fredag 4 oktober 2013

Äldrepolitik

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över


Artikeln var publicerad 4 augusti2004
Vi måste få en bättre äldrepolitik

Dagens äldreomsorgspolitik uppvisar alltför stora brister. Den bör därför ersättas av en äldrepolitik som genomsyrar alla samhällsområden, skriver Harald Nordlund (fp).

Folkpartiet liberalerna har presenterat en rapport om vården av de äldre personer som inte kan klara sig själva. Rapporten innehåller förslag på åtgärder för att avhjälpa flera av de problem som f n präglar vården. Den handlar om problemet att anslagen till vården av personer över 80 år har minskat (här avses anslagen som del av BNP), om att var femte dement person är undernärd, om brist på personella resurser för att möjliggöra t ex utevistelse och duschning.

Andra brister som rapporten redovisar handlar om bristen på särskilda boenden. Här har socialdemokraternas löftessvek varit särskilt tydliga visar rapporten. Anhörigvårdens innehåll har också förändrats på ett negativt sätt från att vara ett komplement till den offentliga vården till att vara en ersättning för delar av denna. Den bild av dagens och morgondagens vård av äldre personer rapporten målar upp är mörk. Kostnaderna för att göra bilden någorlunda ljus är, om några år, fyrtio miljarder kronor.

Mer socialliberalism

Men den politiska utmaningen handlar inte enbart om pengar. Folkpartiet vill ändra perspektivet. Ge mer makt till individen. Låt personen själv avgöra var den ska bo eller vem som ska svara för personens hemtjänsttimmar. Att tilldela är inte socialliberalism. Att själv få bestämma är socialliberalism. Valfriheten för egenmakt ger positiva effekter då en grogrund för alternativ skapas och att en stimulerande konkurrens mellan utförare uppstår.

Rättigheter ska garanteras

Kvalitetssäkring av vården är en viktig socialliberal fråga. Det kan lämpligen åstadkommas med en omsorgsgaranti. Garantin innebär att vårdgivaren är skyldig att betala tillbaka avgifter om den inte lever upp till alla delar i garantin. Det kan handla om rätten till medicinsk kompetens, rätten till hemtjänst och färdtjänst m m.

Husläkarreformen har aldrig genomförts helt. I dag finns en läkare på 2 600 personer. Det är långt från det uppsatta målet på 1 500 personer. Äldre måste få rätten att välja en geriatriker som fast läkarkontakt.

Inom de äldrevårdscentrum som folkpartiet vill ska inrättas måste finnas, förutom läkare och sjuksköterska, även speciell demenssköterska. Hälsokontroller för att upptäcka demens i tid minskar både lidande och kostnader.

Dessa av folkpartiet föreslagna, på kort sikt, angelägna åtgärder måste kompletteras med en förenkling av servicen i hemmet. Sådan bör erbjudas alla över viss ålder utan behovsprövning. Det hinder som f n finns i form av momsregler bör med god vilja kunna undanröjas. En delreform, utan ytterligare utredande, med skattelättnader för hushållstjänster är också en fråga om vilja och mod.

Friskvårdens betydelse kan inte nog understrykas. Betydelsen av närheten till natur i boendet och möjligheter till vistelse i naturen får sällan tillräckligt genomslag i den fysiska planeringen. Inte heller tycks finnas insikt om kulturens stimulerande betydelse.

Individens behov av att få skapa, med händer och i fantasin, är ett näst intill primärt behov. Våldet i samhället verkar återhållande på äldres benägenhet att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det finns en utbredd rädsla för att över huvud taget röra sig utanför sin bostad. Trygghetsskapande åtgärder måste vara en del i även äldrepolitiken.

Partierna har ansvaret

För att på lång sikt lyckas med de stora utmaningar som följer av en åldrande befolkning krävs emellertid radikalt förändrade attityder. Vi måste få en äldrepolitik. Huvudansvaret för att åstadkomma en sådan ligger på de politiska partierna.

Det finns i samhället , visar undersökningar, en uppfattning om att äldre människors erfarenheter inte tas till vara i dagens Sverige, men också att äldre människor inte ska ha mer politisk makt. Den ålderssegregering som präglar det svenska samhället måste brytas. Vi kan inte klara resursfördelningen i samhället med en åldrande befolkning om vi fortsätter att ställa åldersgrupper mot varandra.

Även äldre människor kan utvecklas som individer. Vi måste frigöra oss från roller som utformas av en uppdelning av livsloppet i avgränsade fack.

Dagens äldreomsorgspolitik, med stora brister, måste ersättas av en äldrepolitik. Insatser för och av äldre människor måste bli en självklar del av politiken inom alla samhällsområden

Inga kommentarer: