tisdag 19 september 2017

DAGENS SPRÅKKOMMENTAR 19september

I en debattartikel:
"Friskolor får bara anta elever genom samma urvalskriterier som kommunmala skolor, skriver...." Bara anta?
Varför har skolan lärt ut detta. Är numera regel. Här menas nog att friskolor får anta elever bara genom samma urvalskriterier...

DAGENS REFLEKTION 19 september: Alliansen kanske inte är död

Senaste dagarna har präglats av prat och skriverier om att Alliansen är död. Jag har känt viss tillfredsställelse över detta. Min uppfattning är att alliansbildning före val är odemokratisk, i den meningen att den syftar till att dölja en del av partiernas egentliga avsikter. Man vill ha stöd för en egen politik samtiddigt som man ber väljarna stödja den gemensamma, som är en kompromiss. Ingen har ännu lyckats förklara, så att jag förstått, logiken i detta.
Jag har under de senaste dagarna trott att viljan att bryta alliansbildningen finns hos både Liberalerna och Centern. Jag, liksom många med mig, gör felet att se ett agerande från partiledares sida som besked om var hela partiet står. I frågan om Alliansen gäller detta. Är det säkert att Liberalernas och Centerns medlemmar vill se ett uppbrott? Ända fram till i går har jag levt i den tron, men är nu tveksam. Tyvärr.
I dag funderar jag över varför. Kanske kommer jag till annan slutsats så småningom, men i dag känns makt och karriärmöjligheterna vara kraftigt styrande. Detta med att man drivs av en vilja att få genomslag för en ideologisk inriktning av politiken hör nog en gången tid till. Går vi fram självständigt är chansen mindre att vi får vara med och styra. men hörni ledande politiker, vi medborgaare vill ha era tydliga berättelser. Och, hörni politiker det kan vara så att påverkan på politiken kan vara större i en oppositionsroll än i en regeringsroll. Jo, därför att ett litet partis kompromiss med ett större kan innebära utsuddning av dess politik.

Hoppet har jag inte tappat. Hoppet om att Liberalerna kastar loss från Alliansen och publicerar en tydlig berättelse

Trettiotre personer åker till Århus


En grupp ska åka till Århus. Viktigt att kommunen är öppen mot omvärlden, även i fråga om att lära och att använda positiva erfarenheter gjorda av andra.
På vilket sätt ska utbyte ske? Är den här ganska dyra formen den bästa? Är det viktigt att så många som trettiotre personer åker? 

Nej jag tycker inte det. Skicka en tjänsteman och ägna två timmar i kommunstyrelsen åt genomgång av vad Århus har gjort. Kanske under tiden ha en videouppkoppling med Århus kommune

Uppsala ska lära sig av Århus

Uppsala kommun - 2017-09-19 11:00 CEST
I början av oktober åker en grupp med kommunpolitiker, tjänstemän och representanter från Uppsala citysamverkan på studieresa till Danmarks näst största stad, Århus. På plats ska de bland annat studera Århus arbete med stadsutveckling, trivsel- och trygghetsfrågor. Dessutom är Århus under 2017 Europas kulturhuvudstad.
Uppsala kommun och Uppsala citysamverkan har de senaste åren genomfört flera resor för omvärldsbevakning till europeiska städer. Tidigare resor har bland annat gått till Stockholm och till Haag i Nederländerna. I år genomförs en tvådagarsresa till Århus i Danmark, den 4-5 oktober.
– Syftet med resan är att få tips och inspiration så att vi kan göra Uppsala till en ännu bättre och attraktivare stad. Århus är en utpräglad student- och cykelstad med ett blomstande näringsliv och har på det viset många likheter med Uppsala. Att få lära sig om arbetet bakom kulisserna med kulturhuvudstadsåret kommer också att bli spännande, säger Marlene Burwick (S), kommunstyrelsens ordförande.
Totalt är det 33 personer från Uppsala som följer med på resan. Från Uppsala kommun deltar förtroendevalda från kommunstyrelsens arbetsutskott, samt kulturnämnden. Dessutom åker ett antal tjänstepersoner från kommunledningskontoret, kulturförvaltningen och stadsbyggnadsförvaltningen med. Uppskattad kostnad för resa och uppehälle är cirka 8 000 kronor per person

söndag 17 september 2017

DAGENS REFLEKTION 17 september: Spelet i politiken

I God Morgon Världen talade man om "spelet" i dagens svenska politik. Man antydde att ordet används fel som beskrivning av vad som nu pågår. Politik är väl alltid spel, sas det.
Varför lyckades man inte förklara att spel som beteckning på dagens situation har en annan innebörd än de strategiska överväganden partierna förväntas göra.

Dagens spel handlar i hög grad om att undvika politiska samtal och i stället tala om sådant vi inte har en aning om. Jag skrev för en tid sedan en artikel om vad jag då kallade ett spel. Här en del av artikeln


"Kort efter avklarat val 2014 satte ett spel i gång. Ska Alliansen lyckas, och kommer den att vilja, fälla regeringen Löfvén. Alliansens budget fick den 3 december stöd av Sverigedemokraterna och Sverige hade regeringskris. Löfvén sa sig vilja ha nyval. Realiserades dock inte. Två dagar innan en utlysning skulle äga rum träffades mellan regeringen och Alliansen en överenskommelse, den så kallade Decemberöverenskommelsen, om underlättande av möjligheten för en minoritetsregering att få igenom sin budget. Regeringen backade då från ståndpunkten att utlysa nyval.
En tid av debatt om huruvida Decemberöverenskommelsen var demokratiskt försvarbar följde. Är inte partiers uppgift att sträva efter regeringsinnehav, något som man i överenskommelsen lovade att inte göra, blev en huvudfråga i den debatten.

Sedan Kristdemokraterna i oktober 2015 hoppade av Decemberöverenskommelsen har det mesta kretsat kring vem som efter nästa val ska vara med vem. Det nya är att Moderaterna öppnat för samarbete med Sverigedemokraterna. Reaktionen från övriga tre inom Alliansen har varit att man inte kommer att på något sätt samarbeta med Sverigedemokraterna, men att man håller fast vid Alliansen, det vill säga fortsätta att samarbeta med Moderaterna, som samarbetar med Sverigedemokraterna; en ståndpunkt, inte helt enkel att förstå. Många kommentatorer ser emellertid här början till att åtta riksdagspartier kommer att börja uppträda som åtta olika partier. Vad innebär då detta, i så fall, för förändringar? Vi får sannolikt en vitalisering av demokratin, med åtta till tio självständiga partier i nästa valrörelse.



Ett partis huvudsakliga uppgifter måste anses vara att utgöra ideologisk hemvist, skapa opinion för sin ideologi och att föra dialog med medborgarna om vägar till förverkligande av sina idéer. Utan en tydlig berättelse om vilket samhälle man vill skapa blir dialogen meningslös, och omvänt, utan dialog förblir politiken endast teoretisk. Berättelsen är den plattform, som ett parti står på och som inte är förhandlingsbar. Det är ingen överdrift att påstå att partierna i dag avstår från berättelsen. Förklaringen torde vara, när det gäller allianspartierna, just alliansbildningen.

Jag upplever att många människor i dag längtar efter en berättelse om en politik för solidariskt ansvarstagande, för spridande av en ickevåldskultur och fortsatt välfärdsbygge. Störst chans att åstadkomma detta ser jag Liberalerna ha, alldenstund berättelsen redan finns, men under ett antal år inte återgetts.

Det finns en socialliberal berättelse om friheten för varje människa att utveckla sin egen förmåga utan att hindras av annat än vad som behövs för att skydda andras frihet, om att yttrandefrihet och maktspridning är förutsättningar för utveckling, att frihetstanken leder till att människor måste kunna röra sig fritt och att handel kan bedrivas utan handelshinder. En åskådning, som tyvärr störs av sådana tankar som ligger bakom Brexit och som förfäktas av, bland andra, president Donald Trump. Men öppenhet och frihet ställer andra stora krav. Det öppna, solidariska synsättet låter sig inte kombineras med hat, hot och provokationer utan förutsätter dialog i konfliktsituationer. Det förutsätter också ständig satsning på kunskap. Friheten blir emellertid inte allas frihet om vi inte når ett hållbart samhälle, som förutom social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, handlar om ett samhälle fritt från våld. Här finns berättelsen, som bäst återges av socialliberaler. Spridning av berättelsen är opinionsbildning.

I offensiven för att nå människor med berättelsen är deras syn på förverkligandet lika viktig som berättelsen. Socialliberaler ska inte kompromissa i frågan om, till exempel, att strävan efter ekologisk hållbarhet är nödvändig. Men socialliberaler ska lyssna till och ta till sig människors synpunkter på hur man ska nå dit. Socialliberaler ska inte fråga sig om man har starkt stöd för strävan efter fred och ickevåld. Den frågan kan inte vara förhandlingsbar. Däremot ständigt och med stort öra lyssna på människors synpunkter, och ta till sig dessa, på hur vi tillsammans åstadkommer fred. Solidariteten med människor här och nu i behov av stöd, med utsatta i andra länder och med kommande generationer ifrågasätts inte av socialliberaler.
Vitaliseringen av svensk politik ligger i tydligare berättelse och i fler och konstruktiva möten mellan väljare och partiernas representanter."



fredag 15 september 2017

Så tycker partierna om vilken fråga som är viktigast


Sju av åtta partier har svarat på frågan om vilken den viktigaste politiska frågan är.Vad jag slås av är att ingen gör någon koppling till den ideologiska synen.

Socialdemokraterna
Anders Ygeman (S), gruppledare
Vi har skapat 200 000 nya jobb det senaste året, men alltför många nya svenskar saknar jobb. Att sätta dem i arbete kommer vara den viktigaste frågan framöver.
Moderaterna
Jessica Polfjärd (M), gruppledare
Sverige utmanas av en allt mer tudelad arbetsmarknad. Många får inte chansen till ett jobb. Vi vill halvera jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda och skapa förutsättningar för en halv miljon nya jobb till 2025. Samtidigt behöver polis- och trygghetskrisen lösas med kraftfulla åtgärder.
Sverigedemokraterna
Roger Hedlund (SD), bostadspolitisk talesperson
Bostadsbristen är den fråga jag vill jobba med då den påverkar samhället på många områden. Bland annat har många unga vuxna ingen möjlighet till en första bostad och företag kan få svårt att rekrytera då det saknas bostäder i fram för allt storstadsregionerna.

torsdag 14 september 2017

DAGENS REFLEKTION 14 september: Nu är vi trötta på spelet

Nu har förstasteget tagits mot vad jag kände mig förvissad om skulle komma. C tvekar om att hålla fast vid sin begäran om misstroende mot försvarsministern. Snart kommer Liberalernas tvekan. Sedan kommer C:s och L:s meddelande om att man drar tillbaka sin begäran.
Vilket eländigt spel. Annie Lööf säger nu att ny information kring statssekreteraren hos statsministern. Säg mig Annie Lööf, varför blir Hultquists agerande eller brist på agerande förmildrande av detta.
Svensk politik är i dag futtig. Man diskuterar inte politik utan endast vem som ska vara med vem och vem och när man ska rikta misstroendevotum. Vi väljare är trötta på detta spel. Nu reagerar många med att ta avstånd från "spelande" partier. 
Från Dagens Nyheter i dag:
"C-ledaren understryker dock att linjen från hennes parti har varit att misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist ligger kvar om ingen ny information kommer fram.
– Och det har kommit fram ganska väsentlig information de senaste veckorna, säger hon och pekar i första hand på att Emma Lennartsson, statsministerns närmaste medarbetare, fått information om it-haveriet i Transportstyrelsen innan statsministern.
Vill du verkligen rikta misstroende mot Peter Hultqvist?
– Jag tycker att det är viktigt att när man använder riksdagens skarpaste vapen så ska man ha sakliga skäl och på fötterna. Vi är mitt inne i analysen om det är tillräckligt sakliga skäl för detta, säger Annie Lööf och fortsätter:
– Jag tycker att det som har framkommit hittills riktar sökljuset än mer mot statsministern."

onsdag 13 september 2017

DAGENS REFLEKTION 13 september: Ska vi acceptera alla språkliga förändringar?

Språket har alltid förändrats. Språkpoliser har alltid funnits. Språkpoliserna har alltid motsatt sig förändringar.
Jag är nog en sådan, men anstränger mig för att bli mer accepterande i fråga om förändringar. I ett avseende blir jag det dock aldrig: förändringar, som ökar risken för missförstånd. Ett exempel hittar jag i dag i en artikel om härbärge. Där står: "Härbärget har tidigare bara haft öppet under vinterhalvåret,..." "...bara haft öppet..." Borde stå: Härbärget har tidigare haft öppet bara under vinterhalvåret. Hallå svenska skolan! Det har betydelse hur elever lär sig använda språket.