fredag 21 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 21 juli: Bekämpa ålderismen, i även praktiken!

"Bekämpa ålderismen", är titeln på dagens debattartikel i UNT. Bra och viktig artikel. Ska bli intressant att betrakta nomineringsprocessen hos Liberalerna. 
Jag gissar att informationen om kandidaterna på valsedlarna kommer att vara namn, bostadsort och ålder. Namnet är nödvändigt, bostadsorten hjälper till vid uppsökandet av kandidaten, men åldern? Enligt artikeln ska människor bedömas efter kompetens. Kommer skribenterna att verka för att ålder på valsedlarna ersätts med något slag av kompetensinformation. Eller är bekämpandet av ålderismen endast något man gör i teorin, i debattartiklar?
Återstår att se om de tråkiga och oflexibla människorna kommer att avgöra huruvida ålder på kandidaterna ska anges på valsedlarna

söndag 16 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 16 juli: Kandidera eller ej

Förvånande många har under åren tyckt att jag ska åter kandidera till riksdagen alternativt regionfullmäktige eller kommunfullmäktige. Ett genomgående argument är att jag inte är en typisk politiker. Är det något positivt? Jag vet inte.
Efter att noga tänkt igenom saken har jag fattat ett beslut.

lördag 15 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 15 juli: Var ligger ansvaret för sjukvården?

"Vårdplatser färre än planerat, lyder en rubrik i dagens UNT. Som vanligt när det gäller sjukvården ser det ut som om allt ansvar åvilar de anställda. Radikala förändringar krävs. Nedanstående är i dag lika relevant som när jag skrev det

Tjänstemän tvingas ta ett politiskt ansvar. Budgetar följs inte. Patientsäkerheten är inte tillräcklig. Personal säger upp sig. Akuten är i behov av akutinsatser. Primärvården har läkarbrist.
Samtidigt ska konstateras att bilden är en realitet för många trots stora ansträngningar från personalens sida. Konstateras ska också att många upplever en vård av hög klass. Gäller såväl sjukhusvård och primärvård som folktandvård.

Bristerna är kända för de politiskt ansvariga. Det närmaste man kommer kraftfullt agerande är dock att man på sammanträde efter sammanträde ger uppdrag om att budget ska hållas och att kvaliteten och kvantiteten ska vara oförändrade. Som om noteringar i sammanträdesprotokoll förändrar verkligheten.

När verkligheten med sina brister blir alltför påträngande beslutar man sig för att se över organisationen och inhandlar konsulttjänster. Härigenom erhålls en andningspaus under vilken man kan hänvisa till pågående organisationsutredning och uttala förhoppningar om att konsulten har lösningen.

Landstinget är en politiskt styrd organisation. Det betyder, bland annat, att landstingsfullmäktige är den ”riksdag”, som har att bestämma om hur mycket pengar som får användas för de olika verksamheterna sjukvård, primärvård, tandvård, kollektivtrafik och kultur och vilka inriktningar verksamheterna ska ha. Eftersom för ett fullmäktige finns bara andra politiska organ, ska budgetfördelning och uppdrag avse verksamheter och inte förvaltningar.

En tidningsrubrik nyligen löd ungefär så här: Akademiska måste betala tillbaka till landstinget. Rubriken innehåller ett dubbelfel. Akademiska är inte en utomstående part utan en del av landstinget och rubriken ger en bild av att det är sjukhuset, som gentemot oss medborgare är ansvarigt för ekonomin, när det i själva verket är Sjukhusstyrelsen.

Innebörden av att en organisation är politiskt styrd är att den till väsentlig del finansieras med skattemedel, politiker beslutar om hur mycket pengar som ska användas till verksamheten, vilken kvalitet den ska ha och vilka verksamheten ska riktas till. Vidare, och minst lika viktigt är, att det är politiker som regelbundet ska utifrån en bild av hur verkligheten överensstämmer med nämnda beslut, fatta beslut om korrigeringar och utkräva ansvar i speciella fall.

Grundproblemet i landstinget torde vara att det är i endast teorin, som det är politiskt styrt. Det som nu möjligen kan motivera anlitande av konsult är behovet av utbildning av politikerna om vad som är deras uppgifter. I syfte att tydliggöra ansvarsuppdelningen mellan politik och produktion. Utrymmet för de anställda att konstruktivt klara ut organisation och arbetssätt blir då större.

Det behövs också en förändrad syn på innehållet i ledarrollen. En ledning i vilken de anställdas erfarenheter och kunskaper tillvaratas. Jag brukar vid sjukvårdsbesök fråga anställda om olika förhållanden inom vården. Har du framfört detta, är en vanlig fråga från min sida. Det är väl ingen, som lyssnar på oss, är det alltid återkommande svaret.

I en fungerande politisk process tvingas politiker in i ställningstaganden om eventuellt ökade ekonomiska resurser, ändrade kvalitetskrav, ändrad omfattning av verksamheten eller kombinationer av dessa. Man kan inte fortsätta att gömma sig bakom professionen. Jag kan tänka mig att problem som många i dag upplever vid, till exempel Akuten, handlar om otidsenlig organisation, tungrott arbetssätt och bristande personalresurser. Ett konstaterande av att mer pengar krävs för en sjukvård för alla och till hög kvalitet, måste inte leda till slutsatsen högre skatt. Kanske finns möjligheter att omfördela uppgifter, till exempel, frånsjukhusvården till primärvården. Kanske finns möjligheter att minska kostnader inom, till exempel, administration och politik. Det har, till exempel, utvecklats ett synsätt där det ses som självklart att varje parti, representerat i fullmäktige, ska ges möjlighet att nominera till minst en landstingsrådspost. Fjorton landstingsråd torde kunna minskas med åtminstone tio.

Nu pågående diskussioner om bildande av storregioner riskerar att dölja de verkliga problemen. I även stora regioner måste styrningen och ansvarstagandet fungera. Det kanske är så att ett överförande till primärkommunerna vore att föredra framför bildande av storregioner med de demokratiproblem dessa innebär. Kommunerna måste då finna samverkan mellan sig och inom geografiska områden, som kan behöva förändras från tid till annan. Ty varken kommun eller län är tillräckligt stora som upptagningsområden.

Även staten har en viktig roll i det att riksdagen stiftar lagar och regeringen har ansvar för att lagkraven efterlevs. Staten tar inte sitt ansvar härvidlag och misslyckandet får betraktas som vida större än landstingens. Detta talar emot att staten ska ges en vidare roll i sjukvårdspolitiken. Den ska också hålla sig borta från begränsningar i landstingens sjukvårdsplanering, i form av system vid sidan om landstingens egna .









fredag 14 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 14 juli: Sverige, NATO och kärnvapen

Dagens reflektion är giltig för många dagar. Jag förstår inte varför inte våra ledande politiker funderar mer över dessa frågor än vad man gör. Jag och min syster har uttryckt tankar i en artikel för över ett år sedan.

"Vill du ha fred rusta för krig. Om du vill ha fred, förbered för fred.
Dessa utgångspunkter belyser skillnaderna mellan en säkerhetspolitik som söker fred genom avskräckning och en som söker fred genom avspänning.

I en nyligen utkommen bok, NATO, Sverige och säkerheten, förklarar Hans Blix, med flera, skillnaden mellan säkerhetspolitik och försvarspolitik och varför deras slutsats är att fortsatt alliansfrihet gagnar Sverige bäst. Säkerhetspolitik handlar om, förutom försvarspolitik, diplomati, bistånd, handel och samhällskontakter och personutbyte.

Den borgerliga regeringen ville så sent som 2014 ha en utredning om svenskt NATO – medlemskap, fördelar och nackdelar. Boken torde ge svar på de frågor, som söker sina svar. Var den borgerliga regeringens tal om utredning emellertid bara innehållslösa uttalanden, eftersom den tog ställning för ett värdlandsavtal två veckor före valet 2014 och målsättningen NATO – medlemskap innan utredning genomförts.

Tron på våld som en effektiv konfliktlösningsmetod är djupt rotad, trots att historien visar att det är genom endast samtal och möten, som fred kan nås. Misstroende ökar risk för oöverlagda handlingar. Ett avtal om svenskt medlemskap i, liksom ett värdlandsavtal med NATO är handlingar, som skulle kunna skapa misstroende, från främst ryskt håll, och därigenom öka spänningen i Östersjöområdet. En annan följd av ett medlemskap är att Sverige därigenom godtar NATO:s kärnvapenpolitik och kan knappast vara trovärdigt längre i en kamp för avskaffande av kärnvapen och som främjare av avspänning och nedrustning.

Regeringen har emellertid deklarerat att medlemskap inte är aktuellt, utan man kommer att fullfölja tecknandet av värdlandsavtalet, som nu har granskats av lagrådet innan det överlämnades till riksdagen som proposition den 22 mars. Datumet måste ses som en ödesdag för svensk alliansfrihet. Slutligt beslut fattas inom kort. NATO kommer att medges använda baser på svenskt territorium, i både freds- och krigstid.

Värdlandsavtalet som Reinfeldtregeringen sa ja till 2014, utan en offentlig debatt, tolkas nu av en del som ett de factomedlemskap.
Avtalet ger möjlighet för annat NATO-land att införa militära enheter i det svenska systemet och att anordna baser och placera vapen på svenskt territorium. Inget tydligt undantag görs för kärnvapen. Inte heller tas tydligt avstånd från rätten för annan makt att använda svensk mark för våldshandling mot annat land.
Värdlandsavtalet är långtgående. Detta tillsammans med tätt samarbete med NATO torde få andra länder, främst Ryssland, att se Sverige som ett NATO-land, vilket skulle öka spänningen i Östersjöområdet. Sverige lägger nu om kursen från alliansfrihet för att kunna vara aktiva i fredsbyggande och nedrustning till alliansbygge tillsammans med, bland andra, kärnvapenstater. (I Europa finns i dag cirka 200 kärnvapen i NATO-länder). Även om Sverige säger sig stå för en ideologi där nedrustning är central, torde värdlandsavtalet medföra att trovärdigheten skadas allvarligt.
I stället för att öka spänningen bör Sverige prioritera avspänning. Sverige bör med en rad åtgärder visa att man vill arbeta fredsskapande. Inrätta ett fredsdepartement, arbeta med diplomati, bistånd och handel, satsa på organisationer som OSSE och FN och införa ämnet Livskunskap på skolschemat. Sverige bör verka för undanröjande av den djupa misstro som finns mellan Ryssland och västmakterna.
Sverige bör, liksom under det kalla kriget verka för undanröjande av den djupa misstro som finns mellan Ryssland och västmakterna. Mycket skulle kunna göras av Sverige och Finland tillsammans vad gäller förtroendeskapande åtgärder, förslag om rustningsminskningar och tillämpning av hela det åtgärdspaket som utarbetades inom ESK efter Helsingforsavtalet 1975.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, förkortat OSSE, är en internationell organisation som arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad" i Europa. Till 1995 hette organisationen Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). ESK bildades under kalla kriget som ett forum för dialog mellan väst och öst. OSSE har varit särskilt aktiv i före detta Jugoslavien med övervakning av allmänna val och liknande.

Sveriges budskap ska fortsätta att vara att konflikter måste lösas utan vapenanvändning och att dödande och förstörelse måste upphöra."





onsdag 12 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 12 juli: Tyst om patientsäkerhet


Jag har under flera års tid brunnit för patientsäkerhetsfrågorna. Ett av de få regionuppdrag jag är beredd att ta på mig är i Patientnämnden. Det politiska ansvaret tas knappast i dag. Nedanstående är inte en dagsfärsk text men likväl relevant. 

"Patientsäkerhet, inte bara professionens ansvar


Svensk sjukvård kännetecknas av, bland annat, hög kompetens hos personalen och av att vara sjukvårdstekniskt väl utvecklad. Oacceptabla brister finns däremot i fråga om tillgänglighet och, här liksom i många andra länder, i fråga om patientsäkerhet. Sjukvården är, liksom, till exempel, flyget och kärnkraftsverksamheten, en högriskverksamhet. Så länge var tionde patient, som vårdas på sjukhus skadas, kan vi inte vara nöjda. I vårt missnöje är det viktigt att vi har klart för oss att bristerna inte beror på dålig eller slarvig personal utan snarare trots duktig och ansvarskännande personal.
Det är lag på att kvaliteten i verksamheten inom hälso- och sjukvården respektive tandvården systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Det är också lagkrav på att ledningen av hälso- och sjukvård skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet och främjar kostnadseffektivitet. Ett intressant konstaterande i lagen är att kvalitetsarbetet ska vara väl förankrat bland alla medarbetare i organisationen.

Sjukvårdens tre aktörer, Professionen, Patienterna och Politikerna har var och en sitt ansvar. Sjukvårdspersonalen, professionen, arbetar enträget med att åstadkomma förbättringar. Det handlar om, till exempel, att utveckla ledningssystem, genomföra riskanalyser, företa patientsäkerhetsronder, upprätta avvikelserapporter och föra dialog med patientnämnderna.

Patienten har rätt att få sitt hälsotillstånd beskrivet på ett förståeligt sätt, få information om vilka metoder för undersökning, vård och behandling, som finns, få information om möjligheterna att välja vårdgivare och få information om vad vårdgarantin innebär. Brister i de här avseendena torde alltså inte bero på avsaknad av lagstiftning.
Sveriges kommuner och landsting ger i en folder patienterna tio goda råd. Råden handlar om sådant som att förbereda sig noga inför vårdkontakten, delta i besluten, ställa frågor om fortsatta vården och att lära sig så mycket som möjligt om läkemedlen. Men är detta realistiskt i dag? Jo, där patienten förses med kunskap om sin medicinska status och om sina läkemedel kan patienten bli en del av ett sjukvårdsteam.


Politikerna måste bättre än i dag klara samordningen av patientsäkerhetsarbetet, se till att ha en politisk organisation, som är anpassad till patienternas behov och perspektiv och inte, som så ofta, till byråkratins behov. På landstingsstyrelsernas agenda måste patientsäkerheten vara en stående punkt. Vid varje sammanträde måste styrelsen ställa tre frågor Hur ser det ut i dag? Vilka är problemen? Vilka beslut måste vi nu fatta för att avhjälpa problemen?"

tisdag 11 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 11 juni: Ingen bra utveckling för vår demokrati

Är dagens politiker omedvetna om vad som krävs för att fördjupa demokratin? Aktiviteter, som hävdas stärka demokratin kanske är slag i luften.
Sociala medier används flitigt. Frågan är hur twitter, facebook m.fl. når ut. Skriver politiker, i första hand, för andra politiker?
Under Almedalsveckan möts ett stort antal människor. Näringslivsrepresentanter och organisationsrepresentanter för samtal med politiker. Men, den så kallade, allmänheten finns inte där. När möts medborgare och dess valda representanter i samtal? Kanske är Järvaveckan ett undantag.
Sättet att organisera vårt demokratiska system bidrar knappast till fördjupning av demokratin. Detta skrev jag om för en tid sedan


Hot mot demokratin

EU ägnar sig alltmer åt andra frågor än huvuduppgifterna. Överför kommunal- och landstingsdrift till staten. Skol- och sjukvårdssystem vid sidan av kommunernas respektive landstingens. Lägg ner landstingen och bilda stora regioner. Låt tjänstemän besluta i allt fler frågor. Exemplen utgör oroande inslag i dagens politiska system.
Jag vill peka på sju hot, mot vår demokrati, och som måste avvärjas:

1. EU, alltför sluten
Kanske det enda goda med att Storbritannien lämnar EU är att beslutet är en väckarklocka. Nu har man börjat tala om att EU måste koncentrera sig på sina huvuduppgifter. Men finns förmågan att enas i klimat- och andra miljöfrågor, påverka utvecklingen i fredlig riktning, och att kunna enas om en human flyktingpolitik.
Finns viljan att öppna organisationen? Alltför många vet inte vad våra representanter heter, än mindre vad dom gör. Vissa uppgifter, som om svenska riksdagsledamöter är offentliga, är om EU – parlamentarikerna sekretessbelagda.

2. Regionbildningar, ökad anonymitet
En utredning föreslår att landstingen ska avvecklas och ersättas av sex regioner. Fyra av norrlandslänen – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland – slås samman till en region. Regionen kommer att omfatta en yta lika stor som övriga fem regioner tillsammans. Nuvarande Norrbottens län kan räkna med att få kanske inte fler än 16 till tjugo ledamöter i Regionfullmäktige.
Kommunerna har visat sig vara den del av offentlig sektor, som bäst uppfyller krav på demokrati och effektivitet, trots ibland brister även där. Rimligt vore att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Det får då ankomma på kommunerna att då så krävs skapa samarbete över kommungränser; inom, främst, sjukvården och kollektivtrafiken.

3. Överföringar till staten av daglig drift, ökade avstånd
Fokus har satts på statens misslyckade styrning av skolan med ojämlikhet mellan kommunerna som följd. Ojämlikheten inom förskoleverksamheten är minst lika stor, för att inte tala om hemtjänsten eller särskilda boenden för äldre liksom inom kulturen. Att som en del förespråkar råda bot på statens misslyckande med sin egen lagstiftning genom att staten får ta över även daglig drift, medför ökat avstånd mellan beslutsfattare och medborgare.

4. Friskolor och fri etablering, system utanför
Vid sidan av det kommunala skolsystemet finns friskolesystemet. För att starta en friskola måste huvudmannen ansöka hos Statens skolinspektion. Om skolan uppfyller bestämmelserna och godkänns av Skolinspektionen erhåller den bidrag från elevernas hemkommun. Jämförbart med friskolesystemet är fria etableringen av vårdcentraler inom landstingens ansvarsområde.
Det finns dokumenterade positiva effekter av att inom offentliga ansvarsområden det finns även externa utförare. Dock medför system vid sidan av kommunerna och landstingen att brister uppstår i insynen för oss medborgare. Alla skolor, kommunalt drivna såväl som externt drivna bör vara resultat av kommunala beslut, liksom alla vårdcentraler bör ha tillkommit genom landstingsbeslut.

5. Delegering, bort från politiken
Komplexiteten i samhället ökar. Politikers beroende av experter blir allt tydligare. Rätten för tjänsteman att fatta beslut i en kommunal nämnds ställe, ges i form av delegering. Vanligen kommer nämnden inte i kontakt med dessa ärenden, annat än som en rubrik i en anmälningslista. Men det måste inte och får inte vara så. Det är viktigt att medborgare, som vänt sig till nämnder med frågor och synpunkter får svar av nämnderna i även frågor hanterade av tjänstemän.

6. Externa utförare, ett påverkansproblem
Ett nyligen aktuellt ämne är vilket ansvar Trafikverket har för arbetarnas säkerhet i samband med vägarbeten utförda av entreprenörer. Brister entreprenören i, till exempel, ansvarstagande för säkerheten, är det ett ansvar verket måste utkräva av entreprenören. I relationen till oss medborgare finns inte entreprenören.
Frågeställningen gäller hela offentliga sektorn och dess ansvar vid externt utförande. En kommun, som överlåtit till ett företag att driva ett särskilt boende kan inte, om missförhållanden uppstår, skylla på och hänvisa till företaget, vilket tyvärr är alltför vanligt.
7. Populism, egoism och karriärism missgynnar demokratin
De politiska ismerna ser ut att vara på utgående. Populismen, egoismen och karriärismen är de nya ismerna. Om partierna inte åter blir organisationer för ideologiskt likasinnade riskerar våra politiker få se väljarna vända dem ryggen.



torsdag 6 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 6 juli: Bättre sent än aldrig

Kanske ser vi början nu till en bättre politisk debatt i Sverige. Jag tänker, i första hand, på Liberalernas tal om ökade klyftor och som följts av liknande inslag från andra partiledare. Det är inne att tala om välfärden.
Jag har under flera års tid varit kritisk till mitt eget parti för att man inte markerat sin socialliberala profil. Partiets framtoning, avlägsen från socialliberalismen, har applåderats av landsmötesombuden och av deltagare i riksmöten. Man har uttryckt ljudliga bifall till en anpassning till, den så kallade, Alliansen.
Nu görs försök att återgå. Återgå till att uttrycka bekymmer över klyftorna i samhället. Blir intressant att se och höra hur allvarlig självständighetsmarkeringen är och vilken omorientering partiet är berett till. Kommer man att våga börja använda begreppet solidaritet? Kommer fredsfrågan bli viktig? Kommer man att göra försök att visa att man har ett miljöprogram, som får Centern att framstå som ett gårdagens miljöparti, att L är oppositionens miljöparti.
Vad man kan vara säker på är att även om omorienteringen blir kraftig kommer landsmötesombuden och deltagarna i riksmöten att kraftigt applådera.
Det är här min fascination blir så stor. Hur kommer det sig att så många så lätt svänger i sina åsikter?
Jag har inget svar. Ty, svaret kan ju inte vara att man applåderar det som gagnar den egna karriären bäst. Ty, det kan ju inte vara så att det finns en risk för bestraffning för den som är konsekvent. Naturligtvis inte, men risken finns med en politik, som för lite utgår från en orubblig ideologisk plattform och mer från känslan vid fingret i luften.

Dock, bra med den nya framtoningen. Nästa steg blir förhoppningsvis en förklaring att man inte ingår i en allians före valet. Det är bättre att förändringarna kommer sent än att de inte kommer

tisdag 27 juni 2017

DAGENS REFLEKTION 27 juni: Ge kommunerna hela ansvaret

I samband med ett besök i dag på Akademiska sjukhuset fick jag anledning att reflektera över uppdelningen av vårt gemensamma ansvar mellan staten, regionerna/landstingen och kommunerna. Vad är bra och vilka är bristerna? Jag ser ett demokratiproblem och jag ser effektivitetsbrister.
Kom då att tänka på en artikel jag skrivit i ämnet, för ganska länge sedan. Läste den och fann den relevant fortfarande.

EU
Staten
Regionen
Kommunen

eller

EU
Staten
Kommunen


Ge kommunerna hela ansvaret

Omorganisationer inom offentlig sektor är ofta föranledda av problem, som sammanhänger med brister i ledning och styrning.

Många små kommuner med svagt skatteunderlag ledde i slutet av 60-talet och början av 70-talet fram till, i stort sett, nuvarande kommunindelning.
Cirka tio år senare infördes i några kommuner kommundelsnämnder, som fick ansvar för skola. hemtjänst och äldreboenden, förskola och viss kulturverksamhet. Målet var att skapa närdemokrati.
Några år senare började styrningsformen, en tvåpartsstyrning, som benämns beställa – utföra, införas i många kommuner och landsting. Tydligare åtskillnad mellan politiken, det vill säga beställning, och utförandet, professionen, skulle åstadkommas.
Nu hörs i den politiska debatten allt oftare förslag såsom: låt staten ta över även driften av landets skolor, låt staten ta hela ansvaret för sjukvården och lägg ner landstingen.

I Sverige lever vi under tre beslutsnivåer, Europeiska unionen, staten och landsting/regioner/ regionkommuner/kommuner. Landsting och regioner är inte i någon fråga överordnade kommunerna; därför tre nivåer.

Europeiska unionen bildades som en för Europa välbehövlig freds- och miljöorganisation. Unionen ägnar sig dock åt allt fler frågor. De politiska beslutsfattarna befinner sig långt från medborgarna, inte bara geografiskt. Här finns ett demokratiunderskott.

Staten har, genom riksdagen, ensam ansvar för lagstiftning och utfärdande av förordningar. Jämlikheten på skolområdet har stora brister och inom även sjukvården finns vad många anser vara oacceptabla skillnader mellan olika delar av landet, trots lagstiftning om motsatsen. Staten har ansvaret, men har inte lyckats leva upp till det.
Staten har i länen länsstyrelser. Dessa framstår mer som fristående myndigheter och mindre som regionala statliga kontor. Härtill torde den ålderdomliga ordningen med landshövdingar bidra starkt.


Landsting, regioner och regionkommuner har ansvar för sjukvården, utom vissa kommunala verksamheter såsom hemsjukvård och tillfälliga sjukvårdsinsatser.
Region är område, som bildas vid sammanläggning av flera län. Regionkommun är benämning på landsting som övertagit vissa uppgifter, som statliga myndigheter, främst länsstyrelserna, i dag sköter. Regionkommuner och regioner har konstitutionellt sett samma ställning som landstingen.

I landstingsvalet väljer vi politiker till landsting och regioner. Dock visar både verkligheten och statsvetenskaplig forskning att den politiska styrningen är nästan obefintlig. Politisk styrning innebär, i korthet, tydliggörande för verksamheten den politiska viljan och förverkligandet av denna.

En annan, i vårt län, viktig aktör är Regionförbundet. Detta ska, i första hand, utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling. Förbundets styrelse består av, från kommunerna och landstinget, indirekt valda politiker, en konstruktion som ur demokratisk synpunkt är tveksam. Landstingets kostnader är cirka 23,6 miljoner kronor per år.
Härtill kommer ett antal samverkansorganisationer, till exempel, Mälardalsrådet och olika förbund på luftvårds- och vattenvårdsområdet. Sådana organ fyller funktionerna att vara mötesplatser och att vara expertgrupper, som är till stöd för olika politiska beslutsfattare. Mälardalsrådet är en förening med 56 kommuner och fem landsting som medlemmar. Någon beslutandefunktion finns inte. Rådet har spelat och spelar en viktig roll i infrastrukturfrågor, men ger i övrigt få avtryck. Kostnaderna för Uppsala läns landsting uppgår till cirka 570 tusen kronor per år.

Kommunerna har visat sig vara den del av offentlig sektor, som bäst uppfyller krav på demokrati och effektivitet. Rimligt vore att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Vissa verksamheter inom offentlig sektor behöver planeras inom geografiska områden, som inte följer uppritade gränser, och som från tid till annan behöver ändras. Främst gäller detta specialistsjukvården och kollektivtrafiken.
Staten måste ges ansvaret att besluta om indelning i sådana områden, samverkansregioner. En samverkansregion för sjukvården torde i få fall få samma geografiska omfattning som en dito för kollektivtrafik.


Staten måste alltså koncentrera sig på att få genomslag för lagar och förordningar, och på att skapa samverkansregioner på områdena specialistsjukvård och kollektivtrafik. En kommunreform där kommunerna blir ansvariga för offentligt finansierad verksamhet, där antalet kommuner minskas radikalt och där kommunernas storlek följaktligen ökas är central i en kommande anpassning av styrning av svensk välfärd.

måndag 26 juni 2017

DAGENS REFLEKTION 26 juni: Kasta loss, profilera socialliberalismen

Förändringarna av partiernas politiska inriktning tycks tidvis inte hänga med förändringar i omvärlden, men upplevs ibland som tvära och svåra att förstå bevekelsegrunderna för. 
Socialdemokraterna har blivit ett mittenparti, Centern ett liberalt, men knappast socialliberalt parti, Moderaterna har åter blivit ett högerparti, Kristdemokraterna har drivit högerut under Ebba Busch Thors ledning och Liberalerna har fjärmat sig från socialliberalismen. 
Hos Liberalerna finns nu vissa tecken på förändringar. Partiet har lämnat kravet på utbyggnad av kärnkraften, tonat ner kravet på NATO-anslutning, argumenterar mot försämringar av LSS, har ett framtidsinriktat miljöprogram, som man tyvärr inte antingen lyckas sprida kunskap om eller inte bryr sig om att bilda opinion för.

Här en av mig tidigare utformad text, som är relevant för dagens reflektion

De uppgifter jag, under mina fyrtio år som aktiv politiker, sett för mitt parti, Liberalerna, som primära, är: 1. Utgöra ideologisk hemvist, det vill säga beskriva den politiska plattformen. 2. Föra dialog med medborgarna, använda Stora örat. 3. Beskriva vad man konkret vill göra, på en orubblig ideologisk plattform och efter att ha lyssnat 4. Bilda opinion. Och i den ordningen.
Folkpartiets misstag och förklaringen till det dåliga valresultatet torde vara att partiet har hoppat över de två första punkterna.

På vilken ideologisk grund partiets ställningstaganden vilar har partiet ingen berättelse om. Dialogen blir meningslös, alldenstund man saknar en berättelse om sin ideologi. Man blir låst vid ett fåtal konkreta frågor. Kvar blir att bilda opinion för dessa.
En huvudförklaring till att partiet missat plattformen är alliansbildningen. Den syftar till endast att få makt och tvingar till utsuddning av profilen.

Med en tydlig ideologi kunde Liberalerna, utan att tappa ansiktet, ha ändrat sig på flera punkter, efter att ha lyssnat. En ideologisk plattform ger en sådan trygghet.

Oppositionen lyckades göra troligt att PISA-rapport och även andra utvärderingar av skolan visar resultatet av en under de två senaste mandatperioderna misslyckad skolpolitik. Dåvarande Folkpartiet gjorde allt man kunde för att försöka förklara att de många reformer, som genomförts tar lång tid att få resultat av. Kanske räddades partiet av betygsfrågan och kravet på förstatligande. Den sistnämnda frågan är dock svår att förstå logiken i. Argumentet för förstatligande av skolan är bristande jämlikhet över landet. Det är emellertid staten, som har ansvaret för att skolan är likvärdig genom att tillämpa de lagar och förordningar, som reglerar likvärdighet. Varför detta skulle underlättas om staten fick ansvar för även den dagliga driften har ingen lyckats förklara. Man måste i sammanhanget fråga sig varför inte även övriga kommunala sektorer borde förstatligas, ty inte kan vi väl acceptera kvalitetsskillnader inom vården av äldre och inom förskolan.

Vinster i välfärden-debatten förlorade Alliansen. Man tvingades inta försvarsställning medan Socialdemokraterna lyckades framstå som motståndare till vinster, trots att skillnaderna knappast finns. Folkpartiet måste tydliggöra att köp av välfärdstjänster måste anstå tills man klarar att reglera kraven i avtal och att utkräva ansvar.

I en tid när våldet är ett dagligt inslag i medias nyhetsbevakning, måste politiker fråga sig vilka medel, som bör användas för att komma bort från våldet och kunna sprida en ickevåldskultur. Ska man fortsätta en politik, som förespråkar användning av vapen som motmedel mot våld och att vi vill vara med i en kärnvapenorganisation? Sverige kan gå före i ett arbete mot våld och ofred. I det arbetet måste socialliberaler ta ledningen.

Som miljöengagerad socialliberal ser jag med häpnad på hur miljöfrågorna hanteras. Liberalerna har ett bra miljöprogram, men i debatten har frågorna i princip begränsats till att behandla utbyggd kärnkraft. Påståendet att en utbyggd kärnkraft skulle vara lösningen på klimatproblematiken är inte i linje med en hållbar och modern syn. Eftersom miljö, ekonomi och tillväxt, internationell solidaritet och människovärde så intimt hänger samman, borde detta område vara vikt för det socialliberala partiet. Men i så fall måste miljöfrågorna genomsyra partiets politik.

Svensk socialliberalism idag måste kännetecknas av inte bara ord som krav, tuffa tag, auktoritet. Om ”att ställa krav är att bry sig”, var finns då de ord som också handlar om omsorgen om de som inte klarar kraven?

För ett socialliberalt parti får röstmaximering inte vara det primära. Ideologins betydelse får inte minska till förmån för sökandet av den politik som attraherar ”medelväljaren”, ett slags plånbokspopulism. Makt får inte bli viktigare än ideologisk renlärighet.

För Liberalernas framtid som en än starkare politisk kraft krävs en återgång till en socialliberalism som kännetecknas av kamp för fred och demokrati, internationell solidaritet, solidaritet med kommande generationer, frihandel, generell välfärdspolitik och en reglerad marknadsekonomi. Fortfarande är den traditionen stark inom Folkpartiet. Inget annat parti har bättre förutsättningar att anta den utmaningen än Liberalerna.
Berätta om ideologin, kasta loss från alliansbildning och visa öppenhet för samarbete med likasinnade.
För det krävs emellertid mod och uthållighet. Jag hoppas att partiets ledning vill, vågar och orkar göra det.










söndag 25 juni 2017

DAGENS REFLEKTION 25 juni: NATO-medlemskap inte en aktuell fråga i dag

I en expertrapport om Sverige och NATO framkommer att risken för ett isolerat ryskt angrepp på Sverige kan uteslutas. Angrepp på någon baltisk stat ses som osannolik men inte utesluten och det kunde i så fall dra in Sverige. Ett svenskt medlemskap i NATO skulle starkare avskräcka Ryssland från att angripa Sverige, men samtidigt leda Ryssland till att öka militära trycket och spänningen i Östersjöområdet. Vi kan känna oss säkra att Ryssland inte vill råka i krig med USA, sägs också i rapporten, varken direkt eller som medlem av NATO. Ryssland stärker sitt försvar men spenderar ändå bara i storleksordningen 80 mdr dollar/år, medan USA ligger på 600 mdr och England och Frankrike vardera på 60 mdr.
NATO -anhängarna brukar säga att det viktigaste argumentet för svenskt medlemskap är att Sverige endast därigenom (art. 5) får en garanti om bistånd i händelse av angrepp och att denna garanti skulle stärka avskräckningen gentemot Ryssland. Det är svårt att se att medlemskap skulle ens marginellt förstärka den avskräckningssignal som redan finns. Däremot är det troligen riktigt att en anslutning för Ryssland skulle framstå som ett nytt steg i den inringning som man anser sig utsatt för och som skulle behöva kontras genom ökad militär närvaro och verksamhet i Östersjöområde. Ökade försvarsutgifter, ökad spänning och ökad risk för incidenter -- men inte ökad avskräckning av Ryssland -- skulle bli följden av en svensk NATO anslutning.Samma eller ännu värre resultat skulle kunna åstadkommas även utan anslutning till NATO, nämligen om vi skulle på svenskt territorium eller svenskt vatten acceptera utplacering av flyg, fartyg, missiler eller andra vapen tillhörande eller gemensamt disponerade med USA eller NATO.

Just nu tycks NATO-debatten i Sverige vara avförd från dagordningen. Det torde dock knappast innebära att partierna ändrat uppfattning, men att man insett att medborgarna inte önskar ett NATO-medlemskap

TILL SALU
Domkraft (inte använd)
Barnstol i trä
Isoleringspapp Vesta Pro
Skridskor storlek 40
Enkla basketkorgar

KÖPES
Videobandspelare
Diaprojektor

ERBJUDER
Föredrag om politisk styrning
Upprättande av skrivelser


Uppsala en miljökommun

Oberoende av hur det går finns Uppsala kommun bland
de kommuner som visar framfötterna inom miljöpolitiken.
Glädjande

0 juni (4 dagar sedan)
till mig

Uppsala kommun

​Uppsala kan bli Sveriges miljöbästa kommun 2017

Uppsala kommun - 2017-06-20 11:30 CEST

Uppsala är en av tio kommuner som kan bli Sveriges bästa miljökommun i Aktuell Hållbarhets rankning. Foto: Paulina Bengtsson

I dag offentliggörs vilka tio kommuner som har chansen att erövra titeln Sveriges Miljöbästa kommun 2017. En av dem är Uppsala. Fem av kommunerna fanns inte på tio-i-topp-listan i fjol. Bakom utmärkelsen står tidningen Aktuell Hållbarhet som för nionde året i rad granskar och rankar kommunernas miljöarbete.
Den 28 juni offentliggörs vinnaren i Aktuell Hållbarhets kommunrankning, som mäter aktivitets- och ambitionsnivå på miljöområdet i Sveriges kommuner. Rankningen består av en egen enkät med 23 miljörelaterade frågor som hela 248 av Sveriges 290 kommuner har besvarat.
– Uppsala är toppenbra på miljö- och klimatarbete och det är en hård politisk prioritering i en stad som växer. Vi är glada att Aktuell Hållbarhet har rankat oss som en av de allra bästa kommunerna i Sverige, säger Maria Gardfjell (MP) kommunalråd med ansvar för miljö- och klimat.
Kommunerna har exempelvis svarat på frågor om hur de arbetar med FN:s hållbarhetsmål, hur de informerar kring avfallssortering och återbruk samt om det finns några placeringsdirektiv som utesluter investeringar i verksamheter med stor miljö- och klimatpåverkan. De frågor som är nya för året handlar bland annat om hur kommunerna arbetar med skyddad natur samt hur de säkerställer att värdet av ekosystemtjänster vägs in i beslutsprocesser.
– Uppsala är en förebild med högt ställda miljömål. Vi hoppas att länets övriga kommuner låter sig inspireras av denna gröna toppkommun. Kraven som ställs blir tuffare för varje år, säger Mikael Salo, Aktuell Hållbarhets chefredaktör.
Utöver Aktuell Hållbarhets egen enkät baseras rankningen på uppgifter från offentliga källor såsom Svenskt Vattens hållbarhetsindex, Miljöfordon Syds rankning av kommunernas fordonsflottor, Naturvårdsverkets sammanställning över kommunala naturreservat och Naturskyddsföreningens undersökning kring giftfria förskolor.
De tio finalisterna i Sveriges Miljöbästa kommun 2017 är (här listade i bokstavsordning, föregående års placering inom parentes):
Gävle kommun (4)
Helsingborgs stad (5)
Järfälla kommun (26)
Karlstads kommun (11)
Lomma kommun (2)
Lunds kommun (12)
Stockholms stad (17)
Uppsala kommun (10)
Västerås stad (1)
Örebro kommun (20)
Hela rankningen och undersökningen kommer att publiceras på Aktuell Hållbarhets webbplats i samband med att vinnaren av utmärkelsen Sveriges Miljöbästa kommun tillkännages den 28 juni

Regionfullmäktige 19-20 juni

20 juni (4 dagar sedan)
till mig

Uppsnabbat regionfullmäktige 19-20 juni

I detta nyhetsbrev:

  • Tertialrapport januari - april godkänd
  • Regionplan och budget 2018-2020 fastställd
  • Lån till Kommunalförbundet Svenskt ambulansflyg beviljat
  • Årsredovisning och verksamhetsplan för KAS godkända
  • Landstinget Sörmland går med i gemensam ambulansdirigering
  • Landstinget Sörmland går med i kostnämnd
  • Förslag om genusrelaterad budgetering besvarat
  • Svar på interpellation om äldres och multisjukas besök på akutmottagningen
  • Svar på interpellation om organisation för närvårdsfrågor
  • Svar på interpellation om avbokningsregler
  • Svar på interpellation om investeringsprocessen för fastigheter
  • Svar på interpellation om distriktssköterskemottagning i Morgongåva
  • Svar på interpellation om prostatacancer
  • Svar på fråga om Uppsala hemläkarjour
  • Svar på fråga om stöd till barn som har föräldrar i fängelse
  • Svar på fråga om handlingsplan för långsiktig ekonomi i balans


Tertialrapport januari – april godkänd

Regionfullmäktige godkände tertialrapporten för perioden januari – april 2017.
Region Uppsalas resultat för 2017 beräknas bli 328 miljoner kronor, vilket är 128 miljoner kronor bättre än budget. Den positiva avvikelsen beror framför allt på en förbättrad prognos för regionstyrelsens finansiella verksamhet.

Regionplan och budget 2018-2020 fastställd

Regionfullmäktige beslutade att fastställa regionplan och budget för 2018-2020.
Regionplan och budget är ett politiskt styrdokument som inriktar hela Region Uppsalas verksamhet, dels för det kommande budgetåret 2018, dels för den kommande treårsperioden.
I budgeten finns en särskild satsning på att öka antalet AT-läkare och ST-läkare i Region Uppsala. Budgeten uttrycker också en viljeinriktning att satsa mer på primärvården.
Nettokostnaden för regionens verksamhet 2018 budgeteras till 10,9 miljarder kronor. Av detta går den största delen till hälso- och sjukvård, cirka 8,9 miljarder kronor. Anslaget till kollektivtrafiken är cirka 1 miljard kronor, till den regionövergripande verksamheten anslås drygt 700 miljoner kronor och kulturverksamheten får cirka 110 miljoner kronor.
Skatten blir oförändrad, 11,71 kr per 100 kr.
(V), (M), (KD), (L), (C) och (SD) reserverade sig till förmån för egna budgetförslag.
(M), (L), (C) och (KD) lämnade ett tilläggsyrkande, bland annat att antalet AT-tjänster ska fördubblas från dagens 30 till 60 under planperioden, att regionen ska erbjuda sjuksköterskor vidareutbildning i tjänsten och att regionen tillsätter en oberoende expertgrupp som granskar arbetsgivarepolitiken och kommer med förslag på förändringar. Detta avslogs.

Lån till Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg beviljat

Regionfullmäktige beslutade att bevilja ett lån till Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg om högst 21,6 miljoner kronor, enligt 2015 års prisnivå. Pengarna ska användas till inköp av sex ambulansflygplan. Beslutet gäller under förutsättning att övriga landsting och regioner som ingår i kommunalförbundet fattar motsvarande beslut.
Regionfullmäktige antog samtidigt en reviderad förbundsordning.

Årsredovisning och verksamhetsplan för KAS godkända

Regionfullmäktige godkände årsredovisningen för 2016 för Kommunalförbundet Avancerad Strålbehandling och beviljade direktionen ansvarsfrihet. Förbundet står bakom Skandionkliniken. De sju medlemmarna är de landsting/regioner som har ett universitetssjukhus. Av förvaltningsberättelsen framgår att Skandionkliniken i slutet av 2016 ingick avtal med Norges fyra regioner för att behandla norska patienter.
Regionfullmäktige godkände också verksamhetsplan och budgetram för 2018.

Landstinget Sörmland går med i gemensam ambulansdirigering

Region Uppsala och Region Västmanland har sedan juni 2015 samordnat ambulansdirigeringen i länen och drivit verksamheten i den informella organisationen Sjukvårdens larmcentral. Samarbetet styrs av en gemensam ambulansdirigeringsnämnd.
Från den 1 september 2017 kommer Landstinget Sörmland att gå med i ambulansdirigeringsnämnden och under hösten kommer verksamheten successivt att anslutas.
Regionfullmäktige fattade beslut om att ombilda ambulansdirigeringen och antog samtidigt samverkansavtal och reviderat reglemente.

Landstinget Sörmland går med i kostnämnd

Region Uppsala och Region Västmanland har sedan 2010 en gemensam kostnämnd som svarar för produktion och leverans av patientmat till Akademiska sjukhuset och sjukhus i Västmanland. Från den 1 september 2017 kommer även Landstinget Sörmland att ansluta till kostsamarbetet. Regionfullmäktige beslutade att nämnden ombildas och antog samtidigt samverkansavtal och reviderat reglemente.

Förslag om genusrelaterad budgetering besvarat

Beredningen för demokrati, jämställdhet och integration föreslog att regionfullmäktige skulle besluta att samtliga verksamheter inom Region Uppsala ska ta fram könsuppdelad statistik. Enligt beredningen ligger detta i linje med ett tidigare fattat beslut om att jämställdhetsintegrera Region Uppsala.
När regionstyrelsen behandlade ärendet ansåg man att det var positivt att frågan lyfts, men menade att frågan om könsuppdelad statistik ryms inom det pågående arbetet med jämställdhetsintegrering.
Mot bakgrund av detta beslutade regionfullmäktige att anse förslaget besvarat.
(V) och (L) reserverade sig och ansåg att könsuppdelad statistik borde tas fram enligt beredningens förslag.

Svar på interpellation om äldres och multisjukas besök på akutmottagningen

Emilie Orring (M) ställde en interpellation till vårdstyrelsens ordförande Malena Ranch (MP) om äldres och multisjukas besök till akutmottagningen vid Akademiska sjukhuset. Vårdstyrelsen har tidigare fattat beslut om mobila närvårdsteam för äldre och patienter med funktionshinder för att de ska få en bättre, tryggare och mer kostnadseffektiv vård.
Fråga: Hur många äldre och multisjuka har sluppit besöka akutmottagningen på Akademiska sjukhuset sedan vi fattade beslut om att inrätta mobila närvårdsteam?
Svar: För mobila äldreakuten i Uppsala för perioden januari 2016 – maj 2017 gjordes totalt 1615 insatser fördelat på 929 hembesök och 686 telefonrådgivningsinsatser. De flesta fick fortsatt vård i hemmet (898 personer), 179 behövde akutvård på sjukhus, 220 fick vidare hänvisning till rätt vårdinstans. 94 personer kunde läggas in direkt på geriatriken eller närvårdsavdelningen. Vad gäller piloten med det mobila närvårdsteamet i Heby finns underlag för perioden december 2016 – maj 2017, som visar på totalt 29 insatser som fördelas på 18 hembesök och 11 telefonrådgivningsinsatser. 26 personer fick fortsatt vård i hemmet, fem blev direktinlagda och tre personer hänvisades till akutmottagning.
Eftersom det mobila närvårdsteamet i Heby har motsvarats av 40 procent av en heltidsanställd läkare under en begränsad tid är det svårt att dra några stora slutsatser enligt det som efterfrågas. Av den uppföljning som gjorts framgår dock att ökad läkarkontinuitet och tillgänglighet har medfört ett ökat stöd och trygghet till sjuksköterskorna inom kommunen. Arbetsbelastningen minskar när läkare finns tillgänglig, vilket i sin tur leder till mindre förfrågningar på jourtid. Flera patienter har kunnat slippa åka in till sjukhus tack vare projektet som säkerställt att inga onödiga inläggningar skett och arbetsmiljön upplevs förbättrad hos medarbetare inom såväl kommunen som primärvården.

Svar på interpellation om organisation för närvårdsfrågor

Emilie Orring (M) ställde en interpellation till regionstyrelsens ordförande Börje Wennberg (S) om organisationen för närvårdsfrågorna. I interpellationen framförs kritik mot ett tidigare beslut att avskaffa länsdelsberedningarna och mot den nuvarande organisationen för hantering av närvårdsfrågor. Enligt Orring är organisationen otydlig, det går inte att följa hur närvårdsarbetet fortskrider och det är oklart vem som är ansvarig för olika frågor. Ett exempel som nämns är att närvårdsplatserna i Tierp ligger under Akademiska sjukhuset, samtidigt som närvårdsplatserna i Östhammar inte gör det.
Fråga: Förtjänar inte närvårdsfrågorna en bättre organisation?
Svar: Dåvarande hälso- och sjukvårdsstyrelsen fastställde i mars 2015 en närvårdsstrategi. I december samma år kompletterades strategin med en lista över prioriterade aktiviteter. Ett likartat beslut fattades i landstingsstyrelsen i september 2016. Samtliga dessa beslut fattades i full politisk enighet. I samband med att länsdelsberedningarna avvecklades inrättades, i full politisk enighet, en närvårdsgrupp per kommun, där den dialog som efterfrågas förs.
Att de planerade närvårdsplatserna i Tierp organisatoriskt föreslås läggas inom Region Uppsala beror bland annat på att Tierps kommun framfört önskemål om det. Dessutom är det naturligt att huvudfinansiären är huvudman för gemensam verksamhet. Ett ytterligare skäl är att en primärkommun inte kan anställa läkare

Svar på interpellation om avbokningsregler

Sören Bergqvist (V) ställde en interpellation till regionrådet Vivianne Macdisi (S) om regler för avbokning av föreslagna besökstider för patienter vid Akademiska sjukhuset. Vid vissa mottagningar får man högst boka om tiden en eller två gånger för att få behålla platsen i väntelistan.
Frågor: Vem/vilka är det som beslutar om dessa regler? Om det inte är politiken som beslutar, borde det inte vara det? Anser du att dagens regler är rimliga ur patientens perspektiv? Tänker du ta några initiativ med anledning av det som framkommer i interpellationen?
Svar: Hälso- och sjukvården som bedrivs i Region Uppsala ska vara patientfokuserad, vilket innebär att även bokningsregler upplevs som rimliga, enhetliga och enkla för patienten att tillämpa. Akademiska sjukhuset följer de riktlinjer för bokning och avbokning av vårdbesök som är framtagna av Sveriges kommuner och landsting. Om det finns indikationer på att regelverket inte följs så är det viktigt att vi får kännedom om det. Det kan finnas anledning att se över innehållet i instruktionen. I vilken utsträckning sjukhusstyrelsen ska besluta om instruktionerna kan diskuteras, men instruktionen måste vara förenlig med den politiska inriktningen att stärka patientens ställning i vården. Med anledning av Sörens interpellation tänker jag ta initiativ till att sjukhusstyrelsen får information om de dokument som finns för bokningsregler och kan ta en diskussion om det finns anledning att ha synpunkter på innehållet.

Svar på interpellation om investeringsprocessen för fastigheter

Stefan Olsson (M) ställde en interpellation till regionstyrelsens ordförande Börje Wennberg om investeringsprocessen för fastigheter. Enligt Olsson råder oklarheter om beräkningen av kostnader för olika projekt. Ett exempel på detta är renoveringen av det så kallade centralblocket på Akademiska sjukhuset, byggnaderna B9 och B12. Enligt en presentation i sjukhusstyrelsen kommer det att behövas 10-14 operationssalar under tiden som Centraloperation, sjukhusets stora operationsavdelning renoveras. Rimligtvis borde regionstyrelsen veta vilken kostnaden för dessa salar kommer att bli samt ha avsatt pengar för detta i investeringsbudgeten för planperioden.
Frågor: Finns pengar avsatta under planperioden för de 10-14 operationssalar som behövs som ersättning när B9 och B12 renoveras? Vilken är den beräknade kostnaden för de 10-14 operationssalarna?
Svar: I flertalet fastighetsprojekt uppstår behov av tillfälliga lösningar. Tillfälliga lösningar under ombyggnation ses normalt sett inte som en investering. Det pågår ett arbete med att finna en tillfällig lösning för behovet av operationskapacitet under ombyggnationen av delar av B9/B12. I första hand är arbetet inriktat på att öka nyttjandegraden av de befintliga och nya operationssalar som finns inom Akademiska sjukhuset och länet. En uppbyggnad av nya operationssalar som enbart ska användas under en begränsad tidsperiod och därefter avvecklas kommer i sista hand.
Kostnader för evakuering och/eller ökad nyttjandegrad i befintliga operationssalar inom Akademiska sjukhuset presenteras i det kommande genomförandebeslutet för ombyggnationen.

Svar på interpellation om distriktssköterskemottagning i Morgongåva

Annika Krispinsson (C) ställde en interpellation till vårdstyrelsens ordförande Malena Ranch (MP) om distriktssköterskemottagningen i Morgongåva. Frågan ställs mot bakgrund av att ett förslag om att lägga ner distriktssköterskemottagningen i Morgongåva drogs tillbaka.
Fråga: När får Morgongåvaborna åter en öppen distriktssköterskemottagning? Vad görs i frågan?
Svar: Primärvården har fortsatt svåra utmaningar med rekrytering, en utmaning vi delar med andra regioner och landsting. Tidigare har det främst gällt allmänläkare, men idag ser vi att även distriktssköterskor och sjuksköterskor är svåra att rekrytera. Distriktssköterskemottagningen i Morgongåva påverkas också av denna situation. Eftersom bemanningssituationen är en utmaning även på Heby vårdcentral, söktrycket är högt och Region Uppsala avråder från ensamarbete, så har vårdcentralens verksamhet haft högre prioritet och det har inte varit möjligt att fördela medarbetare till distriktssköterskemottagningen i Morgongåva. Under perioden som Morgongåva distriktssköterskemottagning haft neddragen verksamhet har patienterna tagits omhand på Heby vårdcentral. Heby vårdcentral ska ge god vård åt alla som bor i Heby kommuns södra länsdel. Primärvården fortsätter ansträngningarna med att rekrytera personal.

Svar på interpellation om prostatacancer

Allan Kruukka (M) ställde en interpellation till sjukhusstyrelsens ordförande Vivianne Macdisi om uppföljningen av resultat från det nationella prostatacancerregistret om vården av prostatacancer. Han refererade en studie, där det framgår att Akademiska sjukhuset under 2016 låg sämre till än riksgenomsnittet, där endast 22 procent av männen får nybesök på specialistkliniken inom 14 dagar. 24 procent av männen fick så kallat PAD-besked inom 11 dagar, vilket är bättre än riksgenomsnittet, men långt under riktlinjerna. Enligt rapporten diskuteras endast 65 procent av patienter under 80 år med högriskcancer i multidisciplinära konferenser och kvaliteten på i patientkontakten behöver förbättras.
Frågor: Varför har det dåliga resultatet inte följts upp? Vilka åtgärder har vidtagits för att kvalitetssäkra verksamheten?
Svar: Akademiska sjukhuset har inom ramen för värdebaserad vård förbättrat både tillgänglighet och kvalitet prostatacancervården. Till exempel har väntetiden till behandlingsstart kortats med två veckor och patienterna träffar numera ett tvärprofessionellt team med specialister inom urologi och onkologi samt sin kontaktsjuksköterska vid samma tillfälle på en gemensam mottagning.
Akademiska sjukhuset bedriver ett ständigt förbättringsarbete, vilket framgår om man tittar på "Koll på läget" på npcr.se, som visar resultatet för utvalda kvalitetsindikatorer. På väntetider till första besök ser vi att tillgängligheten ökat det senaste året från 22 procent till 27 procent för besök på mottagningen inom 14 dagar. Januari – maj 2017 är tillgängligheten ännu bättre på 35 procent (riket 27 procent). Väntetid för svar på PAD inom 11 dagar har det senaste året legat på 36 procent och under 2017 46 procent. Resultaten följs regelbundet upp och analyseras av verksamheten. Om något verkar gå åt fler håll påbörjas ett förbättringsarbete på kliniken.
Multidisciplinär konferens är ett allt vanligare och viktigare inslag i bedömningen och behandlingen av patienter med cancer. När det gäller högriskpatienter har vi i år haft väldigt få fall men 67 procent är diskuterade på MDK (riket 70 procent).
Onkologimottagningen har utökat från sex till nio kontaktsjuksköterskor det senaste året. Det pågår ett aktivt arbete med att implementera rollen som kontaktsjuksköterska på onkologimottagningen. Under hösten 2017 kommer vi också att utöka telefontiderna till sjuksköterskorna så att tillgängligheten för patienterna blir ännu bättre.
Prostatacancervården har förbättrats och är en mycket prioriterad fråga både på verksamhets- och politisk nivå.

Svar på fråga om Uppsala hemläkarjour

Johan Enfeldt (L) ställde en fråga till vårdstyrelsens ordförande Malena Ranch (MP) om avtalet med Uppsala hemläkarjour. Region Uppsalas avtal med Uppsala hemläkarjour löper ut i slutet av oktober.
Frågor: Kommer verksamheten som drivs av Uppsala hemläkarjour att redan i år hinna ersättas med annan mobil verksamhet som har samma kapacitet?
Är vårdstyrelsens ordförande beredd att – likt vad som var fallet med Närakuten i Uppsala – ompröva beslutet och handla upp hembesök ytterligare en tid till dess att en fullgod annan verksamhet finns på plats?
Svar: Sedan verksamheten upphandlades senast har det hänt en del i vårt landsting och region. Bland annat har mobila närvårdsteam utvecklats, ett efterlängtat beslut av länets kommuner. Även om verksamheten har varit bra för Uppsala och Knivsta är det bra att vi nu får en modell för hela länet.
Jag tycker det är viktigt att vi i alla led visar allvar att vi ser över vårdens strukturer för att möta behoven som finns. Vi har ett pågående arbete med att se över primärvårdens struktur och bygga ut mobila närvårdsteam i hela länet. Det är viktigt att lägga tid på att se vad vi behöver upphandla.
Jag tycker inte att det är bra att göra en ny upphandling som ser likadan ut som det vi haft tidigare. Vi behöver göra en utvärdering. Nu kommer vi att utveckla mobila närvårdsteam. Den grupp som inte täcks in av detta är barnen och vi behöver fundera över vad det är vi faktiskt behöver.
Jag är öppen för att vi behöver fortsätta utveckla mobila besök och andra former av primärvård.

Svar på fråga om stöd till barn som har föräldrar i fängelse

Carl Nettelblad (L) ställde en fråga till regionstyrelsens ordförande Börje Wennberg (S) om genomförandet av det beslut som fullmäktige fattade i november 2015 om att bifalla en motion om att stödja barn som har föräldrar i fängelse. Motionen hade sin utgångspunkt i att organisationen Buff – barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse – uttryckt intresse för att etablera sig i Uppsala. Nu har 18 månader gått sedan beslutet fattades.
Fråga: Anser du att tillräckligt har gjorts för att fullfölja fullmäktiges beslut?
Svar: Jag är fullt medveten om beslutet. Jag har inte följt frågan i detalj men har uppdaterat mig hos dem som jobbar med frågan. Föreningen Buff sökte folkhälsomedel för att etablera verksamheten, men det fanns formella tveksamheter och därför avslogs ansökan. I beslutet framhölls det att organisationen bedriver en god verksamhet och möter en angelägen målgrupp. Det stod också att vi ser positivt på en eventuell etablering i Uppsala och samverkan. Buff Uppsala inkom med en bidragsansökan i slutet av april 2017. Region Uppsala har inte avsatt medel för verksamhetsstöd och har därför inte kunnat bifalla ansökan. Föreningen uppmanades att ta kontakt för att se hur vi kan utveckla samarbetet. Det finns en positiv hållning, men det finns också strikta regler för verksamhetsbidrag som vi måste följa. Vi är öppna för en fortsatt diskussion.

Svar på fråga om handlingsplan för långsiktig ekonomi i balans

Stefan Olsson (M) ställde en fråga till regionstyrelsens ordförande Börje Wennberg om Region Uppsalas arbete för att få en ekonomi i balans.
I regionplan och budget beskrivs projektet Ekonomi 2020, där strategin sägs vara att "frigöra resurser genom verksamhetsutveckling inom alla Region Uppsalas verksamheter". Det nämns också att det finns en handlingsplan för arbetet. Olsson har begärt att få ta del av handlingsplanen, men fått svaret att det var ett internt arbetsdokument.
Fråga: Avser du att redovisa handlingsplanen Ekonomi 2020 för allmänheten?
Svar: Vi har nyss fattat beslut om regionplan och budget 2018-2020 där uppdraget att ta fram en handlingsplan finns med. Jag har inte sett något färdigt dokument. Så fort vi har materialet framme lovar jag att du får se det samtidigt som jag.