Sluta hymla i energipolitiken

Jag har hört att den danska regeringen har antagit en långsiktig energiöverenskommelse med ett brett politiskt stöd. Den har satt upp målet 100 procent förnybar energi till 2050 och redan 2020 ska 50 procent komma från vindkraft. Man beräknar att detta kan skapa över 75 000 nya jobb.
Svenska regeringen har en annan inriktning. Här ska vi satsa på förnybart, men ändå inte efterso kärnkraften ska klara stor del av energibehovet. Det här får då till följd att utvecklandet av förnybar elproduktion inte äger rum. Satsa på förnybart, men behåll och kanske rent av bygg ut kärnkraften. Det kallar jag att hymla.

De flesta människor inser att dagens beroende av olja, kol och fossilgas måste brytas. Av de bränslen vi i dag använder är olja, kol, fossilgas och uran icke förnybara, det vill säga, de nybildas inte. När vi använder dessa bränslen vet vi att vi orsakar försurning av mark och vatten, ökar växthuseffekten, orsakar cancersjukdomar, minskar den biologiska mångfalden, och så vidare. Ett långsiktigt hållbart energisystem måste bygga på förnybara bränslen, som alltid har solen som sitt ursprung. Men vi har långt till ett hållbart system även om vindkraftsindustrin växer, solcellsbranschen har en positiv utveckling och utnyttjandet av bioenergi ökar med motsvarande en kärnkraftsreaktor varje år.

Vi har ju de politiska verktygen för att förändra i miljövänlig riktning, men vi använder inte verktygen. Varför t.ex. fortsätter vi att subventionera miljöstörande verksamhet? Exempel på sådana subventioner är kärnkraftsbolagens befrielse från att ha försäkringar som kan täcka kostnaderna för en stor kärnkraftsolycka liksom att ägarna till vattenkraftverken inte behöver ta hela ansvaret för skadorna av en dammolycka. Varför använder vi inte ekonomiska styrmedlen tydligare för att begränsa användningen av fossila bränslen?