onsdag 11 mars 2015

SNF om kärnkraft

Nedanstående har jag hämtat från Svenska Naturskyddsföreningens nyhetsbrev. Frågorna och svaren får läsaren att tänka till själv
(Vill göra en språklig rättelse. "...har bara varit i drift några månader..." Man menar nog "...har varit i drift bara några månader")

Vad är det akuta problemet med kärnkraften i Sverige idag?

Den är gammal.  De reaktorer som finns behöver ersättas inom en snar framtid. Exempelvis har reaktorn ”Oskarshamn 1” stora problem och har bara varit i drift några månader de senaste åren, för att den fungerar så dåligt. 

Då är det väl dags att Sverige satsar på ny kärnkraft? 

Nej. Kärnkraften är inte hållbar - varken för miljön, säkerheten eller ekonomin.  Det har aldrig varit så tydligt som idag. I vår rapport ”Finn fem fel med kärnkraften” tar vi upp kostnaderna, riskerna med uranbrytning, kärnavfallsfrågan, effekter av olyckor och terrorism, och bristen på reglerbarhet. 

Jag orkar inte läsa nån rapport. Men jag vill ha svar på en obehaglig fråga, nämligen hur är det tänkt att det radioaktiva avfallet ska förvaras? 

Bra fråga, som ännu inte har ett tillfredsställande svar. Trots att vi har haft kärnkraftsproduktion i Sverige i över 40 år så är slutförvaret av det radioaktiva avfallet fortfarande inte löst. Som det ser ut nu måste våra framtida generationer ansvara för det radioaktiva avfall som kärnkraftverken orsakar idag. Det finns ännu ingen säker lösning på hur man ska förvara avfallet och det använda uranet, som måste hållas isolerat från människa och miljö i över hundratusen år.

Har inte ny teknik löst avfallsproblemet? 

Tyvärr inte. Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är inne i en juridisk process kring sin ansökan om slutförvar. Metoden går ut på att kapsla in kärnavfallet i koppar som grävs ned i bentonitlera. Men metoden har på senare tid kritiserats hårt av forskare och miljöorganisationer. 
Idén med KBS-metoden är att koppar inte ska korrodera i syrefri miljö, men senare tids forskning har visat att detta kanske inte stämmer. Bland annat visar en rapport som Strålskyddsmyndigheten har beställt 2013 att korrosionen av koppar i syrgasfritt vatten tyvärr inte avtar med tiden.
Det verkar också vara svårt att hitta en bra plats för att bygga slutförvaret. Forsmark verkar ha valts ut på grund av att det varit lätt att få acceptans i kommunen, snarare än på grund av lämplighet. Ett problem med att förvara avfallet på den planerade platsen är att man på kort sikt förstör värdefull natur som är viktigt för flera hotade arter. Och på lång sikt kommer man inte kunna bygga tillräckligt djupt eftersom platsen är kustnära, samt att spänningar i berget på platsen riskerar att leda till problem vid kommande istider.

Forsätter med nästa obehagliga fråga: skulle en kärnkraftsolycka kunna hända i Sverige? 

Ja. Risken är liten, men finns. I Fukushima var det inte tsunamin eller jordbävningen i sig som orsakade olyckan, utan konsekvenserna av att strömförsörjningen slogs ut. All kärnkraft är beroende av ström för att kunna kyla reaktorhärden. Det innebär att ett liknande scenario skulle kunna inträffa i Sverige. Det fick vi ett smakprov på 2006 i Forsmark när huvudströmtillförseln och hälften av reservgeneratorerna slogs ut samtidigt.

Men det gick ju trots allt bra. Sveriges kärnkraftverk är väl säkrare än i andra delar av världen? 

Sverige har några av de äldsta reaktorerna i världen. Med planerade effekthöjningar kommer vi att pressa dem till max. Sverige har också fått kritik för släpphänt säkerhetskultur i kärnkraftverken och att det inte finns tillräcklig beredskap mot attacker. 
Så länge vi har kärnkraft finns en viss olycksrisk. Allt arbete med nya tekniker, så som att stresstesta befintliga kärnkraftverk och uppgradera säkerhetssystem, innebär att sannolikheten för en olycka minskar. Men vi kan aldrig helt ta bort riskerna. 

Vad skulle hända om det sker en kärnkraftsolycka i Sverige? 

Först och främst är det en enorm tragedi, som drabbar både människor och miljö under lång tid. Vi har sett vad som hänt i Fukushima och Tjernobyl.  
Men vad många inte vet, är att kostnaderna vid en olycka framför allt betalas av skattebetalarna. I Sverige är ägarna till ett kärnkraftverk bara skyldiga att betala 12 miljarder kronor i skadestånd. Det är en bråkdel av vad saneringen efter en kärnkraftsolycka kostar. Exempelvis har kostnaderna för olyckan i Fukushima beräknats till hundratals miljarder kronor.
Med andra ord: går reaktorerna som de ska är det privata bolag som kammar hem vinsten. Blir det problem måste staten betala. 

Eftersom vi ändå pratar pengar: jag råkar veta att kärnkraften är billigare än förnybar energi.

Det är en gammal myt. Den gamla kärnkraften vi har i Sverige har varit billig därför att den är avbetald sedan många år. Idag ställs nya, skärpta krav på kärnkraften. Den är alltså dyrare idag, och även befintlig kärnkraft har på grund av de nya kraven dragits med lönsamhetsproblem.  Flera reaktorer riskerar att få stänga på grund av ekonomiska förluster.
Dessutom finansieras kärnkraften med dolda subventioner i form av för låga avgifter till kärnavfallsfonden och uteblivna krav på försäkringsansvar vid olyckor. 
Faktum är att redan 2009, alltså innan Fukushima och alla ökade säkerhetskrav, var det dyrare med kärnkraft jämfört med exempelvis vindkraft (64-69 öre/kWh med ny kärnkraft, 56-65 öre/kWh med vindkraft).  
En investering i ett kärnkraftverk är en enorm finansiell risk, som kräver produktion av el under en lång tid för att vara lönsam. Investeringen betalar sig först efter flera decennier. Om kärnkraftverket skulle behöva läggas ner tidigare än planerat eller om projektet drabbas av förseningar ökar kostnaderna snabbt. Titta bara på de franska och finska kärnkraftprojekten som nu helt gått över styr. Exempelvis dras det finska bygget ”Olkilouto 3” på en försening på minst 9 år och har redan gjort en förlust på 3,9 miljarder Euro.  
En stor risk finns dessutom att kärnkraftens redan tveksamma lönsamhet på sikt kan sjunka kraftigt i och med att mer förnybart kommer in i systemet.

Vad kostar förnybart då? 

Olika beroende på energislag, men gemensamt för alla är att priserna sjunker i takt med teknikutvecklingen och den ökande installationstakten. Idag kostar el från solen lika mycket som el från ny kärnkraft beräknas kosta (1 kr/kWh). Vindkraft kostar cirka hälften så mycket. 

Lite politik: ni kritiserade alliansens energiöverenskommelse, men nu tycker ni att den ska vara grunden i den nya regeringens energipolitik. Hur får ni ihop det? 

Alliansens kom överens om en ny energipolitik 2009. Vi var starkt kritiska till helheten, men tyckte att det fanns delar av den som var bra. Det vi var mest kritiska till handlade om att den blocköverskridande energiuppgörelsen mellan S, C och V bröts upp och att nya kärnkraftverk därmed skulle få tillåtelse att byggas i Sverige. 
Men mycket har hänt i världen sedan dess, framförallt katastrofen i Fukushima. Efter olyckan har det blivit dyrare att bygga kärnkraftverk, vilket har gjort att intresset i Sverige svalnat rejält - statliga Vattenfall är de enda som fortfarande vill bygga. Med andra ord är den del av alliansens energiöverenskommelse som vi var mest kritiska till, inte lika akut idag. 
Därför tycker vi att det är bra att den nya regeringen bygger vidare på alliansens energipolitik istället för att riva upp den. Det är den snabbaste vägen att komma överens över blocken, istället för att fasta i långdragna förhandlingar. Men då måste de subventioner som kärnkraften fortfarande har fasas ut.
Att återinföra den lag som kan tvinga nedläggning av kärnkraften skulle troligen vara svårare och mer tidskrävande. Dessutom skulle det innebära att kärnkraftbolagen kan få skadestånd för utebliven produktion på skattebetalarnas bekostnad.

Ni klagar på uranbrytningen, men andra energikällor kräver också gruvbrytning.

Stämmer. Men det finns stora skillnader. När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm, vilket inte är bra för varken miljö eller människor. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir även kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut. Därför bryts uran framför allt i områden där det arbetsrättsliga skyddet är sämre och befolkningen kanske inte känner till riskerna. Till exempel i glest befolkade områden med urbefolkningar i Namibia, Kanada och Australien. 
En annan skillnad är att metaller som använts i till exempel vindkraft går att återvinna. Det gör inte uran. När det är använt så är det använt. Plus att det använda bränslet måste hållas isolerat från människa och miljö i hundratusentals år, eftersom det är så extremt farligt. 

Men om uranet håller på att ta slut kanske det inte räcker till de reaktorer som byggs idag? 

Precis. Kärnkraften behöver uran som bränsle, som är en ändlig resurs. Uranet beräknas räcka i 50-100 år och kan med andra ord ta slut redan innan de kärnkraftverk som byggs idag har hunnit nå sin planerade livslängd. 

Jag har hört att fjärde generationens kärnkraft har löst det dilemmat, stämmer inte det?

