lördag 29 april 2017

DAGENS REFLEKTION 29 april: Tuff är en bergart, utmaning en prövning

Förtroendet för politiker påverkas av, bland annat, på vilket sätt opinionsbildningen bedrivs. När i debattartiklar skrivs om utmaningar och tuffa beslut blir, åtminstone jag, fundersam. Vad betyder utmaningar? Handlar dessa om problem, som nu måste få en lösning om problemen inte ska få allvarliga konsekvenser för enskilda och/eller samhället? Eller handlar utmaningar om spännande framtidsfrågor?
Politiker använder ordet utmaning allt oftare. Är det ett uttryck för att man egentligen inte vet vad man ska säga eller skriva eller vill man få läsaren/lyssnaren att tro att man har grepp om ett problem?

Men politiker har inte bara utmaningar, man har också tuffa utmaningar. Tuff? Vi kan utesluta att man avser bergarten tuff. Men en snitsig och läcker utmaning? Ja varför inte. Eller en hård och känslokall utmaning? Nej, förefaller otroligt. Troligast är väl att en tuff utmaning är en svårläslig sådan.

"Vi står inför tuffa utmaningar". Jaha. Men, vilket är problemet?
Problemet är..., jag strävar efter att det ska bli så här...men jag ser inte just nu lösningen. Inte så dum, va?

fredag 28 april 2017

DAGENS REFLEKTION 28 april: L är bäst i miljöpolitiken

Vissa uppfattningar fastnar och blir till orubbliga sanningar. Hur mycket än verkligheten visar att den tidigare "sanningen" förbisprungits av en ny "sanning". Kanske upplever vi det jobbigt att ändra oss. Vi tvingas börja omvärdera.
Exempel på en "sanning", som jag anser inte längre gäller (kanske har den över huvud taget aldrig gällt) är att Centern är det främsta miljöpartiet näst efter Miljöpartiet. Vad gör Centern till ett tydligt miljöparti?
I miljöpolitiken är inte ovanligt att naturens och miljöns intressen kommer i konflikt med näringslivsintressen. Näringslivet blir allt bättre på att kompromissa mellan ekonomiska intressen, som inte är förenliga med naturens och miljöns, och miljöhänsyn. Det är dock förståeligt, om än inte acceptabelt, om de förstnämnda oftast får företräde. I sådana konflikter ställer sig Centern ofta på näringslivets sida framför att ta parti för miljön.
Jag påstår att Liberalerna är det parti, som har den mest sammanhängande miljöpolitiken och den mest framtidsinriktade. Nu gäller det bara att tala om för oss medborgare att så är fallet. Politiken för vår natur har Liberalerna ägt under långa tider. Sedan energipolitiken stegvis blivit allsidigt belyst är Liberalerna även här i främsta ledet. Vad som skett är att ett ensidigt tal om kärnkraft fått väljarna att tro att partiet är ointresserat av att utveckla användningen av förnybara energikällor. Programmet är härvid tydligt. Det förnybara är framtiden. Nu gäller bara att tydliggöra detta.
Liberalernas nya miljöprogram är tydligt, framtidsinriktat och motiverar att partiet benämns som det främsta miljöpartiet

torsdag 27 april 2017

DAGENS REFLEKTION 27 april: ena dagen allt ljus, nästa mest mörker

Härom da'n läste jag debattartikel skriven av socialdemokratiskt regionråd. Nu utvecklas allt på ett positivt sätt, var budskapet. I dag läser jag artikel skriven av vänsterpartistiskt regionråd (finns totalt elva regionråd), i vilken beskrivs en bedrövlig personalpolitik från majoriteten.
Så här är det ju. Antingen har man olika bilder eller beskriver man olika delar av verkligheten beroende på vad som gynnar egna partiet mest.
Om detta kan man säga att det är upp till oss läsare att göra bedömningen och att dra slutsatser.

Den slutsats jag, i första hand, drar är att jag ogillar den debatt som har argument, som är antingen svarta eller vita. Ty, så är väl ingen del av verkligheten. Om region Uppsala vet vi, till exempel, att väntetiderna vid Akuten är oacceptabelt långa, vi vet att köerna till vissa operationer medför onödigt lidande och för tidiga dödsfall. Vi vet också att den politiska styrningen uppvisar stora brister.
Vår kunskap omfattar även fakta om hög kvalitet på vården i regionen och om nyttan av framstående forskning.

Tänk vilken uppskattning den politiker skulle röna, som skrev en artikel om vad man anser inte är tillfyllest och hur man arbetar med problemen (jag skriver inte utmaningar, enär ordet används oftast för att dölja att man är osäker på hur problemet ser ut och att man inte har en aning om hur det kan lösas). Detta blandat med beskrivning av vad vi medborgare har anledning att vara stolta över.  Tänk om en ledande politiker vågade i skrift medge att "vi lyckas för närvarande inte med den politiska styrningen".

Till Salu
Domkraft
Barnstol i trä
Isoleringspapp Vesta PRO
Skridskor storlek 40

Köpes
Videobandspelare
Diaprojektor

Erbjuder
Föredrag ompatientsäkerhet
Föredrag om politisk styrning
Upprättande av skrivelser

Språket
Bra att kunna skilja på var och vart
"Jag vill va mä". Varifrån kommer alla dumheter?

onsdag 26 april 2017

DAGENS REFLEKTION 26 april: inte lätt att förstå

Luleå Basket vann i tre raka matcher över Uppsala Basket med övertygande siffror, men inte utklassningssiffror. I fjärde matchen gick det trögt för Luleå. Uppsala vann i utklassningsstil. Härigenom kom den fjärde, och som det visade sig bli, avgörande matchen att spelas i Luleå. Luleå vann övertygande.
Idrotten är inte lätt att förstå. Det är inte heller lätt att veta vilka idrottshändelser vi inte borde betala för att uppleva. Dock kan vi konstatera att Uppsala Baskets senaste hemmamatch är en sådan

tisdag 25 april 2017

DAGENS REFLEKTION 25 april: ...men tänk om Uppsala Basket vinner i kväll

Idrott fascinerar, trollbinder, framkallar gemensamhet, men orsakar också motsättningar.
När den fascinerar kan det handla om, till exempel, Uppsala Baskets, efter tre raka förluster mot Luleå Basket, övertygande seger i en fjärde match.
För visst är det fascinerande att ligans segrare i grundserien förlorar med 38 poäng. Visserligen lät man några bra spelare stanna hemma. Varför är inte lätt att förstå. Vid seger här i Uppsala hade laget varit klart för final. Ja, jo man får i kväll möjlighet att i hemmahallen glädjas över finalplatsen. Tillsammans med tusentalet norrbottningar. Det är klart att det är roligare än att glädjas inför tusen sura Uppsalabor. Med andra ord så hade Luleå lite tur ändå.
Men hur blir det om Uppsala skulle vinna i kväll? Då riskerar ju Luleå än en gång att få jubla inför deppande publik i IFU arena. Om man då inte låter sina bästa spelare stanna hemma. förstås. Men å andra sidan har man ju chansen att i en sjunde match, i hemmaarenan, ta sin fjärde seger.
En del av fascinationen består av taktik. Inte bara spelskicklighet. Taktik betyder visst ungefär samma som vad coachen säger.
Jag är säker på att båda coacherna säger i kväll till sina spelare att man vill att dom gör fler poäng än sin motståndare. Kanske brast Luleå i sin taktik härom kvällen när man besökte IFU arena.

måndag 24 april 2017

DAGENS REFLEKTION 24 april: Tiden talar mot NATO

När jag var barn hörde jag ibland vuxna tala om "Om ryssen kommer". Vi hör det fortfarande.

Man talar om ett allt aggressivare Ryssland. Vad står den ryska aggressiviteten för? Statsvetare, men även militärt insatta, anser aggressiviteten vara en produkt av den Nato-utvidgning som allt djupare har trängt in i det Ryssland ser som sin intressesfär, och som därmed kränkt rysk stormaktsidentitet. Ju starkare hotet från väst upplevs, desto mer desperat kan vi anta att Ryssland kommer att agera för att bekräfta denna stormaktsidentitet. Genom att cementera den ryska bilden av en expansiv och respektlös västallians kan ett svenskt Nato-inträde därför skapa förutsättningar för ytterligare rysk aggression. Andra anser att Ryssland strävar efter att utöka sitt territorium.

NATO har under lång tid ägnat sig åt att utvidga sig geografiskt. Det finns förvisso en logisk förklaring till att Ryssland då agerar som man gör, men är därför inte försvarbart.

NATO-anhängarna i Sverige tror att vår säkerhet ökar genom ett medlemskap. Syftet är gott. Men kan det vara så att den säkerheten i stället handlar om att steget innebär ökad osäkerhet.
Svenska politiker, undvik provokationer, som ökar landets utsatthet. Se till att stå utanför NATO och i stället profilera Sverige som en fredsskapare

Tiden talar mot svenskt NATO-medlemskap



Till salu                                                     

Domkraft (inte använd)                                              

Barnstol i trä                         
                                                                              
Isoleringspapp Vesta Pro

Skridskor storlek 40

Basketkorgar i metall

Köpes

Videobandspelare 

Erbjuder

Föredrag om patientsäkerhet

Föredrag om politisk styrning

Upprättande av skrivelser






söndag 23 april 2017

DAGENS REFLEKTION 23 april: Har partierna börjat misstro NATO?

Vill du ha fred rusta för krig. Om du vill ha fred, förbered för fred.
Dessa utgångspunkter belyser skillnaderna mellan en säkerhetspolitik som söker fred genom avskräckning och en som söker fred genom avspänning.

Tron på våld som en effektiv konfliktlösningsmetod är djupt rotad, trots att historien visar att det är genom endast samtal och möten, som fred kan nås. Misstroende ökar risk för oöverlagda handlingar. Ett avtal om svenskt medlemskap i, liksom ett värdlandsavtal med NATO är handlingar, som skulle kunna skapa misstroende, från främst ryskt håll, och därigenom öka spänningen i Östersjöområdet. En annan följd av ett medlemskap är att Sverige därigenom godtar NATO:s kärnvapenpolitik och kan knappast vara trovärdigt längre i en kamp för avskaffande av kärnvapen och som främjare av avspänning och nedrustning.

Värdlandsavtalet som Reinfeldtregeringen sa ja till 2014, utan en offentlig debatt, tolkas nu av en del som ett de factomedlemskap.
Avtalet ger möjlighet för annat NATO-land att införa militära enheter i det svenska systemet och att anordna baser och placera vapen på svenskt territorium. Inget tydligt undantag görs för kärnvapen. Inte heller tas tydligt avstånd från rätten för annan makt att använda svensk mark för våldshandling mot annat land.

Sverige bör, liksom under det kalla kriget verka för undanröjande av den djupa misstro som finns mellan Ryssland och västmakterna. Mycket skulle kunna göras av Sverige och Finland tillsammans vad gäller förtroendeskapande åtgärder, förslag om rustningsminskningar och tillämpning av hela det åtgärdspaket som utarbetades inom ESK efter Helsingforsavtalet 1975.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, förkortat OSSE, är en internationell organisation som arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad" i Europa. Till 1995 hette organisationen Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). ESK bildades under kalla kriget som ett forum för dialog mellan väst och öst. OSSE har varit särskilt aktiv i före detta Jugoslavien med övervakning av allmänna val och liknande.

Sveriges budskap ska fortsätta att vara att konflikter måste lösas utan vapenanvändning och att dödande och förstörelse måste upphöra.

Är något möjligen på gång? Partierna talar visserligen bara om mera vapen och fortfarande inte om Sverige som en fredsskapande kraft, men inte så ofta om NATO-medlemskap




lördag 22 april 2017

DAGENS REFLEKTION 22 april: Vapnet mot våldet är ickevåldet och livskunskap

Människor i såväl Ukraina som Syrien och andra länder vill ha fred och ro. De idéer som förfäktas av Islamiska Statens ledarskap omfattas av endast en eller annan promille av alla muslimer. Det är tyvärr illa nog eftersom denna lilla andel har vapen och brutalitet att vålla död och lidande för miljoner människor. Några få som inte ser bättre alternativ ställer till det för alla genom att ta till våld i olika former. Och många producerar gärna vapnen som gör att dessa få kan tvinga på många andra sin vilja. Islamiska Statens krigare sägs nu närmast bada i vapen.


Våldet och ofreden måste mötas med folkbildning, upplysning och forskning för fred och om förmedling av kunskaperna till civila och militära ledare. Det handlar nu till exempel om att i fredsallians med Schweiz och andra stärka Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Denna organisation har tvingats kämpa mot våldsfrämjare i Ukraina och Ryssland med alldeles för små personella och ekonomiska resurser. Schweiz vill förstärka dessa och det bör Sverige beslutsamt bidra till. Vi behöver tänka mer och längre. Freds- och konfliktforskningens resultat bör bli lättare tillgängliga. Den post i statsbudgeten som administreras av Folke Bernadotteakademin och kallas Statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling måste utökas. Världens skolor är de platser där nya generationer kan få det uppväxtstöd som bidrar till att krigen kan avskaffas. Det kan kallas livskunskap och det bör förstås inrymma mycket mer än konflikt-, relations- och fredskunskap. Idéerna om medmänsklighet och allas lika värde är grunden, så som den svenska skollagen föreskriver men som lagstiftaren inte lyckats få bra genomslag för.

Till salu                                                     

Domkraft (inte använd)                                              

Barnstol i trä                         
                                                                              
Isoleringspapp Vesta Pro

Skridskor storlek 40

Basketkorgar i metall

Köpes

Videobandspelare 

Erbjuder

Föredrag om patientsäkerhet

Föredrag om politisk styrning


Upprättande av skrivelser

fredag 21 april 2017

DAGENS REFLEKTION 21 april: Fredens Hus, något unikt

Ett tecken i tiden? En viktig verksamhet i fredens tecken, som ännu inte fått den plats den förtjänar.
2005 invigdes Fredsmuseum i Uppsala..​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​  Fredsinsatser kommer i skymundan för allt tal om mer pengar till vapen och anslutning till krigsorganisation.

Uppsala är dock på väg att skapa en profil som en fredsstad. I dessa strävanden kan Fredens Hus spela en viktig roll. Verksamheten är unik

Mitt tips: Besök Fredens Hus i Uppsala slott och betala medlemsavgift. Endast 100 kr. Pg 123039-0

"Huvudman för Fredens Hus (tidigare Fredsmuseum) är Föreningen Fredens Hus på Uppsala Slott. Föreningen är en politiskt och religiöst obunden ideell förening som bildades 2003. Den har till ändamål att i Dag Hammarskjölds anda driva Fredens Hus på Uppsala Slott samt samla och förmedla kunskap i fredsfrågor. Verksamheten ska med lämpliga pedagogiska metoder skildra och diskutera nationellt och internationellt fredsarbete i ett brett perspektiv. En viktig målgrupp är unga människor.


Sedan Fredsmuseum invigdes 2005 i källarvalven på Uppsala slotts södra sida, har verksamheten utvecklats kraftigt. Skol- och ungdomsverksamheten når idag tusentals högstadie- och gymnasieungdomar i Uppsala och i närliggande områden och lär dem om konfliktlösning, hållbar utveckling och att bekämpa fördomar, rasism och mobbing. Genom exempelvis teaterföreställningar når verksamheten även en nationell publik"

torsdag 20 april 2017

DAGENS REFLEKTION 2 20 april: Har vi råd med, och behövs, så många råd?

I Region Uppsala, tidigare landstinget, har man tolv regionråd. Tolv, nästan alla heltidsarvoderade. Min reflektion: Varför behövs fler än ett? Regionstyrelsens ordförande bör finnas på plats för att finnas med i förberedelse av uppföljningar. Inte för att bereda ärenden, men för att avgöra vad som ska behandlas i Regionstyrelsen. Gruppledararvode måste finnas för att möjliggöra partiernas förberedleser inför Regionfullmäktiges- och styrelsens möten.
I Uppsala kommun finns inte mindre än elva kommunalråd. Varför så många?
Se här, inte sparade, men väl minskade jag kostnader med minst femton miljoner kronor. Medger anställning av trettio sjuksköterskor.
Nåja. Bara en reflektion.

DAGENS REFLEKTION 1 20 april: resultatet speglar avsaknaden av ideologier


Ny opinionsundersökning. Från Novus. Resultatet presenterades i går.
Jo, visst var delar av resultatet överraskande, och...skrämmande.
I analysen anges en del av förklaringen vara terrorangreppet i Stockholm nyligen. Främlingsfientligt parti har gått framåt i opinionen. Men hur stämmer det med medias bild efter terrorangreppet. Kärlek, sammanhållning och avsky för våld. 
Tänk om det handlar om en tydlig tudelning av vårt svenska samhälle. För det kan väl inte vara så att bland gråtande och manifesterande finns även en fientlighet riktad mot grupper. 
Alltnog, min slutsats blir att undersökningen pekar på ett misslyckande för de demokratiska partierna. Hur har partierna reagerat? På vilken ideologisk grund vilar de uttalanden partierna gör och har gjort? Varför passar partierna inte på att ge sina berättelser? Utgår man från att dom är kända? För det kan väl inte vara så att man inte har berättelser.

I en tid när våldet är ett dagligt inslag i medias nyhetsbevakning, måste politiker fråga sig vilka medel, som bör användas för att komma bort från våldet och kunna sprida en ickevåldskultur. När en galning, utför brott med hänvisning till en religion, måste partierna se som sin uppgift att folkbilda och att komma bort från att galningar får skuldbelägga hela grupper.

Ty, senaste opinionsundersökningen måste kopplas till att vi är lättpåverkade och styrs av dagshändelser. Detta blir tydligare i ett politiskt klimat, som saknar ideologier. 

Vilket parti vågar ta täten?











onsdag 19 april 2017

Från Riksda´n


logotyp: Sveriges riksdag
13 april 2017

Riksdagen i veckan

Attentatet i Stockholm

Offren för attentatet i Stockholm hedrades

För att hedra offren för attentatet i Stockholm den 7 april flaggade riksdagen på halv stång den 10 april. Riksdagshusets flaggade på halv stång från klockan 8 fram till klockan 12 då en tyst minut hölls runtom i landet. Klockan 12 hölls också en ceremoni vid Stockholms stadshus där talman Urban Ahlin närvarade.

Talman Urban Ahlin kommenterar attentatet i Stockholm

- Allt tyder på att terrorismen återigen har slagit till i vår huvudstad. Det är med vrede jag fördömer dådet och med sorg jag tänker på offren för attacken och deras anhöriga, säger talman Urban Ahlin.

Debatter & beslut

Debatt om den ekonomiska vårpropositionen

Den 18 april lämnar finansminister Magdalena Andersson (S) regeringens ekonomiska vårproposition till riksdagen. Klockan 12 hålls en debatt där partiernas ekonomiskpolitiska talespersoner deltar. Debatten sänds via webb-tv och tolkas till teckenspråk.

tisdag 18 april 2017

DAGENS REFLEKTION 18 april: Visst borde vi inrätta ett fredsdepartement

Funderar lite över argumenten mot att inrätta ett fredsdepartement. Vi har departement för att främja ekonomisk hållbarhet, ekologisk hållbarhet och social hållbarhet. Men, inte för att skapa ickevåldslig hållbarhet. Ty det hållbara samhället kan inte nås där våld råder.
Vi har ju försvarsdepartement, säger upprustningsivrarna. Dess uppgift är ju dock att rusta för krig, tänker jag. Tänk vilken bild världen skulle få av Sverige om vi tog täten i ett fredsskapande arbete.

Nedanstående artikel var publicerad i Norrbottens-Kuriren 160113. Ingen svarade på den.


De aktuella exemplen Syrien, Afghanistan och Libyen visar att när internationella ingripanden i konflikter bedöms nödvändiga tillgrips militära insatser. Ickevåldsinsatser prövas sällan. Vapenanvändning som leder till stora mängder människors död är den förhärskande konfliktlösnigsmetoden.

Skattemedel investeras i militärt kapacitetsbyggande runt om i världen med enorma belopp. Det grundläggande problemet tycks vara att så länge politikerna efterfrågar vapen, i stället för resurser för civil konflikthantering, är det omöjligt att gå från våldskultur till fredskultur. Vi har försvarsdepartement, som efterfrågar vapen, men vi har inget fredsdepartement, som efterfrågar ickevåldsmetoder i konflikthantering.

Under 2015 sökte 160000 människor asyl i Sverige. Inget politiskt parti har kunnat eller velat bidra till en debatt om sambanden mellan å ena sidan våld och krig runt om i världen och därmed följande flyktingkatastrofer och å andra bristen på en mer aktiv vålds- och krigsförebyggande fredspolitik.

En självklar konsekvens av erfarenheterna av de båda världskrigen under 1900-talets första hälft borde varit att det krigsförebyggande arbetets betydelse understrukits genom tillsättandet av fredsministrar med egna departement. En förklaring till oviljan att tillsätta fredsministrar tyder på en bristande förmåga i det politiska systemet att lära av vunna erfarenheter. En annan förklaring är förmodligen att idéer om ökad resurstilldelning till vålds- och krigsförebyggande fredspolitik motarbetas av intressen som hellre ensidigt prioriterar nationella militära försvarsbehov.

Den som vill medverka till att krigen avskaffas måste söka andra vägar än att vänta på omtänkande i tröga stormaktssystem. Erfarenheterna från 1945 och framåt visar att Förenta Nationernas existens och mångskiftande verksamhet tyvärr inte på ett avgörande sätt bidragit till fred och trygghet i vår värld. Nya lösningar måste sökas för att en fredligare värld ska bli möjlig under 2000-talet. Positiva exempel finns. Kongressledamöter i USA har sedan lång tid tillbaka verkat för att ett fredsdepartement ska inrättas som en del av detta lands regerings administration. Hade det funnits kan man anta att USAs politik när det gäller, till exempel, ingripanden i Vietnam, Afghanistan, Irak och Libyen hade genomförts på ett mer förnuftigt sätt.

Tillsättandet av fredsministrar och inrättandet av ett fredsdepartment i Sverige kan bli av stor betydelse för de politiker och organisationer i bland andra USA, Kanada och Ryssland som vill se sådana ministrar och departement i sina länder. Det blir en angelägen uppgift för ett fredsdepartement att presentera sin verksamhet för resten av världen på ett sådant sätt att andra länder successivt följer det svenska exemplet.
Bland andra exemplen Jugoslavien, Somalia, Irak, Kurdistan och Syrien har lärt oss att flyktingskap är en följd av världens samlade oförmåga att förebygga inbördeskrig och politisk terrorism. En verksamhet med inriktning på förebyggande av inbördeskrig och flyktingskap kräver en sådan specialisering att den inte kan eller bör inrymmas inom de breda arbetsområden som utrikesdepartementet eller försvarsdepartementet har ansvar för.

En kompletterande och på sikt lika viktig insats är uppbyggandet av ett resursrikt svenskt fredsuniversitet. Det borde vara möjligt att inrätta ett sådant på grundval av lärdomar från de institutioner och organisationer runt om i världen som bedriver undervisning och forskning i freds- och konfliktkunskap eller freds- och utvecklingskunskap. De många forskningsresultat gällande förebyggande av krig som nu finns tas i praktiken inte tillvara av regeringar och parlament.
Ett svenskt fredsuniversitet kan också fungera som modell för andra länder när det gäller skapandet av civila institutioner för konfliktforskning och praktisk konflikthantering av sådan storlek att de verkligen kan fungera som ett alternativ till militära institutioner och insatser.
De finns en tveksamhet inför långtgående nedrustning av militära försvarsresurser. För att ökad förståelse ska kunna skapas för värdet av förebyggande, civila insatser framstår det som angeläget att inte ställa försvarspolitik och fredspolitik mot varandra utan att se dessa politikområden som varandra kompletterande. Därmed kan fredsfrämjande möjligheter bättre tas tillvara.

Ett fredsdepartement med en fredsminister utgör en viktig grundsten i en framtidsinriktad utveckling med fredspolitik som ett eget politikområde vid sidan av försvarspolitik, utrikespolitik och biståndspolitik. Om Sverige som första europeiska land inrättar ett fredsdepartement kommer det att väcka respekt, intresse, hopp och entusiasm runt om i världen.


Harald Nordlund
f.d. kommunalråd och f.d. riksdagsledamot (L)
Uppsala

född och uppvuxen i Pålänge

Till salu

Domkraft (inte använd)

Barnstol i trä

Isoleringspapp Vesta Pro

Skridskor storlek 40

Köpes

Videobandspelare

Erbjuder

Föredrag om patientsäkerhet

Föredrag om politisk styrning


Upprättande av skrivelser


måndag 17 april 2017

DAGENS REFLEKTION 17 april: Häpnadsväckande kunskapsbrist

Sitter och lyssnar på Ring P1. Jag gör det vanligtvis. Ibland har jag svårt att tro mina öron. En man ringde och uttryckte uppfattningen att han borde kunna få gå till affären och där köpa sig en pistol. Jag trodde att han ringde för att skämta, men det visade sig att han menade allvar. Argumentet han använde var att vår regering släpper in idioter och för att han ska våga gå ut måste han ha en pistol i fickan.
Det må väl vara att denne man tycker så här, men, tänker jag, anta att det finns flera. Behöver vi argumentera mot sådana extrema synpunkter? Jo, för det kan ju vara så att en och annan tar intryck.
Samtidigt känns hans ståndpunkter så primitiva att argumenten blir bara de självklara. Dock finns ett huvudargument, kunskapsbristen. Regeringen tar inte in idioter. Var har han fått det ifrån? Våld föder våld. Hur har han missat det? Ickevåldssamhället nås med endast ickevåldsmetoder. Även detta har han missat. Men för all del. Det har även vissa politiker.

Till salu
Domkraft (inte använd)
Barnstol i trä
Isoleringspapp Vesta Pro
Skridskor storlek 40

Köpes
Videobandspelare

Erbjuder
Föredrag om patientsäkerhet
Föredrag om politisk styrning
Upprättande av skrivelser


söndag 16 april 2017

DAGENS REFLEKTION 16 april: Artikeln känns aktuell

För snart ett par månader sedan skrev jag en artikel, som nu varit publicerad i Norrbottens-Kurirens pappersversion och i UNT:s e-version. Ibland kan det man skriver efter en tid upplevas som överspelat. Men icke så i detta fall. I högsta grad aktuell och relevant



Socialliberaler ska stå för berättelsen

Den inrikespolitiska debatten känns futtig och upplevs som fattig. Synonymer till ordet futtig är ord som obetydlig, oansenlig, torftig, tom, småaktig. Samtliga kan användas om svensk inrikespolitik av i dag.
Kort efter avklarat val 2014 satte ett spel i gång. Ska Alliansen lyckas, och kommer den att vilja, fälla regeringen Löfvén. Alliansens budget fick den 3 december stöd av Sverigedemokraterna och Sverige hade regeringskris. Löfvén sa sig vilja ha nyval. Realiserades dock inte. Två dagar innan en utlysning skulle äga rum träffades mellan regeringen och Alliansen en överenskommelse, den så kallade Decemberöverenskommelsen, om underlättande av möjligheten för en minoritetsregering att få igenom sin budget. Regeringen backade då från ståndpunkten att utlysa nyval.
En tid av debatt om huruvida Decemberöverenskommelsen var demokratiskt försvarbar följde. Är inte partiers uppgift att sträva efter regeringsinnehav, något som man i överenskommelsen lovade att inte göra, blev en huvudfråga i den debatten.

Sedan Kristdemokraterna i oktober 2015 hoppade av Decemberöverenskommelsen har det mesta kretsat kring vem som efter nästa val ska vara med vem. Det nya är att Moderaterna öppnat för samarbete med Sverigedemokraterna. Reaktionen från övriga tre inom Alliansen har varit att man inte kommer att på något sätt samarbeta med Sverigedemokraterna, men att man håller fast vid Alliansen, det vill säga fortsätta att samarbeta med Moderaterna, som samarbetar med Sverigedemokraterna; en ståndpunkt, inte helt enkel att förstå. Många kommentatorer ser emellertid här början till att åtta riksdagspartier kommer att börja uppträda som åtta olika partier. Vad innebär då detta, i så fall, för förändringar? Vi får sannolikt en vitalisering av demokratin, med åtta till tio självständiga partier i nästa valrörelse.



Ett partis huvudsakliga uppgifter måste anses vara att utgöra ideologisk hemvist, skapa opinion för sin ideologi och att föra dialog med medborgarna om vägar till förverkligande av sina idéer. Utan en tydlig berättelse om vilket samhälle man vill skapa blir dialogen meningslös, och omvänt, utan dialog förblir politiken endast teoretisk. Berättelsen är den plattform, som ett parti står på och som inte är förhandlingsbar. Det är ingen överdrift att påstå att partierna i dag avstår från berättelsen. Förklaringen torde vara, när det gäller allianspartierna, just alliansbildningen.

Jag upplever att många människor i dag längtar efter en berättelse om en politik för solidariskt ansvarstagande, för spridande av en ickevåldskultur och fortsatt välfärdsbygge. Störst chans att åstadkomma detta ser jag Liberalerna ha, alldenstund berättelsen redan finns, men under ett antal år inte återgetts.

Det finns en socialliberal berättelse om friheten för varje människa att utveckla sin egen förmåga utan att hindras av annat än vad som behövs för att skydda andras frihet, om att yttrandefrihet och maktspridning är förutsättningar för utveckling, att frihetstanken leder till att människor måste kunna röra sig fritt och att handel kan bedrivas utan handelshinder. En åskådning, som tyvärr störs av sådana tankar som ligger bakom Brexit och som förfäktas av, bland andra, president Donald Trump. Men öppenhet och frihet ställer andra stora krav. Det öppna, solidariska synsättet låter sig inte kombineras med hat, hot och provokationer utan förutsätter dialog i konfliktsituationer. Det förutsätter också ständig satsning på kunskap. Friheten blir emellertid inte allas frihet om vi inte når ett hållbart samhälle, som förutom social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, handlar om ett samhälle fritt från våld. Här finns berättelsen, som bäst återges av socialliberaler. Spridning av berättelsen är opinionsbildning.

I offensiven för att nå människor med berättelsen är deras syn på förverkligandet lika viktig som berättelsen. Socialliberaler ska inte kompromissa i frågan om, till exempel, att strävan efter ekologisk hållbarhet är nödvändig. Men socialliberaler ska lyssna till och ta till sig människors synpunkter på hur man ska nå dit. Socialliberaler ska inte fråga sig om man har starkt stöd för strävan efter fred och ickevåld. Den frågan kan inte vara förhandlingsbar. Däremot ständigt och med stort öra lyssna på människors synpunkter, och ta till sig dessa, på hur vi tillsammans åstadkommer fred. Solidariteten med människor här och nu i behov av stöd, med utsatta i andra länder och med kommande generationer ifrågasätts inte av socialliberaler.
Vitaliseringen av svensk politik ligger i tydligare berättelse och i fler och konstruktiva möten mellan väljare och partiernas representanter.



Harald Nordlund
f.d. kommunalråd, riksdagsledamot och landstingspolitiker (L)
Uppsala














lördag 15 april 2017

DAGENS REFLEKTION 15 april: Stark argumentation för nej till NATO-medlemskap

Vissa politiker framställer ett svenskt medlemskap i NATO som något oundvikligt. Argumentet är att Ryssland blir allt mer aggressivt. Men argumenteringen känns svag.
Men vad skapar, funderar jag, den ryska aggressiviteten? Är det sorgen efter Sovjetunionens fall, som tar sig sådana uttryck. Ja, kanske. Ett tecken på detta är angreppet på Ukraina och annekteringen av krim. Ja, kanske. Men till en del bara, säger en del forskare. En kanske större anledning är den NATO-utvidgning, som inneburit att NATO närmat sig Ryssland.
Ju mer, säger experter, som NATO provocerar desto större behov känner Ryssland av att visa sig stort.
Med ovanstående som argument, och som jag i mina reflektioner tycker är stark argumentation, förefaller ett svenskt medlemskap i NATO feltänkt, ja riskabelt


fredag 14 april 2017

DAGENS REFLEKTION 14 april: Långfredag, mobilfria dagen

Det fanns en tid när man på Långfredagen skulle vara i stillhet och man skulle ha på sig "söndagskläderna". Det gällde även barnen. Knappt tillåtet att gå till kompisar. Oerhört trist dag, minns jag. Bakom låg anvisningar från bibeln. Kanske ingenting vi barn förstod. Men tänk om stillheten hade betydelse. Nja, tveksamt.
Men en liknande dag i dag, behöver inte knytas till Påskhögtiden, är väl mer befogad. En dag utan mobiltelefoner och paddor. En dag tillsammans i familjen där samtalet får plats och där sysslolöshet råder. En dag då umgänge är ledordet eller en bok prioriteras framför TV.
Är det möjligt? Utbudet är stort. Då, för många år sedan, var de flesta aktiviteter förbjudna. Det talades om dansevenemang, som skedde i smyg. Vilka människor var det som deltog i dessa?

Nej, sällan gå tillbaka. Men låt oss införa mobilfria dagen. Varför inte Långfredagen

Till salu
Domkraft (inte använd)
Barnstol i trä
Isoleringspapp Vesta Pro
Skridskor storlek 40

Köpes
Videobandspelare






torsdag 13 april 2017

DAGENS REFLEKTION 2 13 april: Fokus på gågator

Nu rycker vissa politiker ut med idéer om hur säkerheten för oss medborgare ska kunna förbättras. I dag har Ebba Busch Thor gjort utspel om fotbojor på alla som fått avslag på begäran om uppehållstillstånd. Lokalt uttrycker politiker konkreta förslag på hur framkomligheten på gågator ska begränsas. Är avsikten att bidra till ökad säkerhet för oss medborgare eller sker utspelen för att skapa uppmärksamhet? Säkerhetsfrågorna är förvisso en även kommunal angelägenhet. Dock måste åtgärder vidtas i samråd med, bland andra, Polisen. Vore jag ledande politiker i Uppsala, i dag, skulle jag ta initiativ till överläggningar med Polisen, fastighetsägare, med flera, i syfte att få synpunkter på vad kommunen kan och bör göra för att öka säkerheten. Jag skulle inte känna mig kapabel att utan samråd peka på lösningar

Till salu
Domkraft (inte använd)
Barnstol i trä
Isoleringspapp Vesta Pro
Köpes
DVD-spelare


DAGENS REFLEKTION 1 13 april: Hon hade manlig kompis

Vi svenskar är fria i tanken. Jojo. Men vad står det fria för? Hon är 32 år. Hon är inte gift, men har ett förhållande med en man. Hon har också en manlig kompis. Det kan man inte ha. Inte i Sverige, åtminstone inte på den här orten. Omgivningen tog för givet att hon hade två intima förhållanden samtidigt och hon blev stämplad.
Kanske är detta exempel unikt, kanske speglar det ett snedvridet synsätt.
Medan vi är barn är det naturligt att flickor och pojkar leker tillsammans, men ganska tidigt sker uppdelning på olika sätt. Bryter du mot uppdelningen blir du lätt betraktad som avvikare.
Är du vuxen och har en vän av motsatt kön, då är ni inte bara vanliga vänner, ni har ett intimt förhållande.
I exemplet var de två männen inte kompisar, som umgicks, men kände till varandras existens utan problem

onsdag 12 april 2017

DAGENS REFLEKTION 12 april: Närande och tärande

Jag läser i dag en debattartikel om hur viktiga företagen är. Ingen torde motsäga den som hävdar att det är viktigt att kommunen bedriver en aktiv näringslivspolitik, inte att förväxla med näringspolitik.
I det avseendet har jag inte invändningar. Däremot finns ett anslag, en ton, i artikeln, som känns en aning obehaglig. Skribenterna säger det inte, men tonen är lite av näringslivet som närande och kommunen som tärande. Om jag läste en motsvarande artikel av en sann socialliberal skulle jag kunna läsa om samspelet och att den ene är beroende av den andre.
En annan reflektion jag gör är med anledning av en formulering om att det är invånarna, inklusive företagarna, som är kommunens ägare. Då och då dyker upp jämförelsen av kommunen med ett företag. Kommunen är inte ett företag. Kommunen är en solidaritetsorganisation, som vi alla är medlemmar i, och är "ägare" tillsammans, vilket är något annat än att varje medborgare har ett delägarskap.
Medborgare, företag, organisationer och kommun i samspel skapar välfärden, där ingen part är viktigare än den andra

https://secure.adtraction.com/affiliate/advertprogramdetail.htm?apid=54504762

måndag 10 april 2017

DAGENS REFLEKTION 10 april: Finns olika slags solidaritet?


Glädjande att vi har känslosträngar, som när dom vidrörs framkallar närhet mellan oss människor och uttryck för solidaritet.
Men är det så att det finns olika slag av solidaritet? Finns en form, som framkallas i massan och som är snabbt övergående utanför? 
En annan är, till exempel, när vi går samman i ett bostadsområde för att skapa trevnad genom att, bland annat, ta ansvar för det gemensamma. Dock; hur lockas den solidariteten fram? Den som inte är kopplad till gråt och andra plötsliga känsloförändringar. 

I en samfällighet förutsätts man ta ett gemensamt ansvar för gemensamma ytor och anläggningar. Min erfarenhet får mig att fundera över hur den solidariska känslan fås upp till ytan. Min tomt gör jag fin, men resten är någon annans ansvar, trots att det inte är någon annans utan ett gemensamt. Den sortens egoism blir allt tydligare. Har vi olika slags solidaritet? För det kan väl inte vara så illa att den som orsakas av den plötsliga händelsen inte är sann. 

Till salu
Domkraft (inte använd)
Barnstol i trä
Isoleringspapp Vesta Pro








söndag 9 april 2017

DAGENS REFLEKTION 9 april: När det goda blir synligt

                                                                                        

Vi har upplevt det tidigare i                                                                                 
                                                                                        

                                                                                                                                                  samband med nationella trauman  kommer det fram.                         Vi kramades, grät tillsammans, visade solidaritet och partierna la stridsyxorna åt sidan och alla förklarade att våldet ska inte få segra. Vi gjorde det i samband med att Palme mördades, när Anna Lind mördades, Tsunamin 2004, Bombdåden i Stockholm 2010 och nu i samband med attacken, troligen terrorattack, på Drottninggatan i Stockholm.
Visst är våra reaktioner bevis på att det finns godhet hos de flesta. Men, vad är det som händer mellan dessa händelser, som skadar så mycket, men plockar fram våra positiva sidor? Varför låter vi efter en tid andra krafter ta över.
De politiska partierna kommer, inom en inte alltför avlägsen framtid, att inte bara markera åsiktsskillnader, vilket dom ska göra, utan också konstruera motsättningar och använda sig av nedvärderande omdömen. Man kommer snart att upprepa krav på mera vapen, ty man anser ju att våld ska med våld bemötas. Det är bara nu i den nationella sorgens stunder, som det uttalas att vi ska visa att det finns ett alternativ till våldsanvändning och skräckspridning, nämligen godheten.

Egoismens och karriärismens krafter kommer åter ta överhand. Jag funderar en hel del över detta. Vi har så mycket godhet, men varför låter vi andra krafter råda?

Politiker har agerat dessa dagar på ett förtroendeingivande sätt. Ligger ett ansvar här för att vi inte förmår behålla vårt solidariska förhållningssätt? Jo, i hög grad, påstår jag. Vem har hört en partiledare i en politisk debatt tala om satsning på folkbildning i Livskunskap? Vem har hört en partiledare tala om att, när det gäller relationer mellan nationer, hat, hot och provokation leder till endast ökad spänning och mer av våldstänkande.

Det är positivt att politiker uppträder som man nu gör. Dock, det är efter detta som dom sätts på prov. Vem blir först med att tala om ickevåld som det bästa försvaret och att godhet ska gälla som motkraft till ondska i även relationen mellan nationer