Den
fråga jag ser som en av de centrala, och som jag anser att vi ska
ställa oss själva för att ideologiskt grunda vår ståndpunkt, rör
de signaler Sverige sänder genom att ingå som medlem respektive att
tydligt fortsätta att markera alliansfriheten. NATO-medlemskap
skulle bidra till att avskräcka Ryssland från anfall i
Östersjöområdet, är en vanlig synpunkt. Dock torde Putin vara
medveten om att USA skulle, oberoende av om Sverige är NATO-medlem,
komma till undsättning vid ett ryskt angrepp på Sverige. Vid sitt
besök i Sverige nyligen förklarade vicepresident Joe Biden att
Östersjöregionen är okränkbar. Det skulle i sin tur innebära att
ett svenskt inträde i NATO knappast ökar den avskräckande effekten
och även innebära risk för djup politisk konflikt med Ryssland.
Kopplat är också att Sverige skulle tappa förtroende i ett arbete
för internationellt kärnvapenförbud. Ett
medlemskap skulle också kunna uppfattas som att Sverige därigenom
godtar NATO:s kärnvapenpolitik och kan knappast vara trovärdigt
längre i en kamp för avskaffande av kärnvapen och som främjare av
avspänning och nedrustning.
I
stället för att öka spänningen bör Sverige prioritera
avspänning. Sverige bör med en rad åtgärder visa att man vill
arbeta fredsskapande. Arbeta med diplomati, bistånd och handel,
satsa på organisationer som OSSE och FN. OSSE,
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är en regional
organisation inom FN med 56 deltagande länder.
Alla
europeiska länder deltar plus, bland andra, USA och Ryssland. OSSE
arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering
och återuppbyggnad" i Europa. Sverige
bör verka för undanröjande av den djupa misstro som finns mellan
Ryssland och västmakterna.
Det
är sådana signaler, som bidrar till avspänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar