onsdag 30 november 2011

Ryktet

Överdrifter uppstår lätt. Visst har toppstyrningen inom partierna ökat. Jag har ett fyrtioårigt perspektiv. men när en viss Pålsson fått den publicitet hon troligen eftersökte blir mediebilden lätt förstärkt och rykten blir fakta. Jag minns ryktet om att Moderaterna hade synpunkter om att inte nominera mig till visst politiskt organ. Det ryktet var ju så grovt att det omöjligen kan ha varit sant. Jag tror inte heller att det ryts och domderas hos Moderaterna som vi får intryck av nu.
Men...oftast finns längst inne ett frö till ryktet

tisdag 29 november 2011

Märklig syn på sin roll

"Verksamheter får gå med underskott
Landstingsstyrelsen beslutade medge Landstingsservice att gå med ett underskott på maximalt 29 miljoner kronor 2011. Landstingsservice har inlett ett arbete för att uppnå en ekonomi i balans genom interna rationaliseringar och framtagandet av en ny hyresmodell. Enligt beräkningar ska en ekonomi i balans uppnås 2013.

Landstingsstyrelsen beslutade också att medge Primärvården att gå med underskott på maximalt 8,5 miljoner kronor 2011. Primärvården har haft i uppdrag att redovisa en handlingsplan för att uppnå en ekonomi i balans och beräknar att nå det 2012."
Någon ändring i synen på politiken i landstinget kan inte skönjas. När landstingsstyrelsen fattar sådana här beslut visar man att man inte förstått vad politisk styrning innebär. Primärvården har en politisk styrelse. Det är den, som har ansvaret och om nu landstingsstyrelsen kan fatta den här typen av beslut, vilket jag anser är tveksamt (det borde vara en fråga för landstingsfullmäktige), så är det styrelsen för primärvården, som ska medges överskrida budget. Här sitter tio eller är dom kanske elva, landstingsråd och ingen har synpunkter på de allvarliga bristerna. Vad säger Produktionsstyrelsen, som har ansvaret för ekonomin inom primärvården, om att bli så totalt negligerad?

måndag 28 november 2011

Vad talar för att staten är bra på att bedriva verksamheter?

Det är inte bara politiker, som har en övertro på organisationsförändringar som medel för att lösa effektivitets- och kvalitetsproblem. Jag lyssnar ofta på Ring P1. I dag tyckte någon att Sverige har halkat efter i fråga om kvaliteten i skolan och att orsaken är att kommunerna är ansvariga. Samma åsikter är vanliga i fråga om även sjukvården.
Jag skulle dock viljam höra någon peka på, om än inte bevis, tecken, som visar att staten är duktig på att driva verksamheter. Bevis finns däremot på att staten är oduglig på uppföljning och kontroll.
Tio år har gått sedan riksda´n fattade beslut om tre krav på regeringens uppföljning: Målsättningen är att skapa varaktigt förbättrad tillgänglighet och att korta köer till sjukhusvård och specialistvård, att rapporteringen till databasen Väntetider i vården ska vara 100-procentig när det gäller förväntade väntetider senast vid utgången av 2002 och för faktiska väntetider senast 2004 och att satsningen kommer att bli föremål för noggrann uppföljning i syfte att säkra att avsedda effekter uppnås.
Hur har staten lyckats? Visar resultaten på att staten är bra på att driva verksamheter? En sak känner jag mig övertygad om: Ge staten chansen att bli bra på åtminstone uppföljning.

måndag 21 november 2011

Ny politikerroll krävs

Debatten om hur samhället ska anordna vården om äldre personer, som inte kan klara sig själva, blottar många brister. Värdet av valfriheten kan både diskuteras och ifrågasättas, men måste, menar jag, vara en del av visionen för vården.
Vi ser också att bristerna när det gäller att uttrycka kvalitetskrav i avtal är väldigt stora. Med systemet beställa-utföra får bristerna konsekvenser i även egen regi. Härtill kommer att politikerrollen inte anpassats till förändringar av och i samhället. En obligatorisk politikerutbildning måste etableras. Utan en förändrad och tydliggjord politikerroll kommer vi att få fortsätta att läsa om bristerna i vården.

fredag 18 november 2011

Åatientsäkerhet och politisk styrning

Harald i Uppsala
Samhällsutveckling
Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Skriver om natur och miljö
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Öppnar dörrar till politiker

Föreläsning, studiegrupp och hjälp med skrivelser

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.
Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver för att ta sig fram i hälso- och sjukvården, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt.


Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 1000 kr per tillfälle

Politik i praktiken

Många av oss upplever ett behov av att få förbättra kunskapen om vårt samhälle, om hur beslut fattas och var besluten fattas. Jag leder gärna studier i större eller mindre grupp.

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon:
Pris: 500 kr per sammankomst

Hjälp med att upprätta skrivelser

Ibland tar det emot när man ska formulera ett brev eller skrivelse.
Jag har stor erfarenhet av kontakter med beslutsfattare och myndigheter och kan därför vara till hjälp med formuleringar.

harald.nordlund@swipnet.se
0760-163244

tisdag 15 november 2011

Språkförändringar som skapar oklarheter

Språket förändras ständigt. Något även språkpoliserna får finna sig i. Men det gäller ju att göra de obegripliga förändringarna begripliga. Till de obegripliga hör ordet "vart" som ersättning för "var". Minst lika obegriplig är ordföljden i meningar som den jag just nu hörde formuleras i radions P1: "Jag har nog nästan varit med där hela livet." Den här ordföljden är dessutom inget undantag. I media är den regel. Varför hör man inte att meningen borde lyda "Jag har nog varit med där nästan hela livet. För hur är det att nästan vara med?

måndag 14 november 2011

Vårdkrisen är en politisk kris

Den bild vi får nu av äldrevården är att en omfattande privatisering pågår. Detta är ju inte fallet. Privatisering handlar om att offentliga sektorn låter bli att finansiera och ta ansvar för en verksamhet.
De vårdskandaler, som nu beskrivs i media, avser kommunalt finansierade, och med kommunalt ansvar, externa utförare.
Är det okunnighet, som är förklaringen till att media ger bilden av privatisering? Det är kommunen, som tillhandahåller vården av den äldre, det är kommunen, som är ansvarig för verksamheten inför den äldre personen. Detta undviks nogsamt att tydliggöra. Det är kommunen, som ska ställas till svars. Det är kommunen, som ska ställas mot väggen och få frågorna om det är acceptabelt att blöjor byts först när de uppnått en viss vikt.
Kanske är det så att den falska bild, som nu ges, blir bättre nyhet, ty jag har svårt att tro att kunskapsbristen hos media är så stor, som den nu framstår.
Förutom bedrövelsen med medias granskning visar pågående granskningar att vårdskandalen är en politisk skandal. Varför i all sin dar kliver inte ansvariga politiker fram? Politiker tycks inte veta vilket ansvar man har. Det förfall vi nu upplever i fråga om politisk styrning av äldrepolitiken måste leda till slutsatsen att det måste bli totalt stopp på köp av externt utförd vård. Detta är ytterst beklagligt, eftersom ett system med olika slag av utförare bidrar på ett positivt sätt till att få in nya idéer och nya arbetssätt. Men den nuvarande situationen med otydliga avtal, bristande uppföljning och svag politisk styrning torde komma att leda till att få kommer att vilja ha annat än offentligt utförd vård.
Vårdskandalen är enm politisk skandal

lördag 12 november 2011

Stoppa köp av tjänster externt

Stoppa allt köp av tjänster externt
tills
media förstått var ansvaret ligger
politikerna lyckats förklara varför man köper
kommunerna och landstingen klarar att teckna tydliga avtal
kommunerna och landstingen klarar att utkräva ansvar

Om man inte stoppar nu
kommer brukare och dess närstående att kräva uteslutande offentligt driven vård, omsorg och skola,
vilket vore beklagligt

I dag läser jag i UNT om anmälningar mot Carema. Debattprogram i TV nyligen fokuserade på Carema.
Det som avslöjas är skandalösa förhållanden, men ansvaret gentemot brukaren är ju kommunens.
Jag tror på en politik, som strävar efter att finna nya sätt att arbeta på och att effektivisera och att
ständigt förbättra kvaliteten. Det blir inte möjligt om inte

media förstått var ansvaret ligger
politikerna lyckats förklara varför man köper
kommunerna och landstingen klarar att teckna tydliga avtal
kommunerna och landstingen klarar att utkräva ansvar

onsdag 9 november 2011

Ställ kraven på rätt part.

Kommunernas och landstingens huvudsakliga ansvar handlar om att tillgodose olika behov hos oss medborgare. Skatter, statliga bidrag (som ju är skatter) och avgifter finansierar tjänsterna. Dessa medel ska användas så effektivt som möjligt. Vem som utför borde vara ointressant. Utförandet ska följa politiska beslut om kvalitet, kostnader och omfattning.

Oberoende av vem som utför är ansvaret inför mig kommunens respektive landstingets. Vad som nu sker, med exempel från Carema och äldrevården, är att fokus är på Carema. Fokus ska vara på kommunen i fråga som har att utkräva företaget ansvaret.
Två allvarliga fel finns: Kommuner och landsting har ännu inte möjlighet att utforma kvalitetskraven tillräckligt tydligt i avtalen och kunskapen om att ett externt utförande fortfarande är kommunens eller landstingets ansvar, är alltför bristfällig. Skandalen med dålig tillsyn vid ett demensboende ska medföra frågor till kommunen. Media fokuserar emellertid på utföraren. "Varför tillhandahåller Ni så bristfällig vård?" är en fråga, som ska ställas till kommunen. Så länge man inte kan teckna tillräckligt tydliga avtal och i avvaktan på att media och andra lär sig ställa rätt part till svars kanske man bör upphöra med upphandlingar. Det vi nu ser är ett demokratiskt problem

torsdag 3 november 2011

Våld som konfliktlösningsmetod

Det har nu gått många år sedan jag skrev nedanstående artikel. Jag har med den i "Politik på Gott och Ont". Frågorna är i högsta grad lika aktuella i dag. Eller är dom inte det...?