Tyvärr inte. Fördelarna med somliga av reaktorstyperna i fjärde generationens kärnkraft är att de kan använda uttjänt kärnbränsle som energikälla och därmed skulle uranbrist inte vara något problem. Men avfallsproblemet är därmed inte löst på långa vägar. Dels finns redan för mycket uttjänt bränsle för att en ny generations reaktorer skulle kunna förbränna det inom överskådlig tid. Dels producerar även fjärde generationens reaktorer både högaktivt och långlivat avfall som behöver hållas åtskilt från mänskligheten under åtminstone tusen år, vilket gör att vi fortfarande dumpar problemet på våra barn och barnbarn.

Risken för härdsmälta minskar väl ändå med färde generationens kärnkraft? 

Risken sägs minska, men olycksrisken är därmed långt från utraderad. Andra potentiella risker kvarstår, bland annat brandrisker och problem relaterade till mycket höga påfrestningar på materialen.

Men då är väl i alla fall fjärde generationens kärnkraft bättre?

Många av nackdelarna kvarstår tyvärr, om än i minskad form. Dessutom är tekniken inte färdigutvecklad och kommersiellt gångbar ännu. I de länder som kommit längst med utvecklingen tror man att tekniken kan vara i bruk i större skala först någon gång efter 2050. Dessutom riskerar den att bli väldigt dyr vilket åter gör förnybara energislag till en snabbare och mer attraktiv lösning. 

Det finns en oro att kärnkraft även indirekt hotar säkerheten i världen, med tanke på kärnvapen. Är oron befogad? 

Kärnkraft medför alltid en risk för att klyvbart material hamnar i orätta händer. Ett land som hanterar uran och andra klyvbara ämnen till bränsle för kärnkraftverk har lättare att dölja tillverkning av kärnvapen. Vilka länder som hanterar kärnkraft idag är en viktig fråga även för det politiska läget 50-100 år i framtiden. En annan fråga är risken för spridning till exempelvis terrorister. 

Men vill ni inte hellre ha kärnkraft än klimatkaos?

Kärnkraften hinner ändå inte rädda oss i tid. Ett kärnkraftverk tar 10-20 år att bygga, troligen ännu längre om man räknar in hela projekteringsfasen. Om vi idag bestämde att all el från kol skulle ersättas med el från kärnkraft, så skulle vi behöva bygga 1500 kärnkraftsreaktorer globalt och vi skulle inte se minskningar på de direkta utsläppen förrän tidigast 2030. Eller tidigast någon gång efter 2050 om vi sätter vår tro till fjärde generationens kärnkraft. Det är för lång tid. Klimatkrisen är akut och behöver snabbare, billigare och miljöbättre lösningar. Och de finns ju redan, så vi behöver inte längre välja mellan pest och kolera.

Tyskland har ju varit snabba. Men när de började avveckla kärnkraften ökade istället deras användning av kol. Inte så klimatsmart, eller hur?

Nej, men orsaken till att de började använda mer kol berodde inte på att kärnkraften började avvecklas. Så här ligger det till: efter Fukushima bestämde sig Tyskland för att avveckla kärnkraften. Den förnybara elproduktion i Tyskland ökade MER, än vad kärnkraften har minskat. Samtidigt ökade dock de tyska koldioxidutsläppen. Hur kan det vara möjligt? Jo, det berodde framför allt på att utsläppsrätterna för koldioxid i EU har varit nästan gratis samtidigt som världsmarknadspriset på kol har dumpats, vilket gjorde att den värsta av alla koldioxidutsläppare ökade, alltså att bränna kol. Dessutom sålde tyskarna mer el till andra länder under samma period – i statistiken såg det då ut som att de ökande utsläppen hörde till Tyskland trots att elen användes i andra länder.

Vad ska vi då ersätta dagens kärnkraft med? 

Först och främst måste vi sluta slösa på energi och börja energieffektivisera. Det är det viktigaste. Sen finns det gott om energi från sol, vind, vatten, biobränsle och vågor. Det är det enda som är hållbart på lång sikt. 
Men att stänga alla kärnkraftverk på kort sikt skulle inte funka. Det behövs en övergångsperiod när reaktorerna successivt skrotas, allt medan nätkapaciteten och elmarknaden utvecklas. 

Men vad gör vi när det inte blåser eller solen inte skiner?

Ingen förnybar energikälla kan leverera hela vårt elbehov ensamt, hela tiden. Men i kombination kan sol-, vind-, vatten- och biokraft tillsammans tillgodose våra behov. I Sverige har vi extra goda förutsättningar med vår vattenkraft som kan sparas i dammarna när det blåser mycket och solen skiner, för att sedan användas om det är vindstilla och molnigt. Även biobränsle kan lagras och användas vid behov. Dessutom går det att styra användningen av el mer efter tillgången, plus att det finns många nya lösningar för att lagra el på ingång. 
Studie efter studie har bekräftat att ett 100 procent förnybart energisystem är möjligt i Sverige på längre sikt. Även på global och europeisk nivå finns studier som visar att ett i princip helt förnybart energisystem är möjligt till 2050. Dessutom kan det bli lika billigt, eller billigare än de gamla systemen. Därför menar vi att framtidens energi är förnybar. Och kärnkraften något vi kan berätta om för våra barnbarn. 

Inga kommentarer: