheterna att få uppdrag. När jag framför kritik mot mitt eget parti drivs jag av den starka bindning jag har till partiet. Kanske påverkar jag inte till förändring, men jag försöker skapa en debatt. Det finns alltför många bland politiker, som aldrig säger någonting utåt, aldrig skriver en rad, men snor åt sig stort antal uppdrag. Ibland kanske för att komplettera sin lön eller pension. Alltnog, är detta målet, uttryck Dig inte kritiskt mot partiet. Detta vet naturligtvis den anonyme, men fann inget annat argument. Inte imponerande

tisdag 25 oktober 2011

Ickevåld, Fredens Hus och socialliberala samtal

Vi hade i lördags städdag i vår samfällighet. Vi påminde om en del överenskommelser vi gjort i syfte att öka trivseln i vårt område. Det kändes så bra, för nästan alla står upp för vad man kommer överens om. Men hur umgås vi när några säger ja och sedan agerar i motsatt riktning? Min övertygelse om att konflikter uppstår då folk inte pratar med varandra eller pratar med aggressivitet blir allt starkare. Den nonchalante, den illojale måste bemötas med det goda exemplet. Visa framgången av det konstruktiva och vänliga samtalet.
I går kväll ägde invigning av Fredens Hus rum. Glädjande många personer var där. Vi fick lyssna på två intressnta och bra anföranden av Professor Wallensten och kulturnämndens i Uppsala kommun ordförande Eva Edwardsson. Freds- och ickevåldsfrågor ingår i den profil jag hoppas Folkpartiet ska gå till val på i kommande valrörelse. Vi är många som är beredda att snart gå in i den valrörelsen; dock inte som de flesta andra kommer att utformas med jippon, flotta foldrar och påkostade annonser under en begränsad tid, utan en valrörelse i form av samtal, som som ständigt pågår. Vi måste samtala om hur vi skapar en ickevåldskultur, om vårt förhållningssätt till våld i alla former och vad vi enskilda kan göra för att stärka fredsskapande krafterna. Vi måste samtala om ickevåld som en förutsättning för det hållbara samhället. Ekologisk, ekonomisk eller social hållbarhet är omöjlig att nå om vi inte leds av en ickevåldskultur.
I samtalet måste också ingå vilka krav vi gemensamt måste ställa på våra politiker och vad vi var och en kan och måste göra för att minimera skadorna av klimatförändringarna, hur vi ska få stopp på användningen av skadliga kemikalier och hur vi ska mildra hotet mot den biologiska mångfalden. I mina samtal hoppas jag få utbyta tankar kring vad en tilltagande egoism betyder för vårt gemensamma ansvar för de människor, som är utsatta på olika sätt, kort sagt om vart solidariteten tog vägen. Jag tror att intresset för att få samtala om dessa frågor är mycket stort och det ser inte ut att bli trängsel bland de politiker, som erbjuder samtalen, ty nu trängs man som bäst för att få en bra plats på politikerbänkens högersida, och trängseln är stor

fredag 21 oktober 2011

Sex procent är klart över riksdagsspärren

Gå med i NATO, gå med i EMU, sänk skatterna, avskaffa turordningsreglerna, bygg ut kärnkraften, ordning och reda i skolorna. Den profilen stöds av cirka sex procent av väljarna, femtio procent över riksdagsspärren.

Medvetet dödande är alltid fel

Ja, så är diskussionen igång, diskussionen om huruvida det var rätt att döda Gaddaffi, i stället för att gripa honom och ställa honom inför rätta. Jag ger mig ogärna in i tyckande i frågor och om förhållanden om vilka jag har begränsade kunskaper. Jag kan inte heller förstå vad det innebär att leva i total ofrihet. Men jag kan förstå att hat uppstår efter sådana ohyggligheter, som diktatorn har stått för. Jag kan förstå uttalanden såsom "Jag hoppas att han är i helvetet med Hitler".

Emellertid har jag den grundläggande inställningen att medvetet dödande är alltid fel. Om detta må vi samtala.

torsdag 20 oktober 2011

Snart valrörelse igen

När jag nu fick syn på ett avsnitt i "Politik på Gott och Ont" känner jag suget igen efter att gå ut och tala politik med andra människor. I kommande valrörelse kommer vi att läsa om nödvändigheten av kommunikation via facebook, twitter o.s.v. Jag tror dock att mötet med människor slår ut allt annat. Men som komplement använder jag ofta och gärna min dator.

Skrivet 1998:"NÅGRA DAGAR efter det att jag inträtt i riksdagen gjorde jag i Upsala Nya Tidning ett inlägg i en artikelserie om politikermisstron. Jag ställde frågorna: Vems uppdrag har egentligen dagens politiker? Är det kanske så att partiapparatens, förvaltningstjänstemännens och inte minst budgetens uppdrag väger tyngre än det förtroende väljarna uttalat? Jag beskrev där ett orsakssammanhang där både politiker och väljare under senare år tagit ett steg åt sidan eller halkat av den av tradition upptrampade vägbanan.
När samma tidning presenterade länets, i riksdagen invalda, ledamöter uttalade jag: ”Jag tycker att min valrörelse har skiljt sig från flera andra politikers valrörelse. Jag har inte en enda gång uppmanat folk att kryssa på valsedeln, och jag har inte gjort den sortens utspel som vissa andra har gjort. De flesta har haft en kort valrörelse med ytliga utspel. Jag har jobbat långsiktigt och rört mig bland människor under ett års tid”."

tisdag 18 oktober 2011

Ny abdikation från politiker

Man tar sig för pannan.Moderaterna i Sigtuna vill ha sökande till vad man kallar tjänsten som kommunalråd. Eller är det så illa att journalisten inte vet att förtroendeuppdrag som politiker inte är tjänster. Alltnog, den bild Moderaterna ger är att aktuellt politiskt uppdrag är att jämföra med en anställning som tjänsteman. Otydligheten i politisk styrning ökar. Men, tänk om det är så att det inte är okunnighet utan en medveten strategi, som ligger bakom initiativet att utannonsera "tjänst som oppositionsråd".

Folkpartiets landsmöte ägde rum i helgen. Känslan för socialliberalism finns kvar, hos många ombud. Det märktes tydligast i frågan om drogtest i skolan. Man gick rent av emot en desorienterad partistyrelse. Ett friskhetstecken.

fredag 14 oktober 2011

Tack för dagens debattartikel

Folkpartiet har gått vilse, skriver representanter för Libarala ungdomsförbundet och Liberala studenter i dag i UNT. Tack för artikeln. Angelägen och rätt i tiden. Jag har inte svårt för att instämma i det mesta av vad skribenter tycker. Jag tycker emellertid att begreppet liberal har tappat sin betydelse som profilbeskrivning. Varför vill man inte använda det tydligare och mer ideologiska begreppet socialliberal. Jag tycker också att det är synd att unga socialliberaler inte saknar natur- och miljöpolitiken i Folkpartiets profil liksom ickevålds-och fredssträvanden. Man skriver: "Vad Folkpartiet i dag främst saknar är en självinsikt om att man inte har något monopol på politisk liberalism.." Så sant, men däremot kan Folkpartiet, om man skyndar sig, lägga beslag på socialliberalismen. Alltnog, det viktigaste just nu är att få en intern debatt om Folkpartiets positionering som ett högerparti. Till en sådan debatt är dagens artikel ett bra och välkommet bidrag.

torsdag 13 oktober 2011

Lögnen fungerar numera bara lokalt

Var det bättre förr? Är girigheten större i dag? Det är lätt att frestas svara ja på frågorna. Men kan det vara så att medierna bevakar offentliga personer mer än förr? Och är politiker mindre att lita på än andra människor? Eller är det så att politikerna blivit som andra människor? När jag ser program som Uppdrag granskning tänker jag att girigheten tränger in överallt och att det inte handlar om person utan om tillfället. Men jag vill inte tro detta. Inom, bland annat, politiken finns en drivkraft till omoraliskt handlande utöver pengar, nämligen makt. Att anväda lögnen för att dölja egna misstag och avsikter, som man inte vill tydliggöra är inget nytt fenomen. Däremot har det blivit allt svårare att dölja en lögn. Varje uttalande och påstående granskas, åtminstone när det handlar om politik på nationell nivå. Lokalt kan det dock fortfarande fungera. Ett ställningstagande man inte vill stå för skyller man på någon annan. När lögnen avslöjas blir den tydlig för endast lögnaren, den för lögnen utsatte och den för ställningstagandet oskyldige men utpekade.

tisdag 11 oktober 2011

Juholt, FP;s landsmöte, höjda sjukvårdsavgifter

Bedrövligt att höra nu pågående intervju i P1 om förtroendet för Juholt. Någon, som tar honom i försvar, tycker att "sån´t här kan hända". Nu skrattar intervjuoffret.
Kommande helg ska jag följa Folkpartiets landsmöte på avstånd. Det blir spännande att höra huruvida ombuden tycker som partiet i skattefrågor. Jo, det här var en märklig formulering. Partiets uppfattning bestäms ju egentligen av ombuden, men när jag i tidningen i dag läser "...FP vill..", trots att det är förslag från partiledning eller partistyrelse kan jag inte låta bli att raljera. Ingressen till artikeln lyder: "Folkpartiet vill ha en ny bred skattereform med slopad värnskatt och halverad statlig inkomstskatt. Målet är att få ner marginalskatten till 40 procent." Hur vet man det? Det är ju frågor landsmötet ska ta ställning till.
En lokal nyhet i dag är att det finns ett förslag om att höja avgifterna inom sjukvården. Ett av de argument, som nämndes i radioinslaget var att avgifterna inte har höjts på flera år. Men, vem har sagt att avgifterna ska öka? Jo, ett annat argument är att genom högre avgifter styr man bort "onödiga" besök vid akuten. Effekten kan diskuteras, men är ju ändå ett argument, som ska respekteras.

måndag 10 oktober 2011

Harald i Uppsala

Föreläsning, studiegrupp och hjälp med skrivelser

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.
Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver för att ta sig fram i hälso- och sjukvården, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt.


Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Politik i praktiken

Många av oss upplever ett behov av att få förbättra kunskapen om vårt samhälle, om hur beslut fattas och
var besluten fattas. Jag leder gärna studier i större eller mindre grupp.

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon:
Pris: 300 kr per sammankomst

Hjälp med att upprätta skrivelser

Ibland tar det emot när man ska formulera ett brev eller skrivelse.
Jag har stor erfarenhet av kontakter med beslutsfattare och myndigheter och kan därför vara till hjälp med formuleringar.

harald.nordlund@swipnet.se
0760-163244

Vad säger ansvarig styrelse?

Hörde just nu om en patient vid infektionskliniken vid Akademiska sjukhuset, som fått duschning först efter en månad. För att kunna ge uttryck för en reaktion bör man skaffa mer information än ett kort inslag i radion ger. Kommentarerna från vårdgivaren fick en ansvarig läkare ge. Det är väl helt OK. Dock är det nu intressant att få veta huruvida den vårdbeställande nämnden anser att styrelsen för Akademiska lever upp till avtalet. Det är också intressant att få veta vilken uppföljning styrelsen för Akademiska gör och huruvida man anser att politiska åtgärder erfordras.

söndag 9 oktober 2011

Avsnitt tre; borgerlig höger

Kontrasten mellan socialliberalismen och nyliberalismen i nya kläder tog jag upp i en artikel i december 2000.
M + Kd = sant

KRISTDEMOKRATERNA har klivit ur kyrkbänken och lämnat sin ambition att lagstiftningsvägen föra svenska folket till himmelriket. Man har orienterat sig mot de europeiska kristdemokraternas värdekonservatism och är därmed på väg att överge en del av sin socialpolitiska mjukvara, bland annat ett nationellt genomfört rop på fler poliser tyder på det. Moderata och värdekonservativa väljare attraherades av denna Kd: s nya profil och bytte parti i det senaste valet. Samtidigt innebar Kd: s förändring ett vakuum på den socialpolitiska högerkanten. För att hålla väljarna, inom rundgången mellan de två högerpartierna, insåg moderaterna att man måste agera och det har man nu gjort.
I rapporten Ett parti söker framtidens vägar, författad av riksdagsledamoten Per Unckel, avfyras startskottet. Här tonar en ny bild fram, en bild av ett mjukt moderat parti, ett parti som man inte trodde fanns – och antagligen heller inte finns. Rapporten utgör ett första steg mot ett nytt moderat idépolitiskt program och lades fram till partistämman förra året.

Det är måhända inte min uppgift att recensera andra partiers program men det är min skyldighet mot mina väljare att följa både meningsmotståndares och vänners idéer och arbeten och i detta fall kan jag inte avstå från att offentligen kommentera.

I stort kan jag hålla med om samhällsanalysen; vi har en för stor politikerstyrd samhällsektor, för liten reell valfrihet och begränsade möjligheter till gränsöverskridande. Men jag anser rapporten vara ofullständig och försåtlig. Den utgör ett exempel på den politiska retorik vars främsta syfte är att omvandla egenintresset till en nyttighet för alla. Den är vi vana vid att höra från moderat håll och den överraskar inte.
Skriften säger att man inte ska hälla nytt vin i gamla läglar och det går inte att forma eller stöpa en vettig socialpolitik i moderata termer. Kan någon, som exempel, förklara vad begreppet ”liberalkonservativ” betyder? För mig är redan ordet i sig själv en paradox, ungefär som eldvatten, - vilket ändå har en innebörd till skillnad från det förra. En tänkbar förklaring till termen är att man vill muta in begreppet liberal utan störande prefix som social- eller marknads-. Samtidigt beskriver man, och det med fog, de traditionalistiska socialdemokraterna som konservativa. Kan man få föreslå att förnyelsefalangen inom socialdemokratin och de moderater som söker framtidens vägar, gemensamt kan kallas socialmoderater, eller?

Rapporten talar om alla människors unika värde, men att fullt ut tala om människors lika värde är tydligen moderaterna främmande för. Man delar således in människor på arbetsmarkanden i trygghetssökare och risktagare. Jag menar att den definitionen har sitt ursprung i att man inte är beredd att ta sitt politiska ansvar fullt ut. Det är marknadsekonomiska termer för aktieplacerare som varken ska eller kan användas om människor. Trots att alla inte i första hand söker trygghet, kan vi inte individualisera eller privatisera arbetslösheten mer än vad vi redan gjort. I de allra flesta fall är den som är arbetslös, arbetslös utan egen förskyllan.
Man efterlyser reell valfrihet i den gränslösa välfärden, men konstaterar att den finns bara för dem som är villiga att betala dubbelt eller på två ställen. Vem som utför och verkställer välfärden är också för mig helt egalt. Det viktiga är för mig, och jag tror för folkflertalet, att välfärden är offentligt finansierad. I välfärden ingår för oss socialliberaler att ta ansvar för natur och miljö, det vill säga att den jord vi lånat av kommande generationen återlämnas i minst det skick den hade när vi lånade den. Detta säger moderaterna inget om.

Och det är här, i fråga om vårt gemensamma ansvar, som den tydliga skiljelinjen gå mellan socialliberalerna, den borgerliga vänstern, och moderaterna/kristdemokraterna, den borgerliga högern

Harald i Uppsala

Harald i Uppsala
Samhällsutveckling
Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Skriver om natur och miljö
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Öppnar dörrar till politiker

lördag 8 oktober 2011

Juholt visar svaghet

Jag tror inte alls att Håkan Juholt är så oärlig att han sett till att få högre ersättning från riksda´n än han har rätt till. Vore han så oärlig skulle han aldrig blivit vald till partiledare. Dock har han visat en svaghet, som inte kan accepteras hos en som aspirerar på att bli statsminister. Den svagheten var inget hinder för att bli partiledare, men kan komma att göra hans tid i den rollen kort. Hur ska Håkan Juholt kunna övertyga så många som krävs för att han ska ta över ledningen i landet efter nästa val? Jo, visst har han själv rätt i att det är politiken, som ska vara avgörande, men vi känner ju till dagens personfixering och ideologiernas undanskymdhet.

fredag 7 oktober 2011

Produktionsstyrelsen körs över av Hälso-och sjukvårdsstyrelsen

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen kör över Produktionsstyrelsen.
Det är en gåta att den styrelse (PS), som har ansvaret för verksamheterna inom landstinget tillåter att dess förvaltningar går och tecknar avtal med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. HSS ska teckna avtal med PS och PS ska ta ansvar för att verksamheten lever upp till överenskommelsen. Men detta har man hos ledande landstingspolitiker inte förstått.
Så här står det på landstingets hemsida:
"Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har som uppgift att företräda
befolkningen och beställa den vård som behövs. Styrelsen beställer vård från landstingets olika förvaltningar, till exempel från de båda sjukhusen och från Folktandvården. Dessutom beställer styrelsen vård från de privata vårdgivare som landstinget har avtal med."

torsdag 6 oktober 2011

Avsnitt två

Härmed avsnitt två ur min bok Politik på Gott och Ont.
En debattartikel, skriven av fyra lokala politiker, en från vardera av de fyra så kallade borgerliga partierna handlar om trafikpolitik och avslutas med uppmaningen att rösta på Alliansen. Men ingen valsedel kommer att ha den beteckningen. Kanske menar man "något av våra fyra partier". Min nästa fundering blir då: Är det egalt för var och en av dessa fyra vilket parti man röstar på?
När jag skriver detta påminner jag mig hur jag under mina år i riksdagen skrivit ett par hundra brev, till ett hundratal personer varje gång, med information om beslut som fattats. Min tro då var att det fanns ett behov av sådan information. Men vårt behov av information tycks vara fyllt. Förtroendevaldas kontakter med partimedlemmar och allmänhet ska i dag ha andra former, tycks det mig. Ska det politiska budskapet göras lättare? Kommer kommunfullmäktigesammanträdena av media göras till underhållning där inlägg poängsätts utifrån bland andra kriterierna populism och elakhet. Vid avsnitt tio i december utses en vinnare.

Lägg ner landstingsvalet, säger valforskaren Henrik Oscarsson. Han ser landstingsvalet som "den svenska valdemokratins akilleshäl". Samtidigt konstaterar han att folk är intresserade av sjukvårdsfrågorna. Min slutsats blir då: satsa hårdare på landstingsvalet, hitta nya former och kanaler.
I Sverige har vi direkta val till tre nivåer; EU-parlamentet, Riksdagen och kommunen/landstinget. Är inte detta fyra nivåer. Nej, kommun och landsting är samma beslutsnivå eftersom landstinget i ingen fråga är överordnat kommunen.
Det finns undersökningar som visar att intresset för EU-valet är lågt. Ska vi lägga ner det? Naturligtvis inte. Men vi politiker måste helt ändra vårt sätt att bedriva politiskt arbete på. En nödvändig förändring inom landstingspolitiken är färre grupper och färre sammanträden och fler möten med människor. Vi måste också använda modern teknik i kommunikationen med medborgarna. Mer fantasi i fråga om att hitta nya kanaler. Vi lutar oss fortfarande nästan helt mot de gamla medierna. När man kan konstatera att speglingen av ett sammanträde med landstingsfullmäktige under en hel dag är ett litet referat av någon ordväxling i ett par frågor är det inte underligt att kunskapen och intresset hos medborgarna ligger lågt.
Min uppfattning är att det politiska systemet inte är villigt att förändra sig. Partierna organiserar sig som man alltid har gjort, arbetsformerna är samma val efter val. Vi håller torgmöten trots att nästan ingen stannar för att lyssna, vi delar ut flygblad som få läser, vi stänger ute de medlemmar, som inte vill vara politiskt aktiva, från allt deltagande i den inre beslutsprocessen och så vidare.
I min valrörelse handlar det om att ha med mig i skrift vad jag som socialliberal landstingspolitiker vill kämpa för och skrift som sticker ut, inte bara allmänna formuleringar som alla kan instämma i. Jag har med mig den i det direkta samtalet med människor, alltså i samtal med och inte i tal till. Men skrifter kostar pengar. Och sponsring kan jag inte tänka mig. Men samtal och dialog är gratis och ingen kan hindra mig.
Hur viktiga är jippona. Är det de politiska kandidater som hittar på de mest spektakulära, mest uppseendeväckande, aktiviteterna som kommer att få störst framgång? Jo, det finns stor risk för detta. Inte för att människor i allmänhet tycker att den här påhittige kandidaten blir en bättre representant utan för att media kommer att skriva om och visa bilder på vederbörande. Inriktningen är att skaffa sig många kryss. Finns alternativa sätt? Nej, Du måste anpassa Dig till dessa förhållanden, säger nog de flesta. Jo, säger jag. Jag tror på dialogen. Jag tror på att finnas på torg och andra ställen där människor befinner sig. Jag vill presentera en socialliberal politik för landstinget i Uppsala län och få synpunkter. Därför anser jag till exempel torgmötesformen vara föråldrad eftersom den handlar om att tala till människor i stället för med. Vägvalet är ett val mellan vad som är viktigast, ideologi och politiskt innehåll eller karriär.
Det är alltför vanligt att problem i offentlig verksamhet leder till diskussioner om organisation. Ska landstinget finnas kvar är ett sådant exempel. Frågeställningen är felaktig. Frågan bör lyda: Vad är bäst för patienten? Den politiska styrningen är ofta missriktad. Politiker är med och petar i frågor som professionen ska klara och faktiskt klarar bättre utan politisk inblandning. Politiska grupper tillsätts för att arbeta med medicinska spörsmål. Det som är den centrala politiska rollen, att utforma mål och följa upp dessa ägnas mindre intresse. Jag vill ha mindre av politisk inblandning i landstingsverksamheterna och tydligare politisk styrning av verksamheterna. Jag vill ha färre sammanträden och mer dialog, dels mellan politik och patient, dels mellan politik och profession. Vi behöver en ny sorts politiker. Men var finns dom?
Jag är imponerad av väljarnas vilja att ta reda på skillnader mellan de politiska partierna. I en situation där fyra partier går samman om samma politik i ett stort antal frågor sprids röster på alla på ett överraskande sätt. Av den så kallade Alliansens cirka 49 procent stöds det parti, vars ledare utpekas som statsministerkandidat, av inte mer än cirka 55 procent. Det parti, som har det särklassigt bästa miljöprogrammet, men överlåtit till andra partier att driva dessa frågor får ändå nästan 20 procent av Alliansens röster. Det tyder på att väljarna bryr sig.

Det har skett en maktförskjutning i partierna från de förtroendevalda till de politiska tjänstemännen. Inflytandet från den enskilde riksdagsledamoten har minskat.
Jo visst är det så här. Jag har upplevt det. Och jag hör ofta politiker beklaga att det blivit så. Men inte ska vi finna oss i detta. Jag har partiets uppdrag att representera medborgarna och att bilda opinion för en socialliberal politik, utifrån det program som medlemmarnas representanter beslutat om. Jag har inget uppdrag av, till exempel, en allians. Det är för mig märkligt att erfarna riksdagspolitiker i radio beklagar att några flyttat makten. Vi har den ju
själva. Men det här handlar mer om rädslan för att säga ifrån. Karriären kan ju skadas.
Jag vill att väljarna ska begära besked av kandidaterna. Vilken ställning tog Du när riksdagen beslutade om att införa liknande skatt på förbränning av sopor som på deponering? Vilken är Din uppfattning i den debatt som uppstått om den unika svenska Allemansrätten? Till en annan: vilken ställning tog Du i fråga om ändrade öppettider vid primärvården i syfte att öka tillgängligheten? Vilken ställning kommer Du att ta för att råda bot på bristen på särskilt boende för äldre personer? Och så vidare.
Kanske kan vi på det sättet rata populismen och stödja idealiteten.

Får jag låna en undersköterskeuniform? Jag är landstingspolitiker och jag ska ut på torget för att valtala.
Är det så att sjukvårdspolitik egentligen inte finns? Är det så att vad vi politiker än beslutar så måste det vara professionens ställningstaganden, som avgör? Jo, jag tycker att detta gäller i hög grad i dag. Men det borde inte vara så. Vi politiker förmår helt enkelt inte att styra; förmår inte att avgöra vad som är politik. Vi förmår inte se skillnaden och samspelet mellan profession och politik. Vi förmår inte använda professionen och kunskap för att fatta de klokaste politiska besluten, utan att ersätta professionen.
För att få uppmärksamhet suddar vi ut vår politikerroll så mycket vi kan och härmar olika professionella roller. Vi anpassar oss till medias oskrivna krav på jippon för att man ska återge en aktivitet.
Jag vill tala med människor om att jag i landstingspolitiken kommer att arbeta för att primärvården förbättras, att det blir lättare att få kontakt, att öppettiderna anpassas till patienternas behov och att väntetiderna försvinner. Jag vill agera för att operationsköerna minskas. Jag vill göra det genom att betona min politikerroll och gärna uppträda tillsammans med en undersköterska; hon/han iklädd sin uniform och jag min, tröja eller kavaj. Vi behöver varandra, men kan inte kliva in och ut i varandras roller.

tisdag 4 oktober 2011

"Politik på Gott och Ont, avsnitt 2

Nytt avsnitt ur boken "Politik på Gott och Ont"

"De problem de politiska partierna nu borde uppmärksamma, är stora. Ett är minskat antal medlemmar, vilket den här artikeln handlar om.
Partierna har snart inga medlemmar

PARTIERNA har inga medlemmar fr.o.m. år 2013, enligt en rapport från SNS Demokratiråd. Visst låter det, för en aktiv politiker, allvarligt. Men det är inte detta som är det mest allvarliga. Den politikens och politikernas kris som jag skrev om redan för 6-7 år sedan ser vi ännu tydligare nu; en kris som handlar om att vi politiker inte insett krisens allvar, att vi politiker inte för en debatt om krisen och att vi politiker inte går före i ett arbete för att anpassa det politiska systemet till samhällsutvecklingen. Till råga på allt är förändringsobenägenheten störst hos ledningarna i partierna.
Efter två år som riksdagsledamot vågar jag påstå att stelheten är långt större på nationell nivå än på lokal.
Under de senaste dagarna har dock vissa försök gjorts att presentera förslag till konstitutionella förändringar avsedda att öka intresset för politik. Mest intressant
är folkpartiets förslag om skilda och spridda valdagar. Kommunerna måste
återfå sitt självbestämmande. Efter nio år som kommunalråd och drygt två år som
riksdagsledamot påstår jag att medborgarna har anledning att känna större trygghet ju fler beslut som fattas lokalt.
Men det finns också andra grundproblem.

Vad som behövs är en ny och förändrad politikerroll. Vi behöver politiker som ägnar sig åt politik och inte åt detaljstyrning eller traditionell arbetsledning.
Förvisso är en vald politiker väljarnas ombud och förtroendeman. Men då ska han/hon fungera som det, det vill säga syssla med politik och inte med att styra verksamheter. Uppgifterna blir då att anslå medel, det vill säga besluta om budget, fastställa mål, följa upp och utvärdera och slutligen utkräva ansvar eller utkrävas ansvar av.
Direkta verksamheter som utförs i så kallad egen regi, alltså av kommunen själv, behöver inga politiker i ledningen, lika lite som upphandlad verksamhet.

Det är till och med direkt olämpligt att ledamöterna i kommunala bolag är politiskt tillsatta. Också offentligt ägda bolag omfattas nämligen av aktiebolagslagen som säger att en styrelseledamot först och främst har att tillvarata aktieägarnas intressen, med risk för att personligen avkrävas skadestånd om man inte handlar därefter.
Om vi nu ska ha kommunala bolag över huvud taget, varför placerar vi då politiker i styrelserna? Vore det inte bättre med experter på det sätt som privatägda aktörer har? Politikerna i ett aktiebolag har ju händerna bundna. De politiska ställningstagandena ska vara avklarade när frågan landar på det kommunala bolagets styrelsebord.
I min vision utför den offentliga sektorn, som helhet, mycket lite i egen regi.
I de fall där detta trots allt sker är orsaken att det inte finns andra aktörer eller att det handlar om direkt myndighetsutövning. Detta till trots sker redan viss myndighetsutövning i bolagsform, till exempel genom Svensk bilprovning och genom att lokala trafikhuvudmän fått ansvar för samhällsbetalda resor, bland annat sjukresor och färdtjänst. I min vision ägnar sig riksdagsledamoten inte åt att debattera annat än inriktningsfrågor, utför inte utredningsarbete, som bättre utförs av experter och är mer inriktad på att åstadkomma resultat än att skapa motsättningar.
I min vision agerar politiker som politiker därför att de är valda till det och inget annat.
De har fått väljarnas förtroende att utföra politiska uppdrag. De är inte valda till att leda verksamheter administrativt eller ens exekutivt.

Ska vi som politiker behålla, eller återerövra, förtroendet måste vi tillbringa mer tid utanför än i sammanträden. Vi måste finna nya kanaler för dialog och för information om det politiska arbetet. Den bild som i dag ges av politiskt arbete
handlar sällan eller aldrig om den vanlige förtroendevalde. Vad tycker jag?
Vad ägnar jag mina 60 arbetstimmar i veckan åt? Uppsala länsborna har rätt att få veta detta.
Utgångspunkten är att lyssna, bearbeta och åskådliggöra önskemål och behov, fastställa resurstilldelning och mål, följa upp och utvärdera och utkräva ansvar.
Detta är den politiska uppgiften och den förändras inte genom att vi tillskapar fler politiker eller politiska organ. Vad vi behöver är en ny politikerroll, snarare en begränsning av det politiska uppdraget än fler politiker.
Först sedan vi lyckats, eller rättare sagt tvingats, förändra politikerrollen är det meningsfullt att diskutera antalet politiker. SNS Demokratiråd för resonemang om alternativ till dagens politiska partier, alternativt förnyade partier.
Jag tror att de politiska partierna först sedan den fullständiga krisen är ett faktum kommer att ersättas av andra former av politiska partier. Men det är inte vi politiker som styr den här utvecklingen, eftersom vi inte har insikten om allvaret i dagens politiska kris?"

lördag 1 oktober 2011

Om energieffektivitet

Hörde från riksdagshåll:
EU-förslag om energibesparing strider mot subsidiaritetsprincipen
EU-kommissionens förslag om energieffektivitet strider mot EU:s subsidiaritetsprincip. Det anser ett enigt näringsutskott som vill att riksdagen sänder ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, Europeiska rådets och EU-kommissionens ordförande.
EU-kommissionens förslag till direktiv innehåller olika typer av åtgärder för ökad energieffektivitet inom den offentliga sektorn, hushåll, service och industri samt inom sektorerna för energiomvandling och energiöverföring. Syftet med förslaget är att försäkra sig om att EU når det mål man tidigare satt upp om att minska energiförbrukningen med 20 procent fram till 2020.
Alltför detaljerad styrning på EU-nivå, menar utskottet
Näringsutskottet konstaterar att förslaget är mycket brett och innehåller flera långtgående förslag till åtgärder. Utskottet har i grunden en förståelse för detta eftersom det finns en risk för att EU inte kommer att nå målet om energibesparing. Men utskottet anser samtidigt att flera av de åtgärder som EU-kommissionen föreslår strider mot EU:s subsidiaritetsprincip, även kallad närhetsprincipen. Enligt den ska beslut inom EU tas på den nivå där det är effektivast och så nära medborgarna som möjligt.
EU-kommissionen föreslår till exempel ett krav på att offentligt ägda byggnader som är större än 250 kvadratmeter ska renoveras i en takt av 3 procent per år tills de uppfyller en miniminivå för energieffektivitet. Ett annat förslag gäller krav på nationella värme- och kylplaner för att främja kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla. Utskottet anser inte att det är acceptabelt att målen om energibesparing uppfylls genom detaljerad administrativ styrning på EU-nivå som inte är anpassad till lokala och regionala förhållanden.
Regeringen anser inte att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen
Regeringen gör en annan bedömning än näringsutskottet och anser att förslaget respekterar subsidiaritetsprincipen. I en faktapromemoria påpekar regeringen samtidigt att man inte kan ta ställning till förslaget i sak innan det har analyserats djupare. Regeringen är också mycket tveksam till om bestämmelsen kring renoveringstakt för offentligt ägda byggnader är nödvändig. Dessutom är man kritisk till EU-kommissionens förslag om att användningen av fjärrvärme ska mätas och faktureras individuellt för alla hushåll.

Lär, i stället för döm, politiska ledare

Men Du, som brinner för naturfrågor, varför har Du lämnat Upplandsstiftelsens styrelse? frågade en partikamrat med bekymrad min. Dagen därpå frågade anställda vid landstinget om jag inte kan komma tillbaka som ordförande i Patientnämnden. Förutom att frågorna kan besvaras kort och tydligt finns frågor om ledarska bakom.

Kanske lämnar vi våra politiska ledare alltför mycket i ensamhet. Kanske borde vi stötta dem bättre. När en ledare blir hårt ansatt av media borde vi ge klapp på axeln för de insatser, vi tycker ledaren gör. Om en politisk ledare visar tendenser till att glömma vikten av samråd måste vi, i stället för att fördöma, bidra till att öka ledarens kunskaper om hur en demokratisk organisation måste arbeta. När ledaren, till exempel, inte insett att vilka som ska representera partiet i olika organ är en fråga för partiets medlemmar och att ledaren på egen hand inte kan besluta måste vi medverka till att ledaren får utbildning i politiskt ledarskap, i stället för att visa ilska. Dock är inte alla lämpliga som politiska ledare. Det borde inte vara inlägget på nomineringsmötet, som ska vara vägledande vid valet av ledare. Men, stötta och lär den Ni valt. Hjälper inte detta, ja, då blir byte aktuellt. I den processen felas ofta. Gör inte ledaren värdelös, utan betona personens starka sidor, som kanske inte är ledarskap.