DET ÄR STORA AVSTÅND inom folkpartiet i synen på irakkriget och på användningen av våld som metod för konfliktlösning. Det framgår inte minst av pågående debatt i Frisinnad Tidskrift, skriver landstingspolitikern och förre riksdagsledamoten Harald Nordlund.
En central uppgift för liberaler har varit kampen för fred och demokrati. Liberaler är världsmedborgare. Solidaritet ger förutsättningar för att möta våldet och andra destruktiva krafter. Det är logiskt att folkpartiet, det socialliberala partiet, tar tydlig ställning för freds- och miljöprojektet EU liksom för EMU.
Men det är för mig inte logiskt att det socialliberala partiet så okritiskt som i t.ex. irakkonflikten förespråkar våldet som konfliktlösningsmetod.
Jag blev glad när jag läste Olof Klebergs, f.d. chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, artikel i Frisinnad Tidskrift nr 4. O. K. argumenterar för att demokrati måste byggas med fredliga medel och att ingen makt får ta sig rätten själv. I nästa nummer av samma tidskrift läser jag först en artikel av Carl B Hamilton, som redovisar sina, men även andras i folkpartiets ledning, åsikter. Jag blir bekymrad. För Carl B tycks krig inte vara något obehagligt och avskyvärt. Förödelsen och dödandet i Irak var ju bara en avsättning av Saddam Husseins regim. Carl B skriver: ”Menar Kleberg att USA och Storbritannien, eftersom de brutit mot en ortodox tolkning av folkrätten, har begått en moraliskt och politiskt förkastlig handling genom att avsätta Saddam Husseins regim?”
När jag sedan vänder blad tänds hoppet på nytt. Staffan Werme, kommunalråd i Örebro, riktar skarp och, anser jag, berättigad kritik mot folkpartiets partiledning. Han visar en ideologisk skärpa som dagens folkpartiinterna debatt behöver. ” Folkpartiet vill gå med i NATO, öka militärutgifterna och delta i krigshandlingar runt om i världen. Folkpartiet ställer sig på militäraktivisternas sida i den påstådda kampen mot det onda.” skriver Staffan. Olof Kleberg återkommer i senaste numret och förklarar varför irakkriget framstår allt tydligare som ett väldigt misstag.
Även den skarpsynte och tidigare socialliberalen Per Ahlmark har förvandlats till en okritisk beundrare av USA. Han sätter inte längre människovärdet före till exempel de kommersiella intressen som låg bakom USA:s och Storbritanniens angrepp på Irak. Han finner ingen anledning att kritisera Israel för det våld som dagligen utövas i Mellanöstern. Intrycken av denna inställning är stark i den pågående debatten mellan Ahlmark och Anders Strindberg i Svenska Dagbladet.. Men även Strindberg framstår för mig som enögd. Det är enbart Israel som felar, menar Strindberg. Men varför kan dessa intelligenta personer inte ta upp till diskussion till exempel fredsforskaren Wallenstens idéer om hur man på fredlig väg avväpnar diktatorer?
Jag förväntar mig av Sveriges socialliberala parti ett större engagemang i kampen för fred och demokrati. Det finns ett stort antal människor som vill bidra till en framtid i fred och till en värld utan krig och terrorism. Låt oss samtala om hur vi ska kunna ta tillvara dessa människors förmåga.
Vi socialliberaler måste våga ifrågasätta förhållanden som hindrar oss att infria fredsvisioner. Varför har vi försvars- och krigsdepartement men inte fredsdepartement? Varför skyddar vi de ekonomiska intressen som finns inbyggda i vapenutvecklingen? Varför lyfter vi inte fram och stödjer fredsorganisationerna? Och varför använder vi oss inte av fredsforskarnas råd om hur våldsinriktade ledares kontroll över sina länder kan, utan användande av våld, omintetgöras? Varför talar vi inte mer om vilken betydelse ökad kunskap och bättre utbildning har för att förebygga krig? Och, varför klargör vi inte fria handelns betydelse för att undvika konflikter?
Är en situation bortom krig och terrorism bara en vision? Är krig någonting som alltid kommer att finnas? Vi socialliberaler tror att krig kan förebyggas och i en framtid avskaffas. Det beror på oss alla när det ska bli möjligt.