Det inte landstingen klarar måste regeringen ta atg i

Att man i vårt eget landsting visar tafatthet i den politiska styrningen har vi vant oss vid. Det var inte bättre, nej snarare sämre, under Socialdemokraternas ledning. Vi vet också att styrningen i landstingen är svag. Nu kanske det är dags för regeringen att visa vägen. Om den har kartan.

Det finns i riksdagen en enighet om att vården i Sverige skall vara demokratiskt styrd solidariskt finansierad och ges efter behov. Den politiska uppgiften och det politiska ansvaret handlar om att stifta lagar, göra beställningar, d.v.s. i avtalsform uttrycka krav på kvalitet, kvantitet och ekonomisk ersättning, följa upp och kontrollera och utkräva ansvar. Beslut inom ramen för detta fattas av professionen.

Om politiskt ansvariga klarar att ta sitt ansvar kommer också den politiska diskussionen att handla om innehållet i avtalen i.st.f. om vem som producerar.
Politiken är sålunda frågor om innehåll i kraven på den som producerar och inte vem som producerar. När regeringen emellertid fokuserar på det sistnämnda måste detta tolkas som ett underkännande av politikens förmåga att styra.
Regeringen måste göra nå´t för att vi ska få en styrning av vården. Status quo har vi inte råd